med anledning av skr. 1995/96:120 Vår miljö - Miljöarbetet under året

Motion 1995/96:Jo14 av Maggi Mikaelsson m.fl. (v)

I den årliga skrivelsen om miljö säger sig regeringen
redovisa tillståndet i miljön och det miljöpolitiska arbetet
under år 1995. Tyvärr saknas en redovisning av flera
allvarliga problem som uppmärksammats under det senaste
året. Vi tar i denna motion upp en del av dessa. Vi kommer i
samband med budgetpropositionen och allmänna
motionstiden hösten 1996 att utveckla våra förslag.

Regeringen konstaterar (s. 4) att av nio miljömål uppfylls bara ett med
nuvarande regelverk och förutsättningar. Detta borde utgöra en larmklocka,
man förväntar sig att regeringen nu kommer med en rad extraförslag eller
åtminstone aviserar krafttag för att uppfylla riksdagens miljömål - miljömål
som i de flesta fall bara är blygsamma delmål på vägen mot det uthålliga
kretsloppssamhället.

Vi blir dock lite besvikna - skrivelsen ger oss inga större hopp om radikala
förslag och innovationer. Det stadiga svenska lunkandet beskrivs. Det är i
och för sig bra, men det finns också behov av snabba åtgärder och att
verkställa beslut - inte fortsatta utredningar. Vi förutsätter att regeringen
återkommer med konkreta förslag på hur fattade beslut skall verkställas.

Den miljöomställning som är nödvändig leder till nya framtidsinriktade
arbeten och kan också bidra till en ökad global rättvisa.

FN:s miljöprogram

När det gäller redovisningen av FN:s miljöprogram, saknas
en redovisning av vilka krav Sverige har drivit. Skrivelsen
redovisar endast att viktiga svenska initiativ togs, beträffande
militären och miljön, kvinnor och miljön m.m. Det hade varit
värdefullt med en mer utförlig redovisning av det svenska
agerandet.

Östersjön och Nordsjön

Under avsnittet om Östersjön och Nordsjön saknas ett avsnitt
om Bottenhavet och Bottenviken. Dessa innanhav är unika
biotoper med låga salthalter och stor känslighet för
miljöpåverkan av olika slag. De industrier som finns längs
hela Norrlandskusten har under årens lopp släppt ut stora
mängder miljögifter i vattnet. Studier som har gjorts visar på
höga halter av såväl klorföreningar som olika tungmetaller.

Bottenviken och Bottenhavet är relativt grunda och näringsfattiga hav,
vilket ger en ökad känslighet för miljöstörningar. Den största andelen av de
miljöstörande substanserna finns i den fria vattenmassan där de tas upp av
plankton och på så sätt förmedlas upp genom näringskedjan. När det gäller
arsenik och bly är halterna större i Bottenviken än i Bottenhavet och
Östersjön och när det gäller kadmium lika höga. Regeringen bör därför
uppmärksamma miljösituationen i Bottenhavet och Bottenviken och redovisa
vilka åtgärder som görs för att komma tillrätta med den.

Vattenbrist ett globalt hot

Den globala bristen på rent vatten är redan idag ett allvarligt
hot mot världens livsmedelsförsörjning. Konstbevattning och
sjunkande grundvattennivåer leder till försaltning och
förstörda jordar. I Sverige finns ingen total vattenbrist men
det finns områden där grundvattnet minskar och där dess
kvalitet kraftigt har försämrats. Vi slösar på det rena vattnet
istället för att separera och återanvända. Regeringen bör
redovisa ett samlat grepp över vattenhanteringen i Sverige
och ta fram en strategi för hur Sverige skall agera i
internationella fora.

Biologisk mångfald

Biologisk mångfald hotas. Biologisk mångfald är den
variation och blandning av arter vi har i olika naturtyper.
Globalt hotas variationen i alla slags naturtyper p.g.a.
människans aktiviteter och ökade utbredning. I Sverige gäller
det jordbrukslandskapet, skogsmiljön och de marina
miljöerna.

Speciellt allvarlig är situationen för den biologiska mångfalden i de
svenska skogsmiljöerna. Dels är många svenska skogsmiljöer internationellt
sett unika, d.v.s. de har ingen motsvarighet i något annat land. Dels har vi i
Sverige påverkat nästan alla skogsmarker. Det finns idag - frånsett en del
reservat - nästan ingen naturskog kvar i Sverige. Internationellt sett har
Sverige mycket lite orörd, produktiv skogsmark kvar. Vi använder oss av
effektiva maskinbaserade skogsbruksmetoder som effektivt minskar den
biologiska mångfalden. Istället för spännande trollskogar har vi nu rätlinjiga
granåkrar, som en ekolog uttryckte sig.

Regeringen skriver att ökade insatser gjorts för den biologiska mångfalden
och att detta har resulterat i framsteg. Visst har framsteg gjorts men det är
märkligt att skrivelsen inte behandlar de ökande problem som bland annat
den nya skogspolitiken medfört. Regeringen nämner inte heller att
huvudproblemet kvarstår - den biologiska mångfalden i skogen fortsätter att
minska.

Sanningen är att det årligen försvinner arter från den svenska skogen - ofta
för gott - och att unika biotoper - naturmiljöer - utplånas. I skogslandskapet
hotas t.ex. 400 svamparter av totalt ca 3 000 och 60 kärlväxtarter av totalt
2 000. Årligen försvinner tiotals arter från den svenska floran. De signaler
som vi nu får runt om från landet är alarmerande. Det finns tecken på att den
senaste förändringen av svensk skogspolitik där bland annat ansvaret på
skogsägarna ökade har förvärrat situationen. Bilden är blandad. Dels har
möjligheterna ökat för den skogsägare som vill driva sitt skogsbruk på ett
mer uthålligt sätt, dels har samtidigt möjligheterna ökat för den som vill
skövla skog utan hänsyn till miljön. Assi Domäns utförsäljningar av
skogsmark är ett annat akut hot mot den biologiska mångfalden.

Det behövs ett skyndsamt förslag till förändring av svensk skogspolitik om
den fortsatta utarmningen ska stoppas. Det behövs mer medel - eventuellt en
naturvårdsavgift - till reservatbildning och till ett mer ekologiskt skogsbruk.

De aktionsplaner för biologisk mångfald som Naturvårdsverket,
Skogsstyrelsen, Boverket m.fl. utarbetat måste kompletteras med mer medel
till reservatbildning och strängare lagstiftning om aktionsplanerna skall få
avsedd verkan.

Oroande är också utvecklingen i jordbrukslandskapet. Trots det
miljöprogram som Sverige fått godkänt i EU och målsättningen att det
ekologiska jordbruket skall öka, visar andra uppgifter på en ökad spann-
målsodling och en ökad belastning på jordbruksmark. Konsekvenserna av
EU:s jordbrukspolitik går ännu inte att utvärdera, men utvecklingen tyder
hittills inte på att den biologiska mångfalden i jordbrukslandskapet påtagligt
ökar.

Gentekniken och dess konsekvenser för den biologiska mångfalden är
ytterligare ett område som inte tas upp i skrivelsen. En redovisning av
Sveriges strategi och en lägesrapport saknas.

Statens roll i miljöarbetet
sviktar

Miljömedvetna kommuner och miljöengagerade
konsumenter och producenter tar nu allt mer över initiativet i
miljöarbetet. Det är bra, men att staten - regeringen och dess
myndigheter - tappar initiativkraft är inte bra. Allt oftare
uppfattas lagstiftare och den centrala nivån som
bromsklossar i miljöarbetet. Exempelvis förbjöds bly i
bensin när det i praktiken var borta från marknaden. Förslag
om en efterlängtad avfallsskatt dröjer - regeringen har tillsatt
en ny utredning.

Staten fortsätter med gigantiska felinvesteringar i nya motorvägar
samtidigt som kommuner vidtar åtgärder för att minska biltrafiken i linje
med Agenda 21:s och Rio-konferensens intentioner. Exemplen är många.
Det är mycket positivt att det sker ett bra Agenda 21-arbete i många
kommuner liksom att Naturvårdsverket skall redovisa resultaten av de
projekt som fått Agenda 21-stöd, men det saknas en helhetsbild av arbetet i
kommunerna. Många kommuner har inte hunnit särskilt långt. Den
ekonomiska krisen i kommunsektorn är en bidragande orsak till detta.

Energipolitik är en del av
miljöpolitiken

Ett tecken på att staten tappar makt i miljöarbetet är att
energifrågor överhuvudtaget inte nämns i skrivelsen. Det
pågår ett intensivt utvecklings- och forskningsarbete i
kommuner, hos företag, högskolor och hos enskilda för att
förändra energisektorn. Enskilda och företag är beredda att
ställa om sitt "energibeteende". Det som behövs är klara
riktlinjer från regering och riksdag. Det behövs ett
miljöanpassat skattesystem, det behövs beslut om
kärnkraftsavveckling, det behövs en gedigen satsning på
alternativa energislag.

Under mer än 20 år har vi upplevt att de gamla, större partierna uppvisat
handlingsförlamning på energisidan. Den måste nu brytas om vi ska klara
den internationella konkurrensen och miljöomställningen. Ny ren
energiteknik med stora exportmöjligheter är förmodligen viktigare för
landets långsiktiga tillväxt än att skydda gamla bulkindustrier.

Energifrågorna är också intimt förknippade med de flesta andra miljö-
områden. Regeringen bör inte lämna skrivelser om miljön utan att behandla
energifrågorna.

Svenska miljöproblem i
Östeuropa

Svenska miljöproblem i Östeuropa borde egentligen vara
värda ett eget kapitel. Relativt sett orsakas en allt större del
av Sveriges miljöproblem av andra länder och regioner, inte
minst i Östeuropa. Förvisso minskar vissa utsläpp i
Östeuropa, men till stor del beror det på att verksamheter
tvingas stänga p.g.a. bristande lönsamhet. Att genomföra
eller stödja åtgärder i andra länder ersätter dock inte åtgärder
på hemmaplan - båda delarna är lika nödvändiga. Senare
forskarrapporter om miljösituationen i Östersjön
understryker detta.

Både av arbetsmarknadsskäl och miljöskäl finns det nu behov av en
gigantisk och kraftfull satsning på svenska miljöinvesteringar i Östeuropa.
Bara i vårt närområde - Baltikum, Ryssland, Polen - finns det potential för
miljardinvesteringar i ny teknik och kunskap. Det är satsningar som skapar
arbeten och bättre miljö hos alla inblandade länder.

Miljöregementen

Resurser som nu frigörs - både kapital och mänskliga
resurser - när militär verksamhet avvecklas i berörda länder
skall användas till miljöarbete istället. Detta är även ett av de
effektivaste sätten att trygga regionens säkerhet. Färre vapen
och förbättrad miljö innebär tryggare människor. Före detta
svensk militär skall utbilda personal från öst. Behoven av
utbildning handlar både om elementära frågor och mer
avancerade metoder när det gäller sjukvård, juridik,
ekonomi, teknisk apparatur, byggnation, strålskydd,
pedagogik, etc.

De regementsomvandlingar som nu skall ske i Sverige - och som blir fler i
framtiden - kan då bli positiva händelser. Då slipper vi risken för ostruk-
turerade nedläggningar där konstruktiva planer saknas. Denna övergång från
militär verksamhet till nödvändig miljöverksamhet har påbörjats i blygsam
skala. Nu är det dags att regeringen vidtar åtgärder för att undvika en rad
strukturproblem.

Medel från anslaget om ekologisk omställning under Miljödepartementet
som Vänsterpartiet och Socialdemokraterna inrättade förra budgetperioden
kan användas. De numera omfattande erfarenheterna från svenska kommuner
med ett utvecklat vänortsbyte med Östeuropa kan användas i omställnings-
arbetet.

Regeringen bör återkomma med förslag på åtgärder i enlighet med vad i
motionen anförs vad avser Bottenhavet och Bottenviken, vattenbrist, biolo-
gisk mångfald, Agenda 21-arbetet, energipolitiken, Östeuropa och militär
miljöomställning.

Det lokala och regionala
miljöarbetet

Agenda 21-arbetet är ett nationellt åtagande, men bedrivs på
alla nivåer, lokalt, regionalt och nationellt. Nationella
åtaganden, som utförs på andra nivåer, har naturligtvis staten
ett ekonomiskt ansvar för.

Det kommunala Agenda 21-arbetet är avgörande, för det handlar mycket
om att förändra attityder och beteenden i vardagslivet. Men även den
kommunala översiktsplaneringen och detaljplaneringen ingår i Agenda 21-
arbetet. Den påverkar avfallshantering, trafikfrågor, utsläppsfrågor, m.m.

Regeringen skriver att de flesta kommuner i Sverige i någon form har
påbörjat arbetet med den lokala Agenda 21. För att detta ska få någon verklig
fart i alla kommuner, så behövs kunnig och kompetent personal, som håller i
arbetet och har tillräckliga resurser. Olika kommuner har dock varierande
förmåga att klara Agenda 21-intentionerna. En liten kommun med små
resurser har inte ekonomisk möjlighet att avlöna personal för detta, och de
som blir ålagda att utföra jobbet har liten tid för att utföra just den
uppgiften.

Vänsterpartiet har i tidigare motioner föreslagit att staten avsätter medel
för att alla kommuner skall ges möjligheter att anställa miljö- och
energirådgivare. Det finns många exempel på att aktiva miljö- och
energirådgivare driver på i utvecklingen mot ett ekologiskt hållbart samhälle.
Då är regeringens anslag på 10,5 miljoner kronor för kommunernas lokala
Agenda 21-arbete inte tillräckligt. Ett alternativ är att det lokala
näringslivet
avsätter medel till kommunens lokala miljöarbete. Det har visat sig att
näringslivet i kommuner med ett gediget miljöarbete kan dra nytta av det i
sin verksamhet genom sänkta energikostnader, lägre avfallskostnader, bättre
konkurrensförhållande etc.

Länsstyrelsernas satsning på att ta fram regionala miljöstrategier är mycket
bra och värdefull. Hittills har tio län fått sina strategier antagna. Problemet
är
att den politiska strukturen på regional nivå är otillräcklig för att kunna
genomföra de strategier som läggs upp. Myndigheter med central betydelse
som Vägverket, Banverket m.fl. är organiserade på statlig nivå och med
annan geografisk täckning.

Den politiska nivån - landstingen har lite inflytande på viktiga frågor som
rör miljön - tvingas mest att ägna sig åt att städa efter miljöproblemen,
genom att bl.a. ha hand om sjukvården. För att regionala miljöstrategier skall
kunna fullföljas, måste en regional politisk nivå finnas som har makt och
befogenhet att verkställa besluten. Därför är det viktigt att utvecklingen av
landstingen till regionala parlament blir ett avgörande steg i en sådan
utveckling.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åtgärder med avseende på FN:s miljöprogram
beträffande Bottenhavet och Bottenviken, vattenbrist, biologisk
mångfald, statens roll i miljöarbetet, energipolitiken, Östeuropa samt
lokalt och regionalt miljöarbete,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att miljöomställningen också är nödvändig för
att klara sysselsättningen.

Stockholm den 5 februari 1996

Maggi Mikaelsson (v)

Lennart Beijer (v)

Owe Hellberg (v)

Jan Jennehag (v)

Karl-Erik Persson (v)

Hanna Zetterberg (v)