med anledning av prop. 1997/98:55 Kvinnofrid

Motion 1997/98:Ju31 av Rolf Åbjörnsson m.fl. (kd)

1 Inledning

Regeringens proposition Kvinnofrid behandlar i huvudsak åtgärder för att motverka våld mot kvinnor, prostitution och sexuella trakasserier i arbetslivet.

Det ligger i allas intresse att arbeta brottsförebyggande och Kristdemokraterna är positiva till flertalet av propositionens förslag. Vi vill betona att kvinnomisshandel, liksom annan form av misshandel, i grunden är ett brott mot alla människors lika värde. Samhällets grundläggande värderingar behöver lyftas fram. Många gånger kan en trygg uppväxt och goda förebilder, som också har förmåga att sätta gränser, ge den etiska kompass vi alla behöver för att brott ska förhindras.

Både män och kvinnor måste hjälpas åt att förebygga våldssituationer.

Varje år utsätts tiotusentals kvinnor i Sverige för misshandel och sexualbrott. Denna typ av brott har ökat kraftigt. Regeringen avsätter sammanlagt 41 miljoner kronor för åtgärder som bland annat ska bidra till att förebygga våld mot kvinnor.

Enligt propositionen ska bland annat statistikunderlaget över våldsbrott mot kvinnor förbättras genom att 2 miljoner kronor anslås till en brottsofferundersökning. Statistiken och därmed kunskapen om våldsbrott mot kvinnor är idag bristfällig, varför Kristdemokraterna välkomnar förslaget om en brottsofferundersökning. 6,5 miljoner kronor satsas på fortbildning av de yrkesgrupper som ska ta hand om utsatta kvinnor. Socialstyrelsen får 5 miljoner kronor för att leda ett projekt om våld mot kvinnor och prostitution. Såväl kvinnojourerna som mansjourerna får extra anslag för utvecklingsarbete.

2 Frivilliga organisationer

Hos frivilliga organisationer finns mycket av det ovärderliga engagemang, som samhället bör ta till vara och stödja på olika sätt. Kristdemokraterna bifaller de ökade anslag till frivilliga organisationer som regeringen föreslår.

3 Brott mot kvinnofrid

Regeringen vill införa ett särskilt kvinnofridsbrott: grov kvinnofridskränkning. Grov kvinnofridskränkning uppstår då en man utför upprepade, straffbara kränkningar, riktade mot en kvinna han har eller har haft ett förhållande med. Brottet ska kunna ge fängelse mellan sex månader och sex år. Det upprepade eller systematiska i beteendet ska ges särskild tyngd vid bedömningen av straffvärdet. Det är tänkt att den samlade bilden ska vara avgörande, inte som nu, varje händelse för sig. När brottet utförs mot barn eller andra närstående personer ska det kallas grov fridskränkning.

För att kunna döma för det nya brottet krävs att gärningarna varit ett led i en upprepad kränkning av personens integritet och varit ägnade att allvarligt skada personens självkänsla.

Kristdemokraterna stöder förslaget, som förhoppningsvis kommer att motverka kvinnomisshandeln. De senaste tio åren har antalet anmälda misshandels- och sexualbrott ökat kraftigt och i många fall är det kvinnans man som är den skyldige.

4  Ändring i socialtjänstlagen

Regeringen vill komplettera socialtjänstlagen med en ny bestämmelse om att

”socialnämnden bör verka för att kvinnor som är eller har varit utsatta för våld eller andra övergrepp i hemmet får stöd och hjälp för att förändra sin situation”.

Kvinnovåldskommissionen visar att det finns brister när det gäller socialtjänstens möjligheter att på ett kvalitetsmässigt sätt arbeta med kvinnor som utsatts för våld. Dels för att många kvinnor döljer att de är utsatta för våld i hemmet, dels för att socialsekreterarna bl. a. på grund av bristande kunskaper i allmänhet inte är tillräckligt uppmärksamma på problemet.

Mot den bakgrunden är regeringens förslag bra, men troligtvis skulle mer bli uträttat runt om på socialkontoren i Sverige om det står i lagen att

”socialnämnden skall verka för att kvinnor som är eller har varit utsatta för våld eller andra övergrepp i hemmet erbjuds stöd och hjälp för att förändra sin situation.”

Man kan ju inte tvinga en människa att förändra sin situation, men man kan erbjuda människan stöd och hjälp att klara av det.

Den aktuella kompletteringen i socialtjänstlagen placeras i en ny paragraf, 8 a §. Den idag gällande § 8 använder ”skall” och inte ”bör”.

5 Utvidgning av våldtäktsbrottet

Kvinnofridspropositionen föreslår ett utvidgad våldtäktsbrott ”så att med samlag jämställs annat sexuellt umgänge, om gärningen med hänsyn till kränkningens art och omständigheterna i övrigt är jämförlig med påtvingat samlag”. En del av de förfaranden, som idag bedöms som sexuellt tvång, kommer därmed att bedömas som våldtäkt. Kristdemokraterna anser att regeringens förslag är väl avvägt.

Vi tillstyrker också regeringens förslag att det ska bli straffbelagt att inte anmäla ett grovt sexualbrott, som man blir vittne till. Vi välkomnar även den aviserade sexualbrottsutredningen för en total översyn av bestämmelserna om sexualbrott.

6 Prostitution

Prostitutionsutredningen föreslog ett förbud mot all handel med sexuella tjänster, eftersom det skulle fylla en normbildande funktion och göra klart att prostitution inte är socialt acceptabel. Kriminaliseringen skulle få en avhållande effekt för både köpare av sexuella tjänster och prostituerade, menade utredningen. Flertalet remissinstanser avstyrkte utredningens förslag helt eller förordade en kriminalisering av enbart köparen.

Regeringen föreslår att köp av sexuella tjänster kriminaliseras. Brott mot den föreslagna lagen om förbud mot köp av sexuella tjänster ska vara böter eller fängelse i högst sex månader.

6.1 Kriminalisera prostitution

En kriminalisering påverkar attityder i samhället, exempelvis förändrades attityderna till barnaga efter att den kriminaliserats. Liberaliseringen av sexmarknaden på 1970-talet visade också att ju mer tillåtande samhället är, desto fler män är beredda att köpa sexuella tjänster. Staten har som lagstiftare ett huvudansvar för normbildning i ett samhälle, där alla människor har rätt att mötas med respekt.

Om samhället inte accepterar prostitution som företeelse, anser Kristdemokraterna att det är orimligt att bara kriminalisera den ena parten. Kristdemokraterna vill kriminalisera prostitution, dvs både köpare och säljare av sexuella tjänster. Bland remissinstanserna stöds denna hållning av Stiftelsen Kvinnoforum och Polismyndigheten i Stockholm.

Sexualiteten är ett av kärlekens starkaste uttrycksmedel. Det är därför en kränkning av sexualiteten och människovärdet att göra den till en handelsvara.

Alla människor har ett unikt, lika och okränkbart värde. Det är det mest utmärkande draget i kristdemokratisk ideologi. Alla människor har även ansvar för sina handlingar. Om en människa inte tillåts ta ansvar för sina handlingar, behandlas hon eller han på ett ojämlikt sätt och personens människovärde kränks.

Kristdemokraternas hållning är, även i kriminologiska sammanhang, att alla människor bär ansvar för vad de gör. För ett sexuellt umgänge krävs två personer. Dessa har båda ansvar för sina handlingar. Vi vill således kriminalisera både köpare och säljare av sexuella tjänster.

Regeringens förslag att bara kriminalisera köparna av sexuella tjänster främjar upphov till nya brott, utpressning och hot. (”Ge mig mer pengar annars anmäler jag dig”. ”Anmäler du mig, ska jag misshandla dig”.) Om köparen grips blir den prostituerade vittne.

Genom att kriminalisera även de prostituerade skulle de som grips kunna dömas till behandling för att komma ur sin situation, precis som många av dem som döms för narkotikabrott döms till behandling.

Genom att tillåta prostitution låter samhället dessutom en kanal stå öppen där miljontals kronor pumpas in i knarkindustrin. I andra sammanhang propagerar dock staten för ett narkotikafritt samhälle.

Den mesta prostitutionen finns i storstäderna. Tre fjärdedelar av prostitutionen beräknas vara dold. I storstäder har man i årtionden arbetat med olika projekt och frivilliga åtgärder, främst för de öppet prostituerade på gatan. Men många forskare hävdar att de sociala insatserna endast har en kortsiktig effekt, sedan ökar könshandeln igen.

6.2 Vård och behandling

Prostitutionsutredningen föreslog att ett nationellt centrum kring prostitution skulle inrättas. Där skulle de som är engagerade inom området kunna ha sin bas, för att arbeta med forskning, information, opinionsbildning, internationella kontakter samt med kolleger som arbetar i direktkontakt med sexhandeln på lokal nivå.

Ett nationellt centrum kring prostitution bör inrättas snarast, för att arbetet ska kunna börja ta form och samordnas. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag. När samordning av bra existerande verksamhet, nytänkande och implementering inom aktuella områden har utvecklats kan kriminaliseringen av könshandeln träda i kraft.

Kristdemokraterna hemställer därför att en lag antas om ett förbud mot könshandel, både köpare och säljare. Denna lag skall sedan träda i kraft år 2000. På så vis får det nationella centret kring prostitution tid på sig att förbereda och samordna verksamheten. Det är viktigt att människor som idag är ”utlämnade” får en reell möjlighet till rehabilitering, där vård och behandling anpassas efter den enskildes behov.

För en prostituerad med långvarig social utslagning kan det vara oerhört viktigt att få ett hem och en social gemenskap. Det är därför viktigt att lagen om vård av missbrukare (LVM) fungerar enligt intentionerna. Får missbrukare inte den vård de behöver och som lagen föreskriver, är ändå prostitution ofta den sista utvägen. Kommunerna behöver göras uppmärksamma på att här har besparingsmöjligheterna nått sin gräns. Nämnas kan att vi kristdemokrater i vår budget anslår 4,5 miljarder kronor mer än regeringen till kommuner och landsting åren 1998, 1999 och 2000.

Prostitutionsgrupperna och andra som arbetar med problem i anknytning till prostitution på lokal nivå ska kunna få stöd och fortbildning från det nationella centret kring prostitution. Det bör i förväg finnas bestämda samarbetsformer mellan prostitutionsgrupperna och sjuk- och hälsovårdens enheter, psykologer och narkomanvård för att adekvat vård vid behov ska kunna ges inom rimlig tid. Samarbete mellan prostitutionsgrupper och polis kan också vara fördelaktigt.

6.3 Koppleri

Prostitutionsutredningen föreslog också en utvidgning av koppleribrottet. Även den som tjänar pengar på att någon annan har tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning vid framställning av pornografi gör sig skyldig till koppleri, menade utredningen.

Koppleriförslaget kom mer eller mindre bort i den heta debatten om prostitutionen. Bara några få remissinstanser gjorde sig mödan att kommentera det.

Kristdemokraterna sympatiserar med Prostitutionsutredningens förslag om en utvidgning av koppleribrottet. Men eftersom det tar sikte på framställning av pornografiska bilder får det konsekvenser för tryckfriheten och yttrandefriheten. Regeringen bedömer att dessa konsekvenser inte är tillräckligt belysta, utan bör övervägas ytterligare i den aviserade utredningen om sexualbrotten. Vi motsätter oss inte denna handläggning.

7 Skärpt lagstiftning kring könsstympning

Kvinnlig omskärelse är redan idag förbjudet och kan ge böter eller upp till två års fängelse. Regeringen vill ersätta begreppet omskärelse med könsstympning i lagen, för att bättre beskriva vad det handlar om. Könsstympning leder till så allvarliga fysiska och psykiska skador att straffskalan föreslås skärpas, så att straffet för normalbrottet blir fängelse i högst fyra år. Förberedelse och uppmaning/stämpling till brott liksom underlåtenhet att avslöja brott ska också vara straffbart.

Kristdemokraterna ställer sig bakom skärpningen av lagen, men vill samtidigt påpeka att informationsinsatser för att nå de människor i Sverige, vars sedvänjor påbjuder könsstympning, är av största vikt. Kristdemokraterna föreslår att Socialstyrelsen får ansvar för uppgiften att försöka förändra inställningen till denna tradition hos berörda invandrargrupper.

8 Arbetsgivarens ansvar vid sexuella trakasserier

Många upplever sexuella trakasserier på arbetsplatsen som ett relativt litet problem. Det kan delvis bero på att det ofta är ett osynligt problem. För dem som drabbas är problemet desto större. JämO har funnit att medvetenheten fortfarande är låg hos arbetsgivare, om vad som krävs av dem i form av åtgärder för att motverka sexuella trakasserier på arbetsplatsen, varför regeringen nu föreslår ett förtydligande av jämställdhetslagen. Kristdemokraterna accepterar förslaget, som innebär att varje arbetsgivare, enligt lag, blir skyldig att vidta åtgärder för att förebygga och förhindra att någon arbetstagare utsätts för sexuella trakasserier. Om arbetsgivaren inte fullgör sina skyldigheter kan skadestånd utdömas.

9 Sekretessfrågor

Regeringen vill inte ändra gällande bestämmelser vad gäller möjligheterna för personal inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten att lämna uppgifter till polis och åklagare vid misstanke om brott. Kvinnovåldskommissionen föreslog dock en ändring av sekretesslagen så att ovan nämnd personal inte hindras kontakta polis och åklagare, när misstanke om grov misshandel, grovt sexuellt utnyttjande samt kvinnofrids- respektive fridsbrotten föreligger.

Kristdemokraterna accepterar regeringens ställningstagande i det aktuella ärendet.

Vi anser ändå att en total översyn över olika sekretessregler bör göras. Sedan sekretesslagstiftningen tillkom har den ändrats cirka 150 gånger. Så gott som uteslutande har varje ändring gällt några enstaka paragrafer. Någon genomgripande översyn av sekretesslagen har inte företagits, vilket måste ses som anmärkningsvärt. Frågan om sekretess är mycket viktig och förtjänar att hanteras med varsamhet. Personlig integritet och rättssäkerhet måste alltid vara ledstjärna, och medborgarna måste känna fullt förtroende för myndigheterna och för hur känsliga uppgifter hanteras.

Samtidigt är det viktigt att det finns en helhetssyn i sekretesslagstiftningen som gör att frågor som t ex olika huvudmannaskap inte resulterar i onödiga gränsdragningar och blir till hinder i ett effektivt arbete. Därför bör man göra en översyn av dagens sekretesslagstiftning, utifrån perspektivet att med fortsatt beaktande av integritet och rättssäkerhet starkare betona helhetssyn och samverkan mellan olika instanser.

10 Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar att lydelsen av 8 a § socialtjänstlagen (1980:620) blir: ”Socialnämnden skall verka för att kvinnor som är eller har varit utsatta för våld eller andra övergrepp i hemmet erbjuds stöd och hjälp för att förändra sin situation.”,

2. att riksdagen beslutar att kriminalisera både köpare och säljare av sexuella tjänster i enlighet med vad i motionen anförts,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett nationellt center kring prostitution,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vård och behandling,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Socialstyrelsen åläggs ansvaret för att förändra inställningen till könsstympning hos berörda invandrargrupper,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av sekretesslagstiftningen.

Stockholm den 4 mars 1998
Rolf Åbjörnsson (kd)
Rose-Marie Frebran (kd)	Chatrine Pålsson (kd)
Dan Ericsson (kd)	Inger Davidson (kd)
Göran Hägglund (kd)