med anledning av prop. 1997/98:93 Läroplan för förskolan

Motion 1997/98:Ub24 av Gunnar Goude m.fl. (mp)

Barnomsorgen har byggts ut i snabb takt under den senaste tioårsperioden. Nu återstår arbetet med att kvalitetssäkra verksamheterna. Som ett led i detta arbete har ansvaret för förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg överförts från Socialdepartementet till Utbildningsdepartementet. Verksamheten skall regleras i skollag och läroplan. Regeringens nu aktuella förslag gäller smärre förändringar i skollagen och ett förslag till läroplan.

1 Ändringar i skollagen

Ändringsförslagen gäller huvudsakligen vissa smärre förenklingar i kategoriseringen av olika förskoleverksamheter och skolbarnsomsorg. De föreslagna benämningarna är tydliga och förefaller i stort sett välmotiverade. Regeringen har för avsikt att relativt snart återkomma med en revidering av skollagen i syfte att få en sammanhållen lagstiftning för hela barn- och ungdomsskolan. En fråga som aktualiseras med regeringens nuvarande förslag är om inte ansvaret för förskolornas verksamhet borde tydligt anges i lagtexten liksom kompetenskrav på personal. Vi återkommer till dessa frågor under följande avsnitt där ytterligare några frågor som berör lagtextens utformning behandlas.

2 Läroplanen. Principiella utgångspunkter

Det är viktigt att slå fast att förskoleverksamheten skall avse omsorg om barnen samt barnens utvecklingsmöjligheter under de former som hittills präglat flertalet förskolor. Leken är kärnan i förskolepedagogiken och trygga relationer till vuxna och barn är en grundförutsättning. Den nya läroplanen för förskolan skall garantera barnens rätt till likvärdiga utvecklingsmöjligheter av god kvalitet.

Läroplanen får absolut inte innebära en förskjutning mot grundskolans mer skolmässiga mål och metodik. Snarare bör förskolans läroplan inspirera till att mer av förskolepedagogiken återspeglas i grundskolans verksamheter, t ex mer av lek och individualisering. Det finns skäl att särskilt påpeka detta enär vissa formuleringar i propositionen snarare annonserar en annan riktning. Så talas t ex om en ”perspektivförskjutning” i inledningen till det stycke där det sägs att samhällsutvecklingen ställer ökade krav på en kunskaps- och kompetensutveckling för individen som kan grundläggas redan i förskolan. I samma avsnitt (Principiella utgångspunkter) talas om att sambanden skall förstärkas med de skolformer som barnen fortsätter till efter avslutad förskola. Dessa inslag i avsnittet om utgångspunkter är inte i linje med Miljöpartiets syn på förskoleverksamhetens mål och metoder. De återspeglas tyvärr också i vissa delar av läroplansförslaget.

3 Förskola för alla barn

I hälften av landets kommuner utestängs barn till arbetslösa från förskoleverksamheten. Om ett barns förälder blir arbetslös så utestängs barnet från förskolan. Detta är oacceptabelt. Alla barn skall ha samma rätt till plats i förskolan. Om detta av ekonomiska skäl inte går att genomföra fullt ut redan nu så skall under en övergångstid rätten till plats i förskolan gälla alla barn fr o m 3 års ålder.

4 Ansvarsfördelning och kompetens

Varken skollagen eller läroplanen behandlar enligt regeringens förslag frågan om ansvarsfördelningen för en förskolas verksamhet mer precist. Ett vagt formulerat ansvar läggs på det s k arbetslaget. Något övergripande ansvar motsvarande rektors i grundskolan finns inte. Inte heller anges att lärarna, förskollärarna, har ett pedagogiskt ansvar. Barnskötarnas ansvarsområde berörs inte alls. Kompetenskraven är urvattnade, man nöjer sig med att konstatera att ”kommunerna har ... satsat på en välutbildad och kompetent personalkår”.

Att såväl ansvar som kompetens hos personalen lämnats utanför skollag och läroplan ligger knappast i linje med tanken att kvalitetssäkra förskoleverksamheten. Kravet på kompetens och tydliga ansvarsfördelningar måste naturligtvis noga beaktas i arbetet med läroplanen och den nya skollag som regeringen aviserat. Det bör också ställas krav på att dagbarnvårdare bereds möjlighet till kortare utbildningar (veckokurser) och får tillgång till rådgivning och diskussioner med förskollärare t ex via öppna förskolan eller särskilda förskolor. För barn med andra modersmål än svenska bör särskilt uppmärksammas behovet av personal som behärskar barnets hemspråk. Kommunen har också det övergripande ansvaret för att döva eller gravt hörselskadade barn i förskolan har tillgång till personal som kan teckenspråk.

5 Läroplanen – struktur och inriktning

Förslaget till struktur av läroplanen förefaller vara en rimlig avvägning. Regeringen föreslår att förskolan skall få en styrning i form av en förordning som skall tydliggöra förskolans pedagogiska roll. Detta är bra. Att läroplanen skall gälla förskolor och fritidshem men användas som rekommendation för familjedaghem och öppna förskolor är också rimligt. Läroplanens funktion för enskilt drivna förskolor är emellertid otydligt redovisad i propositionen. När det gäller enskilt drivna förskolor så bör i detta sammanhang också påpekas att regeringen, precis som fallet var vid regeringens tidigare förslag för förskoleklasserna, inte har funnit någon lämplig lösning på frågan om tillståndsgivning för enskilda förskolor. Miljöpartiet har tidigare påpekat att denna fråga måste få en lösning, och vi förutsätter att regeringen återkommer med förslag om hur regleringen av tillståndsgivning skall ske. Så skall t ex en Waldorfskola, som har tillstånd för sin verksamhet i en kommun, också ha möjlighet att öppna en förskola med en för denna skola anpassad pedagogisk inriktning. Skollag och läroplan för förskola får inte leda till att mångfalden och friheten att driva förskolor med olika pedagogiska inriktningar hämmas. De skall tvärtom främja sådana för förskolepedagogikens utveckling viktiga inslag.

6 Läroplanens innehåll. Omsorg, lek och lärande

Regeringen inleder med att betona just lekens och omsorgens centrala plats i förskolan och fokuserar på barnens utveckling. Tyvärr så fullföljs inte denna ansats, utan förslaget mynnar ut i omfattande beskrivningar av kunskap (i form av fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet) och hur denna skall manifesteras i form av kunskap inom språk, matematik, natur, kultur mm. Vissa delar av det som här behandlas är dock i linje med inledningens intentioner, t ex avsnittet om naturförståelse och estetiska upplevelser och uttryck. Däremot saknas det individuella utvecklingsperspektiv som bör prägla hela den förskolepedagogiska verksamheten. Barnomsorg och skolakommitténs betänkande lägger stor vikt vid detta. Det handlar om synen på barnens utveckling i olika avseenden; olika pedagogiska inslag i verksamheten som stimulerar barns motoriska, sociala, språkliga, emotionella och kognitiva utveckling. Varför har man i regeringens förslag inte beaktat dessa aspekter?

Utvecklings- och mognadsaspekterna kommer i skymundan delvis på grund av att regeringen närmar sig förskolans verksamhet från fel håll. Man har utgått från grundskoleperspektivet och gått bakåt i stället för att starta med barnets födelse och gå framåt. Hade man gjort detta hade t ex barnskötarnas pedagogiska arbete fått en mer framträdande roll. Man hade t ex inte glömt sådana centrala delar som potträning, motorisk-perceptuell utveckling och kognitiv utveckling hos små barn, små barns rättighet till nära kroppskontakt med vuxna, etc. I detta sammanhang kan man också ställa frågan om det var klokt att regeringen inte följde kommitténs förslag att införa inte bara mål att sträva mot utan också mål att uppnå. Och det gäller då inte bara potträning.

Krav på att personalen verkligen följer varje barns utveckling, t ex genom regelbundet återkommade observationer måste ingå i läroplanen. Förskollärare har i sin utbildning fått kunskap om och träning i observationsteknik.

Formerna för samverkan mellan föräldrar och förskola bör också tas upp och krav på t ex regelbundet återkommande utvecklingssamtal (förslagsvis minst två gånger per termin) bör skrivas in i läroplanen. I propositionen skriver regeringen att ”i förskolan har föräldrar och personal kontinuerliga samtal om barnets utveckling och lärande”. Så är det nog inte vid många av dagens förskolor. För att den viktiga samverkan mellan föräldrar och förskola skall bli verklighet måste också allmänna krav och rekommendationer skrivas in i läroplanen.

En viktig fas i förskoleverksamheten är inskolningen av barn. Många förskolor saknar goda rutiner för denna mycket viktiga del i verksamheten (och ofta är barngrupperna så stora att inte tillräcklig tid kan avsättas). Även krav på goda inskolningsrutiner bör skrivas in i läroplanen.

En annan viktig förutsättning för kvalitetssäkring som bör tas upp i en läroplan är att personalen måste få särskilt avsatt tid för planering och utvärdering, t ex i form av planeringsmöte några timmar varje vecka. Krav på återkommade fortbildning för personalen bör också skrivas in.

7 Planering och utvärdering

Genom att det övergripande ansvaret är otydligt uppstår svårigheter att ernå tydliga garantier för uppföljning, utvärdering och åtgärder i aktuella fall. Ett steg i rätt riktning vore att kräva att kommunen skall ta med förskoleverksamheten i den kommunala skolplanen. Denna typ av övergripande planering skulle också innebära att olika samverkansformer underlättas. Så skulle t ex bildande av samverkansenheter mellan förskola, öppna förskolan och familjedaghem underlättas. Det är också lämpligt att varje förskola upprättar en egen arbetsplan, som ett led i det pedagogiska planeringsarbetet. Det skulle aktivera det pedagogiska utvecklingsarbetet och underlätta för utomstående att få en bild av verksamheten. Arbetsplaner är också ett instrument för utbyte av kunskap mellan olika förskolor, vilket kan vara en ytterligare stimulans för utvecklingen av förskolepedagogiken.

8 Behov av gemensamma resurser

Förskolor, öppna förskolor och familjedaghem är som regel mycket små enheter. De har inte på samma sätt som en större skola möjlighet att hålla egen specialkunskap för olika behov. Det kan gälla tillgång till speciallärare för barn med speciella behov av stöd, t ex vid försenad språkutveckling, tillgång till förskolepsykolog för barn med psykiska problem och hälsokontroller av barnläkare. Det är naturligt att kommunen centralt bygger upp en sådan service. Detta bör åläggas kommunen i särskild förordning. Det är angeläget att alla former av förskoleverksamhet får tillgång till sådan specialisthjälp, alltså även öppna förskolor, familjedaghem och förskolor i enskild regi.

9 Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nytt förslag till ändring i skollagen samt läroplanen i vad avser ansvarsfördelning och personalens kompetens,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om principiella utgångspunkter för läroplanen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rätten för alla barn till en plats i förskolan fr.o.m. tre års ålder,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om dagbarnvårdares tillgång till utbildning och rådgivning,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av personal med kunskap i teckenspråk och andra modersmål än svenska,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av nya regler för tillståndsgivning för vissa förskolor i enskild regi,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att det ontogenetiska perspektivet får större utrymme i läroplanens skrivningar om mål och metoder för de yngsta barnen,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om individuell uppföljning och utvecklingssamtal,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av goda inskolningsrutiner,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att läroplanen skall fastställa personalens rätt till planeringstid och fortbildning,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förskoleverksamhetens plats i den kommunala skolplanen,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetsplaner för förskolor,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillgång till speciallärare, förskolepsykologer och barnläkare för förskolor, öppna förskolor och familjedaghem.

Stockholm den 20 mars 1998
Gunnar Goude (mp)
Kia Andreasson (mp)	Eva Goës (mp)
Ewa Larsson (mp)	Gudrun Lindvall (mp)
Ragnhild Pohanka (mp)