med anledning av prop. 2001/02:128 Vissa inomhusmiljöfrågor

Motion 2001/02:Bo29 av Ulla-Britt Hagström m.fl. (kd)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ett nationellt handlingsprogram bör skapas för inomhusmiljöfrågorna.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en satsning på experimentbyggande.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om certifiering av radonsanerare.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett tvärsektoriellt synsätt beträffande radon.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om bidrag till radonsanering av vatten.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Småhusskadenämnden bör administrera bidraget till åtgärder mot radon i bostäder.

Inledning

Undermålig ventilation, nya oprövade bygg- och inredningsmaterial, stress under byggtiden och en rad andra faktorer i det moderna byggandet har bidragit till att nära en halv miljon människor upplever besvär och lidanden orsakade av inneklimatet. Kristdemokraterna har aktivt arbetat för inomhusmiljöfrågorna i bostäder, förskolor och skolor och välkomnar därför propositionen.

I propositionen har regeringen dock valt att fokusera på vissa inomhusmiljöfrågor. Innemiljöbegreppet är mycket vitt, omfattande bland annat termisk komfort, luftkvalitet, materialfrågor, ventilation, buller, fukt och ljus. Det lämpliga i att regeringen valt att endast behandla frågor om radon och ventilation kan ifrågasättas, när det parallellt finns stora behov av mål och regler kring t.ex. allergisanering och åtgärder mot fukt och mögel. Kristdemokraterna efterlyser ett mer samlat grepp om inomhusmiljöfrågorna.

Nationellt handlingsprogram

Kristdemokraterna ser positivt på regeringens förslag att i första hand lösa problemen där människor, särskilt barn och ungdomar, vistas ofta under en längre tid. Propositionens förslag är dock inte tillräckliga då det saknas förslag om ett nationellt handlingsprogram för inomhusmiljöfrågor. Såväl Statens strålskyddsinstitut som Byggforskningsrådet (numera inom Formas) har i remissomgången påpekat att det krävs kraftigare styrmedel om målen ska nås. Genom att integrera folkhälsoarbete med Agenda 21-arbetet för miljön kan förekomsten av astma och allergier minska. Det är viktigt att målen för inomhusmiljön tydligt kopplas till det samlade folkhälsoarbetet.

Ett sådant handlingsprogram skulle också ge de bästa möjligheterna att ta tillvara och utveckla de erfarenheter som finns från Formas forskningsprogram ”Det sunda huset”. Arbetet med att kvalitetssäkra bostäder, förskolor, skolor, äldreboenden osv. måste drivas på en bred front. Det behövs utvecklade miljömärknings- och värderingssystem, byggvarudeklarationer och olika typer av miljöcertifiering.

En viktig aspekt som regeringen nämner är att de kvalitetsansvarigas roll måste förtydligas. I dagens system hamnar dessa ofta i situationer med dubbla lojaliteter mot sin uppdragsgivare, byggherren, och mot samhälleliga krav. Dagens regler, som ger möjlighet för byggherren att få ett intyg på att byggnaden uppfyller samhällets krav, ett s.k. slutbevis, tillämpas inte på det sätt som lagstiftaren förutsatt. Det krävs mer än den översyn av plan- och bygglagstiftningen regeringen utlovar i propositionen. Inte minst måste det till attitydförändringar.

Mot bakgrund av komplexiteten i hela den problembilden anser Kristdemokraterna att ett nationellt handlingsprogram för inomhusmiljöfrågor bör inrättas.

Kunskapsuppbyggnad

Vid sidan av ett nationellt handlingsprogram behövs insatser för att stärka forskningen. Det är inte minst obeprövade metoder och material som orsakar inomhusmiljöproblem.

I syfte att undvika seriebyggda problem bör betydande resurser, däribland särskilda anslagsmedel i statsbudgeten, avsättas för experimentbyggande. Kristdemokraterna har i flera år efterfrågat ett nytt anslag, ”Förbättrad inomhusmiljö” under utgiftsområde 18, Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande. I budgetförslaget för 2002–2004 avsatte Kristdemokraterna 150 miljoner kronor till denna anslagspost.

Drift, skötsel och underhåll av fastigheter är viktiga aspekter i arbetet med en förbättrad inomhusmiljö, därmed också utbildningen i att sköta fastigheter. Detta är dock en försummad del av det svenska utbildningsväsendet. Det skulle därför vara av stor betydelse om utbildning för drift, skötsel och underhåll av fastigheter infördes i den yrkesförberedande utbildningen i gymnasieskolan.

Certifiering av radonsanerare

Var tredje radonsanering misslyckas i dag att sänka inomhushalten av radon. Det råder brist på kunnig saneringspersonal. Saneringspersonal är skyldig att gå den utbildning för radonsanerare som ges av Strålskyddsinstitutet. Bara ett tiotal personer går varje termin den utbildningen. Av dem är de flesta miljöhandläggare från kommunerna.

Vid en undersökning visade sig bara nio av de närmare 40 företag som återfinns under rubriken ”Radon” på Gula Sidorna i telefonkatalogen finnas med på Strålskyddsinstitutets lista över personer som har gått den kursen. Resten hade antingen bara gått grundkursen, mätkursen eller ingen kurs alls.

Var tionde radonsanering lämnade husägaren med en radonhalt högre än 400 Bq/m3 luft. Enligt saneringsrekommendationerna skulle värdet vara 200 Bq/m3, men den gränsen klarade en tredjedel av de sanerade husen inte av. Kunskapsbrist hos sanerare och rådgivare föreföll vara största orsaken. En sanerare ska vara så kunnig att han/hon genomskådar en felaktig rådgivning.

Någon certifiering av saneringsföretagen finns inte i dag och regeringen föreslår det inte heller i sin proposition. Man försöker i propositionen komma till rätta med detta genom att husägare vid ansökan för bidrag till radonsanering tvingas ange radonkälla samt kontrollera med mätningar efteråt. Vi kristdemokrater upprepar här vårt krav på certifiering av radonsanerare.

Radon i dricksvatten

Inget sägs i propositionen om sanering av radon i dricksvatten, eftersom dricksvatten är ett livsmedel och därmed sorterar under Jordbruksdepartementet. Men i alla regeringens skrivelser om miljöstrategier anges det önskvärda i tvärsektoriella syn- och angreppssätt. Radon i dricksvatten och inomhusluft bör ha likartad behandling. Möjligheten till bidrag till radonsanering av dricksvatten upphörde den 1 augusti 1999. En sådan möjlighet bör återinföras.

Småhusskadenämnden

Småhusskadenämnden (Fonden för fukt- och mögelskador) ansvarar för de bidrag som lämnas till egnahem för att avhjälpa fukt- och mögelskador. Betydande erfarenhet och kompetens som också bör kunna tas tillvara i samband med åtgärder mot radon finns hos denna myndighet, inte minst vad gäller kontakten med sakkunniga konsulter och entreprenörer runt om i landet. Småhusskadenämnden bör därför ges i uppdrag att administrera bidraget 31:6 Bidrag till åtgärder mot radon i bostäder, som i dag beviljas av Boverket.

Småhusskadenämndens kompetens, framför allt vad gäller bedömning av skador och erbjudande om åtgärder, bör också kunna vidgas till att omfatta andra fastigheter, som hyresbostäder, förskolor och skolor.

Elanders Gotab, Stockholm 2002

Stockholm den 9 april 2002
Ulla-Britt Hagström (kd)
Annelie Enochson (kd)	Harald Bergström (kd)
Johnny Gylling (kd)	Caroline Hagström (kd)
Ulf Björklund (kd)	Tuve Skånberg (kd)
Lars Gustafsson (kd)	Ester Lindstedt-Staaf (kd)
Magnus Jacobsson (kd)	Mikael Oscarsson (kd)