med anledning av prop. 1997/98:52 Förvaltningen av kommunala pensionsmedel

Motion 1997/98:K9 av Lars Tobisson m.fl. (m, kd, fp)

Sammanfattning

Vi föreslår att propositionen avslås och att regeringen återkommer till riksdagen med nytt förslag grundat på de riktlinjer som anges i denna motion. Väsentligt är därvid att på ett bättre sätt än i propositionen säkra de anställdas behov av garantier för att deras pensionsförmåner kommer att betalas ut och att medlen verkligen finns tillgängliga när förpliktelserna skall infrias. Vidare måste säkerställas att kommunernas pensionsmedel erhåller en långsiktig avkastning och värdetillväxt som motsvarar vad som gäller i genomsnitt för annat pensionskapital i samhället. Regeringens förslag att kommuner och landsting fritt skall kunna använda pensionsmedlen för att amortera skulder eller till investeringar i den egna verksamheten måste då avvisas.

Regeringens förslag är vidare framlagt vid fel tidpunkt då det kommunala pensionsavtal som den i propositionen angivna regleringen bygger på har sagts upp och något nytt avtal inte föreligger. Det förutsatta nya kommunala pensionsavtalet torde även påverkas av de nya regler som i enlighet med fempartiöverenskommelsen kommer att gälla för det offentliga pensionssystemet. Det är angeläget att en ny proposition i ärendet beaktar även dessa omständigheter.

Regeringsförslaget ger otillfredsställande förvaltning

Regeringen anger som motiv för att lägga fram förslaget om ändring i kommunallagen vad gäller det föreslagna tillägget om förvaltning av kommunala pensionsmedel att sparandet för framtida pensionsförpliktelser väntas successivt öka. Genom införandet av det s.k. balanskravet – med dess krav bl.a. på redovisningsmässiga avsättningar för framtida pensioner enligt den blandade modellen – kommer successivt betydande tillgångar för de framtida pensionsförpliktelserna att ackumuleras i kommuner och landsting fram till år 2030. Regeringen menar därför att det är viktigt att kommuner och landsting från början bygger upp en väl fungerande hanteringsordning för pensionsmedelsförvaltningen.

Så långt torde det inte finnas några invändningar. Problemet är emellertid att regeringen genom sin proposition med däri angivna riktlinjer gör det möjligt med en framtida högst otillfredsställande förvaltning av pensionsmedlen. Detta innebär i sin tur att det kan ifrågasättas om inte dagens formulering i kommunallagen om medelsförvaltning är fullt tillräcklig (påpekas bl.a. av Statskontoret i deras remissvar) i avvaktan på att regeringen framlägger mer framtidsanpassade riktlinjer i ärendet som kan antas av riksdagen.

Regeringen har inte beaktat att det kommunala pensionsavtalet är uppsagt och skall ersättas!

Ett antal remissinstanser, bl.a. Svenska Kommunförbundet, avstyrker förslaget också med den motiveringen att det kommunala pensionsavtal som regleringen bygger på har sagts upp och att något nytt avtal inte är klart. Förhållandet kommenteras inte i propositionen vilket är anmärkningsvärt. Ett nytt pensionsavtal på det kommunala området kan i hög grad komma att påverka hur man skall se på regler och ramar för medelsförvaltningen. Framför allt torde ju de anställda under alla omständigheter ha ett stort intresse av att säkerställa att medlen finns tillgängliga när förpliktelser skall infrias samt att avkastningen på pensionskapitalet motsvarar vad som gäller för annat pensionskapital i samhället.

Intern användning av pensionsmedel ger dålig avkastning!

Regeringen har i propositionen gått på en linje som snarast motverkar det rimliga intresset av en god avkastning på pensionskapitalet i kommunsektorn. Sålunda ges i propositionen kommuner och landsting fulla möjligheter att i förvaltningen av pensionsmedlen återlåna dessa och använda dem till investeringar i den egna kommunen eller landstinget eller för att amortera skulder.

Utifrån hittillsvarande erfarenheter torde sådana möjligheter bli starkt avkastningshämmande på pensionskapitalet och dessutom kunna leda till att erforderliga medel inte alltid finns tillgängliga när utbetalningar skall ske. Riksgäldskontoret har på denna punkt också uttryckt farhågor att denna möjlighet till ”interplacering” inte tillräckligt beaktar de krav på säkerhet och avkastning som skall gälla för medel placerade i värdepapper. Regeringen (sida 13) säger sig vilja följa denna fråga noga och vid behov överväga en stramare reglering. Likväl refererar regeringen senare (sida 14) till sitt uttalande i 1996 års vårproposition där den uttalade att de medel som kan byggas upp för framtida pensioner i huvudsak bör användas inom den offentliga sektorn, bl.a. för att finansiera kommunala investeringar. Regeringen förutsätter därefter uttryckligen att så skall ske. Odiskutabelt är de farhågor som Riksgäldskontoret uttalat i hög grad befogade om regeringens förslag godtas av riksdagen.

Våra utgångspunkter

Vi utgår från att det föreligger ett gemensamt intresse för såväl anställda i kommuner och landsting som arbetsgivarna att få en god, långsiktig avkastning på pensionskapitalet. Det ger de bästa förutsättningarna för pensionsåtagandets infriande. Normalt torde det då vara bäst för en kommun att med specificerade riktlinjer och risknivå anlita extern kapitalförvaltning.

Om ett nytt kommunalt pensionsavtal kommer att innehålla avgiftsbaserade inslag i avtalspensionen blir arbetstagarintresset av en god avkastning än mer markerat. En avkastning på det kommunala pensionskapitalet i nivå med vad som genomsnittligt gäller för övrigt pensionskapital i samhället är också av betydelse för den kommunala verksamheten i sig, eftersom det ger ett bättre ekonomiskt utrymme.

Till våra ovan angivna invändningar mot uppläggningen av propositionen tillkommer också att den inte kunnat beakta innehållet i den fempartiöverenskommelse som träffats angående genomförandet av den offentliga pensionsöverenskommelsen. Denna kan påverka såväl hur lämplig medelsförvaltning byggs upp som det kommunala pensionsavtalets utformning.

Sammantaget innebär detta att propositionen bör avslås och att regeringen vid lämplig tidpunkt bör återkomma med ett nytt förslag. Därvid kan regeringen också presentera sitt i propositionen aviserade förslag om hur revisionen av den kommunala medelsförvaltningen av pensionsmedel skall kunna stärkas.

I det nya förslaget bör särskilt beaktas följande:

• eventuella behov av regler som följer av ett nytt pensionsavtal på kommunsektorn

• den nya pensionsreformens påverkan på kommunsektorns pensionsåtagande och förvaltningen av dess pensionskapital

• tydliga regler om avskild förvaltning av pensionskapitalet, varvid följer att s.k. direkt internfinansiering av egna investeringar i kommun/
  landsting med pensionskapitalet inte skall vara möjlig

• revision av förvaltningen av kommunala pensionsmedel.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår regeringens förslag i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen hos regeringen begär ett nytt förslag om förvaltningen av kommunala pensionsmedel i enlighet med vad som anförts i motionen.

Stockholm den 23 januari 1998
Lars Tobisson (m)
Lennart Hedquist (m)	Mats Odell (kd)
Carl B Hamilton (fp)