med anledning av prop. 2003/04:50 Åtgärder för att klarlägga asylsökandes identitet, m.m.

Motion 2003/04:Sf33 av Sven Brus m.fl. (kd)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen avslår regeringens förslag om ytterligare kontrollansvar samt sanktioner mot transportörerna.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av ett förbättrat visumsystem.

3. Riksdagen avslår regeringens förslag om att sänka dag- och bostadsersättning för utlänningar som inte kan klarlägga sin identitet.

Propositionens innehåll

Regeringen föreslår i föreliggande proposition att det i utlänningslagen införs en bestämmelse som innebär att det i beslutet om avvisning eller utvisning anges till vilket land eller vilka länder verkställighet skall ske. Vidare föreslås att dag- och bostadsersättningen för asylsökande över 18 år skall kunna sättas ned helt eller delvis om denne inte kan klarlägga sin identitet. Slutligen föreslår regeringen att transportörers skyldighet att kontrollera utlänningens inresehandlingar (pass/visum m.m.) samt medel för hemresa regleras i lagtext. Transportörer som inte uppfyller sin kontrollskyldighet skall betala en straffavgift på högst 46 000 kronor samt, i de fall utlänning vägras inresa och omedelbar vidaretransport ej är möjlig, stå för dennes uppehälle. Om utlänningen beviljas uppehållstillstånd, oavsett om inresehandlingarna varit i sin ordning eller inte, skall inte någon avgift tas ut av transportören.

Kristdemokraternas syn på förslagen

Angivande av land eller länder i avvisnings-/utvisningsbeslut

Kristdemokraterna välkomnar förslaget om att det i avvisnings-/utvisningsbeslut anges till vilket land eller vilka länder verkställighet skall ske. Behovet av ett sådant förtydligande aktualiserades exempelvis genom avslöjandet om att flyktingar avvisats från Sverige till Ghana trots att de saknat anknytning till detta land. En del av dessa flyktingar fick sedermera problem i Ghana. Det visade sig samtidigt att dessa s.k. dumpningar skett i enlighet med svensk lagstiftning. Med anledning därav föreslås nu bl.a. att formuleringen ”… får utlänningen istället sändas till något annat land.” stryks. På så sätt försvinner möjligheterna att på ett godtyckligt sätt besluta om till vilket land en avvisning/utvisning skall ske.

Transportörsansvaret

Det transportörsansvar som Sverige tillämpar idag innebär att fartyg eller luftfartyg är skyldiga att kontrollera pass och andra resehandlingar och bekosta återresa för den som vägras inresa. I slutet av maj 2001 antogs ett EU-direktiv som utgör en utveckling av Schengenkonventionens bestämmelser om transportörsansvar. Direktivet innebär i korthet att kontrollskyldigheten förtydligas och att ekonomiska sanktioner införs.

För att få resa in och vistas i Sverige krävs antingen uppehållstillstånd eller visum. Visum söks hos utlandsmyndigheten i det land man kommer ifrån och det kan beviljas för tillfälliga besök i landet. För närvarande har Sverige visumkrav gentemot 133 länder. Idag går det inte att söka asyl från utlandet. Man kan heller inte få visum till Sverige för att söka asyl. Samtidigt är det inte tillåtet att resa till Sverige från dessa länder utan visum. Det enda sättet att, som asylsökande, ta sig till Sverige är således genom att kringgå bestämmelserna. Många människor på flykt ser sig hänvisade till illegala metoder som skrupelfria människosmugglare utnyttjar och andra reser med hjälp av falska handlingar eller utan tillräckliga handlingar med reguljärt transportmedel.

Det utökade transportörsansvaret innebär att personalen vid exempelvis flygbolagen skall kontrollera att samtliga utlänningars inresehandlingar (pass/visum/tillstånd) finns samt att de inte är falska. Personalen skall även kontrollera att personen ifråga har medel för hemresa. Om transportören tar med sig en person som saknar inresehandlingar (eller om de är uppenbart falska) skall bolaget erlägga böter upp till 46 000 kronor per person. Om personen söker och senare beviljas asyl, utgår däremot inget böteskrav. Flera transportörer har själva reagerat över direktivförslaget. British Airways har framfört följande synpunkter till Europaparlamentet: ”Enligt det franska direktivförslaget skall en harmonisering av sanktionerna inte påverka rätten till asyl. British Airways tror dock att så kan bli fallet. Sedan år 1987 har ca 400 passagerare, som med British Airways anlänt till Storbritannien med otillräckliga resehandlingar, beviljats flyktingstatus. Om dessa personer hade nekats resa med British Airways hade British Airways ingripit menligt i deras rätt att söka asyl.” SAS uttrycker det på följande sätt: ”Om förslagen i propositionen blir verklighet kommer flygbolagen att tvingas skärpa sin kontroll, vilket naturligtvis medför att det blir svårare för skyddsbehövande att ta sig till Sverige. För att undgå att riskera böter och överhuvudtaget ge sig in i diskussioner med svenska myndigheter för att förklara sitt agerande kommer flygbolagen av praktiska orsaker enbart utgå ifrån de dokument som presenteras (pass/visum etc).” Kristdemokraterna menar att syftet med det utökade transportörsansvaret inte kan tolkas på annat sätt än att asylsökande inte längre skall kunna färdas med reguljära flyg eller färjor. Därmed hänvisas de helt och hållet till den smutsiga och ytterst farliga människosmugglingen.

Flera tunga remissinstanser bl.a. Sveriges Advokatsamfund menar dessutom att förslaget utgör myndighetsutövning i och med att transportören på avreseorten avgör om utlänningen har de resehandlingar som krävs inte bara till utan även in i Sverige. När den Flyktingpolitiska kommittén1 bedömde frågan om det utvidgade transportörsansvaret resonerade man på följande sätt: ”Resultatet blir regelmässigt att presumptiva resenärer, skyddsbehövande eller ej, får sina dokument granskade som om de redan var vid den svenska gränsen och skulle genomgå inresekontroll av myndigheterna. Skillnaden är att privata företag nu tvingas utföra denna uppgift och att skyddsbehövande som skulle släppas in i Sverige av myndigheterna inte kan ta sig fram hit.” Amnesty menar att transportörsansvaret innebär att ”anställda på exempelvis flygbolag tvingas att avgöra vem som har rätt till skydd enligt internationell och nationell rätt”. Amnesty vidhåller att stater varken kan eller bör frånta sig det ansvar som åligger dem att pröva flyktingars och asylsökandes behov av skydd.

En parlamentarisk utredning, den s.k. Anhörigkommittén2, fick för drygt tre år sedan till uppgift att se över frågan om det utvidgade transportörsansvaret. Tillsammans med majoriteten i kommittén ansåg Kristdemokraternas företrädare i utredningen att det utvidgade transportörsansvaret som Socialdemokraterna och Moderaterna var överens om strider mot Genèvekonventionen. Kommitténs majoritet föreslog följaktligen att regeringen skulle ta strid i frågan inom EU och få saken prövad i EG-domstolen. Kort därefter beslutade regeringen att ”befria” kommittén från dess uppdrag om transportörsansvaret och tillsatte istället en arbetsgrupp inom Regeringskansliet. I mars 2001 yttrade sig Europaparlamentet över det utkast till direktiv om harmonisering av bötesstraff som förelåg. Direktivförslaget förkastades bl.a. för att det ansågs orimligt att böteslägga transportörer med risk för att asylrätten undergrävs då bolaget skall försöka undvika böter. Amnesty har också anfört att införandet av transportörsansvar skulle underminera asylrätten.

Kristdemokraterna vidhåller att direktivet om ett utvidgat transportörsansvar inte är förenligt med Genèvekonventionen som Sverige och samtliga EU-länder förbundit sig att följa. All EU-lagstiftning som berör asyl skall dessutom ske i enlighet med Genèvekonventionen. Därför anser Kristdemokraterna att Sverige skall hävda rätten att inte implementera det aktuella direktivet.

Ett förbättrat visumsystem

Förslaget om ett utvidgat transportörsansvar visar på ett tydligt sätt problemen med att det för asylsökande saknas ”legala” resvägar. Det utvidgade transportörsansvaret innebär att alla inresehandlingar (även visum) skall finnas samtidigt som den som vill söka asyl inte kan få visum för att göra detta. Visumsystemet är således centralt i detta sammanhang. Vi anser att visumsystemet i EU bör ses över, en åtgärd som Sverige snarast bör ta initiativ till, liksom till en undersökning av hur s.k. nödvisum till asylsökande skulle fungera. Kristdemokraterna anser vidare att Sverige bör arbeta för att listan över visumländer kortas.

Möjligheter att sätta ned dag- och bostadsersättning

I propositionen föreslås att de möjligheter som idag finns att sätta ned dagersättningen för barn mellan 16 och 18 år tas bort. Detta välkomnas av Kristdemokraterna. Samtidigt föreslås att möjligheten att sätta ned dagersättningen istället skall omfatta alla asylsökande som inte medverkar till att klarlägga sin identitet. Som argument härför anges att detta skulle korta de långa handläggningstiderna. Det är givetvis viktigt att asylsökande, så långt som möjligt, medverkar till att klarlägga sin identitet men den viktigaste förklaringen till de långa handläggningstiderna går inte att finna här. Amnesty menar att enbart ”i ett mycket litet antal asylärenden har vi sett att tiden fram till beslut påverkats av att de sökande inte kunnat bevisa sin identitet”. Riksdagens revisorer har i en rapport3 konstaterat att den dominerande orsaken till lång handläggningstid består av den passiva tiden, d.v.s. som inte kan förklaras av någon aktivitet i ärenden. Enligt Riksdagens revisorer är bakgrunden till detta en bristande arbetskapacitet hos de berörda myndigheterna. På så sätt ter sig utgångspunkten för regeringens förslag omotiverad.

Förslaget i sig är också mycket tveksamt av flera skäl. Det kan finnas många olika orsaker till att man inte kan medverka till att klarlägga sin identitet. De som har skyddsskäl saknar normalt dokument bl.a. för att de inte vågar söka några från myndigheterna på grund av risken för repressalier mot deras anhöriga. Dessutom finns det länder som inte utfärdar några dokument.

Dag- och bostadsersättningen är till för att man skall kunna klara sitt uppehälle i Sverige under den tid då asylansökan behandlas. Dagersättningen är lägre än de normer som tillämpas för försörjningsstöd. Mot bakgrund av detta är förslaget om att sänka en redan låg ersättning direkt stötande. Dessutom drabbar en sänkning inte bara den vuxne i en barnfamilj utan givetvis även barnen. Detta är enligt vår, och flera remissinstansers, mening helt orimligt. Regeringens argument är att det är den ”vuxnes ansvar att inte försvåra utredningen” och på så sätt fråntar sig regeringen något ansvar för att förslaget skulle drabba barnen.

Regeringens avsikter med förslaget är att sänkningen av ersättningen skulle medföra att fler medverkade till att klarlägga sin identitet. Det saknas belägg för ett sådant samband. Enligt vår mening är det osannolikt att en sänkning av det redan låga dagbidraget skulle vara något incitament för dem som har skyddsbehov eller är rädda för att avvisas till hemlandet och allra minst för dem som har brottsliga avsikter.

För att kunna åtgärda problemen med dokumentlöshet måste man ta sin utgångspunkt i en orsaksanalys. En sådan saknas. Flera flyktingorganisationer, som exempelvis UNHCR, anser att den ökade dokumentlösheten sammanfaller med de regler som försvårar för människor att söka skydd. Eftersom någon legal resväg egentligen inte existerar för asylsökande, bl.a. på grund av visumregler och transportörsansvar, leder det till att människosmugglare anlitas. Detta innebär i sin tur att resvägen döljs och att man reser utan handlingar eller med falska sådana. Men det finns många andra förklaringar också. Flera åtgärder skulle kunna vidtas för att lösa delar av problemet såsom att se över visuminstrumentet, stärka rättssäkerheten i asylprocessen, tillåta arbetskraftsinvandring, stoppa listor över ”säkra länder” osv. Några sådana förslag presenteras dock inte.

Stockholm den 6 februari 2004
Sven Brus (kd)
Inger Davidson (kd)	Kenneth Lantz (kd)
Dan Kihlström (kd)	Chatrine Pålsson (kd)
Gunilla Tjernberg (kd)	Ulrik Lindgren (kd)
Torsten Lindström (kd)	Helena Höij (kd)
Rosita Runegrund (kd)	Olle Sandahl (kd)

[1]	SOU 1995:75 ”Svensk flyktingpolitik i globalt perspektiv”
[2]	UD 2000:3, dir. 2000:81, dir. 2001:64
[3]	RRV 2001/02:6 ”Uppehållstillstånd för asylsökande – tidsåtgång, kostnader, reformarbete”