med anledning av prop. 2002/03:95 Vakansstatistik

Motion 2002/03:Fi9 av Lena Ek m.fl. (c)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att målet för förenklingsarbetet skall vara att antalet regler skall minska med 25 % fram till 2006.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att lagen (1976:157) om skyldighet för arbetsgivare att anmäla ledig plats till den offentliga arbetsförmedlingen bör slopas.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att finansieringsprincipen bör följas strikt.

Enklare regler

Företagandet är en förutsättning för tillväxten och välfärden i Sverige. Beslutsfattare bör på olika sätt underlätta för människor som driver eller vill starta företag. Det är därför illavarslande när antalet regler som berör företagare blir fler och fler. Drivkraften hos nyföretagare och entreprenörer är ofta en önskan om att förverkliga en idé. Dessa människor möter i de byråkratiska regelverken onödiga hinder i form av krångliga system och blanketter. Denna regelinflation hämmar utvecklingen av ett gott svenskt företagsklimat.

Inom ramen för Simplexförordningen har regeringen klargjort sin ståndpunkt om att förenkla det svenska regelverket för små företag. Simplexenheten har som främsta uppgift att granska alla befintliga och nya regelförslag som tas fram inom Regeringskansliet. I varje enskilt fall skall det ske en avvägning mellan syftet med regeln och nyttan. Det är därför anmärkningsvärt att regeringen föreslår att ändra lagen (2001:99) om den officiella statistiken till en utökning med uppgiftsskyldighet för uppgifter om vakanser. Innehållet i propositionen strider således mot intentionen om regelförenkling i enlighet med Simplexförordningen. Regeringen framhåller emellertid att det finns en önskan att se över och identifiera eventuell onödig administration. Vad som därmed avses klargörs inte tillräckligt tydligt. Faktum kvarstår: den faktiska uppgiftsskyldigheten för arbetsgivarna ökar med regeringens förslag.

Propositionen föranleder på nytt klarare målsättningar för regelförenklingsarbetet. En samfälld bedömning av Simplexenhetens arbete är att ytterst lite hittills gjorts för att underlätta för svenska företag. Regelsystemet som kringgärdar svenska företag måste göras betydligt mer överskådligt och långsiktigt. Målsättningen bör vara att antalet regler ska minska med 25 procent fram till 2006. Detta bör ges regeringen till känna.

Propositionen innebär att enskilda och offentliga arbetsgivare åläggs att rapportera motsvarande uppgifter både enligt statistiklagen (2001:99) och enligt lagen om obligatorisk platsanmälan (1976:157). Detta medför dubbel administration för arbetsgivaren och kan knappast anses vara en förenkling. Införandet av en ny uppgiftsskyldighet förutsätter att tidigare gällande skyldighet med motsvarande krav avskaffas. Riksdagen bör därför besluta att lagen (1976:157) om skyldighet för arbetsgivare att anmäla ledig plats till den offentliga arbetsförmedlingen bör slopas.

Kommunalt självbestämmande

Regeringens förslag får även ekonomiska återverkningar i kommun och landsting. I remissvaren från Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet framförs synpunkter om att uppgiftsskyldigheten, då den ska skötas manuellt, blir mycket mer tidskrävande än vad som anförs av SCB. I regeringens förslag avvisas också förbundens önskemål om att den s k finansieringsprincipen skall tillämpas. Detta sker med hänvisning till att finansieringsprincipen inte praktiseras på åtgärder som inte direkt avser, men ändå för med sig direkta ekonomiska effekter för kommunsektorn.

I takt med att välfärden byggts ut genom nationell lagstiftning har också kraven ökat på kommunerna. Emellertid har inte kommunernas möjligheter att finansiera en mer omfattande välfärd ökat i samma takt. Ökade skatteintäkter har i stor utsträckning kommit staten till del. En viktig del av den kommunala självstyrelsen är att kommunerna själva ska ges möjlighet att planera och prioritera sin verksamhet. Statliga beslut som påverkar kommunsektorn bör föregås av diskussioner med kommun- och landstingsförbunden för att nå en samsyn om de ekonomiska konsekvenserna. Staten ska inte kunna vältra över kostnader på kommuner och landsting.

Propositionen uppmärksammar återigen hur regeringen lägger över uppgifter på kommunerna utan att kompensera för det. Obalanserna i kommunernas ekonomier har ökat under 2002. Drygt 37 procent av Sveriges kommuner redovisade ett underskott 2002, vilket var fler än 2001 då 32 procent av kommunerna visade ett negativt resultat. Underskotten beror på ökade kostnader för verksamheten. Det är därmed angeläget att poängtera vikten av att finansieringsprincipen bör användas om staten ålägger kommun och landsting nya uppgifter. Finansieringsprincipen ska alltid gälla och tillämpas med stor noggrannhet. Detta bör ges regeringen till känna.

Stockholm den 26 mars 2003
Lena Ek (c)
Sven Bergström (c)	Jörgen Johansson (c)
Roger Karlsson (c)	Håkan Larsson (c)
Rigmor Stenmark (c)	Åsa Torstensson (c)