med anledning av prop. 2002/03:70 Ytterligare åtgärder för att motverka våld i nära relationer

Motion 2002/03:Ju9 av Johan Pehrson m.fl. (fp)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen godkänner vad i motionen anförs om att det i den föreslagna 1 a § andra stycket 2 skall framgå att socialtjänsten skall bistå parterna i enlighet med 5 kap. 6 § och 5 kap. 11 § socialtjänstlagen (2001:453). Det får ankomma på utskottet att formulera erforderlig lagtext.

2. Riksdagen godkänner vad i motionen anförs om fråntagande av nycklar under den begränsade tid som besöksförbudet gäller. Det får ankomma på utskottet att formulera erforderlig lagtext.

3. Riksdagen godkänner vad i motionen anförs om ändring i den föreslagna författningskommentaren på s. 71, genom ett borttagande av satsen ”huruvida den person som förbudet avses gälla är ensam ägare till bostaden”.

4. Riksdagen begär att regeringen återkommer med ett lagförslag gällande försöksverksamhet med intensivövervakning med elektronisk kontroll av den som inte kan förmås respektera ett utfärdat besöksförbud.

5. Riksdagen godkänner vad i motionen anförs om att det i motiven till den föreslagna lagen skall framgå att lagen även är tänkt att omfatta de fall där hot och trakasserier föreligger i ett samkönat förhållande och att det får ankomma på utskottet att formulera den erforderliga författningskommentaren.

6. Riksdagen godkänner vad i motionen anförs om att när det förekommer våld i nära relationer och frågan om ett besöksförbud aktualiseras, skall det vid proportionalitetsbedömningen anses som en försvårande omständighet om hemmavarande barn har sett eller hört hoten och misshandeln. När det är fråga om att utfärda besöksförbud till en gemensam bostad skall åklagaren alltid samtidigt ta ställning till om ett besöksförbud även skall meddelas avseende hemmavarande barn. Det får ankomma på utskottet att formulera erforderlig lagtext.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen noga skall övervaka rättstillämpningen och effekterna av den nya lagstiftningen.

Motivering

Våld i nära relationer drabbar till största del kvinnor och barn. Det är ett utbrett och allvarligt problem, såväl för de utsatta som för samhället i stort.

Med beaktande av dynamiken i ett misshandelsförhållande och riskerna för kvinnan om hon försöker lämna mannen, föreligger ett stort behov av flera åtgärder i brottsförebyggande och hjälpande syfte. Det får anses oacceptabelt att samhället inte kan erbjuda tillräckliga insatser, med följden i många fall att offret – av rädsla för mer hot och våld – ser som enda utväg att ”fly” hemmet. Folkpartiet liberalerna har tidigare i bl a motion 2002/03:fp103 ”Krafttag mot våld i nära relationer” presenterat en rad förslag för att hjälpa brottsoffren och tydligare markera att samhället inte accepterar denna typ av ”dolt” våld som oftast äger rum i hemmet. Ett av Folkpartiet liberalernas förslag till riksdagsbeslut gällde införandet av möjlighet till besöksförbud omfattande även parternas gemensamma bostad. Införandet av en ordning där det i stället är förövaren som under en begränsad tid förbjuds att återvända till den gemensamma bostaden är en principiellt sett viktig och bra åtgärd. Folkpartiet liberalerna välkomnar därför förslaget om besöksförbud avseende en gemensam bostad.

Personliga tillhörigheter

Den föreslagna lydelsen till 1 a § andra stycket 2 lagen (1988:688) om besöksförbud kan innebära praktiska problem. Det är visserligen angeläget att den som avses skyddas av ett besöksförbud innefattande den gemensamma bostaden skall medverka till att den som åläggs förbudet i rimlig utsträckning får tillgång till sina personliga tillhörigheter. Dock finns det, liksom en del remissinstanser har påpekat, en risk för att denna möjlighet kan missbrukas av den som ålagts förbudet så att denne ändå, direkt eller indirekt, kan fortsätta kontakta den som skall skyddas av besöksförbudet. I propositionens författningskommentar tydliggörs att det här rör sig om att den som förbjudits uppehålla sig i bostaden skall ges möjlighet att vid ett eller flera tillfällen, genom en tredje persons omsorg, få tillgång till personliga tillhörigheter såsom kläder, arbetsmaterial och post som inte hunnit eftersändas. Det anges vidare att samråd med den som förbudet avses skydda måste ske i fråga om vem som skall komma till bostaden och hämta tillhörigheterna samt om tidpunkten härför.

För att eliminera risken för att denne utomstående person, t ex en släkting eller vän till den som ålagts besöksförbudet, kan komma att användas som ett hot mot den som skall skyddas, borde det i lagrummet i stället tydliggöras att det efter önskan av någon av parterna skall ankomma på socialtjänsten att förmedla personliga tillhörigheter i dessa ärenden. Socialtjänstens medverkan i dessa fall diskuteras också i förslaget, men regeringen anser inte att det är nödvändigt med en hänvisning till socialtjänstlagen.

Folkpartiet liberalerna anser dock att det i den föreslagna 1 a § andra stycket 2 skall framgå att socialtjänsten skall bistå parterna i enlighet med socialtjänstlagen (2001:453) 5 kap. 6 § och 5 kap. 11 §. Det får ankomma på utskottet att formulera erforderlig lagtext.

Beslagtagande av nycklar

För att tillförsäkra den som förbudet avses skydda ett i praktiken effektivt skydd, menade en av remissinstanserna (Malmö tingsrätt) att en bestämmelse borde införas som möjliggör för polisen att vid behov omhänderta nycklarna till bostaden från den som ålagts ett besöksförbud till den gemensamma bostaden.

Risk för fortsatta trakasserier och överträdelse av ett besöksförbud föreligger alltid och är tyvärr – bl a enligt statistik från Brottsförebyggande rådet – vanligt förekommande. Alla rimliga åtgärder som kan vidtas för att förhindra att den utsatta parten återigen blir offer för hot och trakasserier bör kunna införas. Folkpartiet liberalerna anser därför att det i den föreslagna lagen skall införas en bestämmelse som innebär att den som har ålagts ett besöksförbud till en gemensam bostad skall fråntas nycklarna under den begränsade tid som besöksförbudet gäller. Nycklarna skall deponeras hos lämplig myndighet. Det får ankomma på utskottet att formulera erforderlig lagtext härom.

Proportionalitetsbedömning

Enligt den föreslagna 1 a § andra stycket 1 får ett besöksförbud meddelas endast om ett sådant förbud väger väsentligt tyngre än det intrång eller men i övrigt som förbudet innebär för den som förbudet avses gälla. En proportionalitetsbedömning skall således göras. I den föreslagna författningskommentaren (s. 71) anges att det vid bedömingen skall tas hänsyn till bl a huruvida den person som förbudet avses gälla är ensam ägare till bostaden. Regeringen betonar dock på ett annat ställe i förslaget (s. 33) att det centrala är att den förbudet avses gälla och den förbudet avses skydda är sammanboende på den aktuella adressen och att det skall sakna betydelse huruvida bostaden utgör fast egendom som ägs helt eller delvis av den som förbudet riktar sig mot. Likaså skall det sakna betydelse om bostaden innehas med bostadsrätt eller hyresrätt eller huruvida bostaden skall ingå i en framtida bodelning eller ej. Folkpartiet liberalerna anser att det sagda innebär ett inkonsekvent resonemang. För att inte orsaka osäkerhet i rättstillämpningen bör den mening på s. 71 som gäller hänsynstagande till huruvida den som besöksförbudet avses gälla är ensam ägare till bostaden ändras så att den överensstämmer med resonemanget på s. 33.

Folkpartiet liberalerna yrkar därför att riksdagen godkänner ändringen i den föreslagna författningskommentaren på s. 71 så att satsen ”huruvida den person förbudet avses gälla är ensam ägare till bostaden” tas bort.

Elektronisk övervakning av besöksförbud

Folkpartiet liberalerna anser att det är av yttersta vikt att vidta åtgärder för att ett utfärdat besöksförbud inte skall kunna överträdas. I de många fall då en överträdelse sker måste samhället tydligt markera att det är oacceptabelt.

Enligt förstudien från 1999 från Brottsförebyggande rådet ”Elektronisk övervakning vid besöksförbud – Teknikens möjligheter och begränsningar” är den stora fördelen med den elektroniska övervakningsteknik som föreligger att den skapar klarhet i om ett brott mot besöksförbudet har begåtts, d v s om mannen trots förbudet befunnit sig i närheten av kvinnans bostad eller om han har manipulerat med fotbojan. ”Detta i sin tur kan verka avskräckande på de män som annars varit benägna att trakassera kvinnan. Därigenom ökar tryggheten för de kvinnor som skall skyddas av besöksförbudet. Man skall heller inte underskatta den psykologiska effekt det kan ha på de män, som genom att de bär fotbojan ständigt påminns om allvaret i besöksförbudet” (se förstudien s. 16).

Elektronisk övervakning kan således vara ett medel att använda för att bidra till att öka antalet uppklarade överträdelser av besöksförbud. Om tillförlitlig teknik finns kan bevisningen i mål om överträdelser förenklas. Detta är önskvärt då det alltför ofta blir så att ord står mot ord i ett mål om överträdelse av besöksförbud.

I den nämnda studien från BRÅ redogörs för systemet som sedan 1994 används i Sverige gällande elektronisk övervakning som ett alternativ för dem som vill avtjäna ett utdömt kortare fängelsestraff utanför anstalt. Denna teknik fungerar enligt BRÅ i princip likadant som den elektroniska övervakningsteknik som används i USA vid besöksförbud och som skulle kunna vara aktuell som modell för Sveriges del. Den amerikanska modellen innebär att mannen åläggs att bära en ”fotboja” och att det i kvinnans hem placeras en mottagare. Signalens räckvidd är 150 meter och om mannen kommer i närheten av kvinnans hem går ett larm om detta till en centraldator och polis kallas till platsen. Larmet ljuder också i bostaden. Enligt BRÅ utgörs, precis som den teknik som redan används i Sverige, det grundläggande inslaget av att avgöra om en person befinner sig i ett visst område (d v s i närheten av kvinnan) eller inte (se förstudien s. 6).

Systemet är således beroende av om det finns polisiära resurser – för att skyddet skall ha någon effekt måste polisen snabbt kunna vara på plats. Det är även av vikt att det utgör ett brott i sig i de fall mannen bryter förseglingen på ”fotbojan”.

Med hänvisning till förstudien från BRÅ och de positiva erfarenheterna av det system som redan finns i Sverige, delar inte Folkpartiet liberalerna regeringens uppfattning om att det i dag inte är möjligt att införa elektronisk kontroll av besöksförbud. Folkpartiet liberalerna är dock medvetna om att det inte är möjligt att direkt överföra den modell som används i USA till Sverige och att de rättsliga förutsättningarna för en försöksverksamhet noga måste övervägas. De tre olika idéskisser som redovisas i departementspromemorian (Ds 2001:73 Ytterligare åtgärder för att motverka våld i nära relationer) utgör emellertid en bra grund för fortsatt utredning om en lämplig rättslig lösning.

Folkpartiet liberalerna anser att det bör införas en försöksverksamhet med intensivövervakning med elektronisk kontroll av män som inte kan förmås respektera ett utfärdat besöksförbud. Folkpartiet liberalerna vill därför att riksdagen ger regeringen i uppdrag att utreda och presentera ett lagförslag gällande en dylik försöksverksamhet. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Samkönat partnervåld

Lagen om besöksförbud har en generell utformning. Avsikten är att även andra utsatta personer än kvinnor skall kunna ges skydd. Bestämmelserna kan tillämpas för att skydda män eller när det inte finns någon tidigare relation mellan parterna.

Folkpartiet liberalerna har tidigare i motionen om krafttag mot våld i nära relationer (2002/03:fp103) påpekat att det samkönade partnervåldet följer samma mönster som råder inom olikkönade parförhållanden – men att samhällets insatser brister gällande det samkönade partnervåldet. Detta p g a bristande kunskap och fördomar. Folkpartiet föreslog därför i motionen att det krävs utbildningsinsatser inom sjukvården, socialtjänsten och rättsväsendet.

Folkpartiet liberalerna anser att det i motiven till den föreslagna lagen om besöksförbud skall framgå att lagen även är tänkt att omfatta de fall där hot och trakasserier föreligger i ett samkönat förhållande. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Utsatta barn

Våld i hemmet kan drabba barnet direkt i form av fysiskt och psykiskt våld. Det drabbar också ofta barnet indirekt – att höra och se en av sina föräldrar hota och misshandla den andra föräldern innebär en mycket svår upplevelse för barnet. Folkpartiet liberalerna delar uttalandet av Kommittén mot barnmisshandel (SOU 2001:72) att det kan betecknas som psykisk misshandel när ett barn tvingas bevittna våld i sin närmiljö. Folkpartiet anser att det är otillfredsställande att barnet med dagens lagstiftning i dylika fall anses vara ett utomstående vittne. Folkpartiet liberalerna har därför tidigare (se motion 2002/03:fp103 Krafttag mot våld i nära relationer och motion 2002/03:So43) påpekat att barn som bevittnat våld inom familjen även i juridisk mening skall kunna betraktas som brottsoffer.

Lagen om besöksförbud kan även tillämpas för att skydda barn från förföljelse.

Flera av remissinstanserna har dock påpekat att det saknas ett barnperspektiv i promemorian. Folkpartiet liberalerna instämmer i denna kritik.

I den aktuella propositionen hänvisas till ett flertal undersökningar som visar att många barn i Sverige i dag är berörda av våld i nära relationer, att dessa barn far mycket illa och att de känner sig svikna av samhällets institutioner (se prop. s. 17–18).

För att stärka skyddet för dessa barn som lever under våld och hot – direkt eller indirekt – anser Folkpartiet liberalerna i likhet med några av remissinstanserna att när det förekommer våld i nära relationer och frågan om ett besöksförbud aktualiseras, skall det vid proportionalitetsbedömningen anses som en försvårande omständighet om hemmavarande barn har sett eller hört hoten och misshandeln.

När det är fråga om att utfärda besöksförbud till en gemensam bostad skall åklagaren alltid samtidigt ta ställning till om ett besöksförbud även skall meddelas avseende hemmavarande barn. Det får ankomma på utskottet att formulera erforderlig lagtext.

Utvärdering av de nya reglerna

I propositionen uttalar regeringen att den har för avsikt att ge BRÅ i uppdrag att följa tillämpningen av regelverket under tre år och därefter att analysera tillämpningen och effekterna av de nya reglerna (se prop. s. 69). Folkpartiet liberalerna anser dock att det från riksdagens sida skall uttalas att regeringen noga skall övervaka rättstillämpningen och effekterna av den nya lagstiftningen. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Elanders Gotab, Stockholm 2003

Stockholm den 4 april 2003
Johan Pehrson (fp)
Torkild Strandberg (fp)	Karin Granbom (fp)
Helena Bargholtz (fp)	Sverker Thorén (fp)
Cecilia Wigström (fp)