Regional utjämning och utveckling, utgiftsområde 19

Motion 2001/02:N372 av Harald Bergström m.fl. (kd)

1 Sammanfattning

I huvudsak ägnas denna motion åt att kommentera regeringens förslag till anslag för Regional utjämning och utveckling utgiftsområde 19. Vi ger vidare i kortfattad form en redogörelse för Kristdemokraternas förslag till ekonomiska ramar.

I en senare motion med anledning av regeringens regionalpolitiska proposition 2001/02:04, kommer vi att redogöra närmare för de kristdemokratiska förslagen om hur regionalpolitiken bör förändras för att hela Sverige ska leva.

2 Innehållsförteckning

1 Sammanfattning 20

2 Innehållsförteckning 21

3 Förslag till riksdagsbeslut 22

4 Kristdemokratiska grundprinciper för regionalpolitiken 22

5 Utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling 23

5.1 Upphävande av lag om socialavgiftsnedsättning 23

5.2 Bemyndigandesystemet 24

5.3 Särskilda regionala utvecklingsprogram 24

5.4 IT-infrastruktur: Regionala transportnät m.m. 24

5.5 Utgiftsområde 19 och regeringens förslag om indelning i politik- och utgiftsområde. 24

6 Det kommunala skatteutjämningssystemet 25

7 Differentierad drivmedelsskatt 26

8 Nedsättning av social- och arbetsgivaravgifterna i stödområde A 27

8.1 Regeringens förslag om totalt 15 procents nedsättning 27

9 Kristdemokraternas nedsättning av arbetsgivaravgifterna i hela landet 27

10 Kvittning av förluster mot intäkt av tjänst 28

3 Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om grundläggande principer för regionalpolitiken.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om bemyndigandesystemet.

3. Riksdagen avslår regeringens förslag om nytt anslag 33:7 Särskilda re-
   gionala utvecklingsprogram.

4. Riksdagen avslår regeringens förslag om anslag 37:1 IT-infrastruktur: regionala transportnät.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om regionalpolitikens indelning i politik- och utgiftsområde.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om det kommunala skatteutjämningssystemet.1

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om differentierad drivmedelsskatt.2

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om nedsättning av social- och arbetsgivaravgifter i stödområde A.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en utredning om kvittning av förluster mot inkomst av tjänst.2

10. Riksdagen beslutar att för budgetåret 2002 anvisa anslagen under utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling, med följande förändringar i förhållande till regeringens förslag, enligt uppställning:

Anslag		Regeringens förslag, tkr	Anslagsändring, tkr
33:1	Allmänna regionalpolitiska åtgärder	1 639 950	- 300 000
33:7	Särskilda regionala utvecklingsprogram	240 000	- 240 000
37:1	IT-infrastruktur: Regionala transportnät m.m.	250 000	- 250 000
	Totalsumman för hela utgiftsområdet	3 563 125	- 790 000

1 Yrkande 6 hänvisat till FiU.

2 Yrkandena 7 och 9 hänvisade till SkU.

4 Kristdemokratiska grundprinciper för regionalpolitiken

Alla människor ska oavsett bostadsort kunna få del av samhällets grundläggande service och ges rimliga förutsättningar att försörja sig och utveckla sin bygd. En väl utbyggd infrastruktur är ett av de viktigaste medlen för att skapa goda förutsättningar för hela Sveriges utveckling. De lokala och regionala förutsättningar som finns i form av naturresurser och mänsklig kompetens ska stödjas och främjas.

Regionalpolitikens främsta uppgift är att bidra till utvecklingen av livskraftiga regioner i hela landet. Men regioner består av byar, små samhällen och tätorter. Tillsammans bildar dessa kommuner och regioner. Enligt kristdemokratisk uppfattning byggs livskraftiga regioner när människor med kraft och vilja samverkar lokalt i ett underifrånperspektiv.

Regionalpolitiken kan och ska inte ersätta processer som dessa men underlätta dem. I första hand sker det genom generella åtgärder ägnade att ge goda förutsättningar för näringslivet i sysselsättningssvaga områden.

En förutsättning är ett väl underhållet och utbyggt vägnät för effektiva kommunikationer. Det krävs ett utvecklat och välförgrenat utbildningssystem. Bosättning på landsbygd och i glesbygd kan och ska underlättas. Då skapas förutsättningar för en vidgad arbetsmarknad. Arbetspendling, distansarbete och mänsklig kontakt som främjar ekonomisk utveckling kan växa fram. Samtidigt kan ny teknik med möjligheter till decentralisering av beslutsfattande och produktion också bli intressant.

En av de viktigaste generella åtgärderna för regional utjämning och utveckling är skatteutjämningssystemet. Det ökar de svagare kommunernas förutsättningar för offentlig service och borde förändras till att bli ett rent statligt finansierat system.

Målet är att hela Sverige ska leva och att varje kommun ska vara ett fungerande samhälle, där människor kan få sina grundläggande behov av arbete och service tillgodosedda.

5 Utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling

Nedan redogörs för och kommenteras regeringens förslag till beslut.

5.1 Upphävande av lag om socialavgiftsnedsättning

Mot bakgrund av de beslut som EG-kommissionen fattat angående tillämpningen av lag 1999:912 om socialavgiftsnedsättning, tillstyrker Kristdemokraterna regeringens förslag om upphävande av nämnda lag. Vi emotser ett nytt lagförslag senare under riksdagsåret som reglerar det nya förslag om socialavgiftsnedsättning som regeringen aviserar i budgetpropositionen.

5.2 Bemyndigandesystemet

Regeringen begär riksdagens bemyndigande att göra ekonomiska åtaganden som inklusive tidigare gjorda åtaganden innebär utgifter på högst 3 200 miljoner kronor under åren 2003–2010.

Den kristdemokratiska uppfattningen är att bemyndigandesystemet i sig rymmer en fara eftersom åtagandena för dessa bemyndiganden år efter år växer medan utbetalningarna skall tas ur anslaget 33:1 Allmänna regionalpolitiska åtgärder, som tilldelas länsstyrelserna och självstyrelseorganen. Det över åren ökande åtagandet växer till en skuld som i slutändan mycket väl kan innebära att de enskilda projektägarna inte kan få medel att fullfölja sina projekt.

Kristdemokraterna föreslår att bemyndigandet begränsas till maximalt 3 000 miljoner kronor. Vi vill vidare att systemet omarbetas så att gapet mellan tilldelat anslag och bemyndiganderam minskar.

5.3 Särskilda regionala utvecklingsprogram

Kristdemokraterna avstyrker regeringens förslag om nytt anslag 33:7 Särskilda regionala utvecklingsprogram. Motivet för det utvecklas i motionen med anledning av regeringens proposition 2001/02:4 En politik för tillväxt och livskraft i hela landet.

5.4 IT-infrastruktur: Regionala transportnät m.m.

Kristdemokraterna avstyrker regeringens begäran om att ingå åtaganden, som inklusive tidigare gjorda åtaganden, innebär utgifter på högst 700 miljoner kronor under åren 2003–2004.

5.5 Utgiftsområde 19 och regeringens förslag om indelning i politik- och utgiftsområde

Inom statsbudgetens utgiftsområde 19 finns för år 2002 avsatt cirka 2,31 miljarder kronor avsedda för ett antal olika regionalpolitiska bidragsformer samt för Glesbygdsverket.

I flera undersökningar har regionalpolitikens funktion kritiserats. Så skriver Heléne Norberg i Ds 1999:50 Regionalpolitiken – en ESO-rapport om tro och vetande: ”Studier som analyserar effekterna på företag av regionalpolitiska åtgärder, visar att dessa kan ge tillväxt men risken för ineffektivitet är stor. Skall dessa misslyckanden uppvägas krävs att kostnaden för något eventuellt marknadsmisslyckande är större. Att korrigera för marknadsmisslyckanden förefaller dock inte ha varit ett dominerande inslag i stödprocessen.” Vidare skriver hon att: ”Regionalpolitiken har fördelat välfärd men inte tillväxt.” Slutligen anför hon att: ”Regionalpolitiken kan sägas ha uppnått sitt mål att människor skall ha rätt att kunna leva var de vill med jämbördig välståndsnivå. Målet med en spridning och jämn fördelning av både befolkning och ekonomisk verksamhet är svårare att uppnå med dagens politiska åtgärder.”

Daniel Tarschys behandlar EU:s strukturpolitik i ESO-rapporten Ds 2000:60 Bra träffbild, fast utanför tavlan. Riksdagens revisorer har i rapporten 2000/01:12 granskat Glesbygdsverkets roll i regionalpolitiken.

Senast har Riksrevisionsverket (RRV) i rapporten 2000:22 påtalat otydlighet i policy och regelverk vid länsstyrelsernas fördelning av stöd. RRV ifrågasätter om inte ganska många investeringar skulle ha gjorts stödpengarna förutan.

Sammantaget indikerar dessa rapporter liksom konklusionerna i den regionalpolitiska utredningen att den nuvarande regionalpolitiken med sina många olika stödformer har tjänat ut. Det är dags att sätta i sjön en nationell regional politik som tar sikte på generella åtgärder med ett minimum av selektiva åtgärder.

I budgetpropositionen aviserar regeringen en förändring när man skriver att man ”avser att inom kort lämna en proposition om en ny regional utvecklingspolitik för hela landet till riksdagen. Regionalpolitik och delområdet Regional näringspolitik inom politikområdet Näringspolitik skall slås samman till ett nytt politikområde: Regional utvecklingspolitik.” Vidare skriver man att inom andra politikområden företas ”en mängd åtgärder utan att de har övervägande regionalpolitiskt syfte, som sammantaget är av avgörande betydelse för den regionalpolitiska utvecklingen och därmed för möjligheten att uppnå de regionalpolitiska målen”.

Kristdemokraterna anser att det är tid att växla över till generella åtgärder. I samband med den aviserade förändringen av politikområdena bör de regionalpolitiska åtgärderna inriktas på skatte-, närings-, arbetsmarknads- samt miljö- och jordbrukspolitiken. Vi kommer då bort ifrån begrepp som stora respektive lilla regionalpolitiken. Istället får vi en i de övriga utgifts- och politikområdena integrerad regional politik.

Strukturfondspengarna, en miljard kronor i budgeten för 2002, bör dock finnas kvar som ett eget politikområde inom näringspolitiken. Det gör det enklare för riksdagen att följa upp och utvärdera användningen av pengarna. Till detta politikområde hör också redovisningen och uppföljningen av tillväxtavtalen.

6 Det kommunala skatteutjämningssystemet

I Kristdemokraternas motion på utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner, redogörs för den kommunalekonomiska betydelsen av det kommunala utjämningssystemet och den kristdemokratiska synen på detta. Det goda målet bakom detta är att alla kommuner och landsting/regioner ska ha likvärdiga förutsättningar för sin verksamhet och service oberoende av skattekraft och opåverkbara strukturella kostnader. En invånare i Sverige ska kunna få lika god sjukvård och kommunal service oavsett var hon eller han bor.

Däremot hör rimliga skillnader i servicenivå, effektivitet och skattesats till den kommunala självstyrelsen och ska således inte kompenseras. Medborgarna ska själva avgöra detta genom demokratiska val av partier som förordar olika lösningar eller genom den enskildes val av bostadsort. Systemet ska förena en utjämning med incitament för tillväxt och förnyelse. Det ska stödja och driva på en stark och solidarisk ekonomisk utveckling i hela landet. Utjämningssystemet måste dessutom vara tillgängligt, begripligt och demokratiskt förankrat hos alla kommuner och landsting. Det ska vara möjligt för kommuner och landsting att kunna parera t.ex. befolkningsförändringar genom att styra och förändra verksamhet och ekonomi utan att behöva överraskas av det ekonomiska utfallet i utjämningssystemet.

Vi ställer oss negativa till att inkomstutjämningen är inomkommunal och att den för med sig tillväxthämmande konsekvenser. Vidare är vi kritiska mot kostnadsutjämningens bristande träffsäkerhet. Enligt vår uppfattning är nuvarande interkommunala utjämningssystem inte i enlighet med grundlagens intentioner om den kommunala självstyrelsen, lokaliseringsprincipen och den kommunala beskattningsrätten. Mot denna bakgrund anser vi att systemet bör ändras till ett statligt utjämningssystem.

7 Differentierad drivmedelsskatt

Kristdemokraterna antog vid rikstinget sommaren 2001 ett nytt principprogram. I detta står följande att läsa: ”Eftersom glesbygdsbor har bristfällig kollektivtrafik och långa avstånd till arbete, service och nöjen bör någon form av kompensation utgå för de merkostnader det innebär.”

Generellt föreslår vi i vår partimotion om skattepolitikens inriktning, sänkt skatt på diesel med 25 öre per liter över hela riket, vilket motsvarar en minskning med 31,25 öre per liter, inklusive moms.

För att jämställa diesel och bensin inom stödområde A föreslår vi en skattesänkning med 25 öre också på bensin inom detta område. Det motsvarar en minskning med 31,25 öre per liter, inklusive moms.

Det ankommer på regeringen att lösa hur skattesänkningen tekniskt ska genomföras.

Kostnaden för denna åtgärd beräknas till 100 miljoner kronor för år 2002. Den finansieras delvis genom att den nuvarande regionala skattelättnaden på fordonsskatten tas bort.

Den enskilde bilägaren kommer att märka att bilkostnaden blir billigare vid en förbrukning av ca 1300 liter bränsle per år. För en modern bil med en medelförbrukning av 0,8 liter per mil motsvarar det en körsträcka på ca 1500 mil. Med tanke på de långa avstånden inom stödområde A tjänar därmed de allra flesta bilägare på det kristdemokratiska förslaget.

8 Nedsättning av social- och arbetsgivaravgifterna i stödområde A

8.1 Regeringens förslag om totalt 15 procents nedsättning

I nästan ett årtionde har företagare i företag i nordligaste delarna av Sverige fått en viss kompensation för lägesnackdelarna genom en nedsättning av socialavgifterna med 8 procent av avgiftsunderlaget, dvs. 8 procentenheter. När stödområdesindelningen förändrades i samband med den nya programperioden för EU:s strukturfondsprogram vägrade EG-kommissionen att godkänna nedsättningen såsom icke förenlig med EU:s regler. Den betraktades som ett direkt företagsstöd och därmed konkurrenssnedvridande.

I budgetpropositionen återkommer regeringen med ett förslag om nedsättning till totalt 15 procentenheter för lönesummor upp till 852 000 kronor, dvs. maximalt 127 800 kronor per år och företag. Den skall också omfatta enskilda näringsidkare. Försiktigtvis skrivs i budgetpropositionen att ”regeringen har bedömt att en ny nedsättning i stödområde A om möjligt från och med den 1 januari 2002 bör införas”. Åtgärden beräknas kosta 600 miljoner kronor men finns inte beskriven mer än översiktligt i budgetpropositionen. I en särproposition kommer förslaget i sin helhet att redovisas.

Efter att i flera motioner till riksdagen och i debatter i kammaren ha hävdat behovet och nödvändigheten av den tidigare nedsättningen av socialavgiften konstaterar vi att regeringen gått oss till mötes.

Genom regeringens hantering av ärendet har dock de berörda småföretagen drabbats av en i vårt tycke onödig ryckighet i förutsättningarna för sin verksamhet. Det anser vi regeringen förtjänar kritik för.

9 Kristdemokraternas nedsättning av arbetsgivaravgifterna i hela landet

Sysselsättningen har utvecklats mycket olika över landet och många av de beslut regeringen tagit under senare år har slagit hårt regionalt. Aktiva arbetsmarknads- och regionalpolitiska åtgärder som tillförsäkrar de lokala områdena och regionerna möjligheter till fortsatt sysselsättning är nödvändigt om hela Sverige ska leva.

I vår partimotion på utgiftsområde 24 Näringsliv, redogör vi för vårt förslag att sänka arbetsgivaravgifterna med 10 procentenheter på lönesummor upp till 900 000 kronor per år. För egenföretagare utökas den nedsättningsberättigade lönesumman till 250 000 kronor per år. Förslaget gäller alla företag (arbetsgivare), men gynnar främst småföretagen.

Intressant nog liknar regeringens nya förslag intill förvillelse vårt ovan beskrivna och sedan flera år framförda förslag om nedsättning av arbetsgivaravgiften med 10 procentenheter. Den stora skillnaden är att vårt förslag om avgiftsnedsättning omfattar hela riket och alla branscher medan regeringens förslag är en punktinsats för små företag inom stödområde A samt att viktiga branscher som kol-, stål-, jordbruks- och fiskenäringen inte finns med.

Vi kan dock konstatera att Kristdemokraternas egna förslag tillsammans med regeringens förslag om sänkning av arbetsgivaravgifter i stödområde A, kommer att ge en god stimulans åt småföretagen.

10  Kvittning av förluster mot intäkt av tjänst

Det skulle betyda oerhört mycket för lands- och glesbygdsboende att kunna kvitta förluster, på exempelvis upp till 50 000 kronor per år, i en förvärvskälla mot inkomst av tjänst. Kristdemokraterna vill att regeringen utreder och återkommer till riksdagen med förslag i denna fråga.

Stockholm den 4 oktober 2001
Harald Bergström (kd)
Stefan Attefall (kd)	Sven Brus (kd)
Rose-Marie Frebran (kd)	Göran Hägglund (kd)
Magnus Jacobsson (kd)	Per Landgren (kd)
Kenneth Lantz (kd)	Maria Larsson (kd)
Mats Odell (kd)	Mikael Oscarsson (kd)
Désirée Pethrus Engström (kd)	Rosita Runegrund (kd)
Inger Strömbom (kd)