med anledning av prop. 2001/02:91 Nationell narkotikahandlingsplan

Motion 2001/02:So28 av Kenneth Johansson m.fl. (c)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige inom EU aktivt skall verka för att övriga EU-länder inför en restriktivare narkotikapolitik.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att det är preparatets verkan som skall avgöra när olika kemiska preparat narkotikaklassas.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om Internet.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att tydliggöra handlingsplanen avseende föräldrars möjligheter att påverka ungdomars narkotikakonsumtion.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att varje landsting skall kunna lämna in ansökan till Socialstyrelsen och efter prövning ges möjlighet att starta sprutbytesprojekt i den egna regionen.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om åtgärder för att minska narkotika och alkohol i fängelserna.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vidare utvecklad samverkan mellan kommunerna och kriminalvården.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en förbättrad utslussningssituation.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ökad kontrollverksamhet för Tullverket.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utbildning av fler narkotikahundar.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att tillåta buggning vid fall där grov brottslighet misstänks föreligga.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om metodutvecklingsdelen.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett förtydligande av narkotikasamordnarens roll.

Inledning

Narkotikan breder ut sig alltmer och debutåldern blir allt lägre. Centerpartiet ser med oro på denna utveckling. Nu krävs krafttag och målet ett narkotikafritt samhälle måste ligga fast. För detta krävs ett flertal insatser; attitydpåverkande, opinionsbildande insatser, förebyggande insatser, begränsa tillgängligheten till nakotikapreparat, erbjuda alkoholfria uppväxtmiljöer, skjuta upp debutåldern, stödja föräldraansvaret, bättre vård och behandling samt insatser för att komma åt den illegala narkotikahandeln. Särskilt angeläget är det att få ungdomar att helt avstå från tobak, alkohol och narkotika. Det finns ett starkt samband mellan tobak, alkohol och narkotikaanvändning. Det är viktigt att dessa politikområden förs samman och att insatserna inte görs parallellt oberoende av varandra, utan att insatserna samordnas.

För alkohol- och narkotikabekämpning krävs insatser på såväl nationell som internationell nivå, och det kommunala ansvaret måste göras tydligt. Polis och socialarbetare talar idag om att vi har en knarkvåg i Sverige. Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning har presenterat en mycket oroande rapport om drogutvecklingen bland unga i Sverige. Allt fler dricker alkohol, fler missbrukar läkemedel och andra narkotikapreparat. Många yngre missbrukare tas om hand för vård och ett flertal undersökningar har visat att de yngres inställning till knark och droger är mer tillåtande än tidigare.

Vi måste kunna erbjuda våra barn och ungdomar drogfria miljöer. Tyvärr är tillgången av narkotika god på den illegala marknaden och priserna sjunker, vilket är särskilt påtagligt i södra Sverige. Ungdomar har lätt att få tag i droger och droger sprids till allt fler grupper. En undersökning bland ungdomar i Stockholm visar att var fjärde elev i årskurs 2 på gymnasiet har prövat narkotika och var fjärde elev i årskurs 9 har druckit starköl den senaste månaden. För första gången sedan 1970-talet ökar narkotikabruket i Sverige och dödligheten relaterad till narkotika är bland de högsta talen i Europa.

Syftet med alkohol- och narkotikapolitiken är att dels minska de medicinska och sociala skadeverkningar som alkohol och narkotika ger men framförallt skall totalkonsumtionen minskas. Sverige skall ha en fortsatt hög ambitionsnivå inom det alkohol- och narkotikaförebyggande arbetet.

Övergripande mål

Centerpartiet delar regeringens uppfattning att det övergripande målet, ett narkotikafritt samhälle, måste ligga fast. Vi måste se till att nyrekryteringen till narkotikamissbruk minskas samtidigt som vi aktivt arbetar med vård och behandling för de människor som redan missbrukar narkotika. Sedan mitten av 1980-talet beräknas missbruket ha tredubblats. För ett drygt decennium sedan hade mellan tre och fyra procent av niondeklassarna provat narkotika. I dag är andelen mellan åtta och nio procent. Ju fler som lockas att pröva, desto fler fastnar förr eller senare i missbruk. Detta gäller alla samhällsgrupper.

Den senaste tiden har det kommit alarmerande rapporter att människor från bland annat Sverige i alla åldrar tar sig över Öresundsbron till Köpenhamn för att få tillgång till billig narkotika. Detta måste snabbt få sin lösning. Människor tar sig även till Baltikum och Polen för att införskaffa billiga narkotikapreparat. Trots minskade polis- och tullresurser ökar beslagen, vilket tyder på ett ökat inflöde av narkotikan till Sverige. Tillgängligheten till narkotikan är god, priset sjunker, den liberala hållningen i delar av övriga Europa drabbar även oss.

Internationellt samarbete

Narkotikaproblematiken har ökat även globalt, vilket innebär att det finns ett stort behov av ett internationellt samarbete. Sveriges engagemang internationellt bör intensifieras, vi bör tillsammans med andra länder utveckla strategier för att minska problemen med narkotikaandvändning. Centerpartiet stödjer Narkotikakomissionens förslag om att Sverige inom EU i första hand skall prioritera frågor som rör illegal europeisk produktion samt förebyggande insatser. Många EU-länder har en liberalare syn på narkotika och narkotikaanvändning än vad Sverige har. Vid ett internationellt arbete är det viktigt att Sverige står fast vid en fortsatt restriktiv narkotikapolitik och att vi aktivt verkar för att övriga EU-länder inför en restriktivare narkotikapolitik.

Detta bör ges regeringen till känna.

Förebyggande åtgärder

Vi hämtar erfarenheter från andra länder och kulturer, och därför har även alkohol- och narkotikakonsumtionen förändrats. Våra alkohol- och narkotikavanor börjar därmed likna övriga Europas. Undersökningar bland ungdomar i till exempel Stockholm visar att konsumtionen under vardagar blir allt vanligare. Många ungdomar som inleder med rökning och alkohol har lätt att glida över till bruk av narkotika. Därför är det viktigt att såväl alkohol och rökning som narkotika bekämpas gemensamt genom samordnade åtgärder.

Skolan

Skolan är den viktigaste arenan för drogprevention eftersom skolan når alla kategorier av barn och ungdomar. Här finns också de bästa förutsättningarna att tidigt observera avvikande beteende och vidta åtgärder. De viktigaste förutsättningarna för ett framgångsrikt drogpreventivt arbete är att detta präglas av flexibilitet, långsiktighet och en struktur som gör att insatserna utgår från ett socialt helhetsperspektiv.

Skolverket har granskat undervisningen om ANT (alkohol, narkotika och tobak) och om andra droger vid 83 skolor. Kritik har riktats mot undervisningen så till vida att inspektörerna menar att nuvarande drogundervisning till och med fått motsatt effekt. Skolverket anser att då undervisningen koncentrerats på att tala om risker i stället för förändrade beteenden så har man snarare sporrat eleverna att själva testa droger.

Alla högstadie- och gymnasieelever har rätt till en bra ANT-undervisning som ska leda till att ungdomar avstår från att testa olika droger. Ett nytt undervisningsmaterial har nyligen tagits fram, och uppföljningen av skolornas drogundervisning måste förbättras. Positiva exempel på bra ANT-undervisning måste ockå lyftas fram. På en del orter får unga rabatter i den lokala butiken genom att lova att inte dricka alkohol eller pröva narkotika och på andra orter anslås pengar till en gemensam klassresa om eleverna lovar att vara drogfria. Lokalt engagerade ungdomar och vuxna är viktiga i det drogförebyggande arbetet men det är viktigt att skolan ger alla elever en bra ANT-undervisning.

Det är många olika droger som florerat under höstern och vintern, heroin, ecstacy, amfetamin, GHB m fl. GHB är idag klassad som narkotika och redan har dess efterföljare kommit som inte är narkotikaklassificerade. Drogmissbrukare är uppfinningsrika och det hjälper inte med narkotikaklassning för en speciell kemisk sammansättning. Det är istället preparatets verkan som ska avgöra när olika kemiska preparat narkotikaklassas.

Detta bör ges regeringen till känna.

På Internet förmedlas adresser och det annonseras öppet om flera olika droger som kan beställas med leverans inom 48 timmar. Det krävs ett intensifierat samarbete för att motverka drogförsäljning över Internet, och vi måste åstadkomma ett internationellt samarbete inom området. Det måste också ske en översyn av de varor som erbjuds i Internetannonser och lagstiftas om vad som är lovligt och inte.

Vad som ovan anförts om Internet bör ges regeringen till känna.

Föräldrarna har den viktigaste uppgiften i arbetet med att begränsa narkotikakonsumtionen bland unga. Vuxnas beteenden är det mest avgörande för hur unga hanterar narkotika. Endast i ett kort avsnitt i handlingsplanen lyfter regeringen fram föräldrars ansvar. Detta görs med perspektivet att föräldrarna skall ha ett aktivt engagemang vid alkohol- och narkotikautbildning i skolan. Centerpartiet anser att vi måste ge föräldrarna verktyg för att kunna motarbeta den faktiska användningen av narkotika hos barn och ungdomar. Det kan handla om tillgång till information och möjligheter till utbildning kring narkotikapreparat och dess skadeverkningar. Det gäller att informera föräldrarna om vad de skall leta efter för att upptäcka ett eventuellt missbruk hos en ung människa. Handlingsplanen bör tydliggöras med avseende på föräldrars möjligheter att påverka ungdomars narkotikakonsumtion.

Detta bör ges regeringen till känna.

De insatser som medborgarna gör själva som enskilda individer, bland släkt och vänner, inom frivilliga organisationer och som deltagare i det demokratiska vardagsarbetet, är av stor betydelse för hur narkotikamissbruket kommer att se ut i framtiden. Samhällets frivilliga organisationer måste ges ett större erkännande för de insatser som görs. Information och utbildningsinsatser behövs i större utsträckning än vad som finns idag.

Arbetsgivarna har ett stort ansvar för att motverka att droger kommer in i arbetslivet. Varje arbetsplats bör ha åtgärdsplaner för hur man skall hantera en situation om en anställd misstänks ha problem med alkohol eller narkotika.

Familj

Det är i familjen som barnen får sina grundläggande normer och värderingar, det är därför så viktigt att barnen får möjlighet att växa upp under trygga förhållanden. Diskussionen om familjens ansvar för de värderingar man förmedlar till barnen måste förenas med en samhällelig dialog om normer och värderingar.

De allra flesta barn i Sverige har det materiellt mycket bra och har engagerade föräldrar. Men det finns barn som har det svårt och som befinner sig i utsatthet. Det är barn som lever i familjer där psykisk ohälsa, missbruk eller misshandel förekommer och barn som utsätts för övergrepp av olika slag. Samhället har ett stort ansvar för att ge alla barn bra uppväxtmiljöer med mycket kärlek och omsorg och en omgivning fri från våld och droger. Inget barn skall behöva känna sig övergivet eller fara illa. Det ska finnas starkt skydd mot övergrepp på enskilda barn.

Vård och behandling

Där förebyggande arbete med information misslyckats krävs så småningom vårdresurser för att hjälpa människor ur beroendet. Behovet av vårdplatser för avgiftning, det första steget i en krävande process, är emellertid stort. Landsting och regioner som under 1990-talet pressats av tuffa sparbeting har dragit ned också på detta.

Sprutbytesprojektet i Malmö och Lund tillkom för att förebygga hiv. De har nu byggt upp en nära kontakt med de aktiva sprutmissbrukarna i området. Detta öppnar nya möjligheter för socialt arbete i form av kunskapsutveckling, samarbete och forskning. Sprutbytesprojektet har under åren utvecklats från att vara ett rent hepatit och hivförebyggande intiativ till att bli ett projekt som får kontakt med missbrukare och därigenom kan motivera personen till avgiftning och behandling. Idag besöks denna mottagning av ca 1 000 personer.

Att arbeta med människor som fastnat i ett narkotikamissbruk är ett tufft och krävande jobb. Som myndighetsperson är det svårt att komma människor nära och motivera till behandling då hotet om reducerat socialbidrag på grund av missbruk samt hotet om ett LVM-omhändertagande alltid finns mellan socialsekreteraren och den enskilde. Genom sprutbytesprojektet i Malmö/Lund ges narkomaner möjlighet att byta sina gamla kanyler mot nya. Detta för att de inte skall använda andras sprutor och på så sätt sprida blodburna smittämnen som till exempel hiv och hepatit vidare.

Sprutbyte handlar om mycket mer än att bara byta sprutor. I anslutning till att människor kommer och byter sprutor finns möjlighet att knyta kontakter med den enskilde och motivera till behandling. Det finns idag även möjligheter att göra regelbundna vaccinationer mot bland annat hepatit samt föra journaler över den enskildes hälsotillstånd. Kvinnor med ett narkotikamissbruk är en utsatt grupp som har särskilda behov. Vid sprutbytesprojektet i Malmö och Lund har man inrättat en särskild mödravårdsmottagning. Där ges kvinnorna möjlighet till regelbundna gynekologiska undersökningar vilket innebär att man kan upptäcka eventuella graviditeter samt behandla och förebygga att veneriska sjukdomar sprids.

Centerpartiet vill understryka vikten av en fortsatt restriktiv narkotikapolitik och att lagen om förbud mot innehav och bruk av narkotika står fast. Men en stark lag måste kombineras med nya behandlingsmetoder och nya vägar till att nå människor samt motivera dem till behandling. Undersökningar från Stockholmsområdet indikerar att narkotikamissbruket minskar. Samtidigt gör tullen allt större beslag av narkotika. Detta tyder på att det dolda missbruket har ökat. Det är därmed svårare att få kontakt med dem som missbrukar narkotika.

Socialtjänst, polis, hälso- och sjukvård och skola i kommunerna har mycket god kännedom om hur alkohol- och narkotikaanvändningen ser ut i den egna regionen. De vet var insatser behövs och hur man skall nå de människor som drabbats. Ytterst ansvarig för vård av missbrukare är kommun och landsting. Inom olika landsting ser problemen och förutsättningarna olika ut. Sprutbytesprojektet visar på positiva resultat men varje landsting ska ha möjlighet och befogenheter att besluta om hur man vill lägga upp sin egen vård. Därför ska det finnas möjlighet för fler landsting att starta liknande projekt om de så önskar. Centerpartiet anser att varje landsting skall kunna lämna in ansökan till Socialstyrelsen och efter prövning ges möjlighet att starta upp sprutbytesprojekt i den egna regionen.

Detta bör ges regeringen till känna.

Kriminalvård

Programverksamhet som riktar sig till internerna har visat goda resultat och måste därför prioriteras. Detta ökar de intagnas förutsättningar att skapa ett icke kriminellt liv efter frigivningen. Att behandlings- och rehabiliteringsinstanserna för psykiskt sjuka, sexualförbrytare och drogmissbrukare upprätthålls på en hög nivå är också av utomordentlig vikt. Centerpartiet föreslår följaktligen att 1 240 miljoner kronor utöver vad regeringen förslår satsas på rättsväsendet under den kommande treårsperioden.

Anstalter fria från narkotika och alkohol

En stor del av dem som tas in på landets kriminalvårdsanstalter är drogmissbrukare och har begått drogrelaterade brott. Ofta fortsätter missbruket även under fängelsevistelsen, vilket innebär att den intagne mycket lätt återgår till brottslig verksamhet efter frigivandet. Därför är det av vikt att anstalterna och häktena hålls fria från narkotika och alkohol. Många anstalter rapporterar idag att de har stora problem med droger. Att narkotika och alkohol förekommer på anstalterna skapar problem och bidrar t ex till ökad oro på anstalterna och våld mellan de intagna.

Personalen inom kriminalvården anser att de behöver vara fler för att övervakningen ska uppfylla säkerhetskraven. Dessutom är den höga beläggningen på både anstalter och häkten en faktor som försvårar arbetet mot narkotika- och alkoholmissbruket. Omfattningen av kontrollåtgärder måste öka. Urinprovtagningar och grundliga visitationer på anstalter och häkten bör genomföras oftare. Narkotikahundar måste användas i ökad omfattning för att stoppa insmugglingen av droger i anstalter och häkten. En annan åtgärd bör vara att öka differentieringen av de intagna så att de som är motiverade att komma ur sitt narkotikamissbruk placeras bland andra narkotikafria. Differentiering kan även i övrigt vara ett effektivt instrument för att motverka oönskade gängbildningar. De som vill måste få vara i lokaler som är fria från droger. Vad som ovan anförts angående åtgärder för att minska narkotika och alkohol i fängelserna bör ges regeringen till känna.

För att rehabilitera de intagna från missbruket krävs tillräckliga behandlingsmöjligheter. Enligt 34 § lagen om kriminalvård i anstalt kan en intagen medges att under en viss tid vistas utanför anstalten om han eller hon är föremål för särskilda åtgärder. Under de senaste åren har dock antalet § 34-placeringar minskat kraftigt. Detta är en oroande utveckling. Finansieringen har angetts vara ett stort problem vid placeringarna. Efter dagen för den villkorliga frigivningen är det den intagnes hemkommun som svarar för behandlingskostnaderna för en § 34-placering. Detta gör att sådana placeringar påverkas av kommunala prioriteringar och kommunal ekonomi. Samverkan mellan kommunerna och kriminalvården är därför viktig, och det är angeläget att samarbetet vidareutvecklas. Detta bör ges regeringen till känna.

Efter frigivningen

De behandlingsresultat som kriminalvården åstadkommer är alltid beroende av samhällets mottagande efter frigivningen. Hur bra än fängelset har varit, kan alla effekter förstöras om samhället utanför stöter bort individen och inte kan erbjuda fortsatt hjälp och stöd.

Hälften av de intagna är arbetslösa när de friges från anstalten. Många är hemlösa. Till detta kommer att såväl kriminalvård som kommunernas benägenhet att bekosta vård och behandling för drogmissbruk på senare år sjunkit. De intagna har således ofta stora svårigheter när de friges. BRÅ, brottsförebyggande rådet, konstaterar i en rapport att hälften av de villkorligt frigivna döms eller misstänks för ett nytt brott inom sju månader efter frigivningen.

Ett effektivt samarbete mellan anstalterna, frivården, socialtjänsten, arbetsmarknadsmyndigheterna, och hälso- och sjukvården är nödvändigt för att goda förutsättningar för den intagne att återanpassa sig till ett liv utan kriminalitet vid frigivningen ska skapas. Bostadssituationen är ett huvudansvar för de sociala myndigheterna. Detta är en viktig komponent för att den intagne vid frigivningen ska ha en ordnad tillvaro med försörjning, boende och sysselsättning. Kommer man tillbaka till en kaotisk eller i övrigt osäker tillvaro ökar återfallsrisken. Ett viktigt led i detta är att ha någon att vända sig till i förtroende. Här är frivilligorganisationerna, exempelvis KRIS, till stor hjälp för dem som just blivit utsläppta från fängelserna. Vad som ovan anförts angående en förbättrad utslussningssituation bör ges regeringen till känna.

Tull/polis

Det är angeläget att Tullverket får ökade resurser till kontrollverksamhet. En rad omständigheter som Schengensamarbetet och såväl tåg- som biltrafik över Öresundsbron gör att kraven på Tullverket ökar. Centerpartiet har omfördelat medel (20 miljoner kronor) från Riksskatteverket för att möta Tullverkets ökade behov. Tullverkets kontrollverksamhet bör öka. Detta bör ges regeringen till känna.

Polisen har den centrala rollen i arbetet för att motverka bland annat narkotikabrott och våld i samhället, och en viktig förutsättning för detta arbete är att det finns tillgång till polis under dygnets alla timmar i varje kommun och varje stadsdel i de stora städerna. Det behövs därför fler poliser och framförallt fler närpoliser som ska vara synliga i samhället. Närpolisen är nödvändig och möjliggör att polisens arbete i högre grad kan utformas efter lokala behov och förutsättningar. Som tidigare framförts har Centerpartiet i sitt budgetförslag föreslagit 1 240 miljoner kronor utöver vad regeringen, på rättsväsendet under den kommande treårsperioden.

Centerpartiet konstaterar att närpolisen och dess problemorienterade arbetssätt spelar en viktig roll i det brottsförebyggande arbetet av flera skäl. Det problemorienterade arbetssättet innebär bland annat att närpolisverksamheten skall bedrivas i samverkan med dem som bor och verkar i området samt att de poliser som är verksamma i närpolisområdet skall arbeta mot brotts- och trygghetsrelaterade mål, där varje polis tilldelas ett personligt ansvarsområde. Arbetssättet innebär vidare att arbetet skall inriktas mot vardagsbrottsligheten inom närpolisområdet, samt mot de där förekommande ordningsproblemen samt i synnerhet mot vålds- och narkotikabrott.

Närpoliser arbetar dessutom med all typ av polisverksamhet, vilket ger dem många olika verktyg att lösa problemen i närområdet. Då de är stationerade i närområdet har de goda möjligheter att bygga upp kontakter med lokala institutioner, organisationer och allmänheten. God personkännedom mellan polis och allmänhet är värdefull, då det ger möjlighet för naturliga kontakter att utvecklas.

Narkotikahundar är ett viktigt verktyg i polisens, tullens och kriminalvårdens bekämpning av narkotika. Centerpartiet anser att fler narkotikahundar bör utbildas för att underlätta polisens, tullens och kriminalvårdens arbete.

Detta bör ges regeringen till känna.

Buggning

Centerpartiet anser att buggning ska få användas vid brott som ger minst fyra års fängelse, till exempel grova narkotikabrott, mord och kidnappning. Däremot bör bland annat präster, läkare, advokater och journalister skyddas från att bli hemligt avlyssnade i sin yrkesroll. Det kan röra sig om själavård och bikt, advokaters klientsamtal och journalisternas redaktioner som måste skyddas. Beslut om eventuell avlyssning skall fattas av domstol.

Enligt vårt förslag så ska rättssäkerheten öka genom att offentliga ombud tillåts deltai alla ärenden om hemliga tvångsmedel, till exempel även telefonavlyssning. Ombudet ska inte företräda en enskild misstänkt person utan alla enskilda som kan beröras av avlyssningen. Ombudet ska också kunna överklaga beslut som inte tillräckligt tillgodoser enskildas intressen. Den enskildes integritet måste hela tiden beaktas ytterst noggrant. Centerpartiet anser att detta är en väg att gå för att komma åt den riktigt grova brottsligheten.

Vad som ovan anförts angående buggning bör ges regeringen till känna.

Genomförande

Socialtjänst, skola, närpolis och övriga myndigheter besitter värdefulla kunskaper om hur narkotikaproblematiken ser ut i varje enskild kommun. Det är viktigt att denna lokalkännedom tas till vara och att varje kommun ges utrymme att besluta om vilka insatser som behövs. Vidare behövs utökad samverkan med sociala myndigheter, lokal polis, skola och frivilliga myndigheter. Genom denna typ av utökad samverkan kan man snabbt ringa in problemen och sätta in kraftfulla åtgärder.

I dag har länsstyrelsen ett tillsynsuppdrag över socialtjänsten. Enligt regeringens förslag skall länsstyrelsen få ytterligare en roll, nämligen ett metodutvecklingsuppdrag. Centerpartiet anser att länsstyrelsen i och med detta får en dubbelroll, vilket inte accepteras. Metodutvecklingsdelen bör enligt Centerpartiet ligga någon annanstans, regeringen bör återkomma om förslag på detta.

Vad som ovan anförts om metodutvecklingsdelen bör ges regeringen till känna.

Narkotikasamordnare

Regeringen har tillsatt en narkotikasamordnare vars arbete blir att utveckla samarbetet mellan myndigheter, kommuner, landsting och frivilliga organisationer. Samordnaren skall även bedriva opinionsarbete samt rapportera till regeringen. Centerpartiet anser att narkotikasamordnarens roll är otydlig. Regeringen bör återkomma med ett förtydligande över narkotikasamordnarens roll.

Riksdagen bör hos regeringen begära förslag om förtydligande av narkotikasamordnarens roll.

Stockholm den 6 februari 2002
Kenneth Johansson (c)
Birgitta Carlsson (c)	Agne Hansson (c)
Rolf Kenneryd (c)	Gunnel Wallin (c)