med anledning av prop. 1997/98:62 Regional tillväxt - för arbete och välfärd

Motion 1997/98:A24 av Birgitta Hambraeus (c)

Distansutbildning

Det går olika moden i framtidsstudierna. Just nu påstår man att framtiden endast finns på universitetsorterna och att landsbygdens folk kommer att bosätta sig där. På 70-talet hade man mer realistiska visioner. Sekretariatet för framtidsstudier inom regeringskansliet tog fram viktigt beslutsunderlag för ett bebott Sverige.

Under bondesamhället arbetade de flesta med jorden i hela landet. När industrisamhället växte fram flyttade folk till industriorter. Allt effektivare produktionsmetoder har lett till att industrin behöver färre anställda. Vi ser kunskapssamhället framför oss.

Nu tänker framtidsforskarna sig att detta postindustriella samhälle, som bygger på allt mer förfinad kunskap, kommer att medföra att alla bosätter sig i universitetsstäderna. Detta enligt min mening något fyrkantiga tänkande vilar på missuppfattningen att man bara kan få kunskap i stora städer och att nyskapandet bäst sker där. Det är naturligt att unga vill se sig om och studerar på högskoleorter, men när de börjar sitt förvärvsarbete och bildar familj, är det lika naturligt att de föredrar landsbygdens goda miljö och utrymme. Kunskapssamhället är inte geografiskt bestämt som bondesamhället och industrisamhället var.

För att lära sig och tänka nytt behöver man kontakt med andras tankar. Med modern teknik kan man lika väl sitta i dalaskogarna och nå hela världen som i en stad. Det är också viktigt för nytänkandet att man lätt kan träffa människor med olika erfarenhet. Det sker bäst på landet, där man möts i olika åldrar och funktioner och där det är mindre naturligt att endast umgås med sina yrkessyskon.

De nya skapande idéerna för det framväxande kretsloppssamhället, där de areella näringarna får en ny och central roll, kommer också lättare till dem som har naturen inpå sig.

Vi ser nu hur ungdomar som växt upp i Dalarna och skaffat sig utbildning på annan ort vänder tillbaka hem till sitt nätverk av vänner. Tillsammans konkretiserar man nya företagsidéer, med en helhetssyn. I Orsa t ex planerar man att kombinera turistnäringens behov av en levande öppen bygd, människors längtan att uppehålla produktionen på förfädernas och förmödrarnas åkrar, ett charkuteris efterfrågan på kött från utegångsgrisar, skogsbrukarnas intresse av avsättning på nära håll för restprodukter och landets behov av ekologiska råvaror till drivmedel och industrin. Sammantaget har detta gett upphov till en spännande affärsidé, som vunnit gehör i vida kretsar. Det är mycket lättare att skapa på landet än i staden.

Att folk flyttar till koncentrationsorterna är inget nytt. På 50- och 60-talen uttyddes AMS alla måste söderut och en aftontidning talade om den glädjande folkvandringen. Så vände trenden och på 70- och 80-talen gick flyttströmmarna tillbaka till landsbygden. I Dalarnas minsta kommun Orsa ökade befolkningen årligen och särskilt i Skattungbyn, som helt dömts ut av prognosmakarna. Människor med nya idéer trodde på byn och flyttade dit. Nu kommer yngre ättlingar till skattungebor tillbaka, en ny skola har byggts, ett servicecentrum och ekologiskt avancerade hus.

Under de senaste två åren har flyttströmmen vänt tillbaka till storstäderna igen. Det är lika lite nu någon oemotståndlig utveckling. Om man kan försörja sig på landet och känner att det händer spännande saker där, finns det många människor som föredrar landsbygdens mer allsidiga liv. Storstädernas svåra problem löses bäst om hela landet lever. Vi får akta oss för en utveckling som den i Kanada, där landsbygden utarmats. En målmedveten regionalpolitik är nödvändig för ett gott liv i hela landet.

Distansutbildningen är av avgörande betydelse för att föra ut högskolans kunskap och självförtroende till landsbygdens folk. I kunskapssamhället måste man lära nytt hela livet och kunna bedriva universitetsstudier överallt. Med hjälp av IT kan högre studier bedrivas på ett kvalitativt högtstående sätt även på mindre orter.

Regeringen uppmärksammar distansutbildningens stora möjligheter för högre studier utanför högskole- och universitetsorterna. Utbildningen ska byggas ut med minst 1500 platser senast år 2000. Planeringen ska börja redan i år och ett utvecklingscentrum föreslås förläggas till Härnösand.

Det är viktigt att mottagarna av högskoleutbildning via distansteknik kan styra utbudet och därmed också påverka vilka högskolekurser och utbildningar som kommer människorna till del lokalt. Utbudet bör sålunda vara efterfrågestyrt och styras av behoven hos landsbygdens folk och företag. Permanenta högskoleplatser och resurser bör tilldelas lokala studiecenter som i samarbete med högskolor och universitet anordnar distansutbildning. Dessa studiecenter skall i huvudsak ha en beställarfunktion. I samverkan i olika nätverk inhämtas utbildningsbehovet lokalt. Via nätverk samordnas och upphandlas efterfrågad högskoleutbildning av olika högskolor och universitet, varvid pris och kvalité är avgörande vid valet av leverantör.

Regeringen skriver att planering och genomförande av verksamheten bör ske på riksbas och anförtros åt en särskild delegation som skall disponera resurserna och förfoga över platserna och på uppdrag av regeringen upphandla utbildningar bland högskolorna. Planeringen inleds redan i år.

Regeringen tänker sig att distansutbildning främst är något för stödområde 1, men ska återkomma senare i samband med behandlingen av utredningen DUKOM:s förslag.

Siljansutbildarna AB är ett kommunalt utbildningsbolag som ägs av de fem Siljanskommunerna Leksand, Mora, Rättvik, Orsa och Älvdalen. Bolagets huvuduppgift är att verka för att högskoleutbildning kommer Siljanskommunernas invånare till del lokalt. Siljansutbildarna är knutna till nätverket NITUS, som i samarbete med olika högskolor och universitet bedriver utbildning och undervisning på högskolenivå också utanför stödområde 1. Efterfrågan på sådan utbildning från ortsbundna människor i Siljansbygden och i övriga NITUS-anslutna kommuner är mycket större än det utbud som NITUS och Siljansutbildarna för närvarande erhåller via högskolor och universitet.

De distansöverbryggande verktyg som Siljansutbildarna och NITUS unyttjar är bl a Telebild, Internet, First Class, fax och telefon. Studiegrupper bildas på lokala studiecenter. Där finns all erforderlig utrustning för att bedriva distansstudier. Studenterna skrivs in vid en högskola eller ett universitet men genomför i huvudsak sina studier vid ett lokalt studiecenter.

Via Telebild kan studenter på olika studieorter samtidigt se, lyssna och kommunicera med en föreläsare eller seminarieledare. Föreläsaren kan via
bl a Telebild använda bilder och diagram. Eleverna kan sålunda vara utspridda över hela landet och läsa ordinarie kurser. Universitet kan också skräddarsy utbildningar i smala ämnen efter den efterfråga som finns.

NITUS omfattar i dag 38 kommuner. Just nu läser ca 1500 studenter olika högskolekurser inom NITUS och Siljansutbildarna.

Undersökningar har visat att distansutbildning är en utmärkt metod att skaffa sig högskoleutbildning. NITUS och Siljansutbildarnas elever uppvisar en mycket hög examinationsfrekvens.

Det är därför motiverat att NITUS och Siljansutbildarna ingår i den delegation som skall ha till uppgift att disponera högskoleresurser för att säkerställa att det lokalt efterfrågestyrda perspektivet lyfts fram och att vi inte enbart får ett producentperspektiv.

Vidare bör tillräckligt många högskoleplatser avsättas för att fylla behovet utanför högskoleorterna.

Resurser bör reserveras för driften av lokala kommunala studiecenter, som möjliggör och säkrar dessas existens.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokalt efterfrågestyrd distansutbildning för hela landet.

Stockholm den 26 mars 1998

Birgitta Hambraeus (c)

Elanders Gotab, Stockholm 2002