med anledning av prop. 2007/08:91 Vårdnadsbidrag – familjepolitisk reform

Motion 2007/08:Sf12 av Kalle Larsson m.fl. (v)

1Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen avslår regeringens proposition 2007/08:91 Vårdnadsbidrag – familjepolitisk reform.

2Regeringens förslag

Regeringen föreslår i proposition 2007/08:91 Vårdnadsbidrag – familjepolitisk reform en lag om kommunalt vårdnadsbidrag. Lagen möjliggör för landets kommuner att införa, finansiera och administrera kommunala vårdnadsbidrag inom vissa ramar. De kommuner som önskar kan ge ett skattefritt bidrag om 3 000 kr per månad och barn. Villkoret för att få fullt vårdnadsbidrag är att barnet inte nyttjar offentligt finansierad förskoleverksamhet.

Enligt regeringens förslag ska föräldern kunna förvärvsarbeta och samtidigt få fullt vårdnadsbidrag om barnomsorgen ordnas på annat sätt. Däremot ska vårdnadsbidraget inte kunna lämnas till en vårdnadshavare som har vissa ersättningar som arbetslöshetsersättning, sjukpenning, sjukersättning eller föräldrapenning. Syftet med vårdnadsbidraget är ”att ge föräldrar ökade möjligheter att vara hemma och vårda sina barn under den period då barnen är mellan ett och tre år”. Bestämmelserna ska träda i kraft den 1 juli 2008.

Vänsterpartiet avvisar regeringens förslag eftersom det försämrar alla kvinnors arbetsmarknad och urholkar den gemensamt finansierade förskolan.

3Bakgrund

Sverige har bland det högsta arbetskraftsdeltagandet bland kvinnor i åldern 25–34 år i hela EU. Trots det höga arbetskraftsdeltagandet har vi också ett högt barnafödande jämfört med många andra EU-länder. Orsaken till den höga sysselsättningsgraden och det höga barnafödandet kan hänföras till att vi har en generös och solidariskt finansierad föräldraförsäkring samt en gemensamt finansierad kommunal förskola.

Sysselsättningsgraden bland kvinnor i Sverige har ökat i och med utbyggnaden av den offentliga barnomsorgen. Enligt Per Kågesson i boken ”Tid för barnen” (2005) deltog 44 % av alla ettåringar i någon form av kommunalt finansierad omsorg 2001. Motsvarande andel för två- och treåringar var 79 respektive 83 %, och för fyra- och femåringar 87 respektive 90 %. Den gemensamt finansierade förskolan är en grundförutsättning för kvinnors höga arbetskraftsdeltagande.

Enligt SCB:s arbetskraftsundersökning avseende hela år 2007 framgår att sysselsättningsgraden bland föräldrar med barn under 7 år är hög. Som sysselsatt räknas den som arbetar, har eget företag, har en anställning men är frånvarande den aktuella veckan på grund av t.ex. sjukdom, semester, tjänstledighet, föräldraledighet eller vård av barn. År 2007 var 78,4 % av samtliga kvinnor med barn under 7 år sysselsatta och 5,3 % arbetslösa, enligt SCB. Bland männen med barn under 7 år var 92,9 % sysselsatta och 2,6 % arbetslösa. Skillnaden i sysselsättningsgrad var störst mellan ensamstående kvinnor med barn under 7 år vars sysselsättningsgrad uppgår till 65,1 % och män som är gifta/sambo med barn under 7 år vars sysselsättningsgrad uppgår till 93,2 %.

Vad som gömmer sig i statistiken avseende sysselsättningsgrad är omfattningen av deltidsarbete bland kvinnor med små barn. Bland samtliga kvinnor med barn under 7 år som är sysselsatta så jobbar 48,9 % deltid. Medelarbetstiden bland samtliga kvinnor med barn under 7 år är 21,1 timmar per vecka. Bland samtliga män med barn under 7 år som är sysselsatta så jobbar 7,6 % deltid, och medelarbetstiden bland samtliga män med barn under 7 år är 32,5 timmar per vecka. Om man ser på graden av deltidsarbete är skillnaden återigen störst mellan ensamstående kvinnor med barn under 7 år, där 45,2 % jobbar deltid, och män som är gifta/sambo, där 7,4 % jobbar deltid.

Sysselsättningsgraden är således hög bland småbarnsföräldrar i Sverige tack vare den gemensamt finansierade förskolan och föräldraförsäkringen. Däremot är det stora skillnader mellan kvinnor och män. Deltidsarbete är vanligare bland kvinnor med små barn än bland övriga kvinnor, och uttaget av föräldraledighet är fortfarande ojämnt fördelat mellan kvinnor och män. I dag tar kvinnorna ut ca 80 % av antalet ersatta dagar i föräldraförsäkringen och män resterande 20 %. Kombinationen av att kvinnor tar ut 80 % av föräldraledigheten och att 48,9 % av kvinnorna med barn under 7 år jobbar deltid, visar att kvinnor subventionerar mäns lönearbete genom sitt eget obetalda arbete. Enligt den jämställdhetsbilaga som avlämnades till budgetpropositionen för 2004 (prop. 2004/05:01) uppgår de ekonomiska konsekvenserna av föräldraskapet för en tioårsperiod till 304 000 kr för mamman och 10 000 kr för pappan. Alla kvinnor får betala priset för den ojämställda fördelningen av det obetalda hem- och omsorgsarbetet i form av sämre löneutveckling, sämre karriärmöjligheter, svagare anknytning till arbetsmarknaden, lägre pension, lägre ersättningar vid sjukdom och arbetslöshet, osäkra anställningar och deltidsarbetslöshet.

Många småbarnsföräldrar upplever en stress i vardagen att hinna med arbete, ansvaret för barn och allt annat i livet. Lösningen på detta problem är däremot inte att införa ett vårdnadsbidrag som kommer att försämra möjligheterna för alla kvinnor på arbetsmarknaden och urholka den gemensamt finansierade förskolan.

4Vänsterpartiets inställning

Vänsterpartiet avvisar förslaget om vårdnadsbidrag eftersom det försämrar alla kvinnors arbetsmarknad och urholkar den gemensamt finansierade förskolan.

Vårdnadsbidraget riskerar att försämra alla kvinnors villkor på arbetsmarknaden ytterligare i form av inlåsning, ökat antal visstidsanställningar, deltidsarbete och sämre löneutveckling. Följden av en försvagad förankring på arbetsmarknaden är sämre pension, sämre ekonomisk trygghet vid arbetslöshet och sjukdom, sämre möjligheter till karriär och löneutveckling.

Eftersom kvinnor tar ut 80 % av föräldraledigheten i dag är det sannolikt att majoriteten av mottagarna av vårdnadsbidrag kommer att vara kvinnor. I Norge och Finland som har vårdnadsbidrag är det enligt Jämo 95 % kvinnor som erhåller bidraget. Bland dessa kvinnor har många kort utbildning och svag anknytning till arbetsmarknaden.

Enligt Skolverkets remissvar till förslaget om vårdnadsbidrag visar utvärderingar av motsvarigheten till vårdnadsbidrag i Norge att det framför allt är låginkomstfamiljer och utlandsfödda som använder vårdnadsbidrag och att deras barn därför är underrepresenterade i förskolan. Utvärderingarna visar att mödrarna förvärvsarbetar i lägre utsträckning än tidigare och att yrkesavbrotten är längre. Även i Finland är det framför allt unga mödrar med kort utbildning och svag position på arbetsmarknaden som använder vårdnadsbidraget. Forskning visar att vårdnadsbidraget i andra länder resulterat i minskad ekonomisk jämställdhet, större skillnad i fördelningen av det obetalda hem- och omsorgsarbetet och minskad makt och inflytande för kvinnor.

Regeringen föreslår i propositionen att vårdnadsbidrag ska få lämnas tidigast efter det att föräldrapenning med anledning av barnets födelse har utbetalats för sammanlagt 250 hela dagar. I dag får föräldrar 480 dagar med föräldrapenning per barn. Eftersom kvinnor tar ut 80 % av dessa dagar är det sannolikt att den genomsnittlige mannen som tar ut 20 % eller 96 hela dagar med föräldrapenning inte ens är berättigad till vårdnadsbidrag. Detta talar för att det endast är kvinnor som kommer att nyttja vårdnadsbidraget.

Remissinstanserna är mycket kritiska till regeringens förslag om vårdnadsbidrag. Jämo anser att det strider mot riksdagens jämställdhetspolitiska mål som föreskriver att ”kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv” samt att ”kvinnor och män ska ha samma möjligheter och villkor i fråga om utbildning och betalt arbete som ger ekonomisk självständighet livet ut”.

Enligt regeringens förslag ska vårdnadsbidraget vara obeskattat och därmed inte pensionsgrundande. I stället ska man erhålla barnårsrätt vilket ger en betydligt lägre pensionsersättning än de pensionsrättigheter som betalas in vid heltidsarbete. Delegationen mot felaktiga utbetalningar avstyrker förslaget om att vårdnadsbidraget inte ska beskattas, eftersom det generellt sett ökar risken för felaktiga utbetalningar.

De fackliga centralorganisationerna LO, TCO och Saco avstyrker förslaget om vårdnadsbidrag. De menar att vårdnadsbidraget kommer att skapa inlåsningseffekter för kvinnor och försämra läget för kvinnor på arbetsmarknaden ytterligare. LO framhåller att vårdnadsbidraget kommer att leda till fler osäkra anställningar och deltidsarbete bland kvinnor.

Deltidsarbete är vanligt förekommande bland kvinnor med småbarn. Förslaget om att man kan få halvt vårdnadsbidrag om barnen är på halvtid i förskolan ökar risken för att deltidsarbete blir ännu vanliga bland kvinnor. Vårdnadsbidraget kommer att förstärka det förhållandet att kvinnor jobbar deltid i högre utsträckning än män för att utföra obetalt hem- och omsorgsarbete.

Förslaget om vårdnadsbidrag innebär att den lagstadgade rätten till ledighet i samband med barns födelse måste förlängas. Regeringen avser att återkomma till riksdagen med en särskild proposition om ändringar i föräldraledighetslagen. I den föreliggande propositionen föreslår regeringen att införa en ny bestämmelse i föräldraledighetslagen om att en förälder som uppbär helt vårdnadsbidrag har rätt till hel ledighet.

Arbetsgivarverket avstyrker förslaget om vårdnadsbidrag eftersom det innebär att arbetstagare har rätt att vara lediga på heltid längre. Risken för långvarig frånvaro i anslutning till föräldraledighet bland kvinnliga arbetstagare kommer att resultera i minskade incitament för arbetsgivare att erbjuda kvinnor tillsvidareanställningar. Därmed fortsätter den oroväckande utvecklingen på arbetsmarknaden där hela 19 % av alla kvinnor har tidsbegränsade anställningar. Risken tilltar att anställningen inte förnyas i och med graviditet och att allt färre kvinnor kommer att kombinera tiden med småbarn med förvärvsarbete.

För de föräldrar som lyckas behålla en tillsvidareanställning under tre års frånvaro på heltid finns en avsevärd risk för diskriminering. Sedan den 1 juli 2006 är det enligt 3 § föräldraledighetslagen förbjudet att missgynna föräldralediga män eller kvinnor. Förbudet mot missgynnande avser situationer när arbetsgivaren beslutar om befordran, utbildning, lön och andra anställningsvillkor, när arbetsgivaren leder och fördelar arbetet, vid uppsägning och omplacering.

Jämo skriver i sitt remissvar att denna bestämmelse måste ändras så att det framgår att förbud mot missgynnande även gäller föräldrar med helt vårdnadsbidrag. I propositionen har regeringen dock inte föreslagit en utvidgning av förbudet mot missgynnande vilket innebär att det är fritt fram för arbetsgivarna att missgynna föräldrar med helt vårdnadsbidrag i de ovan uppräknade situationerna. Vi förutsätter att regeringen avser att utvidga missgynnandeförbudet i samband med den aviserade propositionen om föräldraledighetslagen.

Förutom de försämringar för jämställdheten som har beskrivits ovan så framhåller en rad remissinstanser, bl.a. Statskontoret, att vårdnadsbidraget kommer att minska sysselsättningen bland kvinnor. Därmed är den största kostnaden för kommunerna minskade skatteintäkter till följd av lägre sysselsättning. En minskad sysselsättningsgrad bland kvinnor innebär minskat ekonomiskt oberoende. Sveriges Kommuner och Landsting skriver i sitt remissvar: ”Förslaget kommer med största sannolikhet att leda till att färre personer väljer att kombinera förvärvsarbete och föräldraskap under den tid då deras barn är små.”

Vänsterpartiet befarar i likhet med en rad remissinstanser att vårdnadsbidraget kommer att minska sysselsättningsgraden bland kvinnor, öka andelen osäkra anställningar, öka förekomsten av deltidsarbete, minska kvinnors ekonomiska trygghet, leda till en mer ojämställd fördelning av föräldraansvaret och öka kvinnors ekonomiska beroende av män. På sikt innebär vårdnadsbidraget att Sverige riskerar att bli ett samhälle, likt många andra i världen, där sysselsättningsgraden bland kvinnor är låg, och där kvinnor utför barnomsorg och äldreomsorg obetalt i hemmet.

5Konsekvenser för barnen

Regeringen skriver i propositionen att vårdnadsbidraget har vissa konsekvenser för barn men väljer dock att inte framhålla de kritiska synpunkter som har inkommit från både Skolverket och Barnombudsmannen.

Barnombudsmannen framhåller att barn fr.o.m. ett års ålder har rätt till allmän förskola. Enligt artikel 28.1 a barnkonventionen erkänner konventionsstaterna barns rätt till utbildning. I syfte att förverkliga denna rätt ska staterna göra grundutbildning obligatorisk och kostnadsfritt tillgänglig för alla. Enligt Barnombudsmannen bör barn från och med ett års ålder ha rätt till förskola om minst 3 timmar per dag oavsett vilka ekonomiska förhållanden som föräldrarna lever under.

Barnombudsmannen är kritisk till regeringens förslag och förespråkar i stället att rätten till extra dagar skulle kopplas till föräldraförsäkringen, vilket skulle undvika alla ”snåriga avgränsningar mot andra trygghetssystem”. Barnombudsmannen är kritisk till de avgränsningar som regeringen föreslår, där t.ex. en förälder som är sjukskriven på deltid inte kan ta del av vårdnadsbidraget och i synnerhet att en vårdnadshavare inte är berättigad till vårdnadsbidrag på grund av att hans eller hennes make, maka, sambo får t.ex. arbetslöshetsersättning.

Eftersom helt vårdnadsbidrag kan kombineras med förvärvsarbete på heltid kan pengarna användas för att anlita släktingar eller barnflickor i hemmet, vilket kan medverka till framväxten av en arbetsmarknad med låga löner och osäkra villkor i hushåll samt motverka avsikten med reformen som sägs vara att föräldrarna ska få mer tid med sina barn. Barnombudsmannen anser att fullt vårdnadsbidrag inte ska kunna kombineras med fullt förvärvsarbete för båda föräldrarna eftersom syftet med reformen i så fall förfelas och barnen riskerar att få vara hemma ”med mindre kvalificerad arbetskraft i stället för med sina föräldrar”.

Skolverket betonar betydelsen av förskola för barnens kognitiva utveckling och sociala stimulans. Enligt Skolverket kan förslaget om kortare tid i förskola i kombination med lägre vårdnadsbidrag gå ut över kvaliteten i förskolan och öka den sociala snedrekryteringen. Det är viktigt enligt Skolverket att vara uppmärksam på effekterna av vårdnadsbidraget för barns lärande och utveckling. Att vissa barn inte får tillgång till den stimulans som en förskoleverksamhet innebär måste följas upp.

Vidare föreslår regeringen att vårdnadsbidrag ska kunna utbetalas på deltid beroende på hur många timmar per vecka barnet är i förskola. Skolverket är kritiskt till att personalen i förskolan blir belastad med kontrolluppgifter avseende hur många timmar per dag respektive barn är i förskolan. Detta riskerar att ta tid från förskolans pedagogiska uppdrag.

Enligt skollagen är kommunerna skyldiga att tillhandahålla förskoleverksamhet i den omfattning som behövs i förhållande till föräldrarnas förvärvsarbete, studier eller barnets eget behov. Vid sidan av denna skyldighet måste kommunerna tillhandahålla förskola åt barn fr.o.m. ett års ålder minst tre timmar om dagen även om deras föräldrar är arbetslösa eller föräldralediga åt ett syskon. Om en förälder däremot har sjuk- eller aktivitetsersättning har barnet inte rätt till plats i förskolan.

Vänsterpartiet anser att alla barn ska ha likvärdig rätt till förskola oavsett hur deras föräldrar försörjer sig. Varken dagens system eller förslaget om vårdnadsbidrag uppfyller kravet om barns rätt till förskola. Regeringens förslag om vårdnadsbidrag har inte barnens bästa för ögonen utan möjliggör i stället för barn att vara hemma med barnflickor i stället för att vara i förskolan med utbildade förskolelärare och andra barn. Förslaget om vårdnadsbidrag riskerar att urholka kvaliteten i förskolan och kan komma att utgöra ett billigare alternativ för många kommuner jämfört med att satsa på att bygga ut barnomsorgen och verka för mindre barngrupper.

Vänsterpartiet vill förbättra förskolans kvalitet genom satsning på ytterligare 3 000 förskolelärare, skyldighet för kommunerna att införa barnomsorg på obekväm arbetstid, avskaffa den fria etableringsrätten för förskolor, förbättra modersmålsstödet osv.

Vårdnadsbidraget innebär att resurser tas ifrån den gemensamt finansierade förskolan. Det drabbar alla barn som går kvar i förskolan. Kostnaden för vårdnadsbidrag uppgår till 36 000 kr per barn och år, jämfört med 100 000 kr per barn och år i förskolan. Vårdnadsbidraget är således ett billigt alternativ till förskola, och kommunerna kan på så vis ta pengar från barnomsorgen för att finansiera skattesänkningar. Regeringen räknar enligt propositionen med att kommunerna kan spara 200 miljoner kronor per år på den kommunala förskolan till följd av att fler barn ska stanna hemma med vårdnadsbidrag.

6Vårdnadsbidrag för vem

Ett vårdnadsbidrag enligt den modell som regeringen föreslår i den föreliggande propositionen är en helt ny typ av bidrag i det svenska välfärdssamhället. Vårdnadsbidraget är varken generellt så som barnbidraget, behovsprövat som bostadsbidraget eller inkomstprövat som föräldraförsäkringen. Det är i stället ett nytt slags bidrag som ska utgå med 3 000 kr per månad och barn till föräldrar som inte har sina barn i den gemensamt finansierade förskolan.

Vårdnadsbidraget ska enligt regeringens förslag inte gå att kombinera med en rad andra ersättningar som arbetslöshetsersättning, sjukersättning, sjukpenning mer än 365 dagar, föräldrapenning, tillfällig föräldrapenning, ålderspension, äldreförsörjningsstöd och introduktionsersättning för flyktingar. Regeringen motiverar denna avgränsning på följande sätt: ”Man kan anta att personer som lever av trygghetssystemen inte har samma behov av att få mer tid med sina barn som förvärvsarbetande har.”

Försäkringskassan och Barnombudsmannen är kritiska till att vårdnadsbidrag inte ska kunna kombineras med ersättningar från socialförsäkringar. Försäkringskassan instämmer inte i beskrivningen att en förälder som har t.ex. sjukersättning har obegränsat med tid med sina barn eftersom man har sin rehabilitering eller tillfrisknande att fokusera på.

Risken finns att personer som har ovan nämnda ersättningar och får barn avsäger sig ersättningar från dessa försäkringar till följd av de alltmer repressiva inslagen i t.ex. arbetsmarknadspolitiken, för att i stället bli berättigade till vårdnadsbidrag. Det riskerar att skapa allvarliga inlåsningseffekter för dessa kvinnor och svårigheter att återvända till arbetsmarknaden efter en långvarig frånvaro.

Dessutom ska hela hushållets olika slags inkomster beaktas enligt regeringens förslag. Om den ena föräldern som är berättigad till vårdnadsbidrag är sambo eller gift med en person som får någon av ovan nämnda ersättningar, ska vårdnadsbidrag inte längre utgå. Detta förfarande kommer att ställa höga krav på kommunernas kontroll över ekonomin hos föräldrar med vårdnadsbidrag. Många kommuner befarar att vårdnadsbidraget kan medföra ökade kostnader eftersom det förutsätter en omfattande byråkrati kring vilka inkomster föräldrarna har och hur många timmar per vecka barnen är i förskolan.

Kombinationen av att främst kvinnor kommer att nyttja vårdnadsbidraget och att nivån på bidraget är så pass låg innebär att kvinnors ekonomiska beroende av män kommer att öka avsevärt. Regeringen föreslår även att vårdnadsbidraget ska påverka rätten till bostadsbidrag och nivån på ekonomiskt bistånd, vilket kan leda till en försämrad ekonomi för många barnfamiljer som kommer att nyttja vårdnadsbidraget.

Ensamstående föräldrar kommer inte att kunna använda vårdnadsbidraget eftersom man omöjligen kan klara sig på 3 000 kr per månad i dagens Sverige. Vart tredje barn i Sverige lever i dag med en ensamstående förälder. Att regeringen utformar sin familjepolitik utifrån att alla familjer ser likadana ut visar på en förlegad syn.

Regeringens förslag innebär också att personer bosatta i andra EU-länder är berättigade till vårdnadsbidrag trots att de inte är folkbokförda i kommunen. Detta gäller förutsatt att familjen har tillräckligt stark anknytning till kommunen, t.ex. genom att den ena vårdnadshavaren arbetar i kommunen. Enligt regeringens förslag ska däremot kommunerna försäkra sig om att mottagarna av vårdnadsbidrag i andra EU länder inte har motsvarighet till någon av de uppräknade ersättningar som inte går att kombinera med vårdnadsbidrag. Vilhelminas kommun skriver i sitt remissvar att ”för små kommuner kan administrationen bli relativt betydande och därmed kostnadsdrivande för den kommunala budgeten”. Av begripliga skäl är många kommuner oroliga för att denna bestämmelse ska medföra en omfattande och resurskrävande administration.

7Ekonomiska konsekvenser

I propositionen redogör regeringen för två scenarier av utvecklingen avseende vårdnadsbidrag. Det första scenariot förutsätter att alla kommuner inför vårdnadsbidrag och att bidraget endast utgår till föräldrar som helt avstår ifrån offentligt finansierad barnomsorg. Det motsvarar i så fall 45 000 hushåll eller 18 % av alla hushåll med barn under 3 år. Många av dessa hushåll har dock föräldrapenning och är därför inte berättigade till vårdnadsbidrag. Om hänsyn tas till detta så räknar regeringen med att antalet vårdnadsbidrag kommer att uppgå till 17 000 per år. Kostnaden för dessa beräknas uppgå till 600 miljoner kronor.

Regeringens huvudscenario är dock att endast en tredjedel av kommunerna inför vårdnadsbidrag och att 15 % av hushållen med barn i förskoleverksamhet växlar denna mot ett vårdnadsbidrag. Det innebär att 9 600 helårsvårdnadsbidrag skulle betalas ut per år, vilket skulle motsvara en kostnad på 345 miljoner kronor för kommunerna. I och med detta scenario, skriver regeringen, så ”frigörs” resurser som motsvarar 3 900 helårsplatser i förskolan. Det skulle enligt regeringen innebära en besparing på 200 miljoner kronor för kommunerna.

Effekterna på sysselsättningen och arbetsutbudet beräknar regeringen som negativa. Vårdnadsbidraget leder till ett minskat arbetsutbud vilket i sin tur leder till minskade skatteunderlag och inkomster. Regeringen räknar med att ”de samlade skatteintäkterna för kommunerna kommer att minska i huvudscenariot”. Sveriges Kommuner och Landsting skriver i sitt remissvar: ”Längre föräldraledighet innebär i sin tur att utbudet av arbetskraft minskar, vilket i sin tur påverkar kommunernas och landstingens skatteunderlag liksom rekryteringsbehov och rekryteringsmöjligheter. Detta inträffar dessutom i en tid då kommuner och landsting redan av andra skäl kommer att stå inför stora rekryteringsbehov.”

Konjunkturinstitutet skriver i en rapport om effekten av regeringens politik på sysselsättningen från januari 2008 att en motsvarande reform i Norge, kontantstötten, som infördes 1998 hade en mycket negativ effekt på sysselsättningen bland kvinnor. Efter ett år syntes ingen skillnad i sysselsättningsgrad men däremot en viss nedgång i arbetstid. Efter fyra år uppmättes dock avsevärda effekter både på arbetskraftsdeltagande och på frånvaro från arbete. Omräknat i årsarbetskrafter motsvarade den totala effekten, enligt Konjunkturinstitutet, en uppskattad förlust på ca 11 000 personer, eller ca 0,6 % av totalt arbetade timmar. I rapporten gör Konjunkturinstitutet bedömningen att ”införandet av ett vårdnadsbidrag [i Sverige] på sikt kan bidra till en, möjligen betydande, minskning av såväl sysselsättning som medelarbetstid”.

Vidare skriver regeringen att huvudscenariot innebär att den statliga skatten beräknas minska med 68 miljoner kronor per år. Regeringen räknar däremot med minskade utgifter för bostadsbidrag och tillfällig föräldrapenning för staten.

Samtidigt som regeringen försämrar arbetsmarknadsutsikterna för Sveriges alla kvinnor genom att införa vårdnadsbidrag, gör man kraftiga nedskärningar i föräldraförsäkringen om 1,5 miljard kronor per år 2008–2010 som drabbar Sveriges alla småbarnsföräldrar. Denna miljardbesparing är huvudnumret i regeringens familjepolitik.

8Regeringen gör miljardbesparingar på småbarnsföräldrar

Regeringen inför ett vårdnadsbidrag som försämrar alla kvinnors arbetsmarknad och ökar den ojämställda fördelningen av föräldraansvaret mellan kvinnor och män. Samtidigt menar regeringen att ekonomiska incitament i form av jämställdhetsbonus ska leda till ett mer jämställt uttag av dagarna med föräldrapenning. Satsningen på jämställdhetsbonus och ambitionen att öka männens uttag av dagar med föräldrapenning genom ekonomiska incitament kan dock inte jämföras med de negativa effekter som vårdnadsbidraget har för jämställdheten.

Huvudnumret i regeringens familjepolitik är de miljardbesparingar på föräldraförsäkringen som regeringen verkställt sedan 2006. Den 1 januari 2007 sänktes taket från 10 till 7,5 basbelopp för tillfällig föräldrapenning och havandeskapspenning. Taket är därmed 25 625 kr per månad 2008 för gravida och föräldrar som är hemma med sjuka barn, trots att 1,7 miljoner löntagare har inkomster över taket. Sänkning av taket till 7,5 basbelopp har medfört en besparing på 322 miljoner kronor per år för regeringen på höggravida och vabbande föräldrar.

Dessutom sänktes den sjukpenninggrundande inkomsten den 1 januari 2007 för alla föräldralediga från 80 % till 78,6 %. Sänkningen medförde en besparing på 315 miljoner kronor per år på föräldraförsäkringen. Den 1 januari 2008 sänktes den sjukpenninggrundande inkomsten ytterligare till 77,6 procent för alla föräldralediga, vab-föräldrar och höggravida. I och med det sparar regeringen 531 miljoner kronor per år på sänkta ersättningsnivåer i föräldraförsäkringen.

Sammantaget gör regeringen nedskärningar på 1,1 miljard kronor per år på sänkta ersättningsnivåer för småbarnsföräldrar, höggravida och föräldrar som är hemma med sjuka barn. Utöver detta gör regeringen nedskärningar på ca 470 miljoner kronor per år 2008–2010 på åtgärder för minskade utbetalningar av tillfällig föräldrapenning i och med införandet av skyldighet att styrka barns frånvaro från skola/förskola vid ansökan om tillfällig föräldrapenning. Denna miljardbesparing är huvudnumret i regeringens familjepolitiska reform.

Regeringen hyser hög tillit till att ekonomiska incitament påverkar människors beteende. Därför borde det vara uppenbart även för regeringen att sänkta ersättningsnivåer i föräldraförsäkringen riskerar att ytterligare minska männens uttag av dagar med föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning.

Vårdnadsbidrag och miljardbesparingar är de viktigaste delarna i regeringens familjepolitik. Vårdnadsbidraget kommer att leda till inlåsningseffekter, fler osäkra anställningar, sämre löneutveckling för kvinnor, en urholkning av förskolan och utgöra ytterligare en pusselbit i framväxten av en låglönearbetsmarknad i Sverige.

Mot bakgrund av det som anförs i motionen bör riksdagen avslå regeringens proposition 2007/08:91 Vårdnadsbidrag – familjepolitisk reform. Detta bör riksdagen besluta.

Stockholm den 2 april 2008
Kalle Larsson (v)
Torbjörn Björlund (v)	Josefin Brink (v)
Rossana Dinamarca (v)	LiseLotte Olsson (v)