Nordiskt samarbete

Motion 1989/90:U553 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:U553

av Ylva Annerstedt m.fl. (fp)
Nordiskt samarbete

Vi, folkpartiets medlemmar i Nordiska Rådets svenska delegation, vill i
denna motion ange några riktlinjer för det framtida nordiska samarbetet.

Inledning

Det nordiska samarbetet har både sina starka och svaga sidor. Till de starka
sidorna hör det man lyckades uppnå under 1950- och 60-talen, då de stora
och grundläggande nordiska samarbetsavtalen fattades. Nordiska rådet tillkom,
passfriheten infördes, en fri arbetsmarknad inrättades, konventionen
om gemensam nordisk social trygghet ingicks och det s.k. nordiska kulturavtalet
träffades. Det är idag lätt att glömma bort att dessa avtal i vissa fall går
betydligt längre än vad som hittills gällt och kommer att gälla i EG.

Man kan kanske invända att framstegen inom det nordiska samarbetet
inte är så märkliga när man betänker vilka utomordentliga förutsättningar
som fanns och finns genom vår gemensamma historiska och kulturella utveckling,
vår språkgemenskap, vår likartade sociala struktur och vår gemensamma
demokratiska grundsyn.

Men man måste ändå komma ihåg att samarbetet varit möjligt trots att de
nordiska staterna valt olika säkerhetspolitiska lösningar, och trots att Danmark
numera är medlem i EG. Den nordiska modellen kan därför sägas
vara ett samarbete som bygger på det som är gemensamt, men som samtidigt
tolererar att länderna väljer olika vägar i andra avseenden. I denna mening
kan kanske det nordiska samarbetet bli en förebild för de länder i Östeuropa
som nu frigör sig från de kommunistiska banden och vill finna nya samarbetsvägar
med Västeuropa.

Samtidigt har integrationsprocessen i EG kommit igång ordentligt. Människor,
kapital, varor och tjänster skall röra sig betydligt friare i framtiden
än i dag. Förhandlingar pågår om långtgående samarbetsavtal mellan Efta
och EG.

Vad blir då kvar av det nordiska samarbetet då vissa frågor lyfts upp på det
europeiska planet? Är kanske idén om det nordiska samarbetet otidsenlig i
det Europa som nu håller på att formas?

Vi tror inte det. Folkpartiet anser inte att det nordiska samarbetet skall ses
som ett alternativ till det europeiska samarbetet utan som ett komplement.

Den fortsatta integrationen i Västeuropa och den snabba utvecklingen

mot demokrati i Östeuropa innebär en ny situation även för det nordiska Mot. 1989/90

samarbetet. Nordens länder skall självfallet delta i den pågående processen U553

och lämna konstruktiva bidrag till olika delar av denna. Samtidigt bör dock
länderna gemensamt analysera hur det nordiska samarbetet skall kunna bevaras
och förstärkas i framtiden. Den nordiska samhörigheten och det gemensamma
kulturarvet bör utgöra grunden för samarbetet.

Ett betydelsefullt arbete med att stärka Norden såväl inåt som utåt pågår
redan. I Nordiska Rådet har man utrett hur rådets egen organisation bör
förstärkas för att kunna fungera så effektivt som möjligt inför en förändrad
internationell situation. Inom Nordiska Ministerrådet har ett viktigt arbetsprogram
för tiden 1989-1992 antagits. Tillsammans utgör de redovisade åtgärderna
en angelägen förstärkning av det nordiska samarbetet.

Många frågor lämpar sig fortfarande för att behandlas på ett nordiskt plan.

De nordiska länderna har så mycket gemensamt: inte bara språk och kultur
utan även en samhällsstruktur med en ambitiös välfärdspolitik. Detta innebär
att våra problem i stor utsträckning är desamma. De nordiska länderna
har i flera år haft en lägre tillväxt och en högre inflation än genomsnittet i
EG och OECD. När vi i Norden söker lösningar på dessa problem har vi
mycket att lära av Europa men också av varandras ansträngningar att reformera
välfärdssystemet.

Vi vill här ange några riktlinjer enligt vilka vi anser att det nordiska samarbetet
i framtiden bör utvecklas: vi vill dels poängtera vikten av ett reformerat
arbetssätt och dels ange en prioritering av de områden där man verkar.

Nordiska rådets arbete

Det nordiska samarbetet präglas idag av ett långsamt arbetssätt. Det är inte
minst därför man alltför ofta sett sig omsprungen av verkligheten. Många
bra beslut och rekommendationer följs inte upp utan tillåts rinna ut i sanden
eller är förbipasserade av utvecklingen den dag de genomförs. Uppföljningen
av beslut och rekommendationer måste därför förbättras. Man kan
också tänka sig att nordiska överenskommelser ges direkt rättsverkan efter
mönster från EG, dvs. att de direkt skulle kunna åberopas av nordiska medborgare
inför domstol. Detta skulle avsevärt påskynda genomförandet av
tagna beslut.

En arbetsmetod mera liknande den i EG, som innebär att man inte försöker
lösa alla detaljproblem när man tar viktiga beslut utan i stället tar principbeslut
och sedan löser uppkommande problem med tiden borde också
övervägas.

Det krävs vidare en mera målinriktad och flexibel organisation. I syfte att
uppnå detta har nyligen en nordisk organisationskommitté tillsatts. Vi vill
här peka på några av de idéer vi anser att denna bör pröva:

För att öka snabbheten kan man tänka sig att Nordiska Rådet träffas oftare
än idag. Man kan också skapa en Nordisk Kommission, oavhängig av de
nationella intressena, som verkar som pådrivare för de nordiska intressena.

Det är angeläget att skapa fastare former för uppföljning av beslut. Detta
kan t.ex. ske genom att en speciell uppföljningskommitté skapas. Denna
skulle regelbundet rapportera till Nordiska Rådet och slå larm när genomförandet
av Nordiska Rådets rekommendationer drar ut på tiden.

I den process som nu pågår är det också viktigt att de olika ländernas regeringar
deltar i arbetet med att reformera Nordiska Rådet. Endast härigenom
kan rådets stärkta roll i det fortsatta nordiska samarbetet säkerställas.

För att öka det demokratiska inflytandet i, och intresset för, Nordiska Rådet
bör de enskilda ländernas ställningstaganden i budgetprocessen och i
andra viktiga frågor redovisas öppet.

Det är dags att i det nordiska samarbetet börja diskutera internationella
frågor. Utrikespolitiska frågor har hittills inte ansetts höra hemma i Nordiska
Rådet. När nu situationen i både Väst- och Östeuropa förändras snabbt finns
det emellertid ett behov av att diskutera betydelsen av denna utveckling för
de nordiska ländernas situation och det nordiska samarbetet. I syfte att underlätta
Nordiska Rådets internationella kontakter bör ett internationellt utskott
inrättas, i enlighet med vad som föreslagits av den internationella kommittén.

Prioriterade områden

Folkpartiet anser att det fortsatta samarbetet i huvudsak bör koncentreras
till några få viktiga områden. Till dessa hör:

Nordbors rättigheter: 250 000 nordbor bor i ett annat nordiskt land än
hemlandet, och många andra pendlar över gränserna. För några år sedan
presenterades en nordisk hinderkatalog som visade en del av alla de problem
som drabbar nordbor när de flyttar från ett land till ett annat. Även de nordbor
som verkar över gränserna drabbas.

Ett exempel på ett sådant problem är förbudet för den som har en tjänstebil
registrerad i ett annat nordiskt land än hemlandet att använda denna i
hemlandet. Ett annat exempel är att en konstnär som vill ställa ut i grannlandet
tvingas betala tull för att föra över konstverken. Ett nordiskt medborgarskap
- som skulle innebära att nordiska medborgare problemfritt skulle
kunna flytta och verka mellan länderna - ligger långt borta. Vi anser att nordiska
ministerrådet bör utarbeta en vitbok som anger hur de hinder som
finns kan avvecklas och när detta ska ske.

Fri varuhandel: Arbetet i riktning mot en fri och gränslös varuhandel mellan
de nordiska länderna går långsamt. Det är enbart tack vare pressen från
ett integrerande EG som arbetet nu fått fart. Målet måste vara ett Norden
i princip fritt från tullprocedurer och gränskontroll av varor. Alla tekniska
handelshinder bör avvecklas så långt som möjligt. I den mån de nordiska
länderna har olika standardkrav bör vi ömsesidigt kunna acceptera varandras.

Utbildning och forskning: Den nordiska forskningen måste samordnas
mer än vad som sker idag. De nordiska länderna är alltför små för att vart
och ett bedriva framstående forskning på alla områden, i synnerhet vad gäller
naturvetenskaplig och medicinsk forskning. En nordisk koncentration av
forskningsresurserna - naturligtvis i kombination med ett ökat utomnordiskt
samarbete - är därför en förutsättning för att de nordiska länderna skall
kunna bedriva forskning i världsklass.

När det gäller samhällsvetenskaplig och social forskning är problemet ett
annat: forskningsresultat och erfarenheter på ett område når ofta inte ut

Mot. 1989/90

U553

16

utanför det egna landets gränser. Samtidigt finns i dessa vetenskaper interna- Mot. 1989/90

tionella teorier som inte alltid är tillämpbara på vårt samhällssystem och på U553

våra sociala problem. Denna kombination är olycklig eftersom de nordiska
länderna ofta har likartade problem. Stora insatser måste därför göras för
att öka utbytet bland nordiska forskare inom Norden.

Forsknings- och utbildningsinstitutioner med specialinriktning måste göras
bättre kända och tillgängliga för forskare och studenter från andra nordiska
länder. En nedläggning av gemensamma nordiska institutioner, vilket
föreslagits, bör ej ske förrän det påvisats att det är mer rationellt att överföra
deras verksamhet till nationell nivå.

Det är också viktigt att öka det nordiska utbytet för studerande. Ett utökat
utbytesprogram är både önskvärt i sig och en förutsättning för att senare
kunna inordna Norden i EG.s utbytesprogram Erasmus. Nordiska Rådet har
rekommenderat Nordiska Ministerrådet att utöka Nordplusprogrammet
från 1 200 studenter till minst 3 000, att öka stipendiernas storlek, att göra
det möjligt att söka stipendium individuellt, och att i övrigt höja utbytesprogrammets
ambitionsnivå. Detta förutsätter att erforderliga ekonomiska resurser
tillförs utbytesprogrammet. I EG:s utbytesprogram är målet att tio
procent av studenterna på sikt skall kunna läsa en del av sin utbildning utomlands.
Målet bör vara minst lika högt i Norden.

Nordiska rådet har också beslutat rekommendera Nordiska Ministerrådet
att före utgången av 1992 genomföra principen om fullt ömsesidigt erkännande
av examina och tentamina. I teorin finns sedan 1975 överordnade regler
för examensgiltighet i Norden, men dessa fungerar inte i praktiken. Det
är av utomordentlig vikt att rekommendationerna om ökat och förbättrat
studentutbyte samt om examinas giltighet fullföljs. Vi förutsätter att regeringen
verkar i enlighet med dessa rekommendationer.

Trafik och miljö: Den nordiska trafik- och miljöpolitiken är i stort behov
av samordning. Till de frågor som kan och måste lösas i nordiskt samarbete
hör:

Bättre inomnordiska kommunikationer och förbindelser till kontinenten.

Om detta skall kunna ske på ett miljömässigt acceptabelt sätt, innebär det
väsentligt förbättrade järnvägsförbindelser. Till detta hör järnvägstriangeln
Stockholm-Köpenhamn/Malmö/Helsingborg-Oslo-Stockholm. I denna ingår
naturligtvis en fast förbindelse över Öresund. Dessutom finns det ett behov
av en väl fungerande järnvägsförbindelse Stockholm - Helsingfors.

Ett väl fungerande nordiskt flyg är en förutsättning för att orter utan järnväg
och som ligger långt från befolkningscentra skall ha samma chans till
ekonomisk utveckling som centralorter. Nuvarande system för koncessioner
inom flygtrafiken innebär att SAS och Linjeflyg samt deras nordiska motsvarigheter
har företrädesrätt. Detta innebär att andra flygbolag ofta nekas tillträde
även till de linjer som idag inte trafikeras. Folkpartiet anser att flygtrafiken
i Norden bör avregleras, vilket skulle leda till lägre priser och bättre
förbindelser. De nuvarande nordiska koncessionssystemen bör därför avvecklas
i takt med att gällande avtal löper ut.

Men en utvecklad flygtrafik innebär också stora utsläpp av miljöfarliga
ämnen. För att motverka detta, bör flygtrafiken beläggas med miljöavgifter
som har en direkt styreffekt. För att avgifterna skall bli effektiva måste de 17

tas ut i alla nordiska länder och vara lika stora. Nordiskt koordinerade miljöavgifter
mot flygets emissioner bör därför genomföras.

Vidare bör Nordiska Rådet arbeta för koordinerade miljökrav för all
landsvägstrafik. Nordiskt koordinerade regler är ett starkt förhandlingskort
internationellt och en förutsättning för att inte snedvrida de ekonomiska villkoren
för trafiken när den avregleras.

En nordisk luftvårdsplan kommer att presenteras till Nordiska Rådets session
1990. Det är viktigt att denna inte enbart sätter upp målsättningar utan
också binder ländernas regeringar till de emissionsminskningar som krävs.

Nordiska miljövårdskonventionen är ett bra exempel på en överenskommelse
som stärker miljöns ställning. Den stadgar att en stat som överväger
att ge tillstånd för miljöstörande verksamhet har en skyldighet att beakta den
störning som kan drabba grannstaterna. Det drabbade landets regering har
rätt att begära konsultationer. Sverige bör verka för att en motsvarande konvention
etableras för hela Europa.

Östeuropa: De nordiska länderna bör verka gemensamt för att hjälpa Östeuropa
ekonomiskt, politiskt och med miljön. Ett sådant stöd bör i första
hand inriktas mot de baltiska republikerna. Som ett första steg föreslår vi att
representanter från folkfronterna i Baltikum inbjuds som gäster till Nordiska
Rådets möten. Riksdagen har vid några tillfällen behandlat motioner från
folkpartiet i vilka framförts förslag om ett baltiskt deltagande i Nordiska Rådet.
Riksdagen har dock avstyrkt dessa. Vi anser att den fortsatta händelseutvecklingen
i Baltikum gör det angeläget att frågan prövas på nytt.

De stipendier som går till det nordiska forskar- och studentutbytet
(NORDPLUS) bör också inkludera de baltiska republikerna. De ekonomiska
förutsättningarna för baltiska studenter att delta i NORDPLUS är betydligt
sämre än för motsvarande nordiska grupper. Ett betydande ekonomiskt
stöd måste därför ges till de baltiska NORDPLUS-studenterna. Kostnaden
för detta ryms inom den föreslagna Östeuropa-ramen. Likaså bör baltiska
studenter kunna arbeta i Norden och nordiska studenter i Baltikum genom
det s.k. NORDJOBB-programmet.

Man kan också tänka sig ett nordiskt samarbete för att hjälpa de baltiska
staterna med litteraturinköp och tidskriftsprenumerationer.

De nordiska länderna kan bidra till utvecklingen av beslutsmekanismer
och strukturella former för offentlig administration och reformpolitik. Ren
kunskapsöverföring vad gäller både offentlig administration och privat företagsamhet
skulle vara ett viktigt bidrag till Östeuropas utveckling.

Ett ökat miljösamarbete, bl.a. ett reguljärt östersjösamarbete mellan
samtliga till Östersjön gränsande stater inkl. Baltikum, är också viktigt.

Det liggande ministerrådsförslaget om ett nordiskt miljöfinansieringsbolag,
som ska finansiera miljösamarbetsbolag i Östeuropa, bör genomföras.

Förslag på dessa områden utvecklas i andra motioner från folkpartiet.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om riktlinjer för det nordiska samarbetet,

Mot. 1989/90

U553

18

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i mo- Mot. 1989/90

tionen anförts om Nordiska Rådets arbetssätt och organisation, U553

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att nordiska frågor bör behandlas och ett internationellt
utskott inrättas i Nordiska Rådet,

4. att riksdagen begär att regeringen verkar för vad i motionen anförts
om en vitbok om nordbors rättigheter,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fri varuhandel i Norden,1]

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökat forskarutbyte,

6. att riksdagen begär att regeringen verkar för ökat och förbättrat
studentutbyte samt ömsesidigt erkännande av examina i enlighet med
vad i motionen anförts om detta,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökade investeringar i järnvägstrafik,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om avreglering av den nordiska luftfarten,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om samnordiska miljöavgifter för flygtrafiken,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nordiskt koordinerade miljökrav på landsvägstrafiken,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om forskar-, student- och feriearbetsutbyte med de baltiska
republikerna,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
i övrigt anförts om nordiskt samarbete med Östeuropa.

Stockholm den 25 januari 1990

Ylva Annerstedt (fp)

Hugo Bergdahl (fp) Elver Jonsson (fp)

Bengt Westerberg (fp)

11989/90:N365

19