med anledning av skr. 2002/03:51 Redogörelse för en överenskommelse mellan staten och Landstingsförbundet om vissa ersättningar till hälso- och sjukvården för år 2003

Motion 2002/03:So39 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl. (m)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om uppföljning av överenskommelsen mellan staten och Landstingsförbundet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om införande av en reell vårdgaranti.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kunskapsbaserad hälso- och sjukvård.

Utdelning utan uppföljning

I skrivelsen redogör regeringen för de olika specialriktade bidragen till landstingen för år 2003 och hur dessa – enligt uppgörelsen mellan staten och landstingen – skall fördelas och användas. Av regeringens skrivelse framgår att överenskommelsen skall redovisas den 28 februari 2004. Hur dessa medel disponerats tidigare och vilken effekt som uppnåtts framgår inte. Tvärtom upprepar regeringen sitt mantra, att patientens ställning skall stärkas och att en utökad vårdgaranti skall införas. Vi kan därför konstatera att tidigare medelstilldelning inte fått önskad effekt och att köerna till vården bara ökar.

Vi anser att riksdagen inte kan ta ställning till regeringens överenskommelse med Landstingsförbundet utan någon utvärdering. Därför bör regeringen snarast återkomma till riksdagen med en uppföljning av tidigare överenskommelser.

Att stärka patientens ställning

Många landsting klarar inte av sin mest elementära uppgift – att ge människor vård i tid. Långtidssjukskrivningar och sjukpensioneringar får ersätta vård och rehabilitering. Bristande samordning mellan olika huvudmän kan få till följd att människor far illa och riskerar att komma i kläm mellan olika insatser.

Vårdköer har blivit ett kännetecken för svensk sjukvård, trots de stora resurser som satsas på sjukvården och de extra medel som tillskjutits. Att enbart tillföra ytterligare resurser hjälper inte. Förändringar måste också komma underifrån om de skall ha en chans att få fotfäste i och vara avpassade till den verklighet som sjukvården arbetar i.

Även om regeringen i skrivelsen poängterar vikten av att patienter får vård i tid och att tillgängligheten skall öka, måste vi konstatera att regeringen inte har för avsikt att införa en vårdgaranti, värd namnet. Vi noterar att regeringen i överenskommelsen med Landstingsförbundet inte alls berör hur införande av en vårdgaranti skall finansieras eller avsatt medel för densamma. Löftet om en trovärdig garanti för vård i tid faller därför platt till marken särskilt i ljuset av att denna enligt skrivelsen skall träda i kraft redan 1 januari 2004.

För att garantera alla vård i tid har moderaterna vid ett flertal tillfällen föreslagit en nationell vårdgaranti, som fullt införd gäller alla medicinskt motiverade diagnoser och vårdkedjans alla insatser. För detta ändamål har vi avsatt 3,5 miljarder kronor under två år. Det ger ett ordentligt tillskott för att klara av att korta vårdköerna samtidigt som förslaget är den reform som behövs för att även på sikt hindra att vårdköer uppstår.

I skrivelsen framgår också att från och med den 1 januari 2003 gäller det fria vårdvalet i hela Sverige. Vi kommer därför med stor förväntan att följa utvecklingen av detta fria vårdval i syfte att värna patienten.

Kunskapsbaserad hälso- och sjukvård

Regeringen konstaterar i skrivelsen att den snabba kunskapsutvecklingen inom hälso- och sjukvården tillsammans med ett ökat vårdbehov och knappa ekonomiska resurser accentuerar behovet av en vård baserad på vetenskapliga metoder. För att möta detta behov har Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik (SBU) en nyckelroll. Verksamheten, som här bedrivs, har stor betydelse för sjukvårdens utveckling för att utvärdera metoder för diagnostik, behandling och rehabilitering. Vi instämmer därför i regeringens syn på betydelsen av SBU men har i vår anslagsmotion för år 2003 avsatt 10 miljoner kronor per år utöver vad regeringen anslagit för att ytterligare stärka SBU och dess verksamhet.

Förebyggande arbete inom hälso- och sjukvården

Regeringen har i sin överenskommelse med Landstingsförbundet avsatt 5 miljoner kronor under 2003 för hälsofrämjande och förebyggande arbete, vilka skall disponeras av Familjemedicinska institutet i samråd med Statens folkhälsoinstitut.

För att Sverige även fortsättningsvis skall ligga i forskningsfronten vill vi i stället skapa vad vi kallar ett svenskt Institut för medicin och hälsa. Institutet skall kraftsamla och möjliggöra ny tvärvetenskaplig forskning men också fördjupa forskningen inom olika discipliner med anknytning till hälsa och sjukvård, vilket även inbegriper förebyggande åtgärder.

Vad beträffar forskning och utveckling anser vi att Institutet för medicin och hälsa på ett bättre sätt kan bistå primärvården med nya forskningsrön. I samband med regeringens proposition 1999/2000:149 – Nationell handlingsplan för utveckling av hälso- och sjukvården – har vi närmare presenterat våra förslag för att öka tillgängligheten i primärvården och bättre kunna ta till vara personalens kompetens.

Stockholm den 7 mars 2003
Cristina Husmark Pehrsson (m)
Carl-Axel Johansson (m)	Anne Marie Brodén (m)
Magdalena Andersson (m)	Lena Adelsohn Liljeroth (m)
Stefan Hagfeldt (m)