med anledning av prop. 2003/04:65 Rökfria serveringsmiljöer

Motion 2003/04:So15 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl. (m)

1 Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen avslår regeringens proposition 2003/04:65.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om informationsbehov avseende tobakens skadeverkningar.

2 Inledning

Passiv rökning är ett hälsoproblem. Enligt Folkhälsoinstitutet avlider ca 500 personer årligen då de utsätts för passiv rökning, det vill säga lika många som trafikdödas varje år.

I proposition 2003/04:65 om rökfria serveringsmiljöer föreslår regeringen att det undantag som restaurangnäringen har beträffande rökförbud i offentliga miljöer ska upphävas.

Vidare framgår av regeringens proposition att målen om att minska tobaksbruket i övrigt kvarstår oförändrade, det vill säga;

• en tobaksfri livsstart från år 2014,

• en halvering till år 2014 av andelen rökare bland de grupper som röker mest,

• en halvering till år 2014 av antalet ungdomar under 18 år som börjar röka eller snusa,

• att ingen ofrivilligt skall utsättas för rök i sin omgivning.

Vi vill framhålla att vi instämmer i dessa mål, och vi har ingen annan uppfattning än att passiv rökning är ett problem som medför en ökad risk för ohälsa för personer som visas i rökiga miljöer. Vi delar emellertid inte regeringens uppfattning om att den nu föreslagna lagstiftningen är den bästa vägen för att nå målen.

3 Rökfria miljöer på krogen

Kraven på rökfria miljöer ökar. Sju personer av tio efterfrågar rökfria miljöer. Fyra av tio går inte in på en rökig krog. Utvecklingen mot rökfrihet i restaurangmiljö går framåt, fast i långsam takt. Det finns fler rökfria alternativ nu än när nuvarande tobakslag infördes. I exempelvis Halland är antalet rökfria serveringsmiljöer 182 av sammanlagt 800. Den ökande efterfrågan på rökfria alternativ, som belagts i undersökningar, kommer att leda till att ännu fler restauranger blir rökfria. Kraven från såväl gäster som anställda medför detta. Även arbetsgivarna/ägarna kommer i allt större utsträckning till insikt om den ökande efterfrågan på rökfria alternativ.

Det är denna utveckling vi kan se, och som vi menar kommer att fortsätta i ökande takt tack vare ytterligare informationsinsatser och ökad kunskap. Vi menar att rökfrihet kommer att bli ett positivt konkurrensmedel som eftersträvas såväl av näringsidkare, anställd personal som gäster. Resultatet blir en bättre krogmiljö för alla.

4 Moderat ståndpunkt

I Nationella Folkhälsokommitténs betänkande från år 2000 konstaterar Moderaternas representant bland annat följande:

Enligt min mening talar dock fortfarande mycket för att en mera långtgående förbudslagstiftning bör undvikas och att i stället restaurangbranschen bör få en möjlighet att själva upptäcka och exploatera, på affärsmässiga grunder, den stora nisch som efterfrågan på en rökfri miljö skapar.

En kontrollstation för att utvärdera hur arbetet fortskridit bör läggas in år 2007. Skulle då inte acceptabla åtgärder ha vidtagits får frågan om förbud mot tobaksrökning på restauranger tas upp till ny prövning.

Vår politik innebär att det egna ansvarstagandet måste lyftas fram. För att kunna ta eget ansvar krävs insikt om att en handling kan vara skadlig för andra. Det behövs därför information som ger kunskap och förståelse, för att ingen annan skall behöva utsättas för skada eller risk för skada genom enskilda individers agerande.

Till aktiviteter som kan skada andra hör rökning i krogmiljö, men även rökning i hemmiljö där barn vistas, eller i samband med graviditet. Regeringens förslag försvårar rökning i krogmiljön, och minskar den passiva rökning som uppstår i denna miljö, men inte i hemmet eller vid graviditet. Vi menar att passiv rökning är ett problem även i de senare miljöerna. Problemet med passiv rökning måste därför betraktas i ett brett folkhälsoperspektiv, där arbetsmiljön är en del, men inte det hela.

Regeringens syn på passiv rökning som ett arbetsmiljöproblem är för snäv. Vi anser inte att den genom sitt angreppssätt snabbare når fram till de mål som vi alla är överens om. För detta krävs information som förankras brett inom sjukvården, barnavården och mödravården liksom i skolorna. Vikten av lokal och tidig information har vi närmare utvecklat i vår motion 2003/04:So409.

Informationens betydelse betonas inte i regeringens lagförslag, utan den förlitar sig helt på förbudslagstiftning. Det finns inget resonemang om hur information och utbildning kan förstärkas på lokal och regional nivå för att nå bättre förankring och insikt om tobakens skadeverkningar. Som icke-rökare har man rätt att utkräva ansvar från rökare, så att man inte utsätts för passiv rökning mot sin vilja. Detta måste vara tydligt i informationsarbetet. Detta informationsbehov och förankringsarbete kräver tillskott av finansiella resurser, oavsett om lagförslaget antas eller inte. Informationsarbetet måste omfatta tobakens skadeverkningar i sin helhet samt tydliggöra rökarens ansvar för att inte utsätta andra för tobakens skadeverkningar. Detta bör regeringen ges till känna.

Vi anser därför att propositionen skall avslås och vill i stället fortsatt följa frivillighetens linje, åtminstone fram till 2007. Vi anser inte att något tillkommit som motiverar ett annat ställningstagande.

Stockholm den 4 mars 2004
Cristina Husmark Pehrsson (m)
Carl-Axel Johansson (m)	Anne Marie Brodén (m)
Magdalena Andersson (m)	Lena Adelsohn Liljeroth (m)
Stefan Hagfeldt (m)