med anledning av prop. 2002/03:35 Mål för folkhälsan

Motion 2002/03:So29 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl. (m)

Innehållsförteckning

Förslag till riksdagsbeslut 17

Fortsatt väntan på konkreta förslag 18

Okontroversiella målsättningar 18

Målsättning 2: Ekonomisk och social trygghet 19

Målsättning 3: Trygga och goda uppväxtvillkor 19

Målområde 4: Ökad hälsa i arbetslivet 20

Målområde 6: En mer hälsofrämjande hälso- och sjukvård 21

Målområde 9: Ökad fysisk aktivitet 23

Målområde 10: Goda matvanor och säkra livsmedel 23

Målområde 11: Minskat bruk av tobak och alkohol, ett samhälle fritt från narkotika och dopning samt minskade skadeverkningar av överdrivet spelande 24

Tobak 24

Alkohol 25

Narkotika 26

Forskning och metodutveckling 26

Ny tillsynsmyndighet säkrar kvaliteten 27

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att staten bör ge den enskilde möjlighet att själv ta ansvar för sin hälsa och sitt välbefinnande.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om tillväxtens betydelse för en god folkhälsa.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om sjukfrånvaron.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om god vård i tid.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om företagshälsovården.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en förstärkt primärvård.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om fysisk aktivitet och hälsa.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kunskap om mat och dess betydelse för hälsan.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om information och utbildning om tobakens skadliga inverkan.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att tobaksavvänjningspreparat skall få säljas fritt inom detaljhandeln.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Statens folkhälsoinstitut avskaffas.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ett institut för medicin och hälsa skapas för forskning och utveckling.

Fortsatt väntan på konkreta förslag

Inför höstterminen 2001 aviserade regeringen att en proposition om folkhälsan skulle föreläggas riksdagen. Nu har denna proposition kommit, men tyvärr tvingas vi konstatera att i stället för kraftfulla åtgärder mot bland annat fetma, långtidssjukfrånvaro och problem inom hälso- och sjukvården presenteras uteslutande en rik flora av målsättningar och goda föresatser.

Regeringens politik präglas av brist på konkreta förslag, vilket märks genom alla de handlingsplaner som riksdagen översköljs med. Vi anser att de problem som regeringen uppmärksammar är alltför allvarliga för lösas med enbart handlingsplaner och goda föresatser.

Okontroversiella målsättningar

Vi motsätter oss inte de målsättningar som regeringen presenterar. De många mål som sätts upp är i stort okontroversiella. Vem vill inte arbeta för minskad fattigdom och ökad hälsa åt alla?

Vår utgångspunkt är att huvudansvaret för folkhälsan vilar på den enskilde. Vi motsätter oss en folkhälsopolitik där staten skall ansvara för om människor vårdar sin hälsa. I stället bör folkhälsopolitiken syfta till att ge medborgarna de verktyg som krävs för att bibehålla en god hälsa.

Det innebär att vi motsätter oss den socialdemokratiska modellen som en förutsättning för god hälsa, där hälsoskäl används som ursäkt för att styra medborgarna.

Regeringen understryker vikten av sambandet mellan hälsoskillnader och social tillhörighet. Slutsatsen blir ökade bidrag och transfereringar samt större offentliga satsningar för utsatta människor. Medborgarna mår, enligt regeringen, bäst av att i allt väsentligt vara beroende av det allmännas insatser.

En stor offentlig sektor konserverar den höga skattenivån. Höga skatter ger stora folkhälsoproblem i och med att de låser in människor i utsatta miljöer och i beroende av offentlig bidragspolitik. Det finns samband mellan att vara socialbidragstagare och ett dåligt hälsotillstånd.

Transfereringssystemen och försörjningsstödet kan inte avhjälpa problem som följer av en dåligt fungerande arbetsmarknad och dålig social rörlighet. Genom att fokusera på symptomen, snarare än orsakerna, kan problemen i stället fördjupas och hälsoproblemen öka. Benägenheten att se bidrag och transfereringar som nycklar för att öka folkhälsan leder fel.

Inspirerade av förhoppningar om ohälsans och sjukdomars tidiga upptäckt och möjligheten till rationella åtgärder mot risker och riskbeteenden fokuserar propositionen alltför mycket på att staten skall styra friska människors liv. Alltför lite hänsyn tas till den enskildes ansvar och integritet. Gränsen mellan å ena sidan befogad omtanke om medborgarnas hälsa och å andra sidan förmynderi och klåfingrighet överskrids alltför ofta.

Regeringens förslag präglas av goda intentioner och en bred ansats som rör vitt skilda sektorer av samhället. Det leder i sin tur till såväl avsaknad av genomarbetade analyser av problemen och eventuella målkonflikter som konkreta åtgärder. Vi hade hellre sett en avgränsning med en saklig analys och problemformulering följt av en prioritering bland åtgärderna.

Målsättning 2: Ekonomisk och social trygghet

Av propositionen framgår att ekonomisk och social trygghet är en av de mest grundläggande förutsättningarna för folkhälsan och skall därför utgöra ett särskilt problemområde.

Insikten om att en hållbar ekonomisk tillväxt är en grundförutsättning för den svenska välfärdspolitiken kan inte sägas prägla den politik som regeringen för. Därför efterlyser vi kraftfulla åtgärder för att öka den ekonomiska tillväxten för att på så sätt uppnå den målsättning som regeringen förslår för en bättre hälsa.

En politik för ett bättre och ekonomiskt starkare Sverige måste ta sin utgångspunkt i att uppmuntra människors vilja att göra sitt bästa och dessutom få utrymme att bry sig om andra. Det måste alltid löna sig att arbeta, utan att vi för den skull vill ta bort möjligheten till berättigat stöd för den som blir sjuk under kortare eller längre tid. Höga marginaleffekter medför att en övergång från bidrag till arbete ofta får till följd att det inte leder till någon ekonomisk förbättring.

Målet för den moderata ekonomiska politiken är att skapa förutsättningar för en högre långsiktigt hållbar tillväxt i den svenska ekonomin. Tillväxt är en kombination av att fler arbetar och att arbetet utförs effektivare, med mer kunskap. Det innebär att politiken måste inriktas på att skapa förutsättningar för att alla som kan arbeta också har ett arbete, att klimatet för att starta och driva företag och för att investera blir bättre och att en satsning på utbildning och forskning genomförs.

Våra möjligheter att varaktigt höja tillväxtnivån i Sverige avgör vår förmåga att skapa förutsättningar för ökad välfärd och ett förbättrat hälsoläge. Det är bara till följd av högre tillväxt som vi kan garantera grundläggande trygghets- och välfärdsanspråk, som dessutom kan antas växa i takt med vår åldrande befolkning.

Genom en högre tillväxt kan fler medborgare, och då särskilt de som befinner sig i utsatta situationer, förbättra sin ekonomiska situation. För att förbättra folkhälsan bör därför fokus skifta från omfördelning till tillväxt.

Målsättning 3: Trygga och goda uppväxtvillkor

Regeringen vill förbättra uppväxtvillkoren för barn och ungdomar för att på så sätt förbättra folkhälsan.

Återigen kan vi inte annat än instämma i vad regeringen skriver: Barn som lever i familjer med långvarigt socialbidragsberoende har sämre hälsa än barn i genomsnitt.

Regeringens förslag att det därför är viktigt att dessa barn och deras familjer får tillräckligt med stöd för att kompensera för en mer sårbar situation, riskerar emellertid att motverka sitt syfte. Eftersom den ekonomiska utsattheten för barnfamiljer i behov av försörjningsstöd ökat under 1990-talet (Välfärdsbokslut) kan ifrågasättas huruvida ökade bidrag är vägen att gå. Vi anser att skattesänkningar bör prövas som ett välfärdspolitiskt instrument i syfte att minska behovet av försörjningsstöd. Vi är alltjämt av den uppfattningen att den som behöver bidrag inte skall behöva betala skatt och den som betalar skatt inte skall behöva bidrag.

Målområde 4: Ökad hälsa i arbetslivet

Regeringen förslår att ökad hälsa i arbetslivet skall utgöra ett särskilt målområde.

Det är angeläget med en god arbetsmiljö. Men den kraftiga ökningen av sjukfrånvaron sedan 1997 kan knappast förklaras enbart genom arbetsmiljöfaktorer. Det finns en mängd faktorer som ligger utanför arbetslivet som bidrar till den ökade ohälsan.

Vi anser därför att målområde 4 är alltför snävt utformat och borde vidgas till att omfatta orsakerna till sjukfrånvaron i sin helhet.

När det gäller det förebyggande arbetet med att sänka sjukfrånvaro anser vi att regeringen tillmäter rehabilitering tillbaka till arbetslivet alltför liten betydelse i propositionen, liksom vikten av en väl fungerande företagshälsovård.

Vi noterar att regeringen övertagit en lång rad moderata förslag för att stoppa de kraftigt ökade sjukskrivningstalen. Vi anser dock att de förslag regeringen presenterat inte räcker, och därför lägger vi ytterligare förslag för att förbättra vård och rehabilitering, söka minska benägenheten till sjukskrivning och sänka statens kostnader för sjukskrivningarna.

Lika konstruktiv och nödvändig som sjukskrivning kan vara i samband med behandling och nedsatt arbetsförmåga, lika fel och kontraproduktiv kan sjukskrivning vara om det ses som en generell lösning på livets allehanda problem. Vi har därför flera förslag för sjukskrivningsprocessen så att den blir del av en behandling och grundas på nedsatt arbetsförmåga:

• Vi vill införa en obligatorisk och gemensamt finansierad hälsoförsäkring som omfattar alla, oavsett betalningsförmåga eller hälsotillstånd. Avgiften motsvarar skatten till landstinget, men med den skillnaden att pengarna öronmärks för vård och omsorg.

• Vi vill införa en nationell vårdgaranti från och med den 1 januari 2003 som innebär att alla har en uttalad rätt att få vård inom senast tre månader efter fastställd diagnos.

• För dem som är sjukskrivna och som behöver vård för att snabbt komma tillbaka till arbetslivet vill vi ge försäkringskassorna 2 miljarder kronor år 2003 och 1,5 miljarder kronor år 2004 för köp av sjukvård.

• Vi vill göra det möjligt att minska sjukdomstid, korta sjukskrivningar, påskynda tillfrisknande och rehabilitera till ett så normalt liv som möjligt samt undvika långtidssjukskrivningar och sjukpensioneringar. Vi vill därför under de kommande tre åren ge försäkringskassorna möjlighet och medel att upphandla vård åt patienter som är föremål för kassornas åtgärder och som inte kan erbjudas vård inom tre månader av det egna landstinget. Därför vill vi ge försäkringskassorna 6,7 miljarder kronor under en treårsperiod.

• Vi vill ge försäkringskassorna 520 miljoner kronor per år för att öka rehabiliteringsinsatserna.

Många människor som är långtidssjukskrivna skulle inte behöva vara det om rehabiliteringsåtgärder vidtagits i ett tidigare skede. Vår utgångspunkt för en satsning på rehabilitering är att onödigt långvariga sjukskrivningar är passiviserande och skadliga för den enskilde. Arbetstagare som med rehabilitering kan komma tillbaka till arbetslivet skall få hjälp av försäkringskassorna och hälso- och sjukvården.

Fler alternativa arbetsgivare innebär att dåliga arbetsgivare kan väljas bort, vilket inte minst är av godo för kvinnor inom offentlig sektor som är överrepresenterade i sjukfrånvarostatistiken.

Målområde 6: En mer hälsofrämjande hälso- och sjukvård

Enligt regeringen skall en mer hälsofrämjande hälso- och sjukvård utgöra ett målområde. Därtill har primärvården, enligt regeringen, en viktig roll i det.

Sjukvården står i dag inför ett vägskäl. Å ena sidan öppnas fantastiska möjligheter genom forskningsframgångar och tekniska framsteg om vi genomför rätt förändringar. Å andra sidan, klarar vi inte att skapa ett fungerande finansieringssystem, klarar vi inte kompetensförsörjningen och klarar vi inte att genom tillgänglighet och kvalitet vinna och behålla medborgarnas förtroende, då har vi inom några få år en andra klassens sjukvård.

Den svenska sjukvården klarar inte längre av sin mest elementära uppgift – att ge människor vård i tid. Många individer och familjer far illa i kampen för att försöka få den vård som de trodde skulle finnas där när de behövde den. En del hinner inte ens komma fram i kön innan det är för sent. Långtidssjukskrivningar och sjukpensioneringar får ersätta vård och rehabilitering. Den svenska sjukvården står dåligt rustad att möta framtidens krav. Vårdköerna liksom den ofta flyende och utbrända personalen är typiska exempel. Andra exempel är kostnader som skenar, inte minst p.g.a. bristande samordning, med följden att människor i onödan far illa.

Först om dessa problem löses på ett sådant sätt att vård kan ges när människor upplever att de behöver den och på ett sådant sätt att de som patient och kund har inflytande, kan vården behålla människornas förtroende.

För att lyckas kommer det att ställas nya krav på framtidens sjukvård, på mångfald och konkurrens och inte minst på att ta tillvara IT-utvecklingens och globaliseringens möjligheter.

Om framtidens möjligheter på sjukvårdsområdet skall kunna tas tillvara, ställer det krav på de politiker som styr sjukvården. Det kräver bl.a. en insikt om att dagens modell med finansiering och produktion genom landsting inte utnyttjar vårdresurserna effektivt. En samhällsekonomisk helhetssyn saknas och sjukvårdens alternativkostnader, som sjukskrivning, sjukpensionering och produktionsbortfall eller uppkomna kostnader inom kommunernas omsorg beaktas därför inte.

Vi vill ha en gemensamt finansierad hälsoförsäkring, en vårdgaranti och ökat utrymme för mångfald med bland annat privata alternativ. Vi tycker det är naturligt att människor får söka vård utomlands när de inte får den hemma. Vi vill att försäkringskassorna skall få köpa vård av offentliga eller av andra vårdgivare för att stimulera utveckling och mångfald och för att säkra tillgängligheten. Då påskyndas tillfrisknande och återgång till normalt liv. Den onda spiralen med ökade långtidssjukskrivningar och sjukpensioner kan brytas.

Primärvården är i mycket hög utsträckning vårdens ansikte utåt mot medborgarna. Att primärvården fungerar bra är viktigt av flera skäl. Vi vet att primärvården både kan avlasta och hjälpa patienter hitta rätt inom övriga delar av sjukvården – om den är lättillgänglig utan köer och ger vård av hög kvalitet. Primärvården har också de bästa förutsättningarna att erbjuda kontinuitet i läkarkontakterna, att arbeta förebyggande samt att se patienterna ur ett helhetsperspektiv.

Tyvärr har vi inte en sådan primärvård i dag. Primärvården har visserligen klarat sig relativt väl undan större besparingar, men samtidigt har huvudmännen överfört uppgifter från den slutna vården utan att primärvården fått motsvarande resurser. Problemen gäller den bristande tillgängligheten, svårigheterna att rekrytera personal och svårigheterna att ta emot och med god kvalitet behandla de patienter som överförs från sjukhus och specialistmottagningar. Problemen blir särskilt uppenbara för människor som har ett stort och mångfacetterat vårdbehov, ofta äldre som bor kvar hemma.

Många läkare har lämnat primärvården under senare delen av 1990-talet p.g.a. dåliga arbetsförhållanden. Allt fler går också sjukskrivna eller har förtidspensionerat sig. Detta har medfört att många etablerade läkarkontakter har brutits. Många tjänster som allmänläkare står tomma, särskilt i gles- och landsbygd. Det är svårt att skapa nya kontinuerliga läkarkontakter. Arbetssituationen i primärvården är omvittnat mycket pressad. Sverige hamnar följaktligen också på jumboplats när det gäller möjligheterna att få besöka en allmänläkare samma eller följande dag.

Vi föreslår att företagshälsovården får tillbaka en del av sina tidigare uppgifter. Detta skulle kunna innebära en effektivisering av arbetsgivarnas arbetsmiljöarbete. Med en utbyggd företagshälsovård skulle en rad positiva effekter uppkomma. Vårdcentralerna skulle till exempel avlastas.

Tidigare hade företagsläkarna möjlighet att ge sjukvårdande behandling på samma villkor som läkarna inom landstingen. Företagsläkaren såg tidigt eventuella missförhållanden inom både den fysiska och psykiska arbetsmiljön i företaget/förvaltningen. Beslutsvägarna var ofta kortare och på så sätt kunde dålig arbetsmiljö rättas till. Den socialdemokratiska regeringen begränsade sedermera företagshälsovårdens möjligheter att bedriva hälso- och sjukvård, vilket försvårade verksamheten.

Målområde 9: Ökad fysisk aktivitet

Att vara aktiv är viktigt för alla. Rör man på sig, äter man bra och har ett socialt kontaktnät är också förutsättningarna stora för att man skall kunna leva ett friskt liv långt upp i åren. Men det handlar inte bara om att vara aktiv när man är ung. Många goda resultat visar att också äldre som sent i livet börjar promenera regelbundet, med eller utan stavar, ökar sin fysiska förmåga markant.

Enligt vår mening måste ämnet idrott och hälsa ges ett större utrymme i skolan. Detta är inte minst viktigt eftersom antalet friluftsdagar har minskat i skolorna och möjligheterna till fysiska fritidsaktiviteter därmed minskats. Den svenska skolan är bland de sämsta i Europa när det gäller satsning på idrott i skolan. Syftet med idrottsundervisning i skolan måste vara att ge ungdomarna tillfälle till nödvändig fysisk aktivitet och ge dem möjligheter att pröva på ett brett spektrum av olika idrotter för att ge impulser till fortsatt eget idrottande. Här är det viktigt att utbudet inte koncentreras enbart till de stora idrotterna. Det är framför allt viktigt att de elever som inte idrottar på fritiden får fysisk aktivitet och idrott i skolan. Det ger dem goda vanor och ökar deras möjlighet att leva ett sunt liv.

Målområde 10: Goda matvanor och säkra livsmedel

Enligt studien Mat och hälsa i olika befolkningsgrupper, en inventering gjord av Ideon Agro Food, framgår bland annat att om påståendet vi blir äldre men friskare skall slå in måste åtgärder vidtas snarast. Kosten har stor betydelse för vår hälsa.

• Matvanorna hos barn i förskoleåldern har studerats av Hanna Sepp. Det har visat sig att de endast får i sig 58 procent av sitt dagsbehov av näring på förskolan mot de 65–70 procent som rekommenderas. Det krävs i dagsläget både frukost hemma och på förskolan för att behovet skall täckas.

• Vid en undersökning av 15-åringar i Trollhättan och Uppsala konstateras att endast 50 procent av de undersökta åt grönsaker och/eller rotfrukter varje dag. Man noterade också i undersökningen att 20–25 procent av det dagliga energiintaget kommer från godis, chips, läsk och liknande.

• Den medelålders grupp som kanske mest behöver modifiera sitt kosthåll är de personer som redan utvecklat olika former av välfärdssjukdomar.

• Hos äldre där matintag och vätsketillförsel minskar med minskad aktivitet och ökad sjuklighet kan multipla brister uppstå. Inom gruppen äldre som inte själva kan påverka sitt kosthåll riskerar upp till 50 procent att få för lågt intag av protein och energi. Dessutom finns risk för vitaminbrist.

Totalt är 2,5 miljoner svenskar överviktiga och förekomsten av övervikt ökar. Prognosen för diabetes år 2015 ligger på 6–7 procent av befolkningen. Av de studerade sjukdomstillstånden belastar fetma (7 miljarder kronor per år), metabola syndromet (10 miljarder kronor per år) och benskörhet (10 miljarder kronor per år). Undernäringen av äldre på särskilt boende bidrar med ytterligare minst 0,6 miljarder kronor per år. Cancer kostar samhället cirka 16 miljarder kronor per år. Ungefär en tredjedel av cancerfallen bedöms bero på kosten.

Kunskap om maten och dess betydelse är oerhört viktig, inte bara på dagis, i personalmatsalar och hos äldreomsorgspersonalen. Det är en kunskap och ett förhållningssätt som var och en måste ha med sig ut i livet. Det handlar om näringsrik mat men är också en fråga om ekonomi, livsstil och social samvaro.

Målområde 11: Minskat bruk av tobak och alkohol, ett samhälle fritt från narkotika och dopning samt minskade skadeverkningar av överdrivet spelande

Tobak

Tobak är en av de viktigaste orsakerna till hälsoproblem i Sverige, såväl som i så många andra länder.

Vi vänder oss emellertid mot den överdrivna tro på nya regleringar som på senare tid har blivit allt mer påtaglig. De förslag som regeringen presenterar i syfte att minska rökningens skador är en tydlig vidareutveckling av den politik som står för bristande tilltro till människors förmåga att ta ansvar för sig själv och andra. Denna politik har tyvärr fått rättfärdiga ingrepp i, i stort sett hela tillvaron. Det är centralt att individens beslut respekteras så länge det inte skadar någon annan, som till exempel vid passiv rökning.

För att minska rökningen krävs långt mer förfinade och verklighetsanpassade metoder än generella informationsinsatser, förbjudande lagstiftning eller moraliserande pekpinnar. Att förbjuda försäljning av lakritspipor och chokladcigaretter tjänar inte det syfte man vill uppnå. Därför är det av central betydelse att information och utbildning om tobakens skadeverkningar inte bara når ut till alla människor utan också presenteras på ett sådant sätt att alla kan ta den till sig.

Vi delar målsättningen i stort när det gäller minskad rökning. Men vi anser att tobaksavvänjningspreparat skall kunna säljas fritt inom handeln, och inte omfattas av apoteksmonopolet. Varhelst det säljs tobaksprodukter skall det vara tillåtet att också försälja produkter med lägre nikotinhalt i syfte att minska ett tobaksberoende.

Alkohol

Vi har länge hävdat att samhället har förändrats och att alkoholpolitiken därför har nya förutsättningar. Inte minst är det nödvändigt att respektera dessa nya förutsättningar för att bekämpa den kriminella alkoholhantering som kunnat växa upp närd av den gamla alkoholpolitiken med dess höga skatter på alkohol och den begränsade tillgängligheten.

Rätt brukat kan alkohol ge en ökad livskvalitet. Alkoholmissbruk förorsakar å andra sidan stort mänskligt lidande. Därför är det angeläget att göra en klar åtskillnad mellan bruk och missbruk av alkohol.

Bruket av alkohol är en del av vår kultur med månghundraåriga traditioner. Detta måste respekteras för de nya förutsättningarna kan bara hanteras med en väl underbyggd och hos folkets flertal förankrad alkoholpolitik. Därför behövs det en ny och samlad alkoholpolitik.

Framgång med att minska skadeverkningar förutsätter en politik som inte förbjuder, skuldbelägger eller driver skrämselpropaganda och som har till mål att skapa goda konsumenter i stället för storkonsumenter. Det hjälper till självkontroll, individuellt ansvar och lär ut nöjet av en måttfull alkoholkonsumtion utan pekpinnar.

En politik som bygger på förbud, restriktioner och byråkratiskt krångel får också människor att se på politiken med misstro och löje. Det gäller i stället att mobilisera människornas egen ansvarskänsla – för sig själva och sin omgivning.

Vi anser därför att Systembolaget på sikt skall privatiseras. Det bör ske i två steg. Inledningsvis bör starköl och vin kunna säljas utanför Systembolaget. En sådan lösning förstärker den befintliga handeln genom att skapa ökat underlag för butiker på mindre orter, samtidigt som det inte snedvrider konkurrensen på samma sätt som det nuvarande systemet med utlämningsställen. Bekvämligheten för konsumenterna, inte minst i glesbygd, blir överlägset bättre än vad som kan uppnås i ett monopolsystem, oavsett hur många nya butiker som öppnas. Det andra steget är att privatisera Systembolaget och samtidigt tillåta försäljning av starksprit i licensierade affärer.

Att vi vill öka tillgängligheten och avskaffa alkoholmonopolet innebär inte att vi förringar riskerna med missbruk. Vi har sedan länge hävdat att det bästa sättet att få ett bättre förhållningssätt till alkohol är genom upplysning och information. Vi har också hävdat behovet av punktnykterhet, att resurser koncentreras på åtgärder för att minska risker för unga samt till att hjälpa missbrukare och storförbrukare. Vi har betonat föräldrarnas oavvisliga ansvar för att de egna barnen inte missbrukar alkohol. Vi har också påtalat behovet av förstärkt kommunal tillsyn samt behovet av förutsättningslös forskning och kompetensutveckling. Vårt mål har varit och är att minska alkoholens medicinska och sociala skadeverkningar samtidigt som dess positiva sociala och livskvalitetshöjande effekter – när de brukas måttfullt – bejakas.

Narkotika

Om man likt regeringen nöjer sig med att intellektualisera kring narkotikaproblematiken är kriget mot narkotikan redan förlorat. Den rådande situationen kräver snabba, effektiva åtgärder. Lagändringar som underlättar att upptäcka missbruk i ett tidigt skede är helt avgörande för framtiden. Tull, polis och kriminalvård behöver mer resurser och ökade befogenheter för att kunna bryta utvecklingen och förbättra dagsläget.

För att förslagen skall bli verklighet avsätter vi sammanlagt 3,5 miljarder kronor utöver vad regeringen anslagit för kommande treårsperiod till rättsväsende, tull och preventivt upplysningsarbete.

Vi vill för det preventiva upplysningsarbetet mot narkotika avsätta 40 miljoner kronor extra för ANT-upplysning till barn, ungdomar och skolpersonal. ANT-undervisningen har under många år varit lågprioriterad och inte ens förekommit i alla skolor. Brister i personalens kunskaper om droger, men också oklarheten om skolans ansvar har bidragit till detta. Så kan det inte fortsätta.

Forskning och metodutveckling

Regeringen föreslår att forskning och metodutveckling skall vidareutvecklas.

Långsiktigt sett ligger den stora potentialen för förbättrad hälsa i nya landvinningar på bland annat det medicinska området. En koncentration och samordning av resurser bör därför ske. Organisatoriskt finns skäl att fråga sig om en optimal lokalisering av verksamheter i dagsläget föreligger.

Sverige har hittills haft en god förmåga att överföra vetenskapliga resultat till diagnostiska metoder och kommersiellt framgångsrika läkemedel. Inom läkemedel och biomedicin befinner sig Sverige i den internationella forskningsfronten. Detta är också ett område som kan få helt epokgörande betydelse. I dag håller dock Sverige på att tappa sin ledande roll inom klinisk forskning.

Återväxten av forskare måste tillgodoses om kreativa forskningsmiljöer av internationell klass skall kunna upprätthållas. Sverige står inför ett generationsskifte där betydande delar av de etablerade forskarna går i pension om 1020 år. Samtidigt ökar de svenska företagens benägenhet att investera i forskning utomlands.

För att ge maximal kraft åt ansträngningarna att ligga i den medicinska och biomedicinska forskningsfronten vill vi skapa vad vi kallar ett svenskt National Institute of Health efter amerikansk förebild. Institutet för medicin och hälsa skall kraftsamla och möjliggöra ny, mer tvärvetenskaplig forskning, men också fördjupa forskningen inom olika discipliner med anknytning till hälsa och sjukvård i vid mening.

Vad beträffar Statens folkhälsoinstitut menar vi att det statliga engagemanget kraftigt bör minska till förmån för regionalt och lokalt folkhälsoarbete. Erfarenheten visar att det är nära människors vardag som störst möjligheter till framgångsrik information ges. Inte minst viktigt är detta när det gäller äldres sociala kontaktnät, fysisk aktivitet och kostintag. Erfarenheten visar att det ger störst möjligheter till framgång. Följaktligen bör institutet avvecklas.

Ny tillsynsmyndighet säkrar kvaliteten

Skilj ut Socialstyrelsens roll som utvärderare, metodutvecklare och kvalitetssamordnare från den rena tillsynsfunktionen. Tillsammans med länsstyrelsernas tillsynsdel bör dessa båda tillsynsenheter sammanfogas till en ny, stark och fristående myndighet. De båda lagarna SOL och hälso- och sjukvårdslagen bör i samma syfte sammanföras till en än mer verkningsfull lag.

Stockholm den 24 januari 2003
Cristina Husmark Pehrsson (m)
Carl-Axel Johansson (m)	Anne Marie Brodén (m)
Magdalena Andersson (m)	Lena Adelsohn Liljeroth (m)
Stefan Hagfeldt (m)