med anledning av prop. 2001/02:58 Allmännyttiga bostadsföretag

Motion 2001/02:Bo19 av Ulla-Britt Hagström m.fl. (kd)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen avslår förslaget till lag om allmännyttiga bostadsföretag.

2. Riksdagen avslår förslaget till lag om ändring i jordabalken, rörande prövning enligt hyreslagens bruksvärdesregel.

3. Riksdagen avslår förslaget till inrättande av en ny myndighet med uppgift att ge fortsatt statligt stöd till omstrukturering av kommunala bostadsföretag.

4. Riksdagen avslår förslaget att staten ges möjlighet att förvärva övertaliga bostadsfastigheter av kommunala bostadsbolag.

1 Inledning

Propositionen föreslår dels en ny lag om allmännyttiga bostadsföretag, dels ändringar i jordabalken och i lagen om kommunernas bostadsförsörjningsansvar och slutligen ett antal insatser riktade mot kommunala bostadsföretag. Lagen om allmännyttiga bostadsföretag ersätter lagen (1999:608) om tillfällig minskning av det generella statsbidraget vid avyttring av aktier eller andelar i eller utdelning från kommunala bostadsföretag, m.m. Denna s.k. stopplag infördes för att hindra vissa kommuner med annan politisk majoritet än socialdemokratisk att sälja ut delar av sina kommunala bostadsbolag.

Vad regeringen genom föreliggande proposition åstadkommer är ett samlat statligt ingrepp på det område i bostadspolitiken, den lokala bostadsförsörjningen, som uttryckligen är en kommunal angelägenhet. Den kommunala självstyrelsen, som regeringen under senare år inskränkt vid upprepade tillfällen och på en rad områden, blir genom propositionens förslag än mer satt på undantag.

Förutom att inskränka den kommunala kompetensen hotar propositionens förslag att få allvarliga konsekvenser för privata aktörer på bostadsmarknaden. Den redan idag mycket bristfälliga konkurrenssituationen försämras ytterligare av att allmännyttans roll som hyresnormerande stärks och av utvidgade statliga åtaganden i kommunala bostadsbolag med ekonomiska svårigheter.

I slutänden innebär detta förfarande att den enskildes val av bostad hämmas.

2 Kommunernas ansvar och allmännyttans roll

Kommunerna har det övergripande ansvaret för bostadsförsörjningen på den lokala nivån. Staten svarar för det omkringliggande regelverket och att det finns finansieringsmöjligheter för byggandet. Kommunerna får enligt kommunallagen inte bedriva verksamhet i vinstsyfte. Därför behövs alternativ för att en livskraftig bostadsmarknad ska kunna skapas. Förekomsten av såväl privata som kommunala företag på bostadsmarknaden främjar konkurrensen vad gäller pris och service.

De kommunala bolagen är viktiga för den enskildes valfrihet till boende. Tillgången till bra och förhållandevis billiga hyresrätter är nödvändig för varje kommuns bostadsförsörjning. Många kommunala bostadsbolag tar dessutom ett aktivt ansvar för tryggheten i området och för hyresgästernas sociala välbefinnande. Det kommer också i framtiden att finnas behov av ett allmännyttigt bostadsbestånd i våra kommuner, men det ska alltid vara kommunen själv som avgör hur mycket eller hur litet av bostadsbeståndet som ska vara i det allmännas ägo. Kommunala bostadsbolag får heller inte ges förutsättningar att dominera på ett sådant sätt att mindre fastighetsägare blir undanträngda.

Kommunernas ansvar för bostadsförsörjningen innebär inte att kommunen själv behöver äga och förvalta ett bostadsföretag för att till exempel kunna tillgodose sociala behov. Kristdemokraterna vill dock betona kommunernas ansvar för att tillgodose möjligheten till bostad för alla. Kommunernas ansvar måste sträcka sig längre än till bostadsförsörjning för äldre och personer med funktionshinder.

3 Nej till lag om allmännyttiga bostadsföretag

Kristdemokraterna motsätter sig införandet av en lag, vars enda syfte är att stärka de kommunala allmännyttiga bostadsföretagens särställning på bostadsmarknaden. Det måste starkt markeras mot statliga sanktioner vid utförsäljning av hela eller delar av kommunala bolag. Varje förbud eller regel som hindrar kommunerna att sälja bostadsföretag bör ifrågasättas. Sedan 1999 har regeringen principiellt begått ett brott mot gällande statsbidragsregler genom att bestraffa de kommuner som säljer sina kommunala bolag. Det nya förslaget – att länsstyrelsen ska lämna tillstånd till varje utförsäljning av bolag, del av bolag eller fastighet – kommer på motsvarande sätt att bakbinda de kommuner och de boende som önskar förändra sitt fastighetsbestånd, respektive sin boendesituation.

Enligt förslaget ska tillstånd till överlåtelse inte lämnas om det kan befaras att de kommunala bostadsföretagens hyror till följd av överlåtelsen inte kommer att få tillräckligt genomslag vid tillämpningen av bruksvärdesreglerna i hyreslagen. Detta kriterium är mycket otydligt, men är ett av många tydliga uttryck för att regeringens politik på hyresrättsområdet helt drivs av intresset att skydda det nuvarande bruksvärdessystemet för hyressättning. Gång på gång refererar regeringen till att statens agerande gentemot kommunala bostadsbolag måste styras av bibehållandet av det hyressättningssystem som idag allmänt hålls ansvarigt för att knappast några hyresrätter byggs. Något intresse av att stimulera en bättre fungerande hyresbostadsmarknad framskiner ingenstans i propositionen. Överhuvudtaget saknas perspektivet av kommunala bostadsföretag som verkande på en marknad.

Det kan aldrig vara en statlig uppgift att fatta beslut om handhavandet av de kommunalt ägda bolagen, varför förslaget till lag om allmännyttiga bostadsföretag bör avstyrkas.

3.1 Inskränkning av den kommunala självstyrelsen

Regeringen klargör tydligt att lagförslagen har sin grund i att det i vissa kommuner förs en av regeringen oönskad politik. Betydelsen av att en sådan politik är önskad av majoriteten av medborgarna i de berörda kommunerna förnekar uppenbarligen regeringen.

Kristdemokraterna menar att den demokratiskt uttryckta folkviljan i kommunerna måste respekteras. Ställningstaganden om de kommunalt ägda bostadsföretagen måste göras i kommunerna, mot bakgrund av förhållandena i det enskilda fallet och på det sätt den demokratiskt valda kommunmajoriteten, liksom majoriteten i företagets styrelse, finner lämpligt.

Det är på den kommunala nivån som man bäst känner de lokala behoven och förutsättningarna. Därför är det olyckligt att Socialdemokraterna, Vänstern och Miljöpartiet genom olika riksdagsbeslut försöker reglera den lokala bostadspolitik som kommunerna skall ha ansvaret för. Den s.k. stopplagen och de nu föreliggande lagförslagen är två av flera exempel på hur kommunernas möjligheter att självständigt förfoga över sina bostadsföretag inskränkts. Samma syfte hade 2000 års återinförande av en bostadsförsörjningslag med pekpinnar om både den lokala bostadsplaneringen och den lokala bostadsförmedlingen. Regeringen genomdrev 1999 dessutom skärpta majoritetsregler för ombildning till bostadsrätt, vilka nu föreslås gälla också för ombildning till kooperativ hyresrätt.

3.2 Lagrådet om den nya lagen

Kristdemokraterna vill i detta sammanhang särskilt framhäva de synpunkter Lagrådet lämnat i ärendet. Lagrådet var starkt kritiskt till införandet av den s.k. stopplagen och de inskränkningar av den kommunala självstyrelsen den innebar. I sitt yttrande över den nu föreslagna lagstiftningen uttrycker Lagrådet motsvarande kritik i och med att kommunernas bostadspolitik i vissa delar görs helt beroende av tillstånd från en statlig myndighet.

Även om Lagrådet accepterar att systemet med bruksvärdeshyra är ett statligt intresse, framhävs i yttrandet det faktum att det allmännyttiga beståndet inte tillkommit för att upprätthålla ett hyressättningssystem, utan för att tillgodose allas behov av bostad till rimliga kostnader.

Lagrådet framhåller vidare otydligheten i det kriterium för vägran av tillstånd för utförsäljningar som regeringen föreslår. Kravet att de kommunala bostadsföretagens hyror ska få tillräckligt genomslag vid tillämpningen av bruksvärdesreglerna finner Lagrådet ger utrymme för högst subjektiva bedömningar.

4 Nej till snedvridna hyresnormer

Tillsammans med förslaget till en lag om allmännyttiga bostadsföretag innebär den föreslagna ändringen i hyreslagen (12 kap. jordabalken) att regeringen genom bruksvärdessystemet kopplar ett allt starkare statligt grepp kring bostadsmarknadens hyressättning. Samtidigt som en stor mängd nya kommunala bolag görs hyresledande slås det fast en princip att enbart kommunala allmännyttiga bostadsföretag är hyresnormerande, inte t.ex. kooperativa hyresrättsföreningar.

I hyreslagen angavs det fram till 1975 att hyresprövningen skulle ta sin utgångspunkt i likvärdiga lägenheter. Då ersattes begreppet likvärdiga med allmännyttiga. Allmännyttans hyror blev helt vägledande och bruksvärdessystemets ursprungliga intentioner omkullkastades. När bruksvärdessystemet tillkom var dess syfte att skapa en ny form för hyresreglering byggd på avtalsfrihet, men med vissa begränsningar. Den mest väsentliga begränsningen var besittningsskyddet, som innebär hyresgästens rätt till förlängning av kontraktet. När allmännyttans roll stärktes kom denna dock att framförallt spela en roll som prispressare.

Systemets intention var till en början marknadsbaserat; hyresrelationerna skulle återspegla marknaden. Bruksvärdessystemet har emellertid tillämpats på ett sådant sätt att den relativa hyresstrukturen i vissa fall markant avviker från ett tänkt resultat av en ren marknadsprissättning. Från tanken om individuellt skydd har lagstiftningen utvecklats till att tolkas som en ram för kollektiva förhandlingar. Sammantaget har detta lett till att mycket få nya hyresrätter byggs. Regelverket är i dagens läge den största bromsen för nybyggnation. Särskilt tydlig har denna effekt varit efter S:t Eriksmålet i Stockholm 1999. I jämförelse med en tänkt marknadsmässig hyressättning är attraktiva lägenheter i centrala lägen underprissatta, medan hyresgäster i mindre attraktiva områden betalar för hög hyra.

Kristdemokraterna anser att allmännyttan inte ska vara förstahandsnorm vid hyressättning och därmed med sin självkostnadsprincip vara vägledande för hela hyresmarknaden. Allmännyttiga bostadsföretag/stiftelser och privata bostadsföretag ska ha likvärdiga konkurrensregler. Det är inte rimligt att allmännyttan bestämmer hyrorna på orten och därmed indirekt priset på hyresfastigheter.

För att det snedvridande bruksvärdessystemet inte ytterligare ska hämma bostadsmarknaden anser Kristdemokraterna att förslaget till ändring av hyreslagens 55 § bör avslås.

5 Nej till ny myndighet och till statliga bostäder

Det är ett känt problem att bostadsmarknaden inte fungerar särskilt väl i ett antal kommuner sedan mitten av 1990-talet. Av olika anledningar finns i de kommunala bostadsföretagen tomma lägenheter i en sådan omfattning att de för en del kommuner utgör en stor ekonomisk belastning. Befolkningsminskningen i många kommuner har stor betydelse i detta sammanhang. Man kan inte heller blunda för att flera kommuner förbyggt sig. Staten har, inte minst genom regionalpolitiken, en viktig funktion i stödet till dessa kommuner. Resultatet av sådant direkt stöd som föreslås i propositionen blir dock att kommunala aktörer på bostadsmarknaden favoriseras på ett oskäligt sätt, samtidigt som det kommunala självstyret ytterligare inskränks.

5.1 Inrättande av en ny myndighet

I propositionen föreslås inrättandet av en ny myndighet med uppgift att ge stöd till omstrukturering av kommunala bostadsföretag. Till stor del föreslås myndigheten ta över de uppgifter som sedan 1998 legat på Bostadsdelegationen. Stödet genom Bostadsdelegationen har varit ensidigt riktat. Privata bostadsbolag som drabbas av tomma lägenheter har hamnat utanför. Det har också saknats tydliga riktlinjer för vilka kommuner som ska få stödet, varför godtycke uppstått. I enlighet med vad Kristdemokraterna tidigare krävt innebär föreliggande proposition att Bostadsdelegationen avskaffas. Den har, som regeringen nu konstaterar, spelat ut sin roll.

Men istället för att överföra större ansvar till kommunerna, föreslås en ny statlig organisation av svåröverskådlig omfattning och med oklara befogenheter. Genom att regeringen ännu är osäker på hur stort behovet är och hur mycket pengar som kommer att kunna avsättas för omstruktureringen, saknas i propositionen bedömningar av stödåtgärdernas omfattning och vilka bemyndiganden som erfordras. Propositionen utgör därmed en bristfällig grund för riksdagen att fatta beslut om en ny myndighet på.

Staten behöver underlätta kommunernas möjligheter att fullt ut bära sitt ansvar, men ska överlåta åt kommunerna att själva i högre grad få avgöra hur. Regeringen motiverar den nya myndigheten utifrån de långtgående statliga åtaganden som planeras med bl.a. övertaganden av hela fastighetsbestånd från kommunala bolag. Kristdemokraterna motsätter sig bestämt inrättandet av en ny myndighet. Ena skälet till detta är att huvuddelen av de statliga åtgärderna som föreslås är omotiverade och till sin omfattning oklara. Det andra är att de funktioner i omstruktureringen av kommunala bolag och bestånd som behöver hanteras centralt, såsom rådgivning och uppföljning, bättre kan hanteras av intresseorganisationen för kommunerna, Svenska Kommunförbundet.

5.2 Statliga förvärv av kommunala bostäder

Kristdemokraterna är mycket kritiska till den utveckling som målas upp i propositionen att det statliga bolaget Vasallen AB i stor omfattning ska förvärva kommunala bostadshus i syfte att utveckla eller avveckla bostäderna.

Konsekvenserna av detta för de lokala bostadsmarknaderna är svåröverskådliga. Förutom att kommunerna på detta sätt förlorar kontrollen över det egna beståndet försämras konkurrenssituationen för privata värdar när statliga pengar utnyttjas för en långtgående subventionering av boende i, eller ombyggnad av, nu tomma lägenheter.

Det finns inget enda bostadspolitiskt grepp som vid sidan av regionalpolitiken kan vända utvecklingen för de kommunala bostadsbolag, vars ekonomi hotas av outhyrda lägenheter. Kristdemokraterna ser dock att det på skattesidan finns möjligheter att åstadkomma mer gynnsamma förhållanden. Förutom att fastighetsskatten måste sänkas och på sikt tas bort, bör en sänkning av momsen på fastighetsförvaltning övervägas. Denna motsvarar idag cirka fem procent av hyran.

Vid sidan av detta måste ett i dag redan tillgängligt instrument för att stödja kommuner med många tomma bostäder utnyttjas bättre. En mer konsekvent nedsättning av fastighetsbeskattningen av tomma lägenheter i enlighet med bestämmelserna i lagen om statlig fastighetsskatt behöver komma till stånd. Nedsättning av fastighetsskatt kan enligt 3 § fjärde stycket i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt ske när lägenheter avsedda för uthyrning inte har kunnat hyras ut. Fastighetsskatten får då sättas ned med hänsyn till den omfattning som huset inte kunnat hyras ut. Hindret för uthyrning kan vara av byggnadsteknisk natur eller hänföra sig till bristande efterfrågan. I sju domar, avseende lägenheter i hyreshus, har Regeringsrätten den 16 juni 1998 medgett nedsättning av fastighetsskatten.

Mot bakgrund av detta anser Kristdemokraterna att regeringens förslag om insatser för att stödja omstrukturering av kommunala bostadsföretag bör avslås.

6 Komplettering av lag om kommunernas ansvar

Kristdemokraterna motsatte sig inrättandet av lagen om kommunernas bostadsförsörjningsansvar, som trädde i kraft 1 januari 2001. Fortfarande framstår detta regelverk som en onödig inskränkning på den kommunala självstyrelsen. Dock anser Kristdemokraterna att det i sak är positivt att kommunernas ansvar att under varje mandatperiod fatta beslut om kommunala riktlinjer för bostadsförsörjningen förtydligas.

Stockholm den 13 december 2001
Ulla-Britt Hagström (kd)
Annelie Enochson (kd)	Harald Bergström (kd)
Johnny Gylling (kd)	Ulf Björklund (kd)
Caroline Hagström (kd)	Tuve Skånberg (kd)
Lars Gustafsson (kd)	Ester Lindstedt-Staaf (kd)
Magnus Jacobsson (kd)	Mikael Oscarsson (kd)