med anledning av prop. 2004/05:123 Stärkt rättssäkerhet och vårdinnehåll i LVM-vården m.m.

Motion 2004/05:So17 av andre vice talman Kerstin Heinemann m.fl. (fp)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kvarhållande på sjukhus.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om finansiering av missbrukarvården.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om tvångsvård av gravida missbrukare.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vård av missbrukare med psykiatriska problem.

Motivering

Missbrukarvården är ett av den socialdemokratiska regeringens största misslyckanden. När missbrukarvården fallerar orsakar det ett enormt lidande - för missbrukarna, deras anhöriga och närstående, för tryggheten i samhället och för samhällsekonomin som helhet. Missbruket sprids också vidare, eftersom de som redan är beroende ofta langar narkotika och rekryterar nya missbrukare. Så har vi också sett en kraftig ökning av missbruket i Sverige.

Under de snart elva år som Socialdemokraterna har haft regeringsmakten har omfattningen både av LVM-vård och av annan missbrukarvård på institution minskat i omfattning. Den nedrustning som skedde under de ekonomiskt dåliga åren på 1990-talet motsvarades inte av någon motsvarande upprustning under de goda år som följde.

Den proposition som nu överlämnats till riksdagen innehåller inte de krafttag mot missbruk som skulle behövas i Sverige. Regeringen presenterar bara mindre förändringar vad gäller tvångsvård av missbrukare. Vår motion begränsar sig därför till de områdena, men vi vill samtidigt påminna om de yrkanden angående missbrukarvården och alkohol- och narkotikapolitiken, som vi tidigare framfört.

Kvarhållande på sjukhus

Det kan i många fall vara lämpligt att tvångsvård inleds med sjukhusvård, framför allt under en inledande abstinensperiod. Enligt betänkandet som ligger till grund för propositionen, Tvång och förändring, SOU 2004:3, får missbrukare inte alltid den sjukhusvård de borde få eftersom man från både landstingets och LVM-boendets sida är orolig för att patienten ska avvika från sjukhuset. Därför föreslog utredaren att verksamhetschef på sjukhus ska vara skyldig att hindra en patient att lämna sjukhuset i väntan på att patienten kan föras till ett LVM-hem. Regeringen föreslår detsamma.

På vissa sjukhus lyckas man i princip alltid övertala patienter som vill avvika att stanna. På de sjukhus där detta inte fungerar lika bra måste man lära sig av dem som har goda resultat. Socialstyrelsen utarbetar för närvarande riktlinjer för vård och behandling av alkohol- och narkotikamissbruk eller beroende. Regeringen bör ge Socialstyrelsen i uppdrag att i dessa riktlinjer inkludera råd om hur man kan motivera LVM-patienter att stanna kvar på sjukhuset. Det måste också understrykas att kvarhållning ska ske så kort tid som möjligt. Sjukvården måste ha ett väl etablerat samarbete med polis och LVM-boenden så att inga onödiga dröjsmål uppstår.

Finansieringen av missbrukarvården

Propositionen nämner också att SiS ska överta delar av kostnaden för missbrukarvård enligt LVM. Vi har tidigare yrkat på detta, men vill gå ett steg längre. Vi menar att staten borde ta huvuddelen av betalningsansvaret för all missbrukarvård på institution, under förutsättning att kommunen kan visa att de har följt alla tillämpliga bestämmelser i socialtjänstlagen, SoL. Vidare måste kommunen ha en plan för hela vårdkedjan, från akut avgiftning till en integrering i samhället.

Tvångsvård av gravida missbrukare

Då kvinnan missbrukar under graviditeten riskerar fostret att ta skada. Skadorna kan vara av mycket varierande slag och omfattning och ger upphov till tillväxthämningar, bestående skador i centrala nervsystemet samt större eller mindre missbildningar av kroppens övriga organ.

Bara en vecka innan regeringen överlämnade sin proposition till riksdagen rapporterade medierna om en gravid missbrukare i Nässjö. Kommunen ville tvångsomhänderta kvinnan för barnets bästa. Kvinnan vägrade och fick rätt i länsrätten.

Konsumtionen av alkohol och narkotika har ökat de senaste 5-10 åren. Enligt en studie från Familjesociala mottagningen på Huddinge sjukhus tycks fler gravida kvinnor än tidigare ha en hög konsumtion. Studien visar att 30 procent av de gravida mödrarna konsumerade alkohol under graviditeten och 17 procent på en nivå som innebar en risk för det väntade barnet. LVM behöver ändras för att tvångsvård av missbrukande gravida kvinnor ska kunna ske där såär nödvändigt för att förebygga fosterskador. Norge har en sådan tvångslag och även om den inte använts så ofta, har den enligt uppgift en förebyggande effekt.

Det finns en risk att en sådan utökning av LVM skulle leda till att missbrukande kvinnor inte söker sig till mödrahälsovården av rädsla att bli tvångsomhändertagna. Det tycks inte finnas någon tydlig sådan effekt i Norge, men det kan inte uteslutas. För att minimera den risken måste det göras tydligt i lagen att tvångsomhändertagande är en sista utväg.

I de allra flesta fall är det att föredra om den gravida kvinnan får stöd att avbryta sitt missbruk frivilligt. Att förbättra den delen av mödrahälsovården ingår i de tidigare nämnda riktlinjer som Socialstyrelsen nu utformar. Vi menar ändå att det är orimligt att samhället inte har någon möjlighet till tvångsåtgärder i de fall en gravid kvinna trots erbjudanden om hjälp fortsätter att till exempel konsumera stora mängder alkohol.

Missbruk och psykiatriska problem

Cirka 40 procent av alla alkoholmissbrukare har samtidigt psykiatriska problem. Hos narkotikamissbrukare är motsvarande siffra cirka 60 procent. Bland tunga missbrukare finns också en hög förekomst av neuropsykiatrisk problematik som DAMP och ADHD.

Regeringens nationella narkotikasamordnare och nationella psykiatrisamordnare har uppmärksammat problemen med vård av dessa grupper, där kommun och landsting ofta försöker skjuta över ansvaret på varandra. Psykiatrin vill inte behandla missbrukare, missbrukarvården vill inte behandla psykiskt sjuka. Dessa problem nämner regeringen inte alls i sin proposition.

För de här grupperna ser vi samarbete, bildandet av olika vårdteam med flera kompetenser och fortbildning av personalen som viktiga förbättringar. Utöver sjuksköterskor och läkare avses här till exempel även psykologer, sjukgymnaster och arbetsterapeuter. Utbildning om beroende måste bli ett obligatoriskt kursmoment inom olika vårdyrkens grundutbildning.

Specifikt för LVM-vården bör varje sjukvårdshuvudman i samarbete med berörda kommuner se till att det finns specialiserad vård och omsorg för patienter med dessa kombinerade problem. Det finns sedan 2003 möjlighet för kommuner och landsting att bilda gemensamma nämnder med gemensamt betalningsansvar för sådant som ligger under båda parters ansvarsområde. Detta är en lösning som fler kommuner och landsting borde använda sig av, vilket regeringen borde föra fram i förhandlingar med landstingen om särskilda stödpengar.

Stockholm den 21 mars 2005
Kerstin Heinemann (fp)
Harald Nordlund (fp)	Marita Aronson (fp)
Mia Franzén (fp)	Gabriel Romanus (fp)
Linnéa Darell (fp)