med anledning av prop. 1997/98:81 Föräldraledighetsdirektivets genomförande i Sverige

Motion 1997/98:A62 av Andreas Carlgren m.fl. (c)

Rätt till föräldraledighet

Regeringen anför att när det gäller direktivets rätt till föräldraledighet så anser man att det svenska regelsystemet är mycket förmånligare än direktivets rätt till ledighet. Detta kan möjligen äga sin riktighet då direktivet inte innehåller några regler om ersättning vid föräldraledighet motsvarande de som finns i svensk lagstiftning.

Den individuella rätt till tre månaders ledighet som enligt direktivet skall garanteras för vardera föräldern bör enligt direktivets 2 § 2 beviljas på så sätt att den inte kan överlåtas. I propositionen dras slutsatsen att då svensk lagstiftning ger båda föräldrarna denna rätt samtidigt, blir det inte aktuellt att överlåta någon rätt till ledighet till den andre föräldern.

Föräldraledigheten för flertalet barnfamiljer är helt bunden till möjligheten att erhålla ersättning under ledigheten. Enligt reglerna om föräldrapenning utgår ersättning endast till en förälder i taget. Vidare kan enligt ersättningsreglerna en förälder avstå sin rätt till föräldrapenning, och sin därmed sammanhängande rätt till ledighet, till förmån för den andre föräldern. Den enda ersättningsperiod, och därmed ledighet, som inte kan överlåtas utgörs av den s.k. ”pappamånaden” om 30 dagar.

Konsekvenserna av de svenska reglerna om ersättning vid föräldraledighet blir att svensk rätt i praktiken saknar den oöverlåtbara ledighet om tre månader som direktivet stadgar, då hela rätten till ledighet, med undantag av en månad kan överlåtas.

Männen bör uppmuntras att dela ansvaret för familjen och uppmuntras till att utnyttja föräldraledigheten. Enligt svensk lagstiftning har båda föräldrarna rätt till ledighet om 18 månader vardera. De har rätt till ledighet med ersättning om 225 dagar vardera. Föräldraledigheten är tyvärr fortfarande i stor utsträckning en mammaledighet. Det är utan tvekan så att ett jämställt samhälle, där män och kvinnor har lika värde på arbetsmarknaden, förutsätter att man också delar på ansvaret för barnen. Direktivet syftar till en jämnare fördelning av föräldraledigheten mellan föräldrarna. Mot denna bakgrund blir vår slutsats att mer bör göras för att uppmuntra och få pappor att vara föräldralediga. Detta skall ske både med information och med att den pappaledighet som är individuellt anknuten förlängs till tre månader.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen beslutar att den pappaledighet som är individuellt anknuten förlängs till tre månader.

Stockholm den 26 mars 1998
Andreas Carlgren (c)
Margareta Andersson (c)	Marie Wilén (c)

Elanders Gotab, Stockholm 1998