med anledning av prop. 2000/01:138 Överföring av fastighetstillbehör

Motion 2001/02:Bo2 av Knut Billing m.fl. (m)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen beslutar att utreda frågan om fastighetstillbehör med en tydligare behovsanalys och med beaktande av den pågående utredningen om tredimensionell fastighetsbildning.

2. Riksdagen beslutar att ersättning för överföring av egendom, såsom mark och fastighetstillbehör, skall vara marknadsmässig.

Regeringens förslag

Regeringens förslag innebär ökade möjligheter att överföra äganderätten till ett fastighetstillbehör, från en tjänande fastighet till en härskande fastighet. Förslaget i propositionen gör det möjligt att frigöra fastighetstillbehör från en fastighet utan att fysiskt skilja tillbehören från fastigheten. Åtgärderna skall under vissa förutsättningar kunna vidtas även då ägaren till den fastighet som belastats av servitut, gemensamhetsanläggning eller anläggning med ledningsrätt inte samtycker.

Om det beslutas att en anläggning skall överföras från en fastighet till en annan, skall ägaren av den fastighet som anläggningen övergår till betala ersättning enligt bestämmelserna i fastighetsbildningslagen respektive anläggningslagen. Beslutas det om frigörande av fastighetstillbehör enligt ledningsrättslagen, skall den som därigenom blir ägare till anläggningen betala ersättning enligt expropriationslagens bestämmelser.

Inskränkning i äganderätten

Med markägande följer enligt vår uppfattning rätten att bestämma över, bruka, bebygga och sälja egendom. Expropriation av mark är en kränkning av äganderätten och bör endast komma i fråga i de fall synnerligen viktiga samhällsintressen är påkallade. Statens eller kommunernas inskränkning i enskilda markägares rätt bör endast användas i syfte att skydda människor till liv, hälsa och säkerhet, för att skydda miljön och naturen eller i syfte att kunna genomföra för landet eller kommunen ytterst angelägna uppgifter.

Moderata utgångspunkter

Markägaren skall vid expropriation få ersättning för fastighetens fulla marknadsvärde samt för de kostnader och intäktsbortfall som inte kan återvinnas och som eventuellt uppkommer genom åtgärden. Den presumtionsregel som innebär att markägaren har skyldighet att bevisa att ett marknadsvärde på mark som skall exproprieras beror på andra faktorer än själva expropriationen eller dess syfte försätter den enskilde i ett underläge som inte är förenligt med grunderna för en rättsstat. Det enda rimliga förhållandet är att exproprianten skall ha bevisbördan.

Det finns vanligtvis inte några skäl för en markägare att ställa sig i vägen för angelägna allmänna intressen som vägar, järnvägar och ledningar. Men det finns heller inte några skäl att glädjas över de skambud som kan presenteras som ersättning. Med marknadsmässiga ersättningsnivåer är det troligt att överenskommelser kan uppnås i flertalet fall. Antalet tvångsförfaranden, medförande ingrepp i äganderätten, blir på detta sätt minimerade.

De föreslagna förändringarna riskerar, tvärt emot våra förslag, att urholka äganderätten ytterligare. Det är mycket viktigt att en sådan reform enbart genomförs om det verkligen föreligger ett stort behov härför. Av propositionen framgår inte någon riktig behovsanalys. Det skulle därför behövas ytterligare identifikation av behovet, med utgångspunkt i vikten av att värna och skydda äganderätten.

Inom Regeringskansliet genomförs för närvarande en utredning om tredimensionell fastighetsbildning. Frågan om överföring av fastighetstillbehör skulle troligtvis kunna lösas med hjälp av tredimensionell fastighetsbildning. Med tredimensionell fastighetsbildning skulle det bli möjligt att äga en byggnad eller anläggning på någon annans mark.

Innan ett beslut, som medför inskränkningar i äganderätten, fattas anser vi att en noggrann utredning måste vidtas där behovsanalysen utökas och hänsyn tas till utredningen om tredimensionell fastighetsbildning. Detta är av yttersta vikt när förslaget, som här är fallet, omfattar egendomsöverföring mot en fastighetsägares vilja.

Elanders Gotab, Stockholm 2001

Stockholm den 21 september 2001
Knut Billing (m)
Sten Andersson (m)	Inga Berggren (m)
Carl-Erik Skårman (m)	Ewa Thalén Finné (m)
Gunnar Axén (m)	Anna Lilliehöök (m)
Margareta Cederfelt (m)