Obduktionslagen m. m.

Motion 1988/89:So449 av Ingrid Ronne-Björkqvist (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1988/89: So449

av Ingrid Ronne-Björkqvist (fp)
Obduktionslagen m. m.

Mot.
1988/89
So449 —456

Respekt för integritet

Styckmordsrättegången väckte känslor av bestörtning och avsky inför en
rad makabra detaljer som beslagtagande av kranier och likdelar. Debatten
om vår rätt att behandlas med respekt och värdighet också efter döden tog

”Den som obehörigen flyttar, skadar eller skymfligen behandlar lik ...
döms för brott mot griftefrid till böter eller fängelser i högst 6 månader”,
står det i Brottsbalken kap. 16 § 10.

Här är kanske det mest oroande att andra på den aktuella institutionen
enligt uppgifter i massmedia skall ha känt till missförhållandet utan att det
förts vidare till rättslig prövning. Bara misstanken att skändning kan ske i
det tysta gör att reglerna för omhändertagande av döda bör ses över.

Idag handlägger Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd enbart ärenden
som berör levande. I framtiden bör nämnden också få behandla frågor om
hur döda tas om hand.

Respekt för självbestämmande

Innan begravning får ske måste en läkare ha skrivit dödsbevis. Där skall
dels anges känd eller sannolik dödsorsak, dels om det finns anledning att
misstänka att annan person orsakat döden och om det finns skäl att
undersöka kroppen ytterligare.

Om sannolik dödsorsak inte kan anges får obduktion ske även om den
döde eller anhöriga motsatt sig detta. Mot deras uttalade vilja får däremot
inte obduktion ske om dödsorsaken är känd och det uppenbart rör sig om
en naturlig död.

Idag har man rätt att vägra undersökning för att få fram rätt diagnos före
döden. Efter döden finns ingen sådan rätt.

Det är knappast etiskt försvarbart att ha kvar rätten att obducera mot de
anhörigas vilja och mot den dödes uppfattning vid de tillfällen då den
exakta dödsorsaken visserligen är okänd men anledning saknas att misstänka
brott.

Rättsmedicinsk undersökning och obduktion

Vid dödsfall som ger anledning till polisutredning (t. ex. vid misstänkt
brott, olycksfall eller självmord) görs rättsmedicinsk undersökning och
obduktion. Då spelar de anhörigas eller den avlidnes inställning ingen roll.

fart.

1 Riksdagen 1988/89. 3 sami. Nr So449-456

Det är knappast etiskt försvarbart att rutinmässigt obducera t. ex. död
från en kulturkrets där åtgärden upplevs som likskändning. Obduktion
borde därför vid behov kunna undvikas i fall där det uppenbarligen är en
naturlig död, ett helt klarlagt olycksfall eller självmord.

Omfattning och motiv

1 Sverige obduceras knappt 40% av alla dödsfall. Det finns stora regionala
variationer från 19% i Skaraborgs och Gotlands län till 77% i Malmö
kommun. Att så många obduktioner görs beror på att vinsten i form av
förbättrad rättssäkerhet, kunskap och sjukvård väger tyngre än nackdelar i
form av höga kostnader, ökad arbetsbelastning och obehaget att uföra
själva obduktionen.

Anhöriga visar ofta stor tacksamhet över att obduktionen blev gjord, när
de förr eller senare kommer med sina frågor: ”Varför dog hon? Kunde
något ha gjorts för att rädda livet? Plågades han i diket efter trafikolyckan?”
osv.

Med det finns också anhöriga som inte vill ha svar och som av bl. a.
religiösa skäl anser att man skändar och vanhelgar den döde vid obduktion.
Därför krävs stor varsamhet och lyhördhet i kontakten med de
anhöriga.

Riksdagsbeslut

Riksdagen beslutade våren 1987 att transplantationslagen skulle skärpas.
Organ får numera tas från avliden för donation enbart om uttryckligt
tillstånd inhämtats från donatorn eller nära anhörig. Om anhöriga är
oeniga får inget organ tas. Transplantationsutredningen har också fått
direktiv att se över reglerna för anhörigas samtycke vid obduktion för att
bestämmelserna skall bli så enhetliga som möjligt.

Riksdagen har vid flera tillfallen uttalat att ökad hänsyn bör tas till den
avlidnes och de anhörigas inställning till obduktion, att polis inte bör
kopplas in i onödan och att onödiga obduktioner bör undvikas. Riksdagen
förväntar sig också sedan några år tillbaka en redovisning från regeringen
om hur 1975 års obduktionslag, reglerna för rättsmedicinska undersökningar
och dödsbevis tillämpas. Regeringen har tagit god tid på sig både
när det gällt redovisning och förslag till ändrade regler.

Påskynda lagstiftning

Utbyggd hemsjukvård medför att allt fler dödsfall inträffar utanför sjukhusen.
Vi har ett 50-tal religioner i landet med skiftande uppfattning om vad
som är rätt och tillåtet vid omhändertagande av döda. Missförhållanden
och brister i nuvarande regelsystem har ånyo lyfts fram i samband med
styckmordsrättegången. Det är några faktorer som göra att regeringen bör
påskynda behandlingen av frågor kring obduktion.

Mot. 1988/89

So449

2

Hemställan

Med hänvisning till ovanstående hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om handläggning av ärenden rörande omhändertagande
av döda i hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts angående hänsynstagande till den avlidnes och de
anhörigas vilja i samband med obduktion,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om rättsmedicinsk undersökning och obduktion,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
översynen av obduktionslagen bör påskyndas.

Stockholm den 23 januari 1989

Mot. 1988/89

So449

Ingrid Ronne-Björkqvist (fp)