med anledning av prop. 2008/09:123 Förenklad samverkan enligt samtjänstlagen

Motion 2008/09:K3 av Marianne Berg m.fl. (v)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen avslår regeringens proposition 2008/09:123 Förenklad samverkan enligt samtjänstlagen.

Propositionens innehåll

Enligt samtjänstlagen får statliga myndigheter, en kommun eller ett landsting ingå avtal om att för varandras räkning lämna upplysningar, vägledning, råd och annan sådan hjälp till enskilda och handlägga enklare förvaltningsärenden. De föreslagna förändringarna innebär att kravet på att varje enskild handläggare ska namnges i avtalet slopas. Även kravet på att regeringen ska godkänna avtalet tas bort. Vidare innebär de föreslagna förändringarna att begränsningarna för vilka typer av beslut som får fattas av handläggarna tas bort. I dag finns det begränsningar för vilka förvaltningsuppgifter som får förekomma i samtjänst vid myndighetsutövning på det statliga området, vilket tas bort i lagförslaget.

Avsaknad av analys av propositionens konsekvenser

Vänsterpartiet anser att de föreslagna förändringarna är av en sådan fundamental betydelse för både rättssäkerheten och den personliga integriteten att konsekvenserna av dessa ytterligare bör utredas. Genomgående saknas en noggrann analys av vilka effekter de föreslagna förändringarna kan få för den enskilde medborgaren.

Personlig integritet och sekretess

En rad remissinstanser, bland andra Datainspektionen, Statskontoret och Kammarrätten i Jönköping, har kritiserat förslagen utifrån problematiken kring sekretess. De har lyft fram problematiken kring handläggarens roll, eftersom samtjänst mellan flera myndigheter inte innebär att sekretessgränsen mellan myndigheter öppnas. Även Lagrådet uttrycker kritik gentemot förslagen utifrån sekretessaspekten i sitt yttrande, s. 4, den 15 december 2008:

Enligt 1 kap. 3 § sekretesslagen (1980:100) är huvudregeln att uppgifter som omfattas av sekretess hos en myndighet inte får röjas för en annan myndighet. I 6 § föreskrivs att sekretess och tystnadsplikt gäller för såväl anställda som uppdragstagare hos den myndighet där uppgiften är sekretessbelagd. Handläggaren har då att iakttaga den sekretessreglering som gäller hos de olika myndigheterna, eftersom samtjänsten mellan flera myndigheter inte innebär att sekretessgränsen mellan myndigheterna öppnas. Handläggaren får alltså inte använda sekretessbelagda uppgifter som han eller hon har tillgång till hos den ena myndigheten i den andra myndighetens verksamhet såvida inte en sekretessbrytande bestämmelse är tillämplig på uppgiften. Att anförtro en handläggare, som i övrigt i princip endast handlägger enklare ärenden, att bedöma tillämpliga sekretessregler kan, mot bakgrund av att syftet med sekretessregleringen är att skydda den enskildes integritet, ifrågasättas.

Vänsterpartiet delar den oro som Lagrådet och även en rad andra remissinstanser uttrycker. Det är uppenbart att skyddet för den enskilde medborgarens personliga integritet inte fullt ut har analyserats och tillgodosetts i propositionens förslag.

Ändrade beslutsbefogenheter

Regeringens förslag innebär att begränsningarna för vilka typer av beslut som får fattas av handläggare i samtjänst tas bort. I 6 § andra stycket lagen (2004:543) om samtjänst vid medborgarkontor (STL) finns en bestämmelse om att handläggaren endast får fatta beslut som till sitt innehåll är gynnande eller neutralt för den enskilde medborgaren. Vänsterpartiet anser att ett borttagande av denna begränsning innebär en ökad risk för den enskilde att information används felaktigt i beslut som är till nackdel för henne eller honom.

På samma sätt ifrågasätter Lagrådet regeringens förslag utifrån integritets- och rättighetsaspekter i fråga om hantering av sekretessbelagda uppgifter i samtjänsten eftersom förslaget kommer att innebära en klar utvidgning av det statliga området för samtjänst.

Om 6 § STL framhåller Lagrådet detta i sitt yttrande, s. 5, den 15 december 2008:

I andra stycket finns en uttrycklig regel om vad samtjänsten inte får omfatta. Regeln innehåller viktiga begränsningar av beslutsbefogenheterna. Dessa avser huvudsakligen för enskild viktiga och betungande beslut som kan drabba denne mycket hårt och som knappast kan inordnas i den servicefunktion som samtjänst ska tillgodose.

Förslaget innebär att denna från rättssäkerhetssynpunkt viktiga regel ska upphävas. Det medför att beslutens beskaffenhet i själva verket inte kommer att spela någon större roll. Vad gäller samtjänst inom det statliga området kan regler i den planerade förordningen eventuellt komma att ersätta andra stycket nuvarande 6 §. Vad beträffar det kommunala området kommer någon motsvarighet till begränsningsregeln i 6 § över huvud inte att finnas.

Besluten som anges i 6 § är sådana som kräver specialkunskaper och förvärvad erfarenhet på ett område. Det kan således ifrågasättas om exempelvis de som har sin huvudsakliga anställning hos polismyndighet eller arbetsförmedling ska ges rätt att meddela dylika beslut på annan myndighets område. Enligt Lagrådets mening bör regeln i andra stycket behållas och således inte upphävas i samband med de ändringar i lagen som nu föreslås.

Vänsterpartiet anser att de föreslagna förändringarna i propositionen varken kan bedömas eller tillstyrkas utan att dessa frågor blivit föremål för en genomgående analys utifrån den enskildes perspektiv. Av de skäl som anförts ovan yrkar Vänsterpartiet därför på att riksdagen avslår regeringens proposition 2008/09:123 Förenklad samverkan enligt samtjänstlagen.

Stockholm den 20 mars 2009
Marianne Berg (v)
Torbjörn Björlund (v)	Josefin Brink (v)
Egon Frid (v)	Kalle Larsson (v)
LiseLotte Olsson (v)