med anledning av prop. 1997/98:123 Finansiering av vissa trafikanläggningar i Stockholms län m.m.

Motion 1997/98:T16 av Olof Johansson m.fl. (c)

Regeringen återkommer i denna proposition med förslag om genomförande av Södra länken och Årstabron samt finansiering av dessa projekt.

Regeringens proposition om byggande och finansiering av Södra länken samt Årstabron bygger på en överenskommelse som gjordes mellan staten, Stockholms stad och Stockholms läns landsting den 22 december 1997. Därmed sviker regeringen en stor del av invånarna i Stockholmsregionen. Byggandet av Södra länken är inte försvarbart vare sig av miljö, trafik- eller ekonomiska skäl.

De partier som stod bakom Dennispaketet fann varandra på nytt, till nackdel för Stockholmsregionen. Miljön i Stockholm har reducerats till en restpost. En ohelig allians mellan partier som företräder fackliga intressen och de större byggföretagens intressen har återigen bildats runt ett dåligt, storskaligt betongprojekt. Ingen hänsyn har tagits till att en samlad miljörörelse varit emot projektet. En bred och öppen diskussion med olika företrädare har ersatts av förhandlingar bakom stängda dörrar. Med den lösning som Socialdemokraterna, Folkpartiet och Moderaterna presenterat ligger vägen öppen för senare beslut om Österleden. Mönstret känns igen. Först ett beslut om en del, och sedan om nästa. Den folkliga förankringen av beslutet om Södra länken är undermålig. Det politiska systemet riskerar att få en allvarlig knäck då beslutets legitimitet ifrågasätts av allt fler, inte minst då man känner misstanken om att fler betongprojekt kan initieras som en följd av föreliggande överenskommelse. Om det inte finns några planer på att bygga Österleden, varför då bygga Södra länken enligt ett förslag som tidigare var en förutsättning för Österleden?

Regeringen anför i propositionen att det inte fanns blocköverskridande majoriteter i regionen för att införa avgiftssystem eller andra former för regional finansiering, varpå regeringen inbjöd företrädare för regionen till överläggningar om trafiklösningar i Stockholmsregionen. Överläggningarna resulterade i en överenskommelse innebärande byggande av Södra länken och Årstabron. Denna beskrivning är en förskönande omskrivning. Vad vi vet prövades aldrig frågan på ett seriöst sätt. I förhandlingarna inbjöds inte några demokratiskt utsedda företrädare för vare sig staden eller regionen. De tre partierna har godtyckligt utsett sig själva. Någon fullständig överenskommelse föreligger inte heller, då det finns säryrkanden från Folkpartiet. Enligt vår mening hade det funnits förutsättningar för en bred politisk förankring i regionen för framtida trafiklösningar – om viljan funnits. Regeringen och Socialdemokraterna i regionen bär ett tungt ansvar för detta.

Vi har under den allmänna motionstiden lagt fram en motion med flera konkreta förslag till framtida trafiklösningar. Då den tidigare motionen är bordlagd i utskottet och kommer att behandlas tillsammans med denna motion kommer vi här inte att ta upp de yrkanden som fanns i förra motionen utan endast kort redogöra för de förslag som vi presenterade. Vi anförde bland annat att då Österleden fallit ur det ursprungliga trafikpaketet finns det inga skäl att bygga Södra länken enligt ursprungliga planer. Dimensioneringen av Södra länken bör ånyo prövas och vi förordade en minilänk. Vidare borde riksdagen återkalla den lånegaranti som beviljats för Södra länken till dess frågan om både dimensionering och finansiering lösts. Vi förordade ett system med miljöavgifter för infart till Stockholms innerstad.

Genom att inte bygga Södra länken i dess ursprungliga dimensionering skulle medel och garantier frigöras för att lösa frågan om Centralbrons biltrafik i tunnel. Till skillnad från andra kvarstår vi vid våra förslag.

Våra förslag till trafiklösningar för Stockholmsregionen bygger på insikten att trafik- och miljösituationen i Stockholm kräver mer radikala grepp än vad regeringen hittills förmått prestera.

Stockholmsregionen har en befolkning på över 1,7 miljoner. Den årliga ökningen är för närvarande 15.000–20.000 personer. Nuvarande utveckling tyder på att antalet fordon som trafikerar vägarna ökar med 1–2 % om året. Även det kollektiva resandet har under senare år ökat, särskilt pendeltrafiken.

Arbetsmarknadens utveckling och människornas livsstil i Stockholmsregionen har hittills medfört ett ökat resande. Informationstekniken ökar andelen distansarbeten. Därmed kan en större andel av framtidens resande förläggas utanför dagens trafiktoppar vilket gör att vägar och spår kan utnyttjas effektivare med minskade trängselproblem som följd.

Mot den bakgrunden är det angeläget att såväl staten som Stockholmsregionen aktivt verkar för en lugnare storstadstillväxt. Om viktiga miljövärden såsom grönområden och småskaliga bostadsområden skall kunna förbli intakta krävs att utbyggnader av nya trafikleder, bostads- och arbetsområden begränsas. Trängsel, köer och försämrad miljö är inte storstadsvänligt och inte heller människovänligt. Södra länken i dess tilltänkta utformning löser inte det problemet.

Utan aktiva insatser både avseende investeringar och styrmedel kommer trafiksituationen att förvärras ytterligare. Nuvarande utveckling visar entydigt att samtliga miljömål som gäller koldioxid, kväveoxider, svavel och flyktiga organiska ämnen inte kommer att kunna uppnås. Den totala satsningen på infrastruktur, och då särskilt kollektivtrafik, måste öka. För vägtrafikens del gäller att förbättra nuvarande system och endast satsa på nya anläggningar när entydiga miljövinster uppnås.

Ökat resande och ökande transporter ställer större och nya krav på kommunikationer och infrastruktur. Centerpartiet arbetar för ett bättre och uthålligare trafiksystem som möjliggör både god miljö och ekonomisk tillväxt.

Centerpartiet vill skapa en Stockholmsregion där utvecklingen utgår från miljöns förutsättningar, människans hälsa och önskemål samt en sund ekonomi. Trafikpolitiken skall syfta till en modernare struktur för såväl vägtrafik som kollektivtrafik.

En utveckling av kollektivtrafiken förutsätter att spårkapaciteten genom Stockholm ökas. Detta ökar kapaciteten för fler pendeltåg, regiontåg och fjärrtåg. För att Arlandapendeln fr.o.m. 1999 skall kunna gå genom Stockholm och binda samman flygplatsen med Södertörn behövs ökad spårkapacitet. För en hållbar trafiksituation i Stockholmsområdet är det nödvändigt att kollektivtrafiksatsningarna i den tidigare Dennisöverenskommelsen fullföljs. Målet måste vara att regionen skall kunna erbjuda en kollektivtrafik av världsklass.

Centerpartiet förespråkar att Centralbron rivs och ersätts med en biltunnel, Centraltunneln. Förprojekteringen bör starta omedelbart. Denna lösning skulle läka ett sår i Stockholms kulturhistoriska hjärta mellan Gamla stan och Riddarholmen. Det är av nationellt intresse att detta genomförs då det finns en fullständig politisk enighet i Stockholm om detta. Den statliga förhandlingsmannen bör snarast slutföra sitt uppdrag. Först när denna fråga lösts, även finansiellt, kan frågan om tredje spåret och Årstabron tas upp.

Riksdagen bör göra en tydlig prioritering för de medel som anslås för trafiklösningar i Stockholmsregionen. Med regeringens förslag prioriteras en överdimensionerad länk utan riksintresse. Istället för medel och garantier till Södra länken bör riksdagen i stället prioritera byggandet av Centralbron i tunnel. Detta bör ges regeringen till känna.

Möjligheterna att lösa finansieringen av Centralbron är avhängigt av att finansiellt utrymme från statens sida kan ställas till förfogande. Detta förutsätter att medel och garantier lösgörs från andra projekt. Riksdagen bör med hänvisning till det ovan sagda avslå regeringens förslag om bemyndigande för Riksgäldskontoret att teckna statlig borgen för Södra länken.

Innan staten tar på sig ett kostnadsansvar måste den regionala finansieringen lösas långsiktigt. Enligt vår mening är det inte acceptabelt att medel tas från landstinget. De medel som landstinget förfogar över gör större nytta inom vården och omsorgen. Istället bör ett system med miljöavgifter för biltrafiken in till Stockholms innerstad genomföras. Miljöavgifter är nödvändiga för att klara regional finansiering och för att uppnå förbättrad miljö. Utformningen av denna helhet bör ingå i det uppdrag som den statliga förhandlingsmannen har att uppta förhandlingar med regionen för att uppnå en hållbar trafiklösning i Stockholmsregionen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär att den drar tillbaka nuvarande lånegarantier för Södra länken,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om prioritering av Centralbron i tunnel,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förhandling mellan staten och regionen om Centralbron i tunnel,

4. att riksdagen avslår regeringens förslag om bemyndigande för Riksgäldskontoret att teckna statlig borgen för Södra länken,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljöavgifter.

Stockholm den 17 mars 1998
Olof Johansson (c)
Andreas Carlgren (c)	Lennart Daléus (c)