med anledning av skriv. 1992/93:224 Redogörelse för den svenska krigsmaterielexporten år 1992

Motion 1992/93:U24 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

1992 ökade åter den svenska exporten av krigsmateriel.
Det sammantagna värdet av beviljade utförseltillstånd steg
med 31 %. Ökningen är särskilt markant av exporten till
Australien och ett antal u-länder: Indonesien, Malaysia,
Mexiko, Thailand, Tunisien, Uruguay och Venezuela.

Det är synnerligen oroande att exportökningen till så
stor del faller på u-länder, där regimerna är instabila,
militärkupperna täta och kränkningarna av de mänskliga
rättigheterna omfattande och grova. Ett tiotal köparländer
ligger i regioner med öppna eller latenta konflikter. All
upprustning i sådana länder ökar benägenheten att ''lösa''
konflikterna med militära medel. Detta ska Sverige inte
bidra till genom export av krigsmateriel till dem.

Krigsmaterielexporten till u-länder måste upphöra även
utifrån de principer som gäller i vår biståndspolitik. I
förhandlingarna med dessa länder ''bör militärutgifternas
storlek granskas i förhållande till satsningar på utbildning,
sjukvård och andra områden med relation till mänskliga
rättigheter och demokratifrågor'', skrev biståndsministern i
årets budgetproposition.

I varje fall inte dessa

Några länder borde absolut inte få köpa svensk
krigsmateriel.

Indonesien har ockuperat Östtimor. FN har inte
accepterat den indonesiska integrationen av Östtimor.
Indonesien är sålunda en ockupationsmakt. Europarådets
parlamentariska församling har rekommenderat
medlemsländerna att inte exportera vapen till Indonesien.
Därför ska den svenska exporten av krigsmateriel till
Indonesien stoppas. Sverige ska agera i FN för ett beslut om
vapenembargo.

Indien och Pakistan har utkämpat tre krig om Kashmir,
och konflikten består. Länderna kapprustar och utvecklar
kärnvapen. Redan detta är skäl nog för att stoppa den
svenska exporten av krigsmateriel till dem.

De politiska förhållandena i Pakistan är ytterst instabila;
det finns ständigt risk för en ny militärkupp. Regimen satsar
mer än dubbelt så mycket pengar på krigsmakten som på
utbildning och hälsovård trots att 65 % av invånarna är
analfabeter och spädbarnsdödligheten över 10 %.

Kränkningarna av de mänskliga rättigheterna i Indien är
grova och omfattande. Militären sätts in i de svåra etniska
och religiösa konflikterna. Militären torterar och
praktiserar våldtäkt som en form av tortyr.

Singapore är en vapenspridare i hela Sydöstasien. Det är
mycket allvarligt att granatgeväret Carl Gustaf den vägen
hamnat i händerna på Burmas militär. Det är ren katastrof
att den kambodjanska gerillan kommit över det nu när de
röda khmererna inlett en ''etnisk rensning'' mot
kambodjaner av vietnamesisk härkomst och attacker mot
FN-personalen. Kontrollen över den krigsmateriel som säljs
till Malaysia torde vara lika dålig. Exporten måste stoppas
till bägge länderna.

Den svenska exporten av krigsmateriel till Thailand är
visserligen liten -- 115 000 kronor 1992 -- men den
thailändska militärens aptit på avancerade vapen är stor,
och därför är landet en potentiell växande marknad för
vapentillverkarna. Man måste vidare ta hänsyn till
korruptionen, som inte minst förekommer vid vapenköp.
Den thailändska militären har också omfattande
vapenhandel med de röda khmererna. Men det viktigaste
skälet varför den svenska krigsmaterielexporten till
Thailand måste stoppas, är hotet om nya militärkupper. Det
senaste kuppförsöket skedde i maj förra året, och det var
mycket blodigt.

Turkiet har hittills inte fått köpa svenska vapen. Den
linjen måste ligga fast, eftersom förhållandena inte
förbättrats vare sig när det gäller det militära
undertryckandet av kurderna eller brotten mot de
mänskliga rättigheterna.

Industrins exportdrive

Innevarande år kan vapenexporten komma att öka
ytterligare, för krigsmaterieltillverkarna är mycket aktiva i
sin exportdrive. Bofors VD förklarade frankt för ett år
sedan att företaget vid sekelskiftet ska vara en av Europas
ledande leverantörer av krigsmateriel. Han sa att Bofors är
ledande i världen på vissa områden och har ''ett brett
sortiment med allt från finkalibrig pansarbrytande
ammunition över pansarskott till pansarvärnsgranaten Strix
och andra mycket avancerade produkter''.

Nyligen har regeringen givit tillstånd för Kockums att
sälja tre ubåtar till Pakistan. Ett samarbetsavtal har
tecknats med Frankrike, en av de ledande
vapenexportörerna i världen.

Vapenindustrin trycker på för att även få exportera sin
spetsteknologi. Det är den som efter Gulfkriget är starkt
efterfrågad i Tredje världen.

Industrin får draghjälp av regeringen. I februari i år
rapporterades att regeringen hade bett Indien att häva det
embargo mot handel med Bofors, som infördes efter
mutskandalen kring haubitsaffären.

De svenska vapnen sprids

Alla vet att den krigsmateriel som exporteras, kan
försäljas vidare till länder, som är förbjudna för svensk
krigsmaterielexport. För tre år sedan kom exempelvis
uppgifter om att det svenska granatgeväret Carl Gustaf
användes av gerillan i Kambodja. Svensk ambassadpersonal
i regionen undersökte saken och uppgifterna ansågs
bekräftade.

Det har också rapporterats att Carl Gustaf finns i
Burma, dit västländerna stoppade all vapenexport efter att
militären i augusti 1988 slog ner demokratirörelsen med
mycket brutala metoder.

I bägge fallen misstänks det vara vapen sålda till
Singapore som reexporterats.

Krigsmaterielinspektören Sven Hirdman bekräftade att
det är omöjligt att stoppa vidareförsäljningen av svenska
vapen. Han sa 1990 i en intervju i samband med avslöjandet
om att den kambodjanska gerillan hade granatgeväret Carl
Gustaf: ''Det finns oerhört många sätt att komma över
vapnen och vi har inte kontroll över alla.''

Alla dessa erfarenheter visar att det bara finns ett sätt att
förhindra att svenska vapen sprids okontrollerat till
konfliktområden: att stoppa all export av krigsmateriel.

Vad är krigsmateriel?

Krigsmaterieltillverkarna har i flera fall försökt kringgå
den svenska lagstiftningen. I somras avslöjades att FMV
hade försökt sälja 150 militärlastbilar till Marocko bakom
ryggen på krigsmaterielinspektören (KMI). Men tullen i
Visby larmade KMI. FMV monterade bort
kulsprutefästena på bilarna, som då inte var krigsmateriel
längre utan kunde levereras till Marocko. Huruvida
lastbilarna fått nya kulsprutefästen och används i kriget i
Västsahara är oss och KMI obekant.

Enligt Statistiska Centralbyråns utrikeshandelsstatistik
exporterades förra året vapen och ammunition till Turkiet
för 1,9 miljoner kronor. Men enligt KMI var det inte
krigsmateriel. Huruvida det handlade om jaktvapen för
civilt bruk eller om det var utrustning, som inte klassas som
krigsmateriel men levererats till militär mottagare, sa han
inte.

Det finns en gråzon mellan krigsmateriel och ''civil''
materiel för användning i krig. Därför skulle det behövas ett
s.k. brukarkriterium som täcker materiel som kan användas
i krig, när köparen är militär.

Omställning

Det svenska försvarets minskade behov och den
hårdnande konkurrensen i den internationella
vapenhandeln kommer att framtvinga en hård
strukturomvandling av den svenska krigsmaterielindustrin.
Det kommer att ställas stora krav på regering, kommuner
och företag att stödja de orter och enskilda som kommer att
beröras av nedläggningar.

För att undvika ''brandkårsutryckningar'' för att rädda
sysselsättningen bör nerskärningarna inom industrin och
omställningen till civil verksamhet ske i ordnade former.
Regeringen bör utarbeta en plan för avveckling och
omställning.

Staten måste ta sitt ansvar för de anställda i
försvarsindustrin även därför att deras arbeten är hotade av
att produktionen flyttas ut ur landet, efter att den nya
krigsmateriellagen infört liberalare regler för
utlandssamverkan. Omställningsfonder behövs, och de bör
finansieras genom att de krigsmaterielexporterande
företagen avsätter en viss del -- minst 2 % -- av exportens
värde.

Bättre redovisning

Redovisningen i regeringens skrivelse är tunn och anger
inte vilken typ av materiel som fått säljas till respektive
land. Sådana uppgifter lämnar SIPRI i sin årsbok, men den
kommer först efter det att riksdagen behandlat skrivelsen
om krigsmaterielexporten.

Vi anser att regeringen ska lämna minst lika utförliga
uppgifter som SIPRI i sin redovisning till riksdagen. Nästa
år då regeringen ska göra detta enligt den nya
krigsmateriellagen, som trädde i kraft 1 januari i år,
förväntar vi oss att det åtminstone blir en uppdelning av
krigsmaterielen i två klasser, krigsmateriel för strid resp.
övrig, dvs. ej förstörelsebringande, krigsmateriel. Likaså
måste den innehålla en redogörelse för vilka tillstånd som
lämnats för de svenska företagens avtal om
utlandssamarbete.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stopp för svensk
krigsmaterielexport till u-länder,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stopp för svensk
krigsmaterielexport till Indonesien,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stopp för svensk
krigsmaterielexport till Pakistan,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stopp för svensk
krigsmaterielexport till Indien,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stopp för svensk
krigsmaterielexport till Singapore,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stopp för svensk
krigsmaterielexport till Malaysia,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stopp för svensk
krigsmaterielexport till Thailand,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om krigsmaterielexport till Turkiet,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stopp för all svensk
krigsmaterielexport,

10. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en plan
för avveckling av krigsmaterielexporten,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att den bör planera och förbereda stöd till regioner, företag
och enskilda som drabbas vid nedläggningar och
omstruktureringar av svensk krigsmaterielindustri,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om klarare redovisning till riksdagen
av krigsmaterielexportens sammansättning,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om redovisning till riksdagen av
tillstånd för svenska företags utlandssamarbete på
krigsmaterielområdet.

Stockholm den 16 april 1993

Gudrun Schyman (v)

Bertil Måbrink (v)

Rolf L Nilson (v)

Björn Samuelson (v)

Lars Werner (v)

Eva Zetterberg (v)

Berith Eriksson (v)