med anledning av prop. 1997/98:62 Regional tillväxt - för arbete och välfärd

Motion 1997/98:A15 av Hans Karlsson m.fl. (s)

I propositionen föreslår regeringen mål och riktlinjer för regionalpolitiken och en ny regional näringspolitik. En av de åtgärder regeringen föreslår är att fyra län tillåts att lokalt och regionalt bestämma användningen av arbetsmarknadspolitiska medel.

Vi tror att detta är verksamma åtgärder som kan bidra till att förändra utvecklingen när det gäller att bo, leva och försörja sig i glesbygden. Regeringens förslag förefaller väl avvägda med tanke på att försöksverksamhet med nödvändighet behöver avgränsas. Regeringen har tidigare beslutat om försöksverksamhet i Skåne län. Nu föreslås att fyra av de s.k. skogslänen ges samma möjlighet. Det är Värmlands, Dalarnas, Gävleborgs och Jämtlands län.

Vi finner dock att det är olyckligt att utelämna en hårt utsatt del av Bergslagen från de möjligheter som en lokal styrning av arbetsmarknadspolitiken kan ge. Den norra och västra delen av Örebro län har genomgått samma strukturomvandling som anges som skäl för att utse de ovan nämnda fyra länen till försöksområde. Vi anser att det finns utomordentligt goda skäl för att också inbegripa dessa områden i en försöksverksamhet. Om hela Örebro län skulle omfattas av försöksverksamheten så kunde dessutom regeringen få värdefulla erfarenheter av hur ett sådant försök skiljer sig i resultat mellan glesbygd och storstad, mellan områden med stor arbetslöshet och strukturproblem och områden som har en relativt låg arbetslöshet med en god utveckling, men ändå har en kvardröjande långstidsarbetslöshet som inte låter sig betvingas av en stor efterfrågan på arbetskraft inom industrin.

Vi tycker det skulle vara utomordentligt intressant att jämföra vad som händer exempelvis i Hällefors respektive Kumla om länet och kommunerna ges relativt fria händer med de arbetsmarknadspolitiska medlen. Hällefors har under en följd av år upplevt en fortlöpande minskning av folkmängden. Det har också inneburit en kraftig förändring av ålderssammansättningen i befolkningen. Ungdomarna flyttar och de äldre blir kvar. En fortsatt sådan utveckling riskerar att kraftigt försämra samhällsservicen och omöjliggöra en vändning i utvecklingen.

I Kumla är situationen helt annorlunda. Efterfrågan på arbetskraft är hög. En viss tendens till bostadsbrist kan skönjas. Ericsson Mobile har utvecklats kraftigt under de senaste åren. Den här utvecklingen har också dragit med sig en ökad sysselsättning hos mindre företag inom tillverkningsindustrin i Kumla och angränsande kommuner. Trots denna utveckling finns det en kvardröjande långstidsarbetslöshet som inte låter sig betvingas av stor efterfrågan på kvalificerad arbetskraft inom data- och tillverkningsindustrin.

I Örebro har kommunen och arbetsförmedlingarna prövat olika okonventionella grepp. Ett sådant var ”jobb till tusen”. Fack, företag, kommunen och arbetsförmedlingarna gjorde gemensam sak för att bekämpa arbetslösheten. Det gav mer än 1 500 ungdomar möjlighet att få ett jobb under längre eller kortare tid. Ganska många fick till och med tillsvidareanställning.

Nu har arbetsförmedlingarna tagit nya grepp för att se till och besätta så många lediga platser som möjligt. Man gör det genom att i ökad utsträckning renodla personalens arbetsuppgifter. Några koncentrerar sig på företagskontakter och har en greppbar bank av sökande att tillgå. Andra arbetar mera långsiktigt med utredning, vägledning, rehabilitering o.s.v. för den gruppen sökande. Även detta annorlunda sätt att ta sig an sina uppgifter är värt att studera ur ett perspektiv med ökad lokal styrning.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utse ytterligare områden för lokal styrning av arbetsmarknadspolitiska medel.

Stockholm den 19 mars 1998
Hans Karlsson (s)
Maud Björnemalm (s)	Nils-Göran Holmqvist (s)
Inger Lundberg (s)	Håkan Strömberg (s)
Helena Frisk (s)