med anledning av prop. 2002/03:86 Åtgärder för att stärka den finansiella ställningen i SJ AB

Motion 2002/03:N14 av Åsa Torstensson m.fl. (c)

Sammanfattning

Regeringen har tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet i den nu föreliggande propositionen föreslagit att riksdagen ska fatta beslut om bland annat ett kapitaltillskott till av staten helägda SJ AB.

Med tanke på omfattningen och inriktningen på stödet samt på konsekvenserna för järnvägs- och transportmarknaden som helhet har regeringen presenterat ett för dåligt underlag för riksdagen att fatta beslut utifrån. Likaledes finns det alltför dåligt beskrivet vad som egentligen är regeringens avsikter för SJ och järnvägsmarknaden i det längre perspektivet. Detta får anses som anmärkningsvärt. Om riksdagen ska kunna fatta ett väl övervägt beslut krävs ett bättre beslutsunderlag. Centerpartiet kommer därför att yrka avslag på propositionen i dess nuvarande utformning och i stället yrka att regeringen ska återkomma med en ny proposition.

Centerpartiet visar i denna motion på den inriktning vi anser att den nya propositionen bör ha. Bland annat föreslås att möjligheterna att bredda ägandet i SJ AB ses över och att möjligheterna att sälja delar eller hela Green Cargo belyses. Motionen lyfter även krav på en stegvis konkurrensutsättning av all persontrafik på den svenska järnvägsmarknaden samt tydliga direktiv från ägaren om krav vad gäller affärsmässighet samt förväntningar på SJ AB:s verksamhet. Därutöver föreslår Centerpartiet att en oberoende granskning av hur staten skött sitt ägande i SJ AB genomförs.

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen avslår regeringens proposition 2002/03:86 Åtgärder för att stärka den finansiella ställningen i SJ AB.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör återkomma med en ny proposition om SJ AB:s behov av förstärkt ägarkapital samt långsiktiga finansiering.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen i samband med en ny proposition om SJ AB:s framtid redovisar och belyser villkoren för och inriktningen av den framtida svenska järnvägsmarknaden både vad gäller person- och godstransporter.

4. Riksdagen beslutar att en oberoende granskning av hur staten skött sitt ägande i SJ AB tillsätts.

Inledning

Det är viktigt att Sverige har en väl fungerande järnvägstrafik, inte minst för att klara av de transportpolitiska målen och de olika miljömålen. Samtidigt är det viktigt att det inom området finns en väl fungerande konkurrens. Riksdagens beslut om avreglering av järnvägstrafiken kan annars bli ett slag i luften. SJ AB, som helägt statligt bolag, har redan idag fördelar av att ha ensamrätt på delar av den lönsamma interregionala trafiken. Om SJ AB får ytterligare fördelar kan detta allvarligt snedvrida konkurrensen. I ett sådant läge finns det risk att det uppstår en monopolliknande ställning på tågtrafiken trots att den är avreglerad. Trots att det i en situation av resultatproblem kan vara lockande att via ensamrätt på lönsamma linjer skapa överskott, får detta inte förekomma. Om det är så att den socialdemokratiska regeringen tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet avser att återskapa monopolet på den svenska tågtrafiken bör detta å andra sidan tydligt deklareras.

År 2000 fattade riksdagen beslut om att dela upp affärsverket Statens Järnvägar i flera olika bolag, varav SJ AB är ett. Denna organisationsordning trädde i kraft under 2001. Sedan bolagiseringen beslutades har ett antal ”surdegar” i företaget kommit fram. Det får anses vara anmärkningsvärt att dessa inte hanterades innan beslut och genomförande av bolagiseringen ägde rum. Det finns därför grund för oppositionen som saknat den insyn regeringen har i SJ AB att rikta kritik mot regeringens bristfälliga information om företagets finansiella ställning likaväl som dess ställning i stort. Det finns därför även anledning att med historien i färskt minne vara särskilt kritisk, vaksam och krävande i den nu uppkomna situationen.

Regeringen har till riksdagen föreslagit att statliga bolag som går med vinst ska leverera vinstmedel till statliga bolag som går med förlust. Det är på detta sätt som regeringen nu avser att sköta kapitaltillskottet till SJ AB. Ett sådant agerande kan endast accepteras i de fall en klar och tydlig avkastning kan förväntas bli utväxlad ur en bärande affärsidé. Av de underlag som regeringen presenterat i sin motion kan detta inte klart och tillräckligt säkert utläsas. En förenklad och ogenomtänkt vinstöverföring kan få allvarliga konsekvenser för konkurrens visavi de privata företag som inte kan luta sig mot vinstgivande sprit- och spelföretag. Likaledes handlar det om ett sätt för regeringen att kringgå utgiftstaket som finns för att hålla reda på statens finanser. I Centerpartiets motion med anledning av regeringens vårbudget har förslaget om att statliga vinstbolag ska tillföra medel till förlustbolag avvisats.

Otillräckligt beslutsunderlag

Den proposition som nu ligger på riksdagens bord belyser alltför dåligt de konsekvenser för järnvägs- och transportmarknaden som helhet som regeringens förslag ger upphov till. Ingenstans står att läsa vilka konsekvenser propositionsförslaget får för SJ AB:s konkurrenter och samarbetspartner. Givetvis är det så att de privata företag som är aktiva på den svenska järnvägs- och transportmarknaden kommer att missgynnas om kapitaltillskottet genomförs utan marknadsmässiga krav på avkastning och återbetalning och på det sätt regeringen nu föreslår. Regeringen konstaterar att ”det är viktigt att det finns en stabil långsiktig aktör på marknaden för persontrafik på järnväg i Sverige”. Centerpartiets uppfattning är att det är av godo för landet som helhet om det finns flera långsiktigt stabila aktörer på järnvägsmarknaden för persontrafik. Vår uppfattning är att SJ AB ska vara en av dem men inte den enda.

Regeringen har i propositionen inte redovisat sin syn på den framtida järnvägsmarknaden i Sverige. Då detta resonemang saknas kan det finnas skäl att oroas över att det föreslagna odefinierade kapitaltillskottet innebär att regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet tar ställning för att den nuvarande strukturen på järnvägsmarknaden ska konserveras. Avsaknaden av ordentliga strukturer för att villkora kapitaltillskottet stärker denna oro.

Regeringen klarar inte heller av att förklara sina framtida intentioner för SJ AB som företag. Det enda som beskrivs är att företaget ska kunna ”konkurrera effektivt och på lika villkor på marknaden”. Det hade varit önskvärt om regeringen på ett utförligare och tydligare sätt redovisat sina planer för SJ AB:s framtid. Vilka garantier finns för att SJ AB inte kommer att återkomma med önskemål om att ekonomiska medel tillskjuts företaget? En långsiktig hållbar lösning kan inte handla om att staten ska pumpa in ovillkorade miljarder i SJ AB. En långsiktig lösning ska inte heller innebära att skattebetalarna behöver gå in med stora kapitaltillskott i företaget. En långsiktig lösning kan enbart baseras på en bärande affärsidé och ett sunt företagande, vilket tidigare noterats ovan.

Regeringen skriver i propositionen att framtida risker kräver ett kapitaltillskott. Noteringen är oroväckande om den skall tas som intäkt för att staten tänker återkomma med ytterligare önskemål om kapital. Det är angeläget att riskerna blir tydligare beskrivna såsom en väsentlig del i riksdagens underlag för beslut. Att regeringen presenterar ett så pass dåligt beslutsunderlag för riksdagen tyder på att propositionen inte är genomarbetad. Detta förhållande är anmärkningsvärt och till förfång för såväl SJ AB som resenärerna, skattebetalarna och de andra företag som konkurrerar på den svenska järnvägs- och transportmarknaden.

Om riksdagen ska kunna fatta ett väl övervägt beslut hade det krävts ett bättre beslutsunderlag. Centerpartiet anser att riksdagen inte kan fatta beslut baserat på det underlag som föreligger. Riksdagen bör därför avslå propositionen.

Återkom med ny proposition

Den proposition som regeringen lagt fram verkar i många stycken vara ett hastverk. Som tidigare beskrivits i avsnittet ”Otillräckligt beslutsunderlag” är beslutsunderlaget alldeles för dåligt för riksdagen att fatta beslut utifrån. Det saknas en ordentlig syn på framtidens svenska järnvägsmarknad och på regeringens planer på lång sikt för SJ AB som företag. Därför bör en ny proposition läggas fram till riksdagen om SJ AB:s framtid samt villkoren och inriktningen för den framtida svenska järnvägsmarknaden.

Framarbetandet av en ny proposition kan göra att aktiekapitalet inte återställs till den 15 september. Regeringen framställer i propositionen det som om det inte var möjligt att avvakta med beslut i obeståndssituationen till efter detta datum. Skulle det vara så att en ny proposition och påföljande riksdagsbeslut inte hinner återställa aktiekapitalet till den 15 september 2003 kan staten som ägare genom garanti utfästa betalningsansvar för perioden efter tidsfristens utgång. Ett sådant agerande skulle skapa ett utredningsrum för ett klokt, genomarbetat och långsiktigt hållbart riksdagsbeslut i frågan. En statlig betalningsgaranti som begränsas i tid för den period då en ny proposition framarbetas är då lämplig.

Belys alternativa och bättre sätt att rädda SJ

SJ AB ägs till 100 procent av svenska staten. Om de framtidsprognoser som regeringen räknar med faller in och de avkastningskrav om 13 procent på eget kapital som regeringen lägger fast uppfylls torde ett ägande i SJ AB vara attraktivt för fler än den svenska staten. Mot den bakgrunden bör möjligheterna att bredda ägandet i SJ AB ses över.

Ingenting såsom den svenska järnvägspolitiken är utformad kräver ett helägt statligt järnvägsbolag för persontrafik. Säkerställandet av järnvägstrafiken där sträckorna ej är lönsamma sker via upphandling genom Rikstrafiken. Likaledes förespråkar Centerpartiet att SJ AB:s ensamrätt på lönsamma sträckor i den interregionala trafiken ska upphöra till förmån för en stegvis konkurrensutsatt trafik.

Hade det varit så att SJ AB hade ett samhällsansvar att garantera järnvägstrafiken i hela landet hade läget varit annorlunda. Men då detta inte finns är det ingenting som säger att SJ AB till sin helhet behöver ägas av svenska staten. Ett breddat ägande skulle kunna vara ett sätt att säkerställa inflöde av nytt kapital till SJ AB. Detta utan att skattebetalarna behöver stå för detta tillskott, oavsett om det sker direkt via statsbudgeten eller via den lösning som regeringen nu valt med att vinstgivande statliga företag ska tillskjuta medel till statliga förlustbolag. Regeringen bör skyndsamt utreda möjligheterna och riskerna med ett breddat ägande i SJ AB.

I samband med att affärsverket Statens Järnvägar delades upp i olika bolag så bildades inte bara SJ AB som persontrafiksföretag utan också Green Cargo som fraktföretag. Green Cargo har i likhet med SJ AB inget speciellt samhällsansvar utan ska drivas som andra företag. Det har fått till följd att Green Cargo övergett stora delar av landet. I detta läge finns det all anledning att fråga sig vad det strategiska motivet för att staten ska äga ett fraktföretag är. Mot bakgrund av detta bör möjligheterna att sälja ut hela eller delar av Green Cargo belysas. En försäljning av hela eller delar av Green Cargo skulle kunna frigöra kapital för satsningar i SJ AB och på så sätt säkerställa företagets fortlevnad.

En annan möjlig väg att gå för att rädda SJ AB i stället för att ta medel från statliga vinstbolag torde vara att den leasingskuld som SJ AB dragit på sig efterskänkes. Detta skulle förbättra soliditeten och det egna kapitalet bli tillräckligt utan det kapitaltillskott som regeringen tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet föreslår.

Det är inte rimligt att staten stöttar SJ AB utan villkor. Som propositionen nu är utformad ges företaget praktiskt taget fria händer, vilket är anmärkningsvärt med tanke på hur företaget skötts under en längre tid. I det privata näringslivet torde ägarna satt mycket strikta krav på företaget om bl.a. affärsmässighet och resultat i en situation av ägarkapitaltillskott. Olika former av motprestationer från företaget måste skrivas in för att säkerställa just affärsmässigheten. Statens räddningsaktion måste således villkoras, inte minst för att minimera de negativa konsekvenserna för SJ AB:s konkurrenter då SJ AB kan få fördelar som andra företag på järnvägsmarknaden inte har.

Det första kravet måste vara att de medel som staten eventuellt tillskjuter skall återbetalas till ägaren. Likaledes är det inte rimligt, trots att det i den uppkomna situationen kan synas lockande, att SJ AB får behålla ensamrätten på delar av den lönsamma interregionala trafiken. Från konkurrenssynpunkt är det ett krav att det företag som av sin ägare, en ägare som också sätter reglerna för järnvägstrafiken, inte har flera fördelar visavi konkurrenterna som ett monopol på de lönsamma linjerna innebär. SJ AB:s monopol på de lönsamma linjerna främjar inte konkurrensen och försvårar möjligheterna att finna nya trafiklösningar. Det torde även finnas risk att bristande konkurrens försvårar SJ AB:s förmåga och möjlighet att transformeras till ett effektivt och vinstgivande transportföretag. Regeringen bör därför återkomma med en ny proposition om SJ AB:s behov av förstärkt ägarkapital samt långsiktiga finansiering. Detta bör ges regeringen till känna.

Långsiktiga och hållbara spelregler

Långsiktiga spelregler för landets tågoperatörer är avgörande för en rättvis konkurrens och för att järnvägen ska kunna behålla och utveckla sin roll i transportsystemet. Det är nödvändigt att regeringen vidtar åtgärder som säkerställer att den svenska järnvägsmarknaden får långsiktiga och rättvisa spelregler. Regeringen har på intet sätt i propositionen uteslutit fortsatta räddningsaktioner för SJ AB om företaget inte sköts på ett bra och hushållande sätt. Detta är anmärkningsvärt. I längden är en situation där statliga bolag oavsett skötsel får kapitaltillskott ohållbar. Privata företag som missköts kan inte automatiskt räkna med tillskott från ägarna utan kan som en konsekvens av bristande affärsmannaskap eller olönsam affärsidé bjudas ut till försäljning eller avvecklas på annat sätt.

Som tidigare anförts anser Centerpartiet att regeringen bör lägga fram ett förslag till hur en stegvis övergång till konkurrensutsatt persontrafik på alla järnvägslinjer ska gå till. Denna stegvisa övergång måste med nödvändighet ske med god framförhållning så att alla aktörer på marknaden har tid att förbereda sig för den förändrade situationen. En sådan övergång ska gå till så att en tillfredsställande trafikförsörjning i hela landet kan säkras. Regeringen bör därför i samband med en ny proposition om SJ AB:s framtid redovisa och belysa villkoren och inriktningen för den framtida svenska järnvägsmarknaden både vad gäller person- och godstransporter. Detta bör ges regeringen till känna.

Oberoende granskning nödvändig

Det är uppenbart att SJ AB både som aktiebolag och tidigare som statligt affärsverk med namnet Statens Järnvägar har skötts på ett sådant sätt att dagens problem uppstått. I ljuset av att problemen fortgått under ett antal år finns det fog att fråga sig hur statens ägande egentligen utövats. Ett inte alltför elakt omdöme är att regeringen inte klarat av att utöva statens ägande på ett klokt och långsiktigt sätt. Detta till förfång för såväl SJ AB som resenärerna, skattebetalarna och de andra företag som konkurrerar på den svenska järnvägs- och transportmarknaden.

Tidigare har den socialdemokratiska regeringen tillsatt en etikkommission för att granska det privata näringslivet. Det visar sig dock att statliga bolag i många fall agerar på ett sämre sätt än det privata näringslivet. Noterbart är därför att den socialdemokratiska regeringen inte tillsatt någon kommission för att granska etiken i de statliga bolagen.

För att undvika att denna misskötsel upprepas bör en oberoende granskning av hur staten skött sitt ägande i SJ AB tillsättas. Detta bör riksdagen besluta.

Stockholm den 8 maj 2003
Åsa Torstensson (c)
Håkan Larsson (c)	Sven Bergström (c)
Lena Ek (c)	Jörgen Johansson (c)
Roger Karlsson (c)	Rigmor Stenmark (c)