med anledning av prop. 1997/98:99 Aktiebolagets organisation

Motion 1997/98:L19 av Rolf Dahlberg m.fl. (m)

1 Sammanfattning

I propositionen föreslås ändringar i aktiebolagslagens bestämmelser om bl.a. styrelse, bolagsstämma, revision och skadeståndsansvar. Förslagen härrör i stort från den parlamentariskt tillsatta Aktiebolagskommittén (SOU 1995:44).

Moderata samlingspartiet ställer sig i övervägande delar bakom förslagen. I vissa avseenden har vi dock en annan uppfattning än regeringen. Av skäl som närmare utvecklas nedan ifrågasätter vi det lämpliga i att ålägga revisorer en skyldighet att anmäla bolagsledningen vid misstanke om brott. I likhet med flera remissinstanser ser vi hellre att revisorer får en laglig rätt att göra en sådan anmälan till åklagare.

Vad gäller regeringens förslag avseende den kommunala revisionen är vår grunduppfattning att kommunala bolag bör avvecklas. I enlighet med tidigare framförda krav i moderata motioner måste dock kommuninnevånarnas insyn i de kommunala bolagen förstärkas så länge bolagen finns. Vår inställning till regeringens förslag är således att behovet av den kommunala revision som nu föreslås bortfaller i takt med att de kommunala bolagen avvecklas.

2 Revisor bör ges rätt att agera vid misstanke om brott

I dag har en revisor som misstänker brott inom ramen för bolagets verksamhet inte rätt att göra en anmälan till polis eller åklagare. Noteras kan emellertid att revisorns tystnadsplikt nyligen har genombrutits vad gäller finansiella företag som står under Finansinspektionens tillsyn. Revisorer i finansiella företag har genom lagändringar som sammanhänger med det s.k. BCCI-direktivet (95/26/EG) ålagts en viss rapporteringsskyldighet till Finansinspektionen i syfte att förebygga och förhindra oegentligheter i dessa företag.

Enligt regeringen är det angeläget – inte minst från ekobrottsbekämpningssynpunkt – att även revisorer i andra bolag effektivt kan ingripa mot oegentligheter som begås av bolagsledningen. I linje härmed föreslås att revisorer åläggs en anmälningsplikt för de fall revisorn misstänker att styrelseledamot eller den verkställande direktören gjort sig skyldig till vissa särskilda brott som bl.a. bedrägeri-, förskingrings- och bokföringsbrott samt vissa skattebrott. Anmälan skall lämnas till åklagare eller polis.

Om bolagsledningen avhjälpt de skadliga effekterna av gärningen behöver dock inte revisorn göra någon anmälan enligt regeringens förslag.

Enligt vår uppfattning är det från allmänna moraliska utgångspunkter nödvändigt att göra en avvägning mellan sekretessens betydelse i samhället och betydelsen av att kunna upprätthålla förtroendefulla relationer mellan människor å ena sidan och det högst angelägna intresset av att bekämpa brott på ett effektivt sätt å den andra. Efter gjorda överväganden har vi funnit att sekretessen i förevarande situationer får efterges och revisorn ges en möjlighet att anmäla brottsmisstanke till åklagare. Samtidigt bör Patent- och registreringsverket tillställas en kopia av anmälan för kännedom. Revisorsorganisationerna bör i linje härmed utarbeta rekommendationer som anger när anmälan skall ske. Rekommendationerna bör införlivas med den goda revisionsseden. På så sätt kommer disciplinära ingripanden att kunna göras mot den revisor som underlåter att göra anmälan. Enligt vår bedömning medger den föreslagna tidpunkten för ikraftträdandet, den 1 januari 1999, framtagande av erforderliga rekommendationer.

I likhet med bl.a. Svenska Revisorsamfundet (SRS) anser vi således att revisorn bör ges en rätt att anmäla misstanke om brott av de slag som regeringen föreslår. En sådan möjlighet torde vara tillräckligt effektiv för att komma till rätta med de fall där en anmälan kan vara motiverad. Den främsta anledningen till att vi förordar en rätt att anmäla framför en skyldighet är att vi i likhet med flertalet remissinstanser befarar att en anmälningsskyldighet kan undergräva förutsättningarna för att upprätthålla eller skapa ett förtroligt förhållande mellan revisorn och bolagsledningen.

Vidare anser vi att revisorns rätt att anmäla misstanke om oegentligheter inom ramen för bolagets verksamhet inte bör påverkas av huruvida oegentligheterna har rättats till av bolagsledning, vilket i enlighet med regeringens förslag skulle befria revisorn från anmälningsskyldigheten. Även om regeringens syfte är att möjliggöra ett fortsatt förtroendeförhållande mellan revisorn och bolagsledningen så kan vi från moderat håll inte bortse från att en sådan ordning kommer att stå i strid med grundläggande straffrättsliga principer. Helt klart kan regeringens förslag – om det antas – få som konsekvens att bevismaterial som kan behövas vid en framtida brottsutredning undanröjs. Vidare framstår det som främmande för en rättsstat att införa en ordning som i praktiken innebär att bolag som har ekonomiska förutsättningar att undanröja effekterna av en gärning som är eller kan vara brottslig kan undvika att revisorn gör bruk av sin anmälningsskyldighet. Vi menar att en sådan ordning inte bara skulle strida mot den grundläggande rättsgrundsatsen om allas likhet inför lag utan också riskera att undergräva allmänhetens förtroendet för rättssystemet i stort.

Mot bakgrund av vad som anförts ovan kan vi inte ställa oss bakom regeringens förslag i denna del.

3 Den kommunala revisionen

Enligt regeringen bör den kommunala insynen i kommunala bolag alltid garanteras genom såväl en examinerad revisor som en lekmannarevisor. I propositionen föreslås därför att kommunfullmäktige alltid skall utse en auktoriserad revisor och en lekmannarevisor i de aktiebolag som kommunen äger.

Moderata samlingspartiet har i tidigare motioner behandlat kommunala bolag och frågan om den bristande insynen i dessa. Vi har också pekat på de speciella förutsättningar som gäller för kommunala bolag beträffande verksamhetens finansiering och affärsmässiga risktagande jämfört med vad som gäller för privata företag. Vi menar att kommunala bolag snedvrider konkurrensen till nackdel för de privata företagen. Kommunala bolag har också nackdelar utöver de rent konkurrenshämmande. De utgör i praktiken aktiebolag utan aktieägare med allt vad det innebär av brist på insyn från kommuninnevånarnas sida. Mot bl.a. denna bakgrund har vi ansett att de kommunala bolagen utgör ett hot mot den kommunala demokratin. Vi har inte funnit skäl att ändra uppfattning utan vår kritik mot förekomsten av kommunala bolag kvarstår.

Enligt vår uppfattning bör en allmän strävan vara att avveckla de kommunala bolagen. Fram till dess är det, som vi har påpekat tidigare, helt nödvändigt med insyn i de kommunala bolagens verksamhet. Som framhållits ovan är vår ståndpunkt att behovet av den kommunala revision som nu föreslås vad gäller de kommunala bolagen bortfaller när de kommunala bolagen väl har avvecklats.

4 Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring vad gäller revisors agerande vid misstanke om brott i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kommunal revision.

Stockholm den 19 mars 1998
Rolf Dahlberg (m)
Stig Rindborg (m)	Henrik S Järrel (m)
Tomas Högström (m)	Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
Eva Björne (m)	Lennart Fridén (m)