Till innehåll på sidan

med anledning av prop. 2008/09:106 Kredit till Island

Motion 2008/09:Fi14 av Ulla Andersson m.fl. (v)

Ärendet är avslutat

Motionskategori
Följdmotion
Motionsgrund
Proposition 2008/09:106
Tilldelat
Finansutskottet

Händelser

Inlämning
2009-01-30
Bordläggning
2009-02-09
Hänvisning
2009-02-10

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

DOC

Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2009 besluta om kredit till Island på maximalt 6,5 miljarder kronor, en kredit som är frikopplad från IMF och i form av ett bilateralt grannlandslån, i enlighet med vad som anförs i motionen.

  2. Riksdagen begär att regeringen återkommer till riksdagen med förslag om vilka krav som ska kopplas till långivningen efter samråd med den isländska regeringen.

Motivering

Island har drabbats hårt av den nyliberala ekonomiska politiken. Banker har gått omkull, arbetslösheten ökar kraftigt, växelkursen har fallit med mer än 70 % och BNP väntas falla med drygt 9 % i år. Bankernas bankomslutning har varit nio gånger större än landets BNP, vilket visar på omfattningen av spekulationsekonomin. De isländska hushållens skuldsättning är två gånger högre än den disponibla inkomsten och företagens drygt tre gånger högre än BNP. Den offentliga sektorns offentliga bruttoskuld förväntas stiga till 109 % av BNP. För Vänsterpartiet är det en självklarhet att Sverige ska stötta vårt nordiska grannland i denna svåra situation.

Den förda nyliberala politiken, som är grunden för de problem som vi nu ser på Island, har varit aktivt påhejad från IMF. IMF har så sent som i somras lovordat Islands utveckling. Fonden måste därför betraktas som snarare en del av problemet än en del av lösningen för Island.

IMF verkar göra skillnad på länder i sin hantering av lån och kondionalitetskrav. Andra länder i andra världsdelar har fått än fler krav på sig än Island. Dessa dubbla måttstockar för fondens låntagare är orimlig. Vi anser att IMF ska se över sina krav så att detaljstyrningen av enskilda länders och låntagares ekonomiska politik minskas.

Men även de krav som ställs på Island är för långtgående: besparingar på 2–3 % av BNP på offentlig sektor som ska påbörjas redan 2010, en statsbudget i balans redan år 2013. De skulle få omfattande effekter på välfärden på Island, på de isländska hushållens levnadsförutsättningar och på demokratin. Dessa krav har också mött omfattande och hård kritik från det isländska folket, och redan har krav på omförhandlingar rests.

Regeringen föreslår att det svenska lånet ges som ett tillägg till IMF:s kredit, vilket lägger än mer tyngd bakom IMF:s krav. Vi menar att det är orimligt. Sverige borde i stället vidhålla ett mer demokratiskt förhållningssätt till såväl Island som andra länder i motsvarande situation.

Vi menar att det är rimligt att ställa krav på ett konsolideringsprogram, men kraven bör förhandlas fram direkt mellan Island och Sverige i en process som ger Island ett ordentligt inflytande. I avsaknaden av en politisk vilja hos IMF:s ledning att genomföra de grundläggande reformer av fonden som är nödvändiga bör Sveriges långivning till Island frikopplas från IMF och i stället ske i form av ett bilateralt grannlandslån. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.

Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag på vilka krav som ska kopplas till detta lån efter samråd med den isländska regeringen. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.

IMF har under en lång tid ställt alltför långtgående och ofta helt missriktade ekonomiska krav på de länder som de har lånat ut pengar till. Kraven har i stor utsträckning ställts med nyliberala förtecken: Det har handlat om privatiseringar, avregleringar och en krympande offentlig sektor. Det har fått katastrofala resultat för utvecklingsmöjligheterna i många länder och kan dessutom ha bidragit till den finansiella kris vi nu ser effekterna av.

Vi menar att Sverige bör ta upp en diskussion om IMF:s fortsatta roll. IMF har, som vi tidigare tagit upp i ett antal motioner, haft långtgående nyliberala ekonomiska krav på de länder som det varit involverat i. IMF har konsekvent lovordat de avregleringar och privatiseringar av bank- och finanssektor som vi nu ser konsekvenserna av. Därför bör den svenska regeringen ta initiativ till en öppen diskussion om IMF:s framtida roll.

Stockholm den 30 januari 2009

Ulla Andersson (v)

Marie Engström (v)

Jacob Johnson (v)

Hans Linde (v)

Yrkanden (2)

  • 1
    Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2009 besluta om kredit till Island på maximalt 6,5 miljarder kronor, en kredit som är frikopplad från IMF och i form av ett bilateralt grannlandslån, i enlighet med vad som anförs i motionen.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  • 2
    Riksdagen begär att regeringen återkommer till riksdagen med förslag om vilka krav som ska kopplas till långivningen efter samråd med den isländska regeringen.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.