med anledning av prop. 1995/96:177 Ändring i växtförädlarrättslagen (1971:392) m.m.

Motion 1995/96:L32 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp)

De trender som nu råder inom växtförädlingens område
ligger inte i linje med långsiktigt hållbart jordbruk. En allt
starkare kommersialisering och monopolisering har lett till
att få växtsorter odlas på stora arealer och till ekologisk
sårbarhet.

För att få ett ekologiskt uthålligt system krävs en återgång till större
genetisk mångfald och bättre lokal anpassning. Detta kräver att lantbrukarna
återfår ett större inflytande över inriktningen inom växtförädlingen genom att
åter bli mer aktiva inom utsädesodling.

Därför anser vi att lagstiftningen inte ytterligare skall förstärka de
tendenser till centralisering och kommersialisering som föreligger och inte
heller försvåra för lantbrukare som har ett engagemang i utsädeshanteringen.
Det är viktigt att lantbrukarnas kunskap och erfarenhet beträffande
utsädesproduktion inte försvagas ytterligare.

Den internationella konventionen för skydd av växtförädlingsprodukter,
UPOV-konventionen, reviderades 1991. Den reviderade UPOV-konven-
tionen innehåller en i många avseenden alltför kraftig förstärkning av
växtförädlarnas ställning på bekostnad av lantbrukarna. Eftersom 1991 års
reviderade konvention innehåller förslag som vi är starkt kritiska till anser vi
att Sverige inte skall tillträda den utan fortsätta att vara medlem i UPOV
1978. Därmed föreslår vi att riksdagen inte skall föreläggas 1991 års
reviderade konvention för skydd av växtförädlingsprodukter för godkän-
nande.

Vi anser inte att förbudet mot dubbelskydd genom både patent och
växtförädlarrätt skall upphävas. Svensk patentlag förbjuder patent på
växtsorter. Vi anser att det är rimligt att växtförädlarrättslagen skall
innehålla
en korresponderande bestämmelse.

Vi kan inte acceptera att växtförädlarrättsskyddet utvidgas till att även
omfatta skördat material. Om detta skulle införas skulle det komma att
innebära att företag som exporterar skördat material från länder som inte
ratificerat konventionen till UPOV-länder skulle tvingas att betala en
licensavgift. Vi anser inte att Sverige skall medverka till internationell
utpressning på detta sätt.

Vi anser inte heller att inskränkningar beträffande jordbruksundantaget
(farmer´s privilege) och legorensningen är motiverade. Grundprincipen är
idag att endast yrkesmässig framställning eller försäljning är skyddat av
växtförädlarrätten. Detta måste fortsätta att gälla även i framtiden och får
inte
urholkas. Även utsädesrensningen måste omfattas av undantaget. Om rätten
till legorensning skulle försvinna, i konsekvens av UPOV 1991, så skulle
jordbruksundantaget endast vara tillämpligt för stora lantbruk som har
möjlighet att driva en egen rensningsanläggning.

Eftersom 1991 års revidering av UPOV-konventionen innehåller
förbättringar på flera punkter, föreslår vi att växtförädlarrättslagen anpassas
efter dessa.

Vi är positiva till att införa det förädlarbegrepp som föreslås i 1991 års
konventionstext, med en starkare betoning av kravet på egen utveckling av
den skyddade sorten. Vi föreslår att den definitionen av förädlarbegreppet
skall införas i växtförädlarrättslagen. Med dagens lagstiftning finns en
öppning att i vissa fall skydda sådant som är rena upptäckter, vilket är helt
otillfredsställande.

Att begreppet växtsort definieras i konventionstexten från 1991 är även det
en förbättring. Den klargör att en växtsort enligt konventionens mening är en
samling växter inom en och samma botaniskt systematiska enhet av lägsta
kända nivå. Det ställs alltid krav på särskiljbarhet och stabilitet hos en
samling växter för att dessa överhuvudtaget skall utgöra en växtsort. Vi
föreslår att begreppet växtsort, enligt definitionen i konventionstexten från
1991, skall införas i växtförädlarrättslagen.

Vi anser också att det är rimligt att alla släkten och arter kan skyddas på
lika villkor så som föreslås i UPOV 1991. Vi föreslår därmed att en sådan
regel skall införas i växtförädlarrättslagen.

I konventionstexten från 1991 föreslås även en klarare betoning av
nyhetskravet. För att en sort skall kunna skyddas krävs att den uppfyller krav
på nyhet. Det relevanta är om växtmaterial försålts eller på andra sätt
tillhandahållits av andra med förädlarens samtycke, och om detta har skett
för att utnyttja sorten. Om avkastning sålts från en provodling är det inget
nyhetshinder eftersom avsikten med provodlingen inte varit att utnyttja
sorten. Vi föreslår att konventionstextens definition av nyhetskravet skall
införas i växtförädlarrättslagen.

I rådets förordning 2100/94 anges att överlåtelse av gemenskapens
växtförädlarrätt endast kan göras till medborgare i EU:s medlemsländer eller
i något av de länder som undertecknat UPOV-konventionen. Till medborgare
i andra länder kan växtförädlarrätt överlåtas om deras länder uppfyller vissa
villkor, efter prövning av kommissionen. Vi anser att denna regel är
diskriminerande gentemot personer som inte är medborgare i EU-länder eller
länder som undertecknat UPOV-konventionen. Vi föreslår att regeringen
skall verka för ett internationellt regelverk som gör det möjligt att överlåta
växtförädlarrätt till medborgare i alla länder. Vi föreslår att regeringen inom
EU skall verka för att reglerna om överlåtelse av växtförädlingsprodukter i
rådets förordning 2100/94 åtminstone skall omfatta personer som har sin
hemvist i EU-länder och UPOV-länder.

Vi anser att växtförädlarrättens giltighetstid är för lång. Det är inte rimligt
att de företag som tar fram nya sorter har en ensamrätt att utnyttja sorten i 20
år, enligt växtförädlarrättslagen, och än mindre 25 respektive 30 år, enligt
rådets förordning om gemenskapens växtförädlarrätt. Vi yrkar i första hand
att växtförädlarrättens giltighetstid i den svenska växtförädlarrättslagen skall
förkortas till 10 år. I andra hand yrkar vi att växtförädlarrättens
giltighetstid i
den svenska växtförädlarrättslagen inte skall förlängas. Vi föreslår också att
regeringen inom EU skall verka för att växtförädlarrättens giltighetstid i
rådets förordning om EU:s växtförädlarrätt skall sänkas till 10 år.

Principen om regional konsumtion som tillämpas inom EU utgör
handelshinder gentemot länder utanför EU. Vi föreslår att Sverige inom EU
skall verka för att principen om global konsumtion tillämpas.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att riksdagen inte skall föreläggas 1991 års
reviderade konvention för skydd av växtförädlingsprodukter för
godkännande,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att förädlarbegreppet ändras så att det inte längre
blir möjligt att skydda rena upptäckter,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att definition av växtsort skall införas i
växtförädlarrättslagen,
4. att riksdagen hos regeringen begär att en regel innebärande att
alla släkten och arter skyddas på lika villkor skall införas i
växtförädlarrättslagen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att en klarare betoning på nyhetskravet skall
införas i växtförädlarrättslagen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att regeringen skall verka för ett internationellt
regelsystem som gör det möjligt att överföra växtförädlarrätt till
medborgare i alla stater,
7. att riksdagen begär att regeringen inom EU skall verka för att
EU:s regler om överlåtelse av växtförädlingsprodukter även skall
omfatta personer som har sin hemvist i EU-länder och UPOV-länder,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att växtförädlarrättens giltighetstid i
växtförädlarrättslagen skall förkortas till 10 år,
9. att riksdagen, om yrkande 8 inte bifalls, som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att växtförädlarrättens
giltighetstid inte skall förlängas,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att regeringen inom EU skall verka för en
sänkning av växtförädlarrättens giltighetstid,
11. att riksdagen begär att regeringen inom EU skall verka för att
principen om global konsumtion skall gälla.

Stockholm den 27 mars 1996

Yvonne Ruwaida (mp)

Gudrun Lindvall (mp)

Elisa Abascal Reyes (mp)