med anledning av prop. 1996/97:146 Vissa frågor om personlig assistans

Motion 1996/97:So61 av Stig Sandström (v)

Propositionens
huvudsakliga innehåll

Detta är den besparingsproposition som regeringen utlovade i
vårpropositionen. Genom att nu låta kommunerna stå för de
första 20 assistanstimmarna, även om hjälpbehovet är större,
kan kostnaderna för assistansreformen minska något. Det
beräknas att kommunerna får ökade kostnader med 1,2
miljarder. Regeringen ökar bidraget till kommunerna med
800 miljoner och hänvisar kommunerna till att täcka
underskottet på 400 miljoner med det resurstillskott de får till
omsorg, skola och vård. I lagen om stöd och service till vissa
funktionshindrade vill regeringen att riksdagen inför ett
förtydligande om kommunens ansvar för den personliga
assistansen.

Vänsterpartiets
ställningstagande

Vänsterpartiet avslår propositionen och upprepar vårt
ställningstagande från kompletteringspropositionen. Vi
motsätter oss en kommunalisering av assistansverksamheten
och tycker detta är ett led i en sådan process. Vi befarar att
regeringen inte övergivit kommunaliseringstanken och vill
föra över ansvaret för hela verksamheten till kommunerna.
Tecken på detta fanns redan i vårpropositionen.

Att kommunerna nu får ansvar för de första 20 timmarna, tillsammans med
den redan beslutade schabloniseringen av verksamheten, kommer att
medföra utslagning av fristående alternativ som exempelvis kooperativ. Det
kommer också att bli svårare för enskilda funktionshindrade som vill påta sig
arbetsgivarrollen. Vänsterpartiet motsätter sig därför att kommunen får
ansvaret för de första 20 assistanstimmarna när det gäller personer med svåra
funktionshinder med ett assistansbehov utöver dessa timmar.

Vi är fortsatt mot schabloniseringen av assistansersättningen och vi vill
avskaffa denna. Vi anser, som tidigare, att det är behoven som skall styra.
Det skall vara en individuell ersättning som ersätter de faktiska kostnaderna.

Den schablon som regeringen satt är därtill för låg och därför diskrimine-
rande. Personer med omfattande funktionshinder har i allmänhet kost-
sammare assistans. Det är bara undantagsvis som det, efter särskild ansökan
(behovsprövning) och om särskilda skäl föreligger, skall kunna beviljas en
högre ersättning. På så sätt tvingas de motivera kostnaderna för att tillgodose
behov som andra som inte har lika stora funktionshinder får utan prövning.
Vänsterpartiet anser att detta är diskriminerande eftersom det inte tillför-
säkrar svårt funktionshindrade en levnadsnivå som är jämförbar med de som
inte är funktionshindrade. Dessutom anser vi att kriterierna för vad som
berättigar till en högre ersättning är mycket vaga och kan leda till godtycke i
bedömningarna.

När det gäller den lågt satta schablonen vet vi redan nu att en del koopera-
tiv och enskilda privata alternativ kommer att tvingas upphöra med sin
verksamhet. Det kommer också att bli svårt att bilda kooperativ. För dem är
assistansersättningen den enda inkomstkällan. Det kan tvinga de
funktionshindrade att vända sig till kommunen, som skattevägen kan finan-
siera verksamheten. Diskussioner med försäkringskassan kan också leda till
att de funktionshindrade inte blir accepterade som kunder i en fristående
verksamhet. Det kan vara problem med att ta mot kunder där kostnads-
täckningen ifrågasätts.

Tidigare har riksdagen tagit bort assistansersättningen för den dagliga
verksamheten och skoltiden. Vi kan inte se att schablonen täcker in kost-
naden för de kvinnor och män som har sin assistans förlagd till helger och
kvällar. Den obekväma arbetstiden för assistenterna leder till högre
lönekostnader.

Vänsterpartiet håller med Intressegruppen för Assistansberättigade (IfA)
när de föreslår ett bättre och tydligare regelverk. IfA har föreslagit att varje
assistansberättigad upprättar en budget enligt en av RFV upprättad kontoplan
som utgörs av ersättningsbara kostnadsslag. Den enskilde redovisar sedan
sina faktiska kostnader och över- eller underskott regleras. Riktigheten i
redovisningen intygas av lämplig instans, exempelvis en auktoriserad revisor.

En sådan modell innebär för den enskilde en acceptabel kostnadskontroll,
och ytterligare behovsprövningar behöver inte tillgripas. Det ger också en
högre legitimitet åt reformen när det motverkar misstankar om överkompen-
seringar. Det föreslagna systemet med schablon anser vi inte motverkar för-
dyringar, utan håller tvärtom öppet för kommuner att överkompensera sig för
kostnaderna i assistansverksamheten.

Vänsterpartiet vidhåller därför att IfA:s förslag är det bästa och väl värt att
pröva. Vi föreslår därför att riksdagen hos regeringen begär ett förslag enligt
IfA-modellen.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår proposition 1996/97:146 Vissa frågor om personlig
assistans.

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kommunalisering av assistansverksamheten,

3. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av schabloniseringen av
assistansersättningen i syfte att anpassa betalningssystemet till
assistansbehovet,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag på ett bättre och tydligare
regelverk enligt vad Intressegruppen för Assistansberättigade föreslagit.

Stockholm den 11 juni 1997

Stig Sandström (v)

Charlotta L Bjälkebring (v)

Lars Bäckström (v)

Britt-Marie Danestig-Olofsson (v)

Marie Engström (v)

Ulla Hoffmann (v)

Tanja Linderborg (v)

Johan Lönnroth (v)

Alice Åström (v)

Gotab, Stockholm 1997