med anledning av prop. 1992/93:207 Åtgärder mot penningtvätt

Motion 1992/93:Ju25 av Rolf L Nilson m.fl. (v)

Det är bra att regeringen kommer med en liten men
ändock viktig förändring i rätt riktning vad gäller
bekämpandet av den ekonomiska brottsligheten. Vi har i
motioner lagda under allmänna motionstiden 1993 visat på
ytterligare steg som kan tas (Ju223 och N279).

Ett ställningstagande i propositionen har dock förvånat
oss. I propositionens lagförslag säger regeringen i 11 § om
meddelandeförbud: ''Ansvar enligt 20 kap. 3 § brottsbalken
skall inte följa för den som bryter mot förbudet i första
stycket.''

Detta ställningstagande skall man ställa mot EG:s
direktiv där man säger: ''Ett förbud i medlemsstaternas
lagstiftning mot tvättning av pengar, förenat med
lämpliga åtgärder och påföljder, är en nödvändig
förutsättning för att bekämpa denna företeelse.'' (Sid. 33
prop. vår kurs) Man säger också i EG-direktivet artikel 14:
''Varje medlemsstat skall vidta de åtgärder som behövs för
fullständig tillämpning av alla bestämmelser i detta direktiv
och skall särskilt föreskriva vilka påföljder som skall
gälla vid överträdelse av regler som antagits på grund av
detta direktiv. (vår kurs)

På frågan om vilka påföljder som skall gälla vid
överträdelse av reglerna i samband med tvättning av pengar
svarar den svenska regeringen: Inga alls!

Vänsterpartiet anser således att bankanställd, som
informerar sin kund om att den är under polisundersökning
p.g.a. misstanke om ekonomisk brottslighet, skall kunna
straffas.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om påföljder i samband med
penningtvätt.

Stockholm den 19 april 1993

Rolf L Nilson (v)

Lars Bäckström (v)

Berith Eriksson (v)

Johan Lönnroth (v)