med anledning av prop. 1995/96:145 Kvalificerad yrkesutbildning m.m.

Motion 1995/96:Ub20 av Gunnar Goude m.fl. (mp)

Det råder stora brister i svensk yrkesutbildning. Ett stort steg
i fel riktning togs genom den senaste högskolereformen när
yrkesutbildningar flyttades in i universitet och högskolor
utan närmare analys av konsekvenserna.

Nedläggning av gamla, fristående yrkesutbildningar och skapandet av nya
former för utbildning vid universitet och högskolor har skett med hänvisning
till att utvecklingen accelererat så att gamla yrkesutbildningar inte hänger
med samtidigt som nya arbetsuppgifter dyker upp som kräver nya
kombinationer av kunskap och färdigheter.

Det finns en tydlig benägenhet att överdriva betydelsen av förändringarna
och tappa medvetenheten om värdet i det som ändå består. Visst har
tågförare, expediter, lärare, sjuksköterskor, kockar, metallarbetare, målare
osv. sett sin yrkesverksamhet förändras. Men det är också slående hur
traditionsbunden utvecklingen ändå är. Nya tekniska inslag, nya material,
delvis nya arbetsmiljöer ändrar inte särskilt mycket på yrkeskaraktären,
yrkets mål och etik eller funktion i samhället. Dock ser vi inom en rad yrken
ett behov av att återta viktiga moment som håller på att gå förlorade i en
överdriven förändringsiver. Betydelsen av den personliga omvården, den
individuella undervisningen, den personliga servicen i dagligvaruhandeln,
hantverkarens skicklighet i reparationer och vid återanvändning,
tjänstemannens personliga ansvarstagande har blivit allt tydligare. Teknik och
automatisering har brett ut sig på ett sätt som inte sällan leder till minskad
livskvalitet.

Det är förvånande att inte olika yrkesgruppers plats i ett modernt samhälle
analyserats i den utredning som skulle föreslå en utformning av
eftergymnasial yrkesutbildning. Och varför har inte något ordentligt försök
gjorts att gruppera olika yrken med hänsyn till olikheter i kraven på
yrkesutbildning? För vissa yrkesutbildningar gäller att de bör domineras av
undervisning av lärare med stor erfarenhet från yrket och att ordentliga
praktikmöjligheter under hela utbildningen är en nödvändighet. Andra yrken
kräver kunskap i olika universitetsämnen i olika kombinationer allt efter
förvärvslivets varierande möjligheter.

Yrken kan delas upp i åtminstone tre grupper med hänsyn till yrkenas
utbildningsbehov:

1. Stabila yrken med egna yrkeshögskolor med nära anknytning till praktisk
verksamhet i egna övningsinstitutioner eller/och samarbetande företag.

2. Speciella arbetsuppgifter som kräver en utbildning i samverkan mellan
högskolor (universitet och i viss utsträckning komvux och folkhögskolor) och
företag med delar av utbildningen förlagd till företaget.

3. Arbetsuppgifter som kräver olika kurser vid universitet och högskolor
där kunskapskombinationerna väljs efter den studerandes förvärvsmål.

En väl genomförd analys av arbetsmarknadens och yrkenas
utbildningsbehov krävs för att en optimal dimensionering
och utformning av olika typer av yrkesutbildningar skall vara
möjlig. Vi föreslår därför att en utredning tillsätts med
uppdraget att göra en sådan kartläggning och med denna som
utgångspunkt utarbeta förslag till en organisation av svensk
yrkesutbildning.

En analys av utbildningsbehovet för olika yrken och arbetsuppgifter skulle
med största sannolikhet ha hejdat den överdrivna inflyttningen av
yrkesutbildningar till universitet och högskolor och istället stimulerat olika
former för utbildning utanför akademierna i samverkan med näringsliv och
den offentliga sektorn. Mycket talar för att många yrkesutbildningar skulle
förbättras om de frikopplades från universitetet och fick utveckla sin egen
profil och kompetens i en miljö som dels ger en bättre yrkesidentifikation
med tydliga yrkesförebilder bland lärarna, dels ger utbildningen en bättre
verklighetsförankring genom att ordentliga praktikmöjligheter finns att tillgå i
omedelbar anslutning till utbildningen. Detta gäller flertalet stabila yrken
från
lärarutbildningar till utbildning för handel, industri och hantverk.

Det är sant att det, i ett samhälle där kunskap och teknik utvecklas relativt
snabbt, vid sidan av de mer stabila yrkeskategorierna finns en växande skara
arbeten som karakteriseras av att de kräver en viss, ofta ny, kombination av
ämneskunskap. För dylika utbildningar är högskolor och universitet väl
rustade. Företagen behöver tillgång till utbildning i kunskapsämnen. För
många företag är en kombination av universitetsämnen och praktisk
utbildning ute på arbetsplatsen en stor tillgång. I ett föränderligt samhälle
blir
också fortbildningen ett viktigt inslag i utbildningen.

Sedan lång tid har universitet och högskolor vidgat samarbetet med
näringsliv, kommuner, landsting och andra statliga institutioner. De många
unga regionala högskolorna var tänkta som en länk till den för regionen
karaktäristiska arbetsmarknaden. Högskolornas utbildning skulle vara en
viktig resurs för den regionala utvecklingen. Några högskolor har redan
utbildningar i nära samverkan med t.ex. regionens företag. Även komvux och
många folkhögskolor har denna typ av utbildningar. Det är emellertid
fortfarande ett särdrag för svensk utbildning att yrkesutbildningar med
ordentlig arbetsplatsanknytning är starkt underdimensionerad.

När så regeringen nu föreslår en försöksverksamhet i relativt blygsam skala
(treårigt försök med totalt 1 700 utbildningsplatser) så är det naturligt att
denna koncentreras till områden där teoretiska studier skall kombineras med
arbetsplatsförlagd utbildning (under minst en tredjedel av tiden i praktisk
verksamhet). Försöken skall ses som en intensifiering av det redan påbörjade
arbetet vid framför allt de regionala högskolorna. Många av dessa är också
just i färd med att bygga upp sådana utbildningar i samverkan med företag,
kommuner och landsting. Det naturliga vore självfallet att underlätta detta
arbete genom en behövlig förstärkning i initialskedet.

Det är mot denna bakgrund svårt att förstå varför regeringen valt att gå en
annan väg. Regeringen föreslår att en helt ny form av yrkesutbildning skall
prövas med nya huvudmän och en ny ledning (en ny fristående kommitté).
Kommittédirektiven är relativt tydliga när det gäller de formella kraven på
kursernas utformning, men självfallet blir det stora svårigheter att snabbt
bygga en helt ny organisation för att leda en landsomfattande
försöksverksamhet. Riktlinjerna för kommitténs anslagsgivning är vaga,
uppföljningsansvaret otydligt och splittrat på flera parter och målgruppen är
obestämd. Mycket talar för att man skulle få betydligt mer försöksverksamhet
för pengarna, betydligt bättre kvalitet i utbildningen och betydligt bättre
möjligheter att utvärdera försöken om man knöt försöksverksamheten till den
redan påbörjade verksamheten vid befintliga utbildningsanstalter. Det
nystartade Högskoleverket har knappt hunnit mer än påbörja sin verksamhet
förrän en ny instans skulle kopplas in och sköta en försöksverksamhet inom
ett område där det är mycket viktigt att just Högskoleverket utvecklar sin
kompetens. Skolverket berörs likaså. Med tanke på framtiden vore det att
föredra att Högskoleverket tillsammans med Skolverket får i uppdrag att
organisera försöksverksamheten, svara för medelsbeviljning och handha alla
de detaljer som gäller godkännande av kurser, examinationsgodkännande etc.
(Möjligen kan man överväga att låta en för uppdraget tillsatt fristående
kommitté svara för utvärderingen av försöksverksamheten.) Detta skulle
medföra en kompetensutveckling som gagnar det långsiktiga arbetet att få
fram yrkesutbildningar i samarbete med företag och institutioner.

En annan viktig faktor vid val av huvudman för utbildningen är att det ur
företagens synvinkel är betydligt mer lockande att satsa på en samverkan med
en partner som kan förväntas vara till nytta på litet längre sikt än försökets
tre
år.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att förlägga försöksverksamhet med kvalificerad
yrkesutbildning till de redan pågående verksamheterna vid högskolor,
komvux och folkhögskolorna i samverkan med lämpliga arbetsplatser,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att förlägga ansvaret för försöksverksamheten till
Högskoleverket (i samverkan med Skolverket) men med den allmänna
utformning som regeringen föreslagit vad gäller krav på
kursutformning, examination, etc.,
3. att riksdagen hos regeringen begär en utredning med uppdrag att
göra en övergripande inventering av olika kategorier av yrken och
arbetsuppgifter i svenskt näringsliv, inklusive den offentliga sektorn,
med särskild hänsyn till olika behov av yrkesutbildningar.

Stockholm den 19 mars 1996

Gunnar Goude (mp)

Kia Andreasson (mp)

Roy Ottosson (mp)