Resolution 1325

Motion 2005/06:U306 av Kristina Zakrisson och Maria Öberg (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om FN:s resolution 1325.

Motivering

Den 31 oktober 2005 är det fem år sedan FN:s säkerhetsråd enhälligt antog en banbrytande resolution om kvinnor, fred och säkerhet. Resolution 1325 syftar till att öka kvinnors representation i organisationer och mekanismer som arbetar för förebyggande, hantering och lösning av konflikter. Det gäller såväl på nationell som regional och internationell nivå. Resolutionen är att betrakta som resultatet av flera decenniers jämställdhetssträvanden. Kvinnoorganisationer och politiker har utifrån sina respektive positioner drivit frågan om att kvinnors rättigheter måste stärkas på freds- och säkerhetsområdet. De krav som har formulerats sedan FN:s första kvinnokonferens i Mexico City 1975 har gjort avtryck. Att kvinnors delaktighet och inflytande i fredsförebyggande och konfliktlösande arbete är helt avgörande för hållbar fred och säkerhet är idag inget kontroversiellt påstående utan ett faktum som många länder ställer sig bakom.

På hemmaplan har den svenska regeringen uttalat ett tydligt stöd för genomförandet av FN:s resolution 1325. I utrikesförklaringen från 2005 slås fast:

”Vi vill att kvinnor mer aktivt ska involveras i fredsprocesser och fredsfrämjande insatser och att skyddet för kvinnors rättigheter stärks, i enlighet med FN:s resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet.”

Ett exempel på den svenska regeringens hållning är utrikesminister Laila Freivalds initiativ under FN:s toppmöte i New York, september 2005. Tillsammans med ett tiotal kvinnliga utrikesministrar riktade Freivalds krav till FN:s generalsekreterare Kofi Annan och generalförsamlingens nytillträdda ordförande Jan Eliasson att jämställdhet ska råda vid uppbyggnaden av FN:s nya fredsbyggande kommission.

”Kvinnor och representanter för kvinnoorganisationer från länder som väntas ingå i den fredsbyggande kommissionen måste aktivt få delta i uppbyggnaden. Målet måste vara en fredsbyggande kommission som på alla plan har en jämställd representation” (Laila Freivalds i pressmeddelande från UD 2005-09-20).

Vi välkomnar de initiativ som den svenska regeringen hittills har tagit när det gäller att bidra till genomförandet av resolution 1325. Vi vill därför att en konkret plan upprättas för hur detta ska genomföras. Vi vill att resolutionens ord omsätts till handling och föreslår riksdagen följande:

Nationellt

• att regeringen upprättar en handlingsplan för genomförande av resolution 1325.

• att kvinnoorganisationer involveras i regeringsarbete med att upprätta en nationell handlingsplan.

• att den nationella handlingsplanen utvärderas kontinuerligt.

• att regeringen såväl nationellt som internationellt verkar för att andelen kvinnor ökar inom förebyggande av väpnad konflikt, fredsförhandlingar, försoning, medling, fredsbevarande arbete och konflikthantering.

Internationellt

• att Sveriges regering aktivt arbetar för att säkerhetsrådet årligen redovisar nationernas handlingsplaner för kontroll och genomförande av resolution 1325.

• att Sveriges regering fortsatt driver på för att FN:s nya fredsbyggande mission säkerställer kvinnors fulla deltagande och inflytande.

Stockholm den 4 oktober 2005
Kristina Zakrisson (s)	Maria Öberg (s)