med anledning av prop. 2000/01:44 Föräldraförsäkring och föräldraledighet

Motion 2000/01:Sf15 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)

Innehållsförteckning

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen avslår regeringens förslag om förlängd föräldraförsäkring.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ett utökat barnstöd i form av skattereduktion.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om inrättande av ett obeskattat barnkonto för förskolebarn.

4. Riksdagen av regeringen begär förslag om en höjd ersättningsnivå från
80 % till 90 % för pappa- och mammamånaden.

5. Riksdagen beslutar om höjt tak i föräldraförsäkringens pappa- och
mammamånader i enlighet med förslaget i motionen.

6. Riksdagen av regeringen begär förslag om ett höjt garantibelopp i
föräldraförsäkringen i enligt med vad som anförs i motionen.

7. Riksdagen av regeringen begär förslag om att avskaffa de s.k.
garantidagarna i föräldraförsäkringen.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av en utredning av effekterna av att ersätta den s.k.
2,5-årsregeln med en längre intjänandeperiod.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om införande av en överlåtelsemöjlighet av föräldrapenning och
tillfällig föräldrapenning i enlighet med Tjänstebeskattningsutredningens
förslag.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att lagen om allmän försäkring ändras så att den tillfälliga
föräldrapenningen vid behov kan utvidgas under ej fastställt antal dagar
för vård av barn med en livshotande sjukdom.

Inledning

Folkpartiet har länge arbetat för att förbättra barnfamiljernas
ekonomiska situation. Strategin för detta har varit dubbel -
reformer dels för att förbättra deras ekonomiska situation,
dels att öka flexibiliteten och valfriheten för barnfamiljerna i
syfte att ge barnen goda villkor under uppväxten och främja
jämställdheten mellan kvinnor och män.

Regeringens föreliggande proposition innehåller flera mindre omfattande
reformer av föräldraförsäkringen vilka Folkpartiet tycker är steg i rätt
riktning. Men den innehåller också förslag där Folkpartiet har ett samlat
familjepolitiskt "paket" som sammantaget ger bättre effekter för
jämställdheten mellan könen och barnfamiljernas ekonomiska situation än
regeringens förslag.

Folkpartiet ställer sig positivt till regeringens förslag om ökad flexibilitet.
Att andra än fadern eller modern ska kunna få rätt till tillfällig
föräldrapenning i samband med barns födelse m m är välkommet. Likaså att
föräldrapenningen vid barns sjukdom ska kunna uppbäras av en närstående
istället för av föräldrarna. Ett återinförande av kontaktdagarna, som den
socialdemokratiska regeringen avskaffade 1995, är även det ett välkommet
steg mot ökad flexibilitet. Ett förbättrat försäkringsskydd vid spädbarnsdöd är
något som vi från Folkpartiet tidigare arbetat för. Det är bra att regeringen nu
tar det steget. En ny förmånsnivå med en åttondels ersättning i
föräldraförsäkringen och ledighet samt ändrade regler för förkortad arbetstid
ger också sammantaget ökad valfrihet för föräldrarna och ger dem därmed
mer möjlighet att vara tillsammans med sina barn.

Men regeringens goda förslag räcker inte. Folkpartiets familjepolitiska
paket syftar till att skapa goda uppväxtförhållanden för barnen, att skapa
större möjligheter att förena arbetsliv med familjeliv och till utökad
jämställdhet mellan könen.

Föräldrarna måste ges möjlighet att styra över sin tid och över valet av
barnomsorg. Staten skall ge stöd som underlättar föräldraskapet genom att ge
makten till föräldrarna. De har bäst möjlighet att avgöra hur tid och resurser
skall fördelas. Vi lägger en grund för att familjerna skall få lika möjligheter,
men där lösningarna inte behöver vara lika.

Det är viktigt att familjepolitiken gör det möjligt att bryta upp från
cementerade könsroller. Dessa rollförväntningar tillhör också det som många
småbarnsmammor och småbarnspappor känner som ett yttre tvång. Att
utforma ett barnstöd så att det i praktiken inte lönar sig för småbarnsföräldrar
att arbeta skulle motverka ett uppbrott från könsrollerna.

Familjepolitik måste utgå ifrån att familjer ser mycket olika ut. Det talar
för stor frihet för familjerna när det gäller att använda samhällets stöd. Det
är
klart att de allra flesta föräldrar själva vill utnyttja föräldrapenningen i sin
helhet för att vara tillsammans med sina barn. Men visst finns det fall där det
skulle vara praktiskt om t ex en morfar eller annan närstående fick möjlighet
att en period överta både tillsynsansvaret och försäkringspengarna.

Vi vill myndigförklara föräldrarna. Vi vill göra det möjligt med mer tid
med barnen. Vi vill göra en familjepolitisk reform som tilltror föräldrarna
själva valet mellan heltid, deltid eller ingen tid på arbetsmarknaden under
olika perioder. Vi vill göra en familjepolitisk reform som gör
marginaleffekterna mindre, men marginalerna i hushållsekonomin större. Det
ger mera vardagsmakt. Följande principer utgör grunden för vår
familjepolitik.

- Föräldrarna har ett gemensamt ansvar för vården av barn och hem och för
familjens försörjning.

- Hänsyn tas till familjernas försörjningsansvar för barn vid utformning av
skatte- och bidragssystem.

- Det ekonomiska stödet när barnen är små utformas så att även de som är
etablerade på arbetsmarknaden, både kvinnor och män, har råd att stanna
hemma en tid.

- Deltidsförskola erbjuds från och med fem års ålder alla barn som inte
deltar i heltidsförskola.

- Verklig valfrihet förutsätter mångfald. Det är viktigt att det finns olika
former av barnomsorg. Den moderna barnomsorgen skall ge utrymme för
ny pedagogisk utveckling och olika former av tjänster anpassade efter den
enskilda familjens behov.

- Avgifterna i barnomsorgen skall vara enhetliga och ligga på en nivå som
inte av ekonomiska skäl hindrar föräldrarna att utnyttja den.

Åtgärderna ska tillsammans flytta makten över
barnomsorgen från kommunpolitiken till föräldrarna.
Familjen ska fritt kunna välja mellan att anlita barnomsorg i
kommunal regi och annan barnomsorg. Alla som så önskar
får plats för barn mellan ett och tolv år i förskole- och
fritidshemsverksamhet av god kvalitet.

Ökad jämställdhet förutsätter flexibla lösningar. Både kvinnor och män
ska ha möjlighet att förena yrkesliv med familjeliv. Förutsättningarna är olika
och familjer har olika önskemål om lösningar för barnens omsorg.
Föräldrarna måste själva få större möjlighet att påverka avvägningen mellan
yrkesliv och familjeliv.

Folkpartiet föreslår därför en familjepolitisk reform med följande delar.

- Skattesänkning för barnfamiljerna

- Barnkonto med flexibel användning under förskoleåren

- Utvecklad föräldraförsäkring för valfrihet och jämställdhet

- Minskade marginaleffekter (dels genom att färre blir beroende av
bostadsbidrag när skattesystemet tar hänsyn till försörjningsbörda, dels
genom kommunala beslut om en enhetlig dagistaxa på rimlig nivå)

- Säkrad valfrihet inom barnomsorgen genom barnomsorgspeng

- Tillgång till hushållstjänster till rimligare priser

En reformerad
familjepolitik

Politiken ska syfta till att underlätta för föräldrarna och
barnen under de år när barnen är små. Mycket i den politik
som förts är bra, främst att tillgången till barnomsorg
förbättrats och att föräldraförsäkringen ger föräldrarna
möjlighet att vara hemma med de allra minsta barnen. Den
förda familjepolitiken har till stora delar varit en
förutsättning för kvinnors ökade självständighet, deras uttåg
på arbetsmarknaden och goda förutsättningar för barnen.
Sverige ligger internationellt sett bra till i fråga om jämlika
villkor för män och kvinnor och barns situation. En stor del
till den förklaringen är den förda familjepolitiken som
behandlar män och kvinnor jämlikt. Folkpartiet har varit och
är drivande för denna politik. Men det finns också mindre
goda inslag.

Fördelningspolitiskt sett är barnfamiljerna 1990-talets förlorare.

Förslaget om maxtaxa på dagis är tilltalande så långt att en sådan skulle
minska marginaleffekterna för barnfamiljerna. Men i sitt sammanhang blir en
sådan reform ändå orimlig. Det är en ensidig satsning på kommunalt
finansierad barnomsorg, utan valfrihet i omsorgsform. Det höga
dagisavgifterna för höginkomsttagare är dessutom inte den viktigaste
marginaleffekten att åtgärda utan istället den effekt som drabbar dem med de
lägsta inkomsterna, nämligen bostadsbidragen.

Gemensamt alternativ till
Socialdemokraternas
maxtaxa

Tillsammans med Moderaterna, Kristdemokraterna och
Centerpartiet har vi presenterat ett alternativ till
Socialdemokraternas maxtaxa som tar sikte på att främja
jämställdheten och valfriheten i familjepolitiken. Modellen
innehåller följande väsentliga delar:

- Ett barnomsorgskonto införs till alla barn i förskoleåldern. Det ger
föräldrarna möjlighet att välja barnomsorg, minska sin arbetstid eller
stanna hemma under en del av barnens uppväxt. Som ett första steg införs
barnomsorgskontot med 40 000 kronor för ettåringar och 20 000 kronor för
tvååringar. Pengarna får användas av barnens föräldrar i enlighet med
deras önskemål. Maximalt 20 000 kronor får tas ut per år, men i övrigt
finns inga begränsningar i uttagsmöjligheterna. Pengarna kan användas
under barnets hela förskoleålder. Reformen föreslås träda i kraft den 1
januari 2002. Pengarna från barnomsorgskontot är inte skattepliktiga och
föreslås inte påverka några andra transfereringar eller bidrag. Beloppet bör
dock räknas med vid en bedömning av om socialbidrag ska utbetalas.

En rätt till avdrag för styrkta barnomsorgskostnader införs.
Föräldrarna skall ha rätt att fritt välja barnomsorg.
Barnomsorgskostnader skall vara avdragsgilla i den
kommunala beskattningen. Rätten gäller för samtliga
barnomsorgskostnader oavsett tillsynsform och dras av mot
kommunalskatten. Avdraget får göras med maximalt 50 000
kronor per barn och år. Avdragsrätten gäller under hela
förskoleperioden.

Etableringsfrihet för ny barnomsorg. Garanterar mångfald och ger
valfriheten ett reellt innehåll. Vi vill återskapa etableringsfriheten och ge
ersättningar till privat och kooperativ barnomsorg på samma villkor som till
den kommunala förskolan. Självfallet skall de uppfylla gällande
kvalitetskriterier.

Barnfamiljernas
ekonomiska situation

Det måste finnas möjligheter att arbeta sig ur en dålig
ekonomisk situation.

Det är främst i hushåll med barn eller hushåll där någon arbetar deltid som
marginalerna är små. Det är främst ensamstående med barn som har den
sämsta ekonomin. Men även för sammanboende med barn är marginalerna
små eller obefintliga.

Marginaleffekter genom skatter och inkomstberoende bidrag är ett hinder
mot att förändra den ekonomiska situationen. Förekomsten av
marginaleffekter har kartlagts av den statliga Expertgruppen för studier i
offentlig ekonomi (ESO). Enligt denna är den genomsnittliga
marginaleffekten nästan 50%. Detta torde innebära att ca 1 miljon
inkomsttagare har marginaleffekter på 50% eller över. Av de har ca en kvarts
miljon löntagare marginaleffekter över 60%. De höga nivåerna beror på de
kombinerade effekterna av skatt, bostadsbidrag, underhållsstöd,
barnomsorgsavgift och socialbidrag.

Bland medel- och höginkomsttagare beror marginaleffekternas storlek
främst av den s.k. värnskatten och av om man betalar statlig inkomstskatt
eller ej.

För låginkomsttagare spelar avtrappningen av bidrag och utformningen av
dagistaxorna en viktig roll. De samlade förslag vi lägger sänker
marginaleffekterna i skikt där många barnfamiljer ligger med upp till 30
procentenheter. Till grund för den beräkningen ligger bl a antagandet att
Folkpartiet i kommunerna får gehör för införandet av enhetstaxa på
daghemmen i storleksordningen 1 200 kr per månad och barn.

Reformera
föräldraförsäkringen

Folkpartiet vill göra vissa reformer i föräldraförsäkringen,
som skulle öka flexibiliteten i försäkringen. Ett höjt
grundbelopp, från dagens 60 till 150 kronor per
ersättningsdag, skulle minska skillnaden mellan högsta och
lägsta belopp. Tillsammans med intjänanderegler under
längre tid faller delvis den s.k. 2,5-årsregeln. För att få en
överblick av effekterna av en sådan omläggning av politiken
bör regeringen tillsätta en utredning som ser över konse-
kvenserna av längre intjänandeperioder istället för 2,5-
årsregeln.

Politik för jämställdhet

Människor går in och ur olika roller. Vi är konsumenter,
föräldrar, äkta makar och makor, yrkesarbetande, kamrater
och så vidare. En roll som reglerar vårt sätt att vara mer än
andra roller är vårt genus - vår socialt inlärda könsroll. Män
likväl som kvinnor styrs till en stor del av det som i
forskningen brukar kallas för genuskontrakt. Detta oskrivna
"kontrakt" mellan kvinnor och män avser en socialt och
historiskt nedärvd relation mellan könen. Kontraktet skapar i
varje samhälle vissa mönster och roller för individerna. I
Sverige som i de flesta andra länder medför kontraktet att
kvinnorna får huvudansvaret för barn och hemarbete och
männen får huvudansvaret för yrkesarbetet.

Detta kan inskränka både män och kvinnors självständighet och förmåga
att göra fria val. Nedärvda fördomar om könsroller är också en
frihetsinskränkning. Att motverka dem är också en del i en politik för att öka
friheten för småbarnsföräldrar.

Om det samlade skatte- och bidragssystemet gör att det inte lönar sig för
en av föräldrarna att arbeta råder med nuvarande könsrollsmönster och
löneskillnader inte någon tvekan om att det i de flesta fall är kvinnan som
stannar hemma. Det motverkar en ökad jämställdhet.

Av småbarnsföräldrar som är mycket hårt trängda och med för små
möjligheter att besluta över sin egen tillvaro är det ingen tvekan om att det är
just småbarnsmammor som drabbas mest. Därför är kvinnorna de allra största
vinnarna på förslagen i Folkpartiets familjepolitiska paket. Ett ökat
ekonomiskt stöd till barnfamiljer, minskade marginaleffekter genom ändrade
bostadsbidrag och dagisavgifter samt den ökade möjligheten att köpa
hushållstjänster är tre viktiga förändringar, som ger kvinnor mer makt i sin
egen vardag.

Det är viktigt att de kvinnor som varit hemma under småbarnsperioden
inte möter höga trösklar och upptäcker att de fastnat i en fattigdomsfälla den
dag de känner att de vill återgå till yrkeslivet. Genom minskade tröskel- och
marginaleffekter ökar främst kvinnors faktiska möjligheter att ta jobb på hel-
eller deltid. Vid ett erbjudande om nytt jobb, ökat ansvar, andra
arbetsuppgifter och utveckling i jobbet kommer kvinnorna, om de så önskar,
kunna anta erbjudandet utan att den ekonomiska vinsten försvinner.

En bibehållen pappamånad och en starkare ställning för kvinnorna bidrar
till att fler män tar ett större ansvar för hem och barn. Den positiva
utveckling
som finns i vissa delar av näringslivet, där man uppmuntrar pappor att ta
föräldraledigt, måste följas av ett fortsatt opinionsarbete för en sådan
ordning.

En kommunalt finansierad barnomsorg av god kvalitet med enhetliga
taxor är en av hörnstenarna i en politik för jämställdhet, och med
barnomsorgspeng kommer fler familjer att finna den barnomsorg som passar
dem bäst.

Högre ersättning i pappamånaden

Vi anser att 30 dagar även fortsättningsvis bör vara avsatta
för vardera pappan och mamman - detta främst som en
markering av barnens rätt till båda sina föräldrar och det
gemensamma ansvaret. Det är även viktigt ur
jämställdhetssynpunkt att de pappor som idag vill, men inte
får stöd från omgivningen, har den "öronmärkta tiden" att
peka på som argument att vara hemma. Det är vår bestämda
uppfattning att ju mer kvinnor befäster sin position på
arbetsmarknaden, desto större blir antalet uttagna
"pappadagar". Som en extra morot bör ersättningen under
pappa/mammamånaden vara 90%. I dag är pappornas uttag
av pappamånaden alldeles för lågt.

Föräldraförsäkringen är en bra "grundplåt" för föräldrarna och barnen
som Folkpartiet slår vakt om. Men den har samtidigt den uppenbara
nackdelen att den endast får tas ut när föräldrarna är hemma - inte annars. I
den betydelsen är den styrande. I takt med att en allt större andel av
föräldrarna studerar, är företagare, har deltidsarbete och jobb som inte är
fasta
innebär denna förändring av arbetsmarknaden att föräldraförsäkringen
upplevs som alltmer oflexibel.

Mot bakgrund av ovan angivna skäl avvisar Folkpartiet en utbyggnad av
föräldraförsäkringen. Vårt alternativ är ett barnomsorgskonto, skattereduktion
och högre ersättning i pappa- och mammamånaderna samt förslag om höjt
"tak" i avsnittet nedan. Det är också bättre att se till att den pappamånad som
redan finns utnyttjas bättre innan en större "öronmärkning" är aktuell. Därför
avvisar vi propositionens förslag även i denna del.

Med de övriga förbättringar av familjestödet som vi förordar blir också de
nuvarande sista 90 s.k garantidagarna möjliga att ta bort.

Höjt "tak" - fler föräldralediga
pappor

En annan väsentlig reform som skulle stimulera fler fäder att
ta ut mer föräldraledighet - och därmed få mer tid med
barnen - är en höjning av taket i föräldraförsäkringens
pappa- och mammamånader.

Fäder som överväger att ta ut sin pappaledighet avstår i en del fall från
detta av ekonomiska skäl. Det gäller i synnerhet de fäder som har en inkomst
som gör att de hamnar ovanför taket i föräldraförsäkringen. Även om den
ekonomiska ersättningen inte är den enda orsaken till att många fäder avstår
från att vara hemma med barnen är det ändå viktigt att de ekonomiska
incitamenten utformas så att fler fäder uppmuntras att vara pappalediga. En
höjning av taket skulle onekligen vara ett ekonomiskt incitament för fler fäder
att ta ut sin pappaledighet.

Dagens tak på 7,5 prisbasbelopp skall förslagsvis höjas till 10
prisbasbelopp under en försöksperiod. Försöket skall följas av en utvärdering
av effekterna av reformen med avseende på fädernas uttag av
föräldraledigheten.

En höjning av taket till 10 prisbasbelopp skulle få resultatet att omkring
90 % av de försäkrade därmed i sin helhet skulle inrymmas under taket. Vi
utgår från att höjningen av taket under försöksperioden inte skulle få några
effekter på pensionsrättigheterna.

Flexibilitet och valfrihet

Regeringen har som ovan angivits tagit steg i rätt riktning
för att öka flexibiliteten i föräldraförsäkringen. Men för att
göra föräldraförsäkringen ännu mer flexibel bör en större del
av ersättningsdagarna kunna överföras till någon annan om
föräldrarna finner detta lämpligt - en vän eller släkting eller
som betalning till en barnvårdare från ett företag i den
förhoppningsvis växande hemservicesektorn. På detta sätt
blir föräldraförsäkringen ett stöd som blir möjligt att ha stor
nytta av, exempelvis även för en småföretagare, men det
erbjuder också en möjlighet att föräldrarna "snålar" för egen
del för att senare kunna använda detta för barnvaktshjälp.
Möjligheten att överlåta till annan ska givetvis även gälla
den tillfälliga föräldrapenningen vid vård av sjukt barn.
Detta förslag framfördes redan i Dan Anderssons
Tjänstebeskattningsutredning. Utredningen menade att det
överlåtbara beloppet skulle vara den genomsnittliga
föräldrapenningen. På det viset blir det möjligt också för en
lågavlönad småbarnsmamma att anlita barnvårdare vid vård
av sjukt barn.

Växla delar av
bostadsbidragen mot
barnbidrag

För några hundratusen föräldrar ger bostadsbidragen i dag en
extra marginal-effekt på 20 procentenheter. Vid en
inkomstökning på 1 000 kronor minskar bostadsbidragen
med 200 kronor utöver att skatten och daghemsavgifterna
höjs. Genom den av Folkpartiet föreslagna kraftiga
höjningen av det allmänna stödet till dem som har
försörjningsansvar kan det selektiva stödet minskas. För de
familjer som då inte längre omfattas av bostadsbidragen
minskar marginaleffekterna kraftigt samtidigt som
konsumtionsstyrningen upphör. De familjer som befinner sig
i fattigdomsfällorna blir färre och deras möjlighet att själva
påverka sin tillvaro ökar.

Kommunal familjepolitik

Folkpartiet vill ha en "Barnomsorgspeng". Det är alltså ett
kommunalt finansierat system för likvärdiga möjligheter till
barnomsorg oavsett om man önskar kommunalt eller privat
dagis eller någon annan omsorgsform. Denna "peng" ska
naturligtvis utformas och beslutas lokalt, men det skulle vara
av stort värde om staten genom exempelvis Skolverkets
försorg tog fram metoder för kommunerna att beräkna och
utforma en sådan "peng".

Enhetliga omsorgstaxor ger låga marginaleffekter, vilket är önskvärt. Det
socialdemokratiska förslaget om maxtaxa är ett enormt principgenombrott hos
socialdemokratin för ett synsätt som Folkpartiet stått för sedan 1960-talet.
Ändå säger vi nej till förslaget i den utformning det nu har. Lokala frågor ska
hanteras lokalt.

Om staten vill minska marginaleffekter för barnfamiljer - vilket
Folkpartiet anser är mycket angeläget - är det bättra att lyfta fler
barnfamiljer
från beroendet av bostadsbidrag och att sänka marginalskatterna, bland annat
genom att minska antalet som betalar den statliga skatten på 20%.

Barnbidrag och
skattesänkning

Folkpartiet var en gång i tiden med och införde barnbidraget
och har alltid slagit vakt om det som ett sätt att ta hänsyn till
barnfamiljernas försörjningsbörda. Alternativet hade varit ett
skatteavdrag, men av förenklingsskäl valdes bidragsformen.

Vi tycker det är dags att nu mera direkt ta hänsyn till försörjningsbördan i
skattesystemet på det sätt som sker i många andra länder.

Vi föreslår alltså att alla höjningar av det generella barnstödet sker i form
av skattereduktion. I de fall där familjen inte betalar någon skatt får det
ersättas av ett kontantbidrag. Rent tekniskt är detta genom införandet av
skattekonton enkelt och obyråkratiskt att lösa; den som inte betalar
tillräckligt
med skatt kan få en automatisk kreditering på sitt skattekonto, vilken sedan
automatiskt överförs till det vanliga bankkontot precis som barnbidraget.

Större möjligheter att
köpa hushållstjänster

Folkpartiet förordar ett system med en kraftig
skattereduktion för hushållsnära tjänster till privatpersoner.
Inom denna sektor förekommer i dag mycket lite verksamhet
som betalas "vitt". Skillnaden mellan vad den som ska betala
själv måste tjäna in och vad producenten får behålla är så
stora att i praktiken blir inga "vita" tjänster utförda. Vi
föreslår därför en skattereduktion med 50% av
arbetskostnaden. Förslaget finns utförligt beskrivet i andra
program, men utformas i korthet som en skattereduktion som
säljaren får i sin skattedeklaration när man säljer dessa typer
av tjänster till privatpersoner. På detta sätt kan vanliga
familjer ha råd med exempelvis städning emellanåt.

Vård av barn i livets
slutskede

De föräldrar vars barn har drabbats av livshotande
sjukdomar behöver allt stöd de kan få. En önskvärd reform
vore att tillåta att den tillfälliga föräldrapenningen kan
utvidgas med ett ej fastställt antal dagar för vård av barn
med livshotande sjukdomar. Behovet bör kunna fastställas
efter särskild prövning och kunna styrkas med
läkarutlåtande. Rätten till tillfällig föräldrapenning i
samband med vård av barn med livshotande sjukdom bör
gälla tills dess att barnet fyller 18 år.

Föräldrapenningen bör också utvidgas så att ytterligare dagar kan
överlåtas på annan person än förälder. Det kan t ex gälla en släkting eller
annan närstående som tar hand om syskon i hemmet under tiden föräldrarna
vistas på sjukhus med sitt svårt sjuka barn.

Genom dessa förändringar kan en svår tid för föräldrar med barn med
livshotande sjukdomar rent praktiskt underlättas.

Stockholm den 31 januari 2001

Lars Leijonborg (fp)

Bo Könberg (fp)

Kerstin Heinemann (fp)

Elver Jonsson (fp)

Siw Persson (fp)

Yvonne Ångström (fp)

Harald Nordlund (fp)

Johan Pehrson (fp)

Karin Pilsäter (fp)