med anledning av prop. 1997/98:111 Reformerad förtidspension, m.m.

Motion 1997/98:Sf34 av Sigge Godin m.fl. (fp)

1 Inledning

Folkpartiet har tidigare i riksdagen lagt ett förslag (motion 1997/98:Sf305) om en allmän trygghetsförsäkring där vi utförligt har behandlat frågan om socialförsäkringarnas konstruktion och uppgifter. I den motionen och i den tidigare framlagda rapporten En allmän trygghetsförsäkring (Folkpartiet liberalerna informerar 1997:3) framhåller vi de principer som vi anser skall vara styrande för socialförsäkringarna och således även för förtidspensionen. Även om propositionen i sina olika detaljförslag i stor utsträckning överensstämmer med Folkpartiet liberalernas uppfattning så finns det viktiga skillnader, framför allt i synen på vilka principer som skall vara styrande och vilka konsekvenser de får för förtidspensionens utformning.

2 Principerna

• Försäkringsmässigheten måste upprätthållas inom socialförsäkringarna. Det skall finnas ett direkt samband mellan inbetalda avgifter och förmåner. Där inga förmåner finns skall inga avgifter tas ut. Fördelningspolitiken skall ske genom skattesystemet och inte genom socialförsäkringssystemet.

• Socialförsäkringarna skall vara utformade på ett sätt som gynnar rehabilitering och motverkar utslagning.

• Det skall alltid löna sig att arbeta. Försäkringarna skall innehålla en självrisk som motverkar överutnyttjande och stimulerar till arbete och till en så kort försäkringsperiod som möjligt. Genom en försäkringsmässig koppling mellan avgifter och förmåner minskar de s k skattekilarna och det lönar sig bättre att arbeta. Minskar skattekilarna så ökar även möjligheten för fler att få jobb.

• Försäkringarna skall vara autonoma och finansieras med avgifter samt direkta statsbidrag för fördelningspolitiska inslag. Försäkringssystemen skall huvudsakligen finansieras med egenavgifter. Detta bidrar till att tydliggöra att de är försäkringar. Genom att försäkringarna lyfts ut ur statsbudgeten och särredovisas ökar försäkringarnas legitimitet.

• Det är viktigt att taket i socialförsäkringarna sätts så att det stora flertalet inkomsttagares inkomster ligger under taket.

• Eftersom inga avgifter skall tas ut där inga förmåner finns, måste förmånstak och avgiftstak vara detsamma. Vi föreslår att taket i den nya ohälsoförsäkringen och – på sikt – i arbetslöshetsförsäkringen skall vara detsamma som överenskommits för det reformerade pensionssystemet – 7,5 lönebasbelopp. En övergång till lönebasbelopp betyder att förmåns- och avgiftstaket i framtiden räknas upp med standardstegringen i samhället.

För att socialförsäkringarna skall ha positiva effekter på trygghet och utjämning av riskkostnader utan att ha de negativa effekter som skatter har på arbetsvilja och hederlighet krävs att deras utformning är konsekvent och tydlig.

Dessa principer skall således även ligga till grund för förtidspensionssystemet.

3 Det reformerade pensionssystemet

Avgörande för förtidspensionens utformning är överenskommelsen om det reformerade pensionssystemet.

Ålderspensionerna är den största och viktigaste socialförsäkringen. Det folkpartiledda socialdepartementet ledde 1991-94 arbetet med att ta fram ett reformerat och mer hållfast pensionssystem. Reformen togs fram inom Pensionsarbetsgruppen, som bestod av representanter från samtliga dåvarande riksdagspartier. Våren 1994 antog riksdagen med bred majoritet propositionen om det nya pensionssystemet. Bakom beslutet stod de fyra dåvarande regeringspartierna och Socialdemokraterna.

Huvudpunkterna i reformen var:

Ålders- och förtidspensionerna skiljs åt.

Pensionerna ska stå i proportion till var och ens inkomst under hela det yrkesverksamma livet. Den pensionsförmån som utbetalas ska motsvaras av en inbetald pensionsavgift eller av direkta statsbidrag.

Det ska dessutom finnas en lägsta garanterad nivå. Mellanskillnaden mellan intjänad pensionsrätt och denna nivå finansieras med skattemedel.

Pensionsförmånerna ska följa den ekonomiska utvecklingen i landet och påverkas av förändringar i medellivslängden.

En del av pensionsavgiften får placeras av den enskilde i s k premiereserver.

I frågan om avgifterna ovanför förmånstaket uppnåddes en kompromiss mellan de dåvarande regeringspartierna och Socialdemokraterna om att den nuvarande avgiften ska halveras i det reformerade systemet. Förändringen skulle uppnås genom en s k avgiftsväxling från arbetsgivaravgift till egenavgift eller – om enighet därom kunde nås – genom en arbetsgivaravgift med avgiftstak.

Pensionsreformen innebär att pensionssystemet förbättras i många avseenden, bland annat ökar försäkringsmässigheten. Folkpartiet bedömer det som utomordentligt viktigt för samhällsekonomin, för dagens och framtidens pensionärer och för medborgarnas tilltro till det politiska systemet att de fem politiska partier som står bakom pensionsreformen ser till att den genomförs.

4 Utformningen: självständighet och tydlighet

Regeringen konstaterar (sid 9 i propositionen) att: Försäkringssystemen bör renodlas så att kostnader som uppkommit på grund av ohälsa i största möjliga utsträckning hanteras inom socialförsäkringssystemet medan kostnader som orsakats av arbetslöshet hanteras inom arbetsmarknadspolitiken.

Regeringen fortsätter vidare att det är de medicinskt grundade kriterierna för nedsatt arbetsförmåga som skall avgöra rätten till förtidspension. Att beakta andra faktorer än de rent medicinska är begränsat. Folkpartiet instämmer i dessa beskrivningar men anser inte att regeringen uppfyller sina egna målsättningar vad gäller renodlingen av försäkringssystemen.

Folkpartiet vill se förtidspensionssystemet som en del av sjukförsäkringen och det samlade namnet för sjukförsäkring och förtidspension skall vara ohälsoförsäkring. Den skall innefatta ersättning för korta och långa sjukdomsfall inklusive förtidspension på grund av sjukdom. Arbetsolycksfallsförsäkringen skall ligga separat vid sidan av ohälsoförsäkringen. Försäkringen skall vidare frikopplas från statsbudgeten. Den autonoma ohälsoförsäkringen skall ledas av en självständig styrelse som inte skall bestå av riksdagsledamöter och som skall ha längre mandatperiod än riksdagen. Även om riksdagen skall fastställa ramarna för avgifter och förmåner så skall den självständiga styrelsen ha det operativa ansvaret för att försäkringens buffertfondering varken går under eller över fastställda ramar. Regering och riksdag skall utforma ramarna och ersättningsnivåerna. Inkomsterna och utgifterna skall harmonisera och därmed får även den samlade ohälsoförsäkringen ett större mått av försäkringsmässighet.

Egenavgifterna skall stå för finansiering av förtidspensionsdelen av ohälsoförsäkringen precis som av sjukförsäkringsdelen. Dessa skall utgå upp till taket på 7,5 lönebasbelopp. Kostnaderna för de personer som får ersättning på grund av att de skadats före yrkeslivet eller fötts med oförmåga att arbeta skall finansieras med skattemedel.

Liksom övriga socialförsäkringar skall även den samlade ohälsoförsäkringen tryggas genom en fondbildning. En sjukförsäkringsfond skall byggas upp för att i första hand klara demografiska förändringar. Ändringar i egenavgifter och förmåner får endast göras av försäkringsmässiga skäl. Vi anser även att Finansinspektionen skall granska den nya samlade ohälsoförsäkringen.

5 Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en samlad ohälsoförsäkring,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en autonom ohälsoförsäkring,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om finansiering av ohälsoförsäkringen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Finansinspektionens kontrollerande funktion av en autonom ohälsoförsäkring,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fondering av kapital för att klara svängningar i sjukskrivningen.

Stockholm den 27 mars 1998
Sigge Godin (fp)
Bo Könberg (fp)	Ann-Kristin Føsker (fp)

Elanders Gotab, Stockholm 2002