Nytt miljö- och landsbygdsprogram

Motion 2004/05:MJ278 av Sven-Erik Sjöstrand m.fl. (v)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ambitionsnivån i kommande miljö- och landsbygdsprogram inte skall sänkas jämfört med tidigare programperiod.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att minskad EU-finansiering av miljöåtgärder skall kompenseras med nationella medel.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att det kommande landsbygdsutvecklingsprogrammet (LBU) bör utformas i syfte att ta ett större helhetsgrepp kring miljö- och landsbygdsfrågor.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att LBU bör utökas.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att skogspolitiska åtgärder till viss del skall kunna ingå i kommande LBU.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att stöd till rovdjursstängsling eller andra åtgärder som syftar till att skydda tamdjur från rovdjur skall vara bidragsberättigat genom LBU.

Inledning

Sverige har internationellt sett högt ställda miljö- och djurskyddskrav. Vi har samtidigt konsumenter som vill ha denna rena mat och höga djuromsorg. Hur ser vi då till att konsumenterna kan få det producenterna vill producera? Hur ser vi till att konsumenter ska få råd till att köpa det de mest värdesätter? Hur ska vi se till att lantbrukare ska få ersättning för att han eller hon tar hänsyn till miljö och djur utan att straffas genom att bli utkonkurrerade av kollegor i EU?

Vänsterpartiet vill se ett jordbruk över hela landet som producerar mat som konsumenter med gott samvete kan välja. Konsumenterna ska också kunna äta mat av god kvalitet till ett rimligt pris. Det ska heller inte vara en fråga om konkurrensfördelar eller konkurrensnackdelar om vi ska ha ett gott djurskydd och en hög hänsyn till miljön. Svensk mat ska symbolisera dessa värden, svensk mat ska kännetecknas av dessa värden.

I takt med att produktionsbidragen skärs ned kan efterfrågan vara mer styrande. Konsumenter får ett större inflytande. Men samtidigt är det viktigt att ett gemensamt ansvar tas för att ersätta lantbruket för de mervärden som produceras. Ersättning måste utgå till brukaren för hävd av ängs- och betesmarker, förutsättningen för det öppna landskapet.

Så länge miljö-, hälso- och djurskyddsvärden inte avspeglas i priset på den gemensamma marknaden måste vi nationellt se till hur vi på andra sätt kan kompensera producenterna för detta. Det kan inte bara vara konsumenternas uppgift att axla det ansvaret. Staten kan, och måste, utnyttja de möjligheter till riktade ersättningsformer för miljö och djuromsorg som finns inom miljö- och landsbygdsprogrammet. För Vänsterpartiet är det av oerhörd vikt att dessa stärks ytterligare.

Utveckla det nya miljö- och landsbygdsprogrammet

Det nuvarande miljö- och landsbygdsprogrammet är under revidering. År 2007 ska det inom EU finnas ett nytt ramverk för hur stöd till miljöåtgärder och landsbygdsutveckling ska vara utformade. Förutom reglerna och utformningen av själva programmen kommer också stödnivåerna samt nivåer för finansieringen genom EU respektive genom nationella stöd att ses över.

Vänsterpartiet anser att utgångspunkten för Sveriges positionering inför den kommande översynen av miljö- och landsbygdsprogrammet är att ambitionsnivån från tidigare programperiod inte ska sänkas. Detta ska ges regeringen tillkänna.

Sverige kan tvingas dra ned på miljöstöden till lantbruket när EU gör om sin strategi för landsbygdsutveckling. EU-kommissionen vill att Sverige istället ger mer investeringsstöd till bönderna och satsar på annan verksamhet som kan skapa tillväxt på landsbygden, till exempel bredband och turism. Det framgår av EU-kommissionens förslag till hur EU:s politik för miljö- och landsbygdsutveckling, LBU, ska utformas 2007-2013.

Enligt förslaget måste länderna satsa en viss andel av LBU-stöden på vart och ett av tre områden: förbättringar av jordbrukets konkurrenskraft (minst 15 procent av EU-medlen), miljö- och markskötsel (minst 25 procent) samt utveckling av annat företagande på landsbygden än lantbruk (minst 15 procent). Det kan innebära att Sverige måste dra ned på miljöstöden som står för närmare 90 procent av det svenska LBU-programmet. EU styr dock bara över den del av pengarna i LBU-programmen som är EU-finansierade, cirka 50 procent. Sverige kan och bör via graden av nationell medfinansiering "styra tillbaka" en del pengar till miljöåtgärder, exempelvis stöd till ekojordbruk och betesmarksersättning.

Riksdagen ska ge regeringen tillkänna att minskad EU-finansiering av miljöåtgärder ska kompenseras med nationella medel.

En av de mer viktiga förändringarna i den reform av EU:s jordbrukspolitik som nu genomförs är att det inte längre är jordbrukspolitikens utformning som avgör vad som ska produceras utan att det faktiskt är vad konsumenterna efterfrågar som ska avgöra. Detta anser vi är en viktig och angelägen utveckling. Denna utgångspunkt ökar jordbrukspolitikens legitimitet. Men innebär detta att en jordbrukspolitik är överflödig nu när marknaden i större utsträckning blir den påverkande faktorn för jordbruksproduktionen? Vi anser att en jordbrukspolitik fortfarande är nödvändig då det finns vissa delar som marknaden inte kan hantera.

Jordbruket, liksom alla areella näringar, är direkt beroende av att ekosystemen hålls i balans för att ett fortsatt nyttjande av naturresurserna ska vara möjligt. Trots detta är jordbruket, som det bedrivs idag, långt ifrån hållbart. Igenväxtning av sjöar, havsbottendöd och utrotade arter är några av konsekvenserna av ett jordbruk som inte bedrivs på ett hållbart sätt.

För denna utveckling måste ett ansvar tas. Utan en jordbrukspolitik skulle det innebära att istället för att ett gemensamt ansvar tas för att dämpa de negativa effekterna av jordbruket, skulle marknaden se till att det blir lönsamt att producera i enlighet med miljömål. Vi är dock övertygade om att jordbrukets miljöproblem inte helt kan lösas genom konsumentmakt. Vi kan omöjligt ålägga konsumenterna det totala ansvaret att se till att miljöproblemen löses. Vi kan inte utgå från att konsumenter, genom att få tillräcklig och korrekt information, ska kunna ha förmågan att påverka omställningen av hela jordbrukssektorn.

För att möjliggöra ökad miljöhänsyn och en omställning till mer hållbara produktionsmetoder såär miljö- och landsbygdsprogrammet det viktigaste styrmedlet vi har att jobba med. Det kommande programmet ska i så stor utsträckning som möjligt utformas i syfte att ta ett större helhetsgrepp kring miljö- och landsbygdsfrågor. Detta ska ges regeringen tillkänna.

I den överenskommelse om jordbrukspolitiken som träffades mellan regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet ingår en utökning av miljö- och landsbygdsprogrammet med 400 miljoner kronor. Det miljö- och landsbygdsprogram som idag gäller med utökningen tar slut 2006. Året därpå, 2007, är det meningen att ett nytt program ska finnas på plats. Om miljömålen ska kunna uppnås och om förtroendet för svensk mat ska finnas kvar måste en fortsättning av LBU garanteras.

Inför översynen av kommande LBU vill Vänsterpartiet verka för att omfattningen av stöden ska ligga i samma nivå som de gör idag. Inom EU ska Sverige verka för en minskning av jordbruksbudgeten totalt men minskningen bör ske av direktstöd och produktionskopplade stöd. Jordbrukspolitiken ska inte syfta till att ersätta jordbruket för produktion utan för aktiva insatser som görs på miljö- och landsbygdsutvecklingsområdet eller på djurskyddsområdet. Ett utökat LBU är därför oerhört angeläget. Riksdagen bör ge regeringen tillkänna att LBU bör utökas.

Idag används endast 0,5 % av LBU-medel till åtgärder inom skogen. Eftersom det finns en nära koppling mellan jordbruk och skogsbruk och många miljö- och landsbygdutvecklingsinsatser även behöver ske inom skogen är det lämpligt att en större andel av LBU-medlen kan användas inom skogssektorn. Riksdagen bör ge regeringen tillkänna att skogspolitiska åtgärder till viss del ska ingå i kommande LBU.

För att jordbruk ska kunna bedrivas över hela landet är det viktigt att det ska kunna kombineras med växande rovdjursstammar. Frånsett det självklara målet att Sverige ska försöka bevara sina rovdjursstammar på en långsiktigt hållbar nivå, är i många fall också tillgången till marker med rovdjur en stor potential för levande glesbygd genom de möjligheter till ökad turism och upplevelseindustri som rovdjur ger.

En nödvändig åtgärd för att klara fler rovdjur är att djurhållare ska kunna öka skyddet för tamdjur mot rovdjursangrepp. Det ska då vara möjligt att rovdjursstängsling eller andra åtgärder som syftar till att skydda tamdjur från rovdjur ska vara bidragsberättigat genom LBU. Detta ska riksdagen ge regeringen till känna.

Stockholm den 27 september 2004
Sven-Erik Sjöstrand (v)
Owe Hellberg (v)	Kjell-Erik Karlsson (v)
Sten Lundström (v)	Karin Svensson Smith (v)
Karin Thorborg (v)