med anledning av skr. 2003/04:175 Avdrag för s.k. sponsring

Motion 2004/05:Sk4 av Anne-Marie Ekström m.fl. (fp)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ändring av regler för avdrag för att underlätta sponsring av kultur.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om avdragsrätt för gåvor till internationellt bistånd.

Innehållet i regeringens skrivelse

Föranlett av skatteutskottets förslag i betänkande 2001/02:SkU21 beslöt riksdagen att regeringen bör göra en prövning av reglerna kring den skattemässiga behandlingen av utgifter i samband med sponsring. Tvåår senare återkommer regeringen med en skrivelse 2003/04:175. Regeringens förslag är att ingen förändring behöver göras i lagstiftningen utan föreslår i stället att Skatteverket ska utforma rekommendationer på området.

Idag finns inga uttryckliga bestämmelser om avdrag för sponsring vilket också framgår av regeringens skrivelse. Däremot finns det ett uttryckligt avdragsförbud för gåvor. Principiellt gäller också att utgifter för att förvärva och bibehålla inkomster skall dras av som kostnad.

I skrivelsen hänvisar regeringen till hur regeringsrätten förklarar innebörden av sponsring. Med sponsring förstås enligt regeringsrätten att ett företag lämnar ekonomiskt stöd till en verksamhet av idrottslig, kulturell eller annars allmännyttig natur.

För att ett bidrag till någon av ovanstående verksamheter ska betraktas som avdragsgill enligt inkomstskattelagen ska mottagaren ha utfört motprestationer och värdet av dessa svarat mot den lämnade ersättningen. Enligt skrivelsen kan motprestationerna vara av olika slag även om motprestationen inte är direkt. Även i de fall när det finns så stark anknytning mellan sponsorns och mottagarens verksamheter att sponsringen möjliggjort ökning av mottagarens verksamhet kan avdragsrätt medges.

I det fall sponsringen har karaktär av personalkostnad tillkommer också rätten att göra avdrag. Detsamma gäller representationsgåvor och bidrag till forskning och utveckling.

Däremot ges idag inte rätt till avdrag för sponsorskostnader som enbart är ägnade att förbättra sponsorns goodwill trots att de därför ändåär kommersiellt motiverade.

Underlätta sponsring av kultur

De regler som finns idag är otydliga och medför att företag inte kan förutse kostnaden för sponsring. De medför också att det är betydligt lättare att sponsra idrottsverksamhet än kultur. Vid sponsring av idrott blir kostnader för reklamskyltar och reklam på spelartröjor avdragsgilla medan motsvarande möjligheter inte finns för kulturverksamhet. Kulturen får på så sätt inte ta del av näringslivets marknadsföringspengar vilket är olyckligt. Värdet av imageskapande sponsring är minst lika högt som annan typ av reklam.

Regeringens argumentation i skrivelsen till varför ingen lagändring föreslås är synnerligen luddig och motsägelsefull. I skrivelsen står att man i praxis ska kunna beakta imageskapande sponsring i högre utsträckning och att nuvarande rättsregler inte hindrar att rättsutvecklingen följer utvecklingen inom företagen och går mot en större öppenhet i fråga om motprestationens karaktär. I några meningar längre ner i skrivelsen står det att om kravet på att sponsorn åtminstone skall få en indirekt motprestation skulle efterges skulle den reella följden vara att gränsen för gåvor suddas ut och blir omöjlig att upprätthålla. I skrivelsen står det vidare att om en ordning där det rent imageskapande inslaget i förhållandet mellan sponsorn och den sponsrade gavs helt avgörande betydelse framför frågan om sponsorn har erhållit någon direkt eller indirekt motprestation skulle det ge upphov till betydande bedömningssvårigheter.

Även om regeringen framhåller att man har förståelse för att det kan upplevas som svårt att i olika situationer förutse om avdrag får göras och i så fall med vilket belopp såär man ändå inte villig att införa tydliga regler så att ett företag i förväg kan avgöra vilken kostnad sponsringen kommer att medföra. Undanflykterna och hindren för regeringen är många. Om avdragsrätten införs enbart för företag så menar regeringen till exempel att man måste införa regler som hindrar att en företagsledare gör avdrag för privata levnadskostnader genom att utnyttja avdragsrätten för sponsring. Enligt regeringsrättens definition av sponsring är det som nämnts tidigare i regel ett företag som ger ekonomiskt stöd.

Regeringen avvisar de synpunkter som framförs att kultursponsring förekommer i flera andra europeiska länder med att där förekommer också rätt att göra avdrag för gåvor och dåär avgränsningen mellan sponsring och andra gåvor inte lika viktig enligt regeringen. Detta är ingen ursäkt. Regeringens förslag att Skatteverket ska utforma rekommendationer är inte till fyllest. Reglerna blir fortsatt otydliga och oförutsägbara.

Folkpartiet föreslår att en ändring görs i lagen så att skatteavdrag till hundra procent blir möjligt för företag även vid sponsring till kultur. Detta ska också gälla all sponsring som bara ger indirekta motprestationer (t ex att sponsorn får rätt att dra nytta av en kulturinstitutions image). Detta bör ges regeringen till känna.

Gör bidrag till internationellt bistånd avdragsgilla

Som grund för att inte ändra lagen om sponsring anger också regeringen i sin skrivelse att det finns risk för att avdragsförbudet för gåvor åsidosätts.

Regeringen redogör i skrivelsen för hur förslag om rätt till avdrag för gåvor behandlats tidigare. Det exempel som tas upp är ett förslag till rätt till avdrag för gåvor till organisationer med inriktning på internationell biståndsverksamhet som skulle gälla för fysiska personer. Detta exempel har mycket lite att göra med sponsring. Den som ger en gåva av solidaritet till en biståndsorganisation förväntar sig inte någon motprestation, varken direkt eller indirekt.

Många människor känner idag att de vill dela med sig av sitt välstånd och behovet är stort ute i världen. För att människor ska uppmuntras att dela med sig av sitt välstånd vill Folkpartiet införa en avdragsrätt för gåvor till internationellt bistånd. Detta bör ges regeringen till känna.

Stockholm den 16 september 2004
Anne-Marie Ekström (fp)
Anna Grönlund Krantz (fp)	Gunnar Andrén (fp)
Lennart Kollmats (fp)	Cecilia Wikström (fp)
Karin Pilsäter (fp)	Erling Bager (fp)
Torkild Strandberg (fp)	Hans Backman (fp)
Axel Darvik (fp)