med anledning av skr. 1997/98:69 Sverige i Förenta Nationerna

Motion 1997/98:U28 av Karl-Göran Biörsmark m.fl. (fp)

Den utrikespolitiska ryggraden

Sveriges aktiva medlemskap i Förenta nationerna (FN) utgör ryggraden för svensk utrikespolitik. Det är genom arbetet i FN som vi är med och bygger den internationella rättsordningen, och därigenom tryggas vår egen nations säkerhet. När Sverige för drygt ett år sedan valdes in i FN:s säkerhetsråd var det med ett brett stöd från i synnerhet stater i tredje värden. Vi har numera en reell möjlighet att påverka FN:s reformarbete och den bör tas väl till vara.

Sverige har under flera decennier gått i spetsen för kampen mot apartheid i Sydafrika, gett stöd under kriget i Vietnam, drivit en generös biståndspolitik och har varit en fristad för förföljda människor som sökt skydd. Sverige har – oavsett regering – varit ett land som alltid talat när andra varit tysta eller när andra inte kunnat tala. Men under senare tid har Sverige – liksom EU och FN – stått handlingsförlamade inför de upprepade massakrerna i Bosnien, Rwanda, Burundi, Demokratiska republiken Kongo och Algeriet.

Utvecklingen går mot allt färre väpnade konflikter mellan nationer till ett ökande antal inomstatliga konflikter. Detta ställer nya krav på FN och skapar förändrade förutsättningar för insatserna. På flera håll, bl.a. i forna Jugoslavien, Kosovo och Algeriet, har FN misslyckats med den mycket angelägna uppgiften att göra en insats när det gäller inomstatliga konflikter.

Ursäkten för omvärldens passiva hållning inför dessa konflikthärdar har hela tiden varit att FN inte ska lägga sig i ett lands inre angelägenheter. För att FN ska kunna bemöta den förändrade konfliktsituationen i världen är det angeläget att denna inställning ändras. Vi menar därför att Sverige bör verka för att FN-stadgan ändras så att det blir möjligt för FN att vidta åtgärder även när det gäller inomstatliga konflikter. Nationsgränser får inte utnyttjas som argument för att passivt titta på när människors säkerhet är allvarligt hotad. Det är en utmaning att hitta en formulering som ger säkerhetsrådet möjlighet att agera även vid inomstatliga konflikter utan att inkräkta alltför mycket på staters suveränitet.

Vi menar att beslutet om sådana aktioner som syftar till att säkra freden vid inomstatliga massakrer, krig och allvarliga oroligheter ska kunna fattas av säkerhetsrådet. Åtgärder får endast vidtas när människors säkerhet är allvarligt hotad och ett internationellt agerande på humanitära grunder anses vara nödvändigt.

Orsaken till FN:s förlamning är problemet att nå konsensus i säkerhetsrådet. Risken är hela tiden överhängande att de fem permanenta medlemmarna nyttjar sin vetorätt och därmed förhindrar insatser. Genom att Sverige tagit plats i säkerhetsrådet har vi en reell möjlighet att påverka, framföra konstruktiva förslag och skapa ett gott samarbetsklimat. Sverige bör arbeta för att FN:s handlingskraft, när det gäller ingripande i inomstatliga konflikter, ökar.

Reformarbetet

Avgörande för hur väl FN lyckas med centrala insatser för fred och säkerhet är att den finansiella krisen löses. I första hand är det nödvändigt att USA infriar löftet om att betala sina skulder. Det är inte rimligt att landet samtidigt som det inte sköter sina finansiella åligganden tillåts ställa krav på reformarbetet och nedskärningar.

FN har stora behov av reformer och det är bra att arbetet för att säkra och effektivisera arbetet nu uppvisar konkreta resultat. En starkt bidragande faktor för reformarbetets igångsättande är generalsekreterare Kofi Annans beslutsamma agerande.

Under 1997 har generalsekreteraren presenterat två rapporter angående FN:s reformarbete. Ett resultat av dessa rapporter är bl a att verksamheten ska fokuseras på fyra kärnområden: fred och säkerhet, humanitära frågor, ekonomiska och sociala frågor samt utvecklingsarbete. Vi menar att Sverige bör arbeta för att ett femte kärnområde införs som fokuserar på valfrågor. En samordnande funktion för valfrågor bör inrättas.

Utvecklingssamarbete

UNDP spelar en central roll inom FN:s utvecklingsverksamhet. Vi har tidigare föreslagit att UNDP ska anslå ytterligare 40 miljoner kronor för sin verksamhet. Samtidigt är det viktigt att reformera för att effektivisera biståndsarbetet. Vi ser därför mycket positivt på den diskussion och reformering av UNDP som har inletts.

FN:s hjälporganisation för palestinaflyktingar UNRWA har alltmer ansträngda finanser. Folkpartiet ville därför i samband med budgetpropositionen i höstas anslå ytterligare 20 miljoner kronor för undervisning och hälsovård inom UNRWA. Samtidigt är det bra att Sverige deltar i en aktiv dialog om UNRWA med andra givare och organisationer. Vi har i samband med budgetpropositionen i höstas även velat anslå ytterligare 30 miljoner kronor till Unicef, 40 miljoner kronor till UNFPA och 40 miljoner kronor till UNHCR.

Handla nu

Under 1990-talet har ett flertal FN-konferenser hållits runt om i världen. Sociala toppmötet i Köpenhamn, kvinnokonferensen i Peking, befolkningskonferensen i Kairo, habitatkonferensen i Istanbul och klimatkonferensen i Kyoto är några exempel. Dessa konferenser har resulterat i en rad resolutioner och handlingsprogram som väntar på att bli genomförda.

I FN:s framtida verksamhet bör det inte vara prioriterat att arrangera fler konferenser. I stället bör den svaga länken, som är bristande resurser och svag handlingskraft, åtgärdas för att ord också ska bli handling. Det är angeläget att FN-konferensernas mål och handlingsprogram verkligen uppfylls. Detta bör Sverige verka för.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om FN:s reformarbete för att säkerställa fred och säkerhet även när det gäller inomstatliga konflikter,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige skall arbeta för att ett femte mål för FN:s verksamhet införs som fokuserar valfrågor,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige i FN skall arbeta för att en samordnande funktion för FN:s arbete i valfrågor införs,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om uppföljning av FN-konferenserna.

Stockholm den 19 mars 1998
Karl-Göran Biörsmark (fp)
Kerstin Heinemann (fp)	Lennart Rohdin (fp)