med anledning av skr. 2002/03:25 Uppföljning av den Nationella handlingsplanen för handikappolitiken

Motion 2002/03:So22 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl. (m)

Innehållsförteckning

Innehållsförteckning 18

Förslag till riksdagsbeslut 19

Inledning 20

LSS bör finansieras av staten 20

Bättre förutsättningar för elever med funktionshinder 21

Statsbidrag till handikapporganisationerna 21

Satsningar på informations- och kommunikationsteknik 22

Översyn av hjälpmedelsförsörjningen 22

Bryt bidragsberoendet 23

Rättstryggheten måste förbättras 23

Vårdgaranti 24

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en statlig finansiering av LSS.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förbättrade förutsättningar för elever med funktionshinder.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om statsbidrag till handikapporganisationerna.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en översyn av hjälpmedelsförsörjningen.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om särskilt boendestöd för funktionshindrade.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om funktionshindrades rättstrygghet.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vård och rehabilitering.

Inledning

Människor med funktionshinder är individer med varierade och särpräglade behov och önskemål. Det var den bärande tanken bakom den handikappreform som infördes av Bildtregeringen. Byggstenarna var valfrihet, självbestämmande och integritet. Nu ser vi tyvärr en helt annan verklighet med många brister för personer med olika funktionshinder.

Vi anser att den handlingsplan för handikappolitiken som riksdagen beslutat om har uppenbara brister och är oklar på flera viktiga punkter. I stället för konkreta förbättringar av det offentliga stödet till människor med handikapp försöker regeringen sätta upp mål för vad andra, som kommuner och privata företag, skall göra. I planen presenteras inte förslag som stärker rätten till personlig assistans. Där presenteras tyvärr inte heller några förslag om att föra ut stödet bättre till de direkt berörda eller om att öka valfriheten. Uppföljningen av den nationella handlingsplanen för handikappolitiken har inte gett oss någon anledning att omvärdera vår kritik.

Vi vill framhålla att stödet till människor med olika funktionshinder skall vara mångsidigt och anpassat till den enskildes förutsättningar. Den enskilda människan skall ha möjlighet att påverka sin egen situation, till exempel genom att kunna välja vårdpersonal, omsorgsform och hjälpmedel.

LSS bör finansieras av staten

Vi anser det angeläget att målet med assistansersättningen – att underlätta för personer med funktionshinder att integreras i samhället – inte ställs mot andra behov i kommunernas verksamhet. Stödet är utformat som en rättighetslagstiftning som bosättningskommunen finansierar. Det är olyckligt då det kommunala utjämningssystemet har en eftersläpningseffekt, vilket medför att kommuner som agerat föredömligt i implementeringen av handikappolitiken inte kan tillgodogöra sig detta. Över huvud taget är det inte rimligt att kommunerna skall vara finansiellt ansvariga för rättigheter som riksdagen beslutat om. Mot bakgrund av de sakskäl som vi anför mot en kommunal finansiering av assistansersättningen bör detta återgå till staten. Vidare bör schabloniseringen av ersättningen och rätten till personlig assistans under skoltid och vid vistelse på dagcenter etc återinföras.

Många personer med funktionshinder har fått sin rätt till personlig assistans omprövad. De rättigheter som lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade och lagen om personlig assistans ursprungligen givit personer med funktionsnedsättning och deras anhöriga måste återställas. Möjligheterna att nyttja den personliga assistenten i arbetsliv och i studieverksamhet bör vidgas. Assistentens insatser i skolarbetet eller på dagis bör också utvecklas. Vidare anser vi att personer som tidigare beviljats assistansersättning bör få behålla denna även efter 65-årsdagen. Denna fråga är redan nu tillräckligt utredd, så reformen bör kunna träda i kraft snarast. Vi har noterat att år 1999 erhöll ca 40 000 personer som är berättigade till stödinsatser inte dessa.

Ledsagarservice är en insats av stor betydelse för synskadade. Trots detta har domstolarna i huvudsak intagit ståndpunkten att inte ens gravt synskadade hör till LSS‑personkretsen. Därmed kan de inte komma i åtnjutande av insatsen. Vi anser därför att lagen bör ses över.

Bättre förutsättningar för elever med funktionshinder

Regeringen vill att elever med funktionshinder skall kunna gå i skolan i närheten av hemmet och bo tillsammans med sina föräldrar eller i deras närhet. Viktiga förutsättningar är ökad specialpedagogisk kompetens och bemötande i skolan.

Möjligheten att välja skola är viktig för alla elever, men alldeles särskilt viktig för barn och ungdomar med funktionshinder. Mot den bakgrunden ser vi beslutet att lägga ned Ekeskolan – en specialskola för multihandikappade barn – som ett lågvattensmärke när det gäller synen på alla elevers rätt att välja skola. Enligt vår mening skall barn och ungdomar med funktionshinder ha en rättighet och inte en skyldighet att integreras i den vanliga kommunala skolan. Om barnen känner sig trygga i specialskolan och utvecklas på ett positivt sätt bör det vara möjligt för föräldrar att välja denna skolform. Vi anser att specialskolor även i framtiden skall vara ett alternativ för de elever som anser att dessa skolor bättre kan tillgodose deras särskilda behov.

Statsbidrag till handikapporganisationerna

Regeringen konstaterar i sin skrivelse att några organisationer får kraftigt sänkta bidrag medan andra får höjningar.

Det är angeläget att riksdagen snarast får möjlighet att ta ställning till ett mera detaljerat förslag till fördelning av statsbidragen till handikapporganisationerna. De nya reglerna kan få olyckliga konsekvenser för enskilda förbund som har en rikstäckande organisation, men som inte till fullo uppfyller övriga formella kriterier. Riktlinjerna för fördelning av bidragen måste också bli enklare och kunna förstås av organisationerna.

Socialdemokraternas politik för bidragsgivningen missgynnar dock alla de organisationer som företräder personer med små och ovanliga handikapp eller som väljer alternativa organisationsformer, till exempel i form av nätverk.

Vår uppfattning är att alla organisationer även de som representerar mycket små grupper av handikappade eller som väljer att inte samordna sin verksamhet inom ett större kollektiv skall ha rimliga möjligheter att arbeta som självständiga organisationer. Vi vill därför tillföra ytterligare medel till anslaget för bidrag till handikapporganisationer. Dessa extra medel skall riktas särskilt till mindre handikapporganisationer som arbetar oberoende av de stora samarbetsorganen inom handikapprörelsen.

Satsningar på informations- och kommunikationsteknik

Av skrivelsen framgår att radio- och TV-programmens tillgänglighet skall öka. Vi vill understryka att en av förutsättningarna för ett förnyat sändningstillstånd för SVT bör vara att kraven på företaget i fråga om programmens tillgänglighet för människor med funktionshinder ökas ytterligare i jämförelse med kraven i nu gällande tillstånd. Den digitala tekniken gör det möjligt att införa nya tjänster, något som borde kunna förbättra situationen. Strängare krav bör ställas på SVT för att såväl synskadade som andra läshandikappade skall få möjlighet att avlyssna textremsan i SVT:s program och för att döva och hörselskadade skall få bättre möjligheter att ta del av SVT:s programutbud under nästa tillståndsperiod.

Vi anser att IT-utvecklingen är särskilt angelägen för personer med funktionshinder. Den tekniska utvecklingen har lett till att det finns hjälpmedel som ger högre livskvalitet för personer med handikapp. Den moderna tekniken kan överbrygga såväl avstånd mellan olika handikappgrupper som nedsatt rörelseförmåga.

Översyn av hjälpmedelsförsörjningen

Eftersom hjälpmedelsförsörjningen i dag inte fungerar på ett acceptabelt sätt, vilket leder till att väntetiderna i många är fall orimligt långa, bör en hjälpmedelsgaranti införas. Därtill bör hjälpmedelsmarknaden öppnas för konkurrens. Detta skulle leda till kortare köer, ett större utbud av hjälpmedel och en större valfrihet för den enskilde. Problemet med dagens hjälpmedelsförsörjning är att de offentliga huvudmännen i princip har monopol. Genom centralt dirigerade överenskommelser hänvisas alla med rätt till hjälpmedel till en offentlig huvudman, landsting eller kommun. Detta är bl.a. kostnadsdrivande på grund av frånvaron av konkurrens.

I propositionen för den nationella handlingsplanen för handikappolitiken föreslogs en översyn vad avser skolhjälpmedel. Vi anser att en motsvarande översyn behövs vad avser vuxnas hjälpmedel. Teknikutvecklingen går snabbt framåt, bl.a. finns ny uppspelningsutrustning för digitala talböcker vilken måste ses som hjälpmedel.

Oavsett om det finns en hjälpmedelsgaranti eller om vi har dagens system anser vi att det behövs en överklagandemöjlighet. Landstingens beslut om hjälpmedel går i dag inte att överklaga genom förvaltningsbesvär. Det man kan göra är att påtala sitt missnöje för Socialstyrelsen, som är tillsynsmyndighet. En ändring av bestämmelserna så att beslut om hjälpmedel enligt hälso- och sjukvårdslagen kan överklagas skulle göra situationen bättre för människor med funktionshinder.

Vi anser det anmärkningsvärt att regeringen ännu inte återkommit med förslag till förändringar vad gäller reglerna för bilstöd. Vi anser att flera åtgärder snarast behöver vidtas för att förbättra funktionssättet och öka effektiviteten och snabbheten i beslutsprocessen. Reglerna bör ändras så att till exempel automatlåda och eluppvärmda ytterbackspeglar skall kunna ingå i stödet. Vidare hade det varit naturligt att regeringen föreslagit en ändring av de olika åldersgränserna för bilstödet liksom av personkretsen som kan få bilstöd. Detta särskilt med tanke på att förtidspensionärer uppmuntras att försöka återgå i arbete med bibehållen förtidspension samt att det i praktiken inte finns en definitiv pensionsålder vid 65 års ålder.

Bryt bidragsberoendet

Riksdagen har i ett tillkännagivande begärt en belysning av den totala ekonomiska situation som personer med funktionshinder lever under. Statistiska centralbyrån har därför fått i uppdrag av regeringen att kartlägga levnadsförhållandena för personer med funktionshinder. Uppdragen kommer att redovisas i mars 2003.

Vi anser det orimligt att personer med funktionshinder skall tvingas söka socialbidrag för att kunna bo kvar i sina handikappanpassade lägenheter. Vid avslag på ansökan om socialbidrag kan det dessutom resultera i att den handikappade måste flytta till en mindre bostad som inte uppfyller kraven på anpassning med allt vad det innebär av ökat hjälpberoende och minskad självständighet. Vi har föreslagit att ett särskilt bostadsstöd på 100 miljoner kronor införs för personer med funktionshinder.

Rättstryggheten måste förbättras

Av skrivelsen framgår att antalet icke verkställda beslut och domar om insatser för personer med funktionshinder alltjämt är stort.

När det gäller LSS anser vi att staten bör ta tillbaka finansieringsansvaret från kommunerna av flera olika skäl. Det är nödvändigt för att LSS-stödet inte skall urholkas på grund av kommunens ekonomi och de stora kostnadsökningar som skett. Vidare innebär det att motiven för att införa sanktioner mot kommuner för domstolstrots försvagas.

Vi har i en tidigare motion, 2002/03:So3 (av Chris Heister m.fl.), med anledning av Riksdagens revisorers granskning av äldrepolitiken konstaterat att åtgärder måste vidtas för att hindra det kommunala domstolstrotset. Samma kritik vill vi rikta mot kommuners bristande verkställighet när det gäller beslut om insatser för personer med funktionshinder.

Vårdgaranti

Regeringen konstaterar att en fungerande individanpassad habilitering och rehabilitering har stor betydelse för att de handikappolitiska målen skall kunna bli verklighet.

Vi konstaterar att många äldre köar inom sjukvården för att få sina behandlingsbara funktionshinder åtgärdade. Vi anser därför att det behövs en ny vårdgaranti. När ramarna för sjukvården vidgas måste ambitionen vara att skyndsamt arbeta bort köerna för alla slags diagnoser och att patienten inom tre månader skall ha fått anvisad behandling. Valfriheten skall omfatta samtliga godkända vårdgivare inom öppenvården och den privata vården. Patienten skall kunna välja sjukhus i hela landet och på lika villkor besöka såväl specialistläkare hos landstinget som privat vårdgivare med avtal.

Stockholm den 24 januari 2003
Cristina Husmark Pehrsson (m)
Carl-Axel Johansson (m)	Anne Marie Brodén (m)
Magdalena Andersson (m)	Lena Adelsohn Liljeroth (m)
Stefan Hagfeldt (m)