med anledning av prop. 2002/03:119 Reformerad räddningstjänstlagstiftning

Motion 2002/03:Fö7 av Berit Jóhannesson m.fl. (v)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om lågriskobjekt.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om kommunala avgifter för brandskyddet.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om ingripande mot akuta brandskyddsproblem.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om distriktsindelning inom sotningsområdet.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om kommunens ansvar för den s.k. kontrollboken.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om sekretess då räddningstjänst larmas till olyckor som inte är räddningstjänst.

Inledning

Vänsterpartiet ställer sig i stort bakom propositionen ”Reformerad räddningstjänstlag”. Förslaget, att de statliga myndigheterna som har ansvar för räddningstjänsten skall fastställa nationella verksamhetsmål kopplat till den minskade detaljstyrningen för kommunerna som har att i handlingsprogram fastställa lokalt anpassade mål, är bra. De lokala handlingsprogrammen, som skall fastställas av kommunfullmäktige, skall innehålla lokala säkerhets- och prestationsmål och stimulera till ett helhetstänkande och samarbete över administrativa gränser. Kommunerna skall, för att skydda människors liv och hälsa samt egendom och miljö, se till att åtgärder vidtas för att förebygga bränder och skador till följd av bränder. Kommunen skall också, utan att andras ansvar inskränks, verka för att åstadkomma skydd mot andra olyckor än bränder. Den lag som riksdagen fattade om extraordinära händelser i fredstid hos kommuner och landsting och den föreslagna reformerade räddningstjänstlagen har beröringspunkter. Det ger möjligheter till samordning av de olika planerna som är till fördel för ett helhetstänkande i kommunerna inom förebyggande verksamhet.

Det finns dock vissa delar i propositionen som Vänsterpartiet vill betona eller har synpunkter på.

Brandsynen ersätts av en ny ordning

Det nuvarande brandsyneinstitutet tas bort. I stället skall ägarna eller den som använder byggnader eller andra anläggningar, där det finns stora risker, lämna en skriftlig redogörelse för brandskyddet. Redogörelsen skall lämnas in till kommunen som skall utöva tillsynen över anläggningen.

Vänsterpartiet har inget att erinra i sak mot denna förändring då det klargör den enskildes ansvar för brandskyddet. Men regeringen skriver att för de objekt som mer sällan omfattas av brandsyn och som befinner sig i en lågrisknivå inte borde motivera ett obligatoriskt dokumentationskrav. Vänsterpartiet delar inte denna syn.

I 16 § den nuvarande räddningstjänstlagen under rubriken ”Förebyggande åtgärder mot brand” beskrivs de objekt där man skall förrätta regelbunden brandsyn. Här finns förutom särskilt brandfarliga verksamheter som industrier och upplag även hotell, barnstugor samt bostäder för äldre och handikappade. Det är svårt att veta vilka objekt som regeringen nu avser. Men även de objekt inom ett lågriskområde, om de omfattar verksamhet där många människor befinner sig, behöver omfattas av dokumentationskravet. Då det är regeringens avsikt att göra en utvärdering inom 5 år borde dessa objekt ingå under denna tid för att därefter utvärderas. Därför föreslår Vänsterpartiet att de objekt som inkluderats av den nuvarande brandsynen också inkluderas i den nya ordningen. Detta skall ges regeringen till känna.

Kommunen skall med dokumenten som grund pröva brandskyddet, men inte i varje förekommande fall genom besök på plats. Vissa remissinstanser är tveksamma och förordar stickprovskontroller.

Idag täcks kommunernas kostnader för brandsyn med stöd av lag genom särskilda avgifter. Vänsterpartiets uppfattning är att tillsynsverksamheten och granskningen av brandskyddsdokumentationen måste få finansieras via avgifter på samma sätt som idag.

I förslaget till ny räddningstjänstlag står i 5 kap. 4 §: ”Kommunen får föreskriva att en avgift skall betalas för tillsynsbesök som föranletts av bestämmelserna i 2 kap. 2 §.” I denna står: ”Ägare eller nyttjanderättsinnehavaren till byggnader eller andra anläggningar skall i skälig omfattning hålla utrustning för släckning av brand och för livräddning vid brand eller annan olycka och i övrigt vidta de åtgärder som behövs för att förebygga brand och förhindra eller begränsa skador till följd av brand”. Denna paragraf inkluderar inte den tillsynsverksamhet som sker med brandskyddsdokumentationen som grund.

Kommunerna bör inte få ekonomiskt försämrade möjligheter att arbeta med brandskyddet genom införandet av den nya lagen. Tillsynsverksamhetens volym och kvalitet måste utgå från riskerna och inte från den kommunala ekonomin. Därför förslår Vänsterpartiet att den föreslagna tillsynsverksamheten och granskningen får finansieras med avgifter. Detta bör ges regeringen till känna.

Möjligheten för den som förrättar brandsyn att vidta åtgärder vid akuta brandskyddsproblem är begränsade. Det är en byråkratisk process som i sin förlängning kan innebära vite.

Regeringen framhåller i propositionen att man pekar på vissa möjligheter för kommunen och polisen att ingripa vid brister i brandskyddet. Det är beslut om föreläggande om rättelse och beslut om nyttjandeförbud. Vidare kan man via ordningslagen upplösa allmän sammankomst eller offentlig tillställning då vid denna förekommer något som strider mot lag eller medför fara för de närvarande. Detta är bra och nödvändigt. Men det kan i andra sammanhang förekomma behov av att omedelbart få en åtgärd till stånd. Inte minst inom handel där många människors liv kan vara i fara. Det är därför viktigt att myndigheterna har möjlighet att ingripa vid akuta brandskyddsproblem oavsett var de uppkommer. Regeringen bör därför i den fortsatta beredningen pröva möjligheten att ge myndigheterna instrument att ingripa mot akuta brandskyddsproblem oavsett var de uppkommer. Detta skall ges regeringen till känna.

Sotningsverksamheten

I nuvarande RäF har man skrivit in kravet att det i en kommun skall finnas ett eller flera sotningsdistrikt. Detta krav förs inte in i den nya förordningen. Borttagande av kraven på distriktsindelning innebär att kommunen kan välja antalet utförare, i egen regi eller på entreprenad, och fritt avtala med entreprenörerna om hur verksamheten skall organiseras. Detta är ju till fördel för det kommunala självstyret. Men det finns också risker med att lyfta ut kravet på distriktsindelning. I dag inkluderar distrikten både tätorter och glesbygd. Det är främst boende i glesbygd som kan drabbas av högre kostnader och sämre service om kravet på distriktsindelningen försvinner. Detta bör uppmärksammas av tillsynsmyndigheten Räddningsverket så att inte boende i glesbygder drabbas av en högre taxa eller sämre service. Detta skall ges regeringen till känna.

Det är av central betydelse för kommunens kontroll över sotningsverksamheten att det finns ett kontinuerligt uppdaterat register, en så kallad kontrollbok. När verksamheten utförs på entreprenad är det skorstensfejarmästaren som för detta register. I registret finns också uppgifter om imkanaler både i storkök och vanliga bostadskök. Denna kontrollbok föreslås tas bort. Men det är av stor vikt att denna behålls och att ansvaret för detta register överförs till kommunen. Det har stor betydelse för kontrollen och kan också utvecklas. Regeringen skriver att den kommunala kontrollen kan bli mer systematisk och ingående genom mätning av röktemperaturer, tätprovning av rökkanaler m.m. Även miljö- och hälsoskyddsförvaltningarna har nytta av att registret finns, då man kan göra miljömätningar på pannorna och föreslå åtgärder som är till gagn för den totala miljön. Vänsterpartiet föreslår därför att kontrollboken behålls men att ansvaret överförs till kommunen. Detta skall ges regeringen till känna.

Vissa frågor om sekretess

Regeringen föreslår att en bestämmelse om sekretess skall införas i lagen. Sekretess skall gälla hos kommuner och statliga myndigheter i utövandet av räddningsinsatser, undersökningar av olyckor eller tillsyn, för uppgifter om enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider skada eller men om uppgifter röjs. Detta förslag anammas av Vänsterpartiet. Dock kommer det att finnas situationer som inte omfattas av denna sekretess. En sådan situation är ”i väntan på ambulans” (IVPA). Regeringen skriver att det finns ett samarbete mellan vissa kommuner då räddningstjänsten larmas ut till olyckor som inte är räddningstjänst. Då kan räddningstjänstpersonalen vidta åtgärder IVPA. Regeringen anser att frågan om sekretess vid dessa tillfällen är av komplex natur och förutsätter ytterligare överväganden. Då det är viktigt att dessa frågor får en lösning förutsätter det att regeringen återkommer till riksdagen för ett beslut i frågan. Detta skall ges regeringen till känna.

Stockholm den 11 juni 2003
Berit Jóhannesson (v)
Lars Ohly (v)	Gudrun Schyman (v)
Karin Thorborg (v)	Sermin Özürküt (v)