med anledning av prop. 2002/03:20 Samverkan mellan kommuner och landsting inom vård- och omsorgsområdet

Motion 2002/03:So15 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att det medicinska ansvaret skall ligga kvar hos slutenvårdens läkare till dess att vederbörande förvissat sig om att mottagandet fungerar.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Offentlighets- och sekretesskommittén (Ju 1999:06) får ett tilläggsdirektiv att särskilt utreda sekretessbestämmelser vid samverkan mellan huvudmän, även i de fall alternativa driftsformer förekommer.

Motivering

Huvudmannaskapsreformerna under 1990-talet inom vård- och omsorgsområdet innebar såväl positiva effekter som en del påtagliga brister.

Ädelreformen, som trädde i kraft den 1 januari 1992, syftade bland annat till en uppdelning av roller och ansvar för äldres vård och omsorg mellan landstingskommuner och primärkommuner. En negativ effekt blev att sjukvårdsaspekten kom att underordnas boende och omvårdnad. För äldre människor med tilltagande vård- och omsorgsbehov är gränsdragningarna, och den ofta oklara ansvarsfördelningen mellan huvudmännen, en orsak till otrygghet. Huvudprincipen måste vara att all vård och omsorg primärt ska utgå från den enskilda människans behov och endast sekundärt från de organisationsformer och ansvarsfördelningar samhället valt.

Under 1990-talet har antalet vårdplatser reducerats kraftigt. Medelvårdtiderna inom slutenvården har samtidigt minskat kontinuerligt. Även om den medicinska utvecklingen inneburit att flera behandlingar och ingrepp kan göras i den öppna vården finns ett behov av fler vårdplatser, fler kommunala särskilda boendeformer och en utbyggnad av hemtjänsten. Bristen på vårdplatser tvingar i många fall landstingen att föra över äldre svårt sjuka människor i behov av kvalificerad sjukhusvård till den kommunala omsorgen.

Den fortsatta vården utanför sjukhuset kräver ett gemensamt ansvarstagande från huvudmännen. Mer samverkan och samarbete mellan aktörerna inom vården och omsorgen är nödvändigt. Enligt kristdemokratisk uppfattning bör politiska åtgärder för att förbättra samverkan mellan kommuner och landsting inriktas på att öka huvudmännens handlingsutrymme. Någon statlig detaljstyrning gagnar i längden inte kommunernas och landstingens vård och omsorg av äldre och funktionshindrade.

Svenska Kommunförbundets och Landstingsförbundets utredningsrapport Samarbetet kring medicinskt färdigbehandlade/utskrivningsklara patienter ligger till grund för regeringens förslag. Kristdemokraterna ställer sig i huvudsak positiva till förändringen av betalningsansvarslagen och utmönstringen av begreppet medicinskt färdigbehandlad. Vi har dock vissa synpunkter att framföra på propositionen och två kompletterande förslag.

I utredningsrapporten av Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet föreslogs att intill dess att slutenvårdsläkare förvissat sig om att läkare i öppen vård har övertagit det medicinska ansvaret ligger det kvar på den enhet patienten skrivs ut ifrån. Det förekommer att patienter skrivs ut utan att ansvarig läkare är förvissad om att den öppna hälso- och sjukvården har övertagit sin del av ansvaret. Som en ytterligare garanti för att omhändertagandet blir korrekt och patientens behov blir tillgodosedda bör detta krav föras in i betalningsansvarslagen.

Problem i samverkan mellan olika huvudmän kan uppstå på grund av sekretessbestämmelserna. Sekretessproblematiken måste snarast möjligt få en lösning. Regeringen säger sig avvakta den sittande Offentlighets- och sekretesskommitténs översyn av sekretesslagen (Ju 1999:06) innan förslag läggs fram. Kommittén uppmärksammar bl.a. frågor som rör sekretess och myndigheternas möjligheter att samverka (dir. 1998:32). Direktiven säger dock ingenting om sekretessfrågorna mellan privata vårdgivare och offentliga vårdhuvudmän. Den aspekten på sekretesslagen behöver utredas, särskilt som antalet privata vårdgivare kan förväntas öka under de närmaste åren. Den sittande utredningen behöver ett tilläggsdirektiv för att särskilt se över svårigheter i samverkan mellan privata vårdgivare och huvudmän.

Kristdemokraterna ställer sig positiva till en förändrad betalningsansvarslag och övriga förslag i propositionen men vill samtidigt framhålla att förslagen i sig inte leder till en bättre vård och omsorg. De underlättar dock för ökat samarbete och mer samverkan över gränserna. Samarbetet kan ske i olika former men det kan t.ex. handla om s.k. mellanvårdsformer som täpper till springorna mellan kommuner och landsting. Mellanvårdsformerna kan fylla behoven av omvårdnad och rehabilitering som sjukhusen inte kan. Detta bör vara en gemensam uppgift för kommuner och landsting. På en del håll i landet har redan mellanvårdsformer utvecklats – där kommuner och landsting gemensamt delar på betalningsansvaret.

Stockholm den 24 januari 2003
Chatrine Pålsson (kd)
Inger Davidson (kd)	Ulrik Lindgren (kd)
Torsten Lindström (kd)	Kenneth Lantz (kd)
Sven Brus (kd)	Helena Höij (kd)
Olle Sandahl (kd)	Rosita Runegrund (kd)
Gunilla Tjernberg (kd)	Dan Kihlström (kd)