med anledning av prop. 1997/98:70 Att utveckla ett grannlandssamarbete - Sveriges utvecklingssamarbete med Central- och Östeuropa år 1999-2001

Motion 1997/98:U45 av Lennart Rohdin m.fl. (fp)

Inledning

Med kommunismens sammanbrott och Sovjetväldets upplösning återvann människorna i Öst- och Centraleuropa möjligheten att själva forma sin framtid i frihet och demokrati. De tre baltiska staterna Estland, Lettland och Litauen återvann sin frihet och sitt oberoende och en helt ny situation uppstod i vårt eget utrikes- och säkerhetspolitiska närområde. Med Ukraina och Vitryssland uppstod två nya grannar vilka båda förändrat kartan väsentligt, även om utvecklingen i Vitryssland inger mycket oro.

Med murens fall i Berlin hösten 1989 blev Gemensam säkerhet i Europa inte bara en vision utan en verklighet möjlig att uppnå. Bara på några år förändrades Sveriges säkerhetspolitiska närområde, så att den militära hotbilden mot svenskt territorium närmast eliminerats för mycket lång tid framöver. Nyckeln till vår egen relativa säkerhet ligger i utvecklingen i Baltikum.

Däremot är stabiliteten och säkerheten för de tre baltiska staterna fortfarande mycket mer osäker. Något direkt militärt hot är knappast troligt, men risken för temperaturhöjande konflikter med den ryske grannen består. Rysk stormaktsretorik och utnötande långbänkar i förhandlingarna om bl a gränsdragningsfrågor bidrar inte till att skapa förtroende och ökad stabilitet.

EU-utvidgningen

Det var av central betydelse att särskilt de svensk-danska ansträngningarna att placera Lettland och Litauen på samma startlinje som Estland och övriga stater i den tänkta första startgruppen inför EUs kommande östutvidgning kröntes med framgång vid EUs toppmöte i Luxemburg hösten 1997. Det kommer emellertid att krävas minst lika stora ansträngningar för att inom ramen för det politiska förhandlingsspelet i EU se till att alla de tre baltiska staterna finns med också vid målgången. Här ligger Sveriges allra viktigaste säkerhetspolitiska uppgift de närmaste åren.

Utvecklingen i Östersjöregionen och särskilt i de tre baltiska staterna kommer således att stå i fokus för svensk utrikes- och säkerhetspolitik långt in i det kommande seklet. Frågan om de baltiska staternas EU-medlemskap är där uppgiften nummer ett – inte minst därför att vi själva är ett medlemsland med betydande möjligheter att påverka utvecklingen.

Men också ett NATO-medlemskap skulle öka stabilitet och förutsägbarhet för de tre baltiska staterna, då detta skulle bidra till att minska riskerna för externa felbedömningar av dessas säkerhetspolitiska förutsättningar. Det är ingen inblandning i inre angelägenheter att stödja de tre baltiska staternas egen önskan om NATO-medlemskap – det är ett svenskt egenintresse, som vi också bör hävda och verka för.

Grannlandssamarbete

Det svenska samarbetet med Central- och Östeuropa går nu in i sin fjärde fas. Det utgör och har utgjort ett värdefullt bidrag att stödja reformprocessen och demokratiseringen i de nya spirande demokratierna efter kommunismens fall. Stora framsteg har gjorts, vilket inte får döljas av att mycket stora problem fortfarande återstår.

Polen är på väg in i såväl EU som NATO som fullvärdig medlem redan vid millennieskiftet. De tre baltiska staterna finns bara 7 år efter sin återuppståndelse med på den gemensamma startlinjen inför den kommande EU-utvidgningen. Även om problemen i Ryssland och Ukraina är enorma i omställningen till fungerande demokratiska samhällen och marknadsekonomier är båda mitt i en snart oåterkallelig integration i det politiska och ekonomiska samarbetets alla strukturer i Europa.

Det hittillsvarande samarbetet med Central- och Östeuropa utvärderades hösten 1997. Utvärderingen visade att resultaten av samarbetet är mycket goda och det svenska samarbetet är ändamålsenligt, effektivt och flexibelt och att det successivt har förbättrats. Mellan åtta och nio av tio projekt uppvisar goda eller mycket goda resultat. Bara ett par projekt kan betecknas som misslyckanden. Detta är, med den kännedom vi har om den här typen av projekt, ett mycket gott betyg.

I takt med den mycket positiva utvecklingen i vårt närområde formas våra ansträngningar och vårt samarbete inom ramen för alla de olika former och samarbetsstrukturer som vi deltar i. Samarbetet inom ramen för Utrikesdepartementets verksamhetsområde 7 B Samarbete med Central- och Östeuropa blir därför bara en del om än en nog så väsentlig i vårt fortsatta samarbete. Vi välkomnar därför regeringens förslag till ett integrerat grannlandssamarbete.

De fyra målen för samarbetet fortsätter att gälla, vilket vi ställer oss bakom. Från utvärderingen av samarbetet vill vi särskilt lyfta fram två aspekter. Det gäller bl.a. stödet för en demokratisk utveckling, där behovet av fortsatta och intensifierade insatser för att stödja utvecklingen på rättsområdet är stort. Det är väsentligt såväl för invånarna i våra nya demokratiska grannstater, som levt under system där rättssystemet tjänat det kommunistiska maktsystemet och där den enskilde varit rättslös, som för den ekonomiska utvecklingen, för vilken fungerande rättssystem är en viktig förutsättning för att företag och investeringar skall ges stabila och förutsägbara villkor.

Men det gäller också utvecklingen på det sociala området, där utvecklingen är värre än befarat. De drabbade är särskilt kvinnorna och barnen. Inte minst i Ryssland är den sociala misären stor. Skakande skildringar når oss t ex från Kaliningradområdet, bara några mil över Östersjön. Nästan hälften av alla barn i Ryssland lever i familjer med mindre än 500 kr i månadsinkomst. Då kan man lätt föreställa sig att det är många av dem som har det mycket, mycket värre. Och den dramatiskt sjunkande medellivslängden för män understryker allvaret i den sociala utvecklingen.

Utredaren föreslog att ett nytt mål införs för samarbete – att främja social trygghet. Regeringen anser att dessa frågor täcks av målet att stödja en socialt hållbar ekonomisk utveckling samt föreslår att ett jämställdhetsperspektiv skall prägla samarbetet. Vi kan ställa oss bakom detta under förutsättning att frågan om barnens utsatta situation särskilt uppmärksammas i det fortsatta samarbetet.

Samarbetsländer

De tre baltiska staterna står i fokus för det svenska samarbetet. I takt med att Polen alltmer integreras fullt ut i olika europeiska samarbetsfora är det naturligt att samarbetet successivt tar andra mer normala former. Utvecklingen i Ryssland kommer fortsatt att vara av vital betydelse för utvecklingen i vår del av Europa. Vårt samarbete med Ryssland kan till volymen aldrig möta annat än en liten del av de behov som föreligger. Rätt inriktat kan det emellertid innebära ett viktigt stöd. Det är därför naturligt att Ryssland får en hög prioritet i det svenska samarbetet. Sveriges relationer ned Ukraina är viktiga och samarbetet utgör även här ett viktigt bidrag till den fortsatta integrationen i det europeiska samarbetet.

Situationen i Vitryssland är betydligt mer oroväckande och svårbedömbar. I den mån vi kan stödja utvecklingen mot mer demokrati, pluralism och rättstrygghet är detta angeläget. Inom ramen för samarbetet med Central- och Östeuropa bör vi ha en beredskap för mer omfattande samarbete med Vitryssland, när förutsättningarna för detta kan komma att förändras i positiv riktning.

Kärnsäkerhet

En olycka i något av de osäkra kärnkraftverken i Östeuropa skulle få dramatiska effekter för svenska medborgare, liksom självklart för människorna kring de berörda verken. Risken för en olycka vid kärnkraftverken i forna Sovjetunionen eller Östeuropa är betydligt större än vid något av de svenska kärnkraftverken.

Sverige bör därför kraftigt öka sina insatser för säkrare kärnkraft i Sveriges närområde. Detta bör ske såväl direkt som tillsammans med andra EU-länder. Sverige bör ta initiativ till en europeisk konferens om ekologiskt hållbara energisystem och kärnkraftssäkerhet.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige bör stödja de tre baltiska staternas egen önskan om EU- och Natomedlemskap,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige aktivt bör stödja utvecklingen på rättsområdet i Öst- och Centraleuropa,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att barnens utsatta situation särskilt uppmärksammas i det fortsatta utvecklingssamarbetet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige bör ha en beredskap för mer samarbete med Vitryssland, om utvecklingen vänder åt rätt håll,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige bör verka för ökad kärnsäkerhet i Öst- och Centraleuropa.

Stockholm den 26 mars 1998
Lennart Rohdin (fp)
Karl-Göran Biörsmark (fp)	Kerstin Heinemann (fp)