med anledning av prop. 2004/05:57 Lönegaranti vid företagsrekonstruktion

Motion 2004/05:L13 av Ingemar Vänerlöv m.fl. (kd)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en begränsning till lönegaranti vid flera insolvensförfaranden bör införas för att förhindra missbruk.

Regeringens proposition

I propositionen föreslås att statlig lönegaranti införs vid företagsrekonstruktion. Lönegaranti vid företagsrekonstruktion utformas på ett sätt som motsvarar vad som gäller vid konkurs. Syftet med förslagen är att bidra till strävandena att åstadkomma neutralitet mellan de båda förfarandena konkurs och företagsrekonstruktion.

Motivering

Kristdemokraterna är i huvudsak positiva till införandet av statlig lönegaranti vid företagsrekonstruktion. Lönegarantin bygger på tanken att det i vissa situationer är rimligt att staten garanterar arbetstagarens löner som ett socialt skydd för den enskilde. En arbetstagare torde med svårighet kunna anpassa sig till att företaget hamnar i ekonomisk knipa. Social hänsyn motiverar därför att staten tar ett ansvar och garanterar viss lön. Emellertid anser Kristdemokraterna att en begränsning till lönegaranti vid flera insolvensförfaranden måste införas för att förhindra missbruk. Om gäldenären går i konkurs under ett rekonstruktionsförfarande bör en sammanläggning av de två insolvensförfarandena ske. Statsfinansiella skäl talar således för att det belopp som en arbetstagare fått ut genom lönegarantin vid rekonstruktionen avräknas från vad han eller hon har rätt till vid den efterföljande konkursen. Enligt vad Kristdemokraterna erfar talar mycket för att många fall av företagsrekonstruktion tyvärr kommer att sluta med konkurs. Detta innebär sålunda att man redan från början riskerar att bygga in en dubblerad lönegarantihantering. Detta leder i sin tur till att man knappast kan tänka sig att ett bolag försätts i omedelbar konkurs om bolaget har personal, utan förfarandet blir att man startar med företagsrekonstruktion, tillgodogör sig lönegaranti och därefter sätter man bolaget i konkurs och får ytterligare en omgång lönegaranti. En seriös behandling av detta ärende innebär att man måste begränsa lönegarantin om konkurs inträffar under företagsrekonstruktionen. De tekniska problem som regeringen anfört är inte större än att de kan lösas av rättstillämpningen. En sammanläggning bör däremot inte ske om konkursen inträffar efter att företagsrekonstruktionen avslutats. Detta bör ges regeringen till känna.

Stockholm den 3 mars 2005
Ingemar Vänerlöv (kd)
Ingvar Svensson (kd)	Helena Höij (kd)
Tuve Skånberg (kd)	Olle Sandahl (kd)