med anledning av prop. 2004/05:94 Kvalitetsutveckling inom den kommunala vården och omsorgen om äldre genom kompetensutveckling för personalen

Motion 2004/05:So13 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen avslår proposition 2004/05:94.

2. Riksdagen begär att regeringen i tilläggsbudget under våren lägger fram förslag om stöd till kvalitetsutveckling och omsorgsgaranti inom vård och omsorg om äldre och därvid anger form för finansiering så att förslaget kan träda i kraft den 1 juni 2005.

3. Riksdagen begär att regeringen utformar det nya förslaget så att det tydligt framgår att stöd kan ges även till andra utförare än kommuner.

Motivering

Regeringens proposition om stöd till kommunerna för kvalitetsutveckling inom vård och omsorg om de äldre är ett exempel på hur regeringen tar ett ytterligare steg i den process som pågått under lång tid och som innebär en underminering av det nuvarande budgetsystemet.

Den nya budgetordning som infördes 1997 syftade till att få bättre kontroll över statens utgifter och undvika att stora underskott skulle uppkomma. Ett avgörande inslag var den nya ordningen med utgiftstak. I den nya processen sätts ett utgiftstak flera år i förväg med hänsyn till ekonomins läge och avvägning mellan offentlig och privat verksamhet. Budgetens exakta innehåll ska sedan utformas så att utgifterna ligger inom utgiftstaket. Genom att detta är formulerat i absoluta tal ställer det krav pååterhållsamhet med offentliga utgifter.

Systemet med utgiftstak är bra, så länge det tillämpas på avsett sätt. Tyvärr har regeringen vid ett flertal tillfällen manipulerat med utgiftstaket så att det nu inte är det riktmärke som den ursprungliga tanken var.

Regeringen har satt i system att göra om stöd, bidrag m.m. som borde redovisas som utgifter till nedsättningsposter på statens inkomstsida. Därigenom kan regeringen fortsätta en politik som annars hade måst rymmas inom utgiftstaket. Det är regeringens svårigheter att prioritera som lett till detta numera systematiska sätt att "krypa under" utgiftstaket.

Dessa uppenbara brott mot budgetlagen har senast kritiserats av Riksrevisionen i rapporten "Utgift eller inkomstavdrag?" RiR 2004:26. Där gäller det regeringens hantering av sysselsättningsstödet till kommunerna som är en direkt parallell till det nu föreslagna stödet. Det som Riksrevisionen anför om sysselsättningsstödet har en direkt bäring på det nya förslaget.

Riksrevisionen konstaterade att stödet inte var utformat enligt lagens bruttoredovisningsprincip och att någon finansiering inom utgiftstakets ram inte gjorts. Riksrevisionen uttrycker stor oro för effekterna på budgetdisciplinen:

Konsekvenser för budgetdisciplinen

Riksrevisionen har i granskningen konstaterat att hanteringen av

sysselsättningsstödet innebär ett avsteg från budgetlagens bruttoredovisningsprincip.

Riksrevisionen konstaterar också att stödet i praktiken

är ett utgiftsåtagande, som motsvarar en utgift på utgiftssidan, men

att någon finansiering genom prioriteringar inom utgiftstakets ram

inte har gjorts. Utgiftstaket har således inte fungerat som restriktion vid

hanteringen av stödet. Om sysselsättningsstödet hade bruttoredovisats

hade en stramare finanspolitisk behandling av stödet varit nödvändig.

Enligt Riksrevisionen riskerar en fortsatt expansion av skattekrediteringar

av samma slag som sysselsättningsstödet att på sikt urholka utgiftstakets

betydelse för statsfinanserna. (sid 45)

Den nu föreliggande propositionen utgör ett tydligt exempel på att Riksrevisionens farhågor håller på att besannas.

Riksrevisionen säger i sina rekommendationer följande:

Justering av utgiftstaket

Riksrevisionen vill uppmärksamma riksdagen på behovet av initiativ till

förändringar som innebär att tydliga krav ställs på tekniska justeringar

av utgiftstaket i samband med förslag som innebär nettoredovisning.

Enligt Riksrevisionen bör ett sådant krav, när det gäller inkomstavdrag

av samma slag som sysselsättningsstödet, ha följande innebörd:

Om regeringen lägger fram ett förslag som innebär en nettobudgetering

av ett utgiftsåtagande ska den föreslå riksdagen en sänkning

av utgiftstaket av en storlek motsvarande det nettobudgeterade beloppet.

Förslaget om en sådan teknisk justering ska lämnas i den proposition

där förslaget som innebär en nettobudgetering presenteras. (sid 47)

Regeringen har uppenbarligen inte hörsammat denna rekommendation. Det finns därför anledning för riksdagen att på eget initiativ se till att budgetlagen följs. Riksdagen bör därför ålägga regeringen att återkomma med ett förslag där denna följs.

Riksgäldskontoret har i sitt remissvar på den departementspromemoria som propositionen bygger på anfört en kritik av samma slag mot det nu aktuella förslaget som den Riksrevisionen anfört när det gäller sysselsättningsstödet. Regeringen redovisar i propositionen under rubriken Skälen för regeringens förslag inte ett enda skäl till att denna avvikelse från budgetlagen valts.

I själva sakfrågan anser Folkpartiet det självfallet viktigt att kvaliteten inom vård och omsorg om äldre förbättras. Kvalitet inom äldrevården handlar dock inte enbart om utbildning av personalen. I motion 2004/05: So357 Förändring för äldre - makt och trygghet hösten 2004 lade Folkpartiet fram förslag om en omsorgsgaranti för äldrevården. Folkpartiet reserverade 1 miljard kronor för 2005 för dessa ändamål. Väl att märka: dessa utgifter redovisas av Folkpartiet helt korrekt som utgifter och finansierades under utgiftstaket genom prioriteringar.

Genom att budgeten för 2005 nu fastställts kan tyvärr inte Folkpartiets förslag genomföras. För att kunna ge äldrevården erforderligt stöd för kvalitetsförbättringar bör regeringen ges i uppdrag att i vår återkomma med förslag på tilläggsbudget där åtagandena redovisas korrekt som utgifter och finansieras genom prioriteringar bland övriga utgifter.

Regeringen redovisar i propositionen inte på något sätt om eller i så fall hur stödet ska komma andra utförare till del än kommunen. Man kan befara att regeringen tänkt sig att medel i praktiken ska reserveras enbart för verksamhet i kommunal regi. Riksdagen bör försäkra sig om att det tänkta stödet ska komma den verksamhet till del som sker hos andra utförare av äldrevård än kommunen.

Stockholm den 7 mars 2005
Kerstin Heinemann (fp)
Harald Nordlund (fp)	Marita Aronson (fp)
Gabriel Romanus (fp)	Mia Franzén (fp)
Linnéa Darell (fp)