med anledning av prop. 2003/04:131 Internationella adoptionsfrågor

Motion 2003/04:So25 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl. (m)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om biståndsarbete.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om krav för auktorisation.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om adoptionsbidrag.

Inledning

Regeringens proposition 2003/04:131 Internationella adoptionsfrågor innehåller i huvudsak lagförslag som välkomnas av oss moderater, även om det finns förslag som vi har synpunkter på. Det är också glädjande att regeringen har tagit hänsyn till flera av de kritiska synpunkter som föranleddes av utredningen Adoption till varje pris (SOU 2003:49).

Bland annat har regeringen mildrat skrivningen om krav på att ”lagstiftningen skall utgå från de grundläggande principer om barnets bästa som uttrycks i barnkonventionen och Haagkonventionen”. Adoptionscentrum noterade i sitt remissyttrande till utredningen att ”… få – om ens något – av de länder som är aktuella för internationellt adoptionssamarbete kan uppfylla detta krav”.

Utredningen föreslog också att kommunerna skall vara skyldiga att tillhandahålla föräldrautbildning inför adoptionen. I regeringens förslag står det i stället att ”sökanden skall vidare ha deltagit i av kommunen anvisad föräldrautbildning”. Vi ställer oss positiva till denna förändring och menar, i likhet med flera remissinstanser, att utbildningen även fortsättningsvis bör kunna organiseras i annan regi än kommunens.

Biståndsarbete

Svenska adoptionsorganisationer bedriver i dag ett värdefullt arbete på flera plan. En del organisationer samordnar sin biståndsverksamhet med adoptionsverksamheten. Regeringen tar i sin proposition upp frågan om adoptionsorganisationernas biståndsarbete och den eventuella inverkan detta kan ha på själva adoptionsarbetet. Regeringens förslag är dock på flera punkter oklart, vilket har föranlett kritiska synpunkter från Lagrådet som regeringen endast delvis har tagit hänsyn till i sitt slutliga förslag.

Regeringen föreslår i propositionen att de verksamheter som bedrivs av adoptionsorganisationerna bör vara personellt åtskilda för att värna integriteten i respektive verksamhet. Vi menar att detta är ett alltför starkt krav. Det kan vara svårt för organisationer som har begränsade personalresurser i ett visst land att leva upp till detta. Det bör i de flesta fall räcka med att adoptionsverksamheten är ekonomiskt åtskild från organisationernas övriga verksamheter. Adoptionsmyndigheten, MIA, bör dock ha möjlighet att pröva integriteten i varje enskilt fall där biståndsverksamhet respektive adoptionsverksamhet bedrivs av samma organisation.

Krav för auktorisation

Regeringen föreslår bland annat att en sammanslutning som fått auktorisation att arbeta med internationell adoptionsförmedling i Sverige även skall beviljas att arbeta i annat land under förutsättning att ”det med hänsyn till kostnadsbilden, balansen mellan de svenska sammanslutningarna och omständigheterna i övrigt bedöms som lämpligt att sammanslutningen samarbetar med det andra landet”.

Det finns en risk för att detta krav kommer att leda till att organisationer tvingas lämna ett visst land under några år, för att sedan återvända senare. Vi avvisar därför detta krav, eftersom det innebär en nackdel för bland annat familjer som adopterat från ett land via en organisation och som sedan vill skicka ansökan om syskon från samma land. Möjligheterna att hjälpa adopterade att få veta mer om sin bakgrund försvåras också. Det är orimligt att låta regeringens mål om balans mellan sammanslutningar gå ut över barns rätt till syskon från samma land eller adoptivbarns rätt att söka sina rötter. En bättre modell är att uppmuntra organisationerna till ökat samarbete.

Adoptionsbidrag

Regeringen föreslår att adoptionskostnadsbidrag endast skall utgå vid adoptioner som förmedlats av en sammanslutning som är auktoriserad enligt lagen (1997:192) om internationell adoptionsförmedling.

Den genomsnittliga kostnaden för en adoption uppgick 2002 till 128 000 kronor. Syftet med bidraget var ursprungligen att det skulle täcka hälften av adoptionskostnaderna. Adoptionsbidraget på 40 000 kronor täcker för närvarande endast en tredjedel av adoptionskostnaderna. Därtill kommer kostnaden för föräldrautbildning. Vi anser att adoptionskostnadsbidraget bör höjas till 50 procent av kostnaden enligt en schablon för varifrån barnet adopteras. Detta har vi moderater framfört i motion 2003/04:Sf367.

Stockholm den 6 maj 2004
Cristina Husmark Pehrsson (m)
Carl-Axel Johansson (m)	Anne Marie Brodén (m)
Magdalena Andersson (m)	Lena Adelsohn Liljeroth (m)
Stefan Hagfeldt (m)