med anledning av prop. 1992/93:180 Riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling

Motion 1992/93:Jo52 av Annika Åhnberg (-)

Rundgång i regeringens miljöpolitik

Miljöpolitik borde vara långsiktig och utgå från en
grundlig analys av miljöproblemen och människans roll i
dessa sammanhang. Tyvärr präglas istället miljöpolitiken
och debatten av kortsiktighet och trender. Begreppet
kretslopp är just nu ett av de mer populära modeorden.
Men regeringens försök till miljöpolitik motsvarar inte den
definition man rimligen kan göra av begreppet
''kretsloppsanpassad samhällsutveckling''. Visst befinner
sig regeringen i ett sorts miljöpolitiskt kretslopp. I
regeringsförklaringar, propositioner och debattinlägg i
riksdagen utlovas miljöförbättringar, men alltid i framtiden.
Rundgång i miljöpolitiken är en mer passande beteckning
på den sortens kretslopp.

Kretsloppsprinciper kan inte införas i miljöpolitiken
utan måste omfatta helhetspolitiken. Självfallet är inte
kretslopp ett självändamål utan ett medel att bygga ett
samhälle som är resurssnålt och inte föröder goda
livsbetingelser för kommande generationer och som inte
utplånar andra arter av växter eller djur från jorden.
Propositionen borde alltså tagit upp riktlinjer för bättre
miljöanpassning på flera områden, framförallt beträffande
energi-, trafik- och handelspolitik. Riksdagen bör som sin
mening ge regeringen detta till känna.

Positiva effekter

Självklart saknar det inte positiv betydelse att regeringen
nu försöker föra in begreppet kretslopp i sin politik. Inom
vissa branscher har detta, i samband med den
internationella utvecklingen, lett till att ansträngningarna
för att minska negativ miljöpåverkan ökats. Så pågår t ex
framgångsrika försök med insamling av
dryckesförpackningar och också separering av de olika
fraktionerna papper, plast och aluminium som ingår i dessa
förpackningar.

Naturresurslagen

För att åstadkomma en sådan bättre miljöanpassad
utveckling är naturresurslagen ett redskap. Men, som det
har visat sig, ett delvis obrukbart redskap, beroende på
vilket kapitel i naturresurslagen, som utgör underlag för ett
beslut. Naturresurslagen bör därför ses över och förändras
så att den fungerar som ett redskap att hävda långsiktiga
miljöintressen. Riksdagen bör hos regeringen begära
översyn av naturresurslagen.

Producentansvar

Propositionen föreslår införandet av lagstadgat
producentansvar. Jag delar uppfattningen att en sådan
ansvarighet bör finnas i lag. I enlighet med några av
remissinstanserna så anser jag att producentansvaret bör
föras in som ett krav i lag. Detta är den grundläggande
princip som bör gälla. På regering och myndigheter
ankommer sedan att i samråd med olika aktörer
konkretisera principen för olika områden. Det begränsade
producentansvar som nu införs bör på sikt ersättas med en
sådan generell princip. Riksdagen bör som sin mening ge
regeringen detta till känna.

Begreppet producentansvar bör definieras tydligare.
Var upphör en producents ansvar och var tar nästa aktörs
ansvar vid? Propositionen är mycket oklar på denna viktiga
punkt. Här behövs utvidgning och förtydligande.

Substitutionsprincipen

Till grund för en tydligare definition av begreppet
producentansvar bör ligga bland annat en analys av hur
utbytesregeln i lagen om kemiska produkter tillämpats.
Oklarhet råder i den praktiska hanteringen. Centrala
myndigheter som Kemikalieinspektionen och
Naturvårdsverket definierar innebörden annorlunda än vad
flera kommuner gjort. Propositionen ger ingen tydlig
vägledning för tillämpning av substitutionsprincipen i
praktiken. En samlad utvärdering av tillämpningen är
nödvändig. Riksdagen bör hos regeringen begära en
utvärdering av substitutionsprincipen.

Incitament till bättre miljöanpassning

Det finns en uppenbar risk att begränsning av
producentansvaret till att gälla avfallshantering, skapar
inlåsningseffekter. Har man en gång byggt upp ett kostsamt
och omfattande system för att hantera en viss typ av
förpackning, så minskar incitamenten att ersätta denna
förpackning med en annan.

Spännande exempel på sådana processer som bör
uppmuntras, är att delar av amerikansk elektronikindustri
prövar att använda popcorn som förpackningsmaterial
istället för plastmaterial. Det finns exempel på
snabbmatskedjor som satsar på ätbara förpackningar. I
propositionen finns inte tillstymmelse till resonemang kring
sådana problem och lösningar. Regeringen bör återkomma
till riksdagen med förslag på hur sådana problem
motverkas.

Obligatorisk innehållsdeklaration

Oavsett att producentansvaret nu betonats, så kommer
en stor del av ansvaret för källsortering och återvinning att
ligga på konsumenten. Vad hjälper det med en grön punkt
om konsumenten slänger förpackningen i sitt
hushållsavfall?

En självklar minimiåtgärd vore därför att införa ett
generellt krav på tydlig innehållsdeklaration med avseende
på miljöeffekter av alla varor. Undantag kan sedan göras
där det är uppenbart onödigt. Tydlig märkning är en absolut
förutsättning för att konsumenten ska kunna ta sin del av
ansvaret. Riksdagen bör som sin mening ge regeringen
detta till känna.

Nya risker

En stor del av propositionen koncentreras till redan
kända och delvis hanterade problem, som pappersinsamling
och glasåtervinning. Mycket lite sägs om de nya problem
som nu är i full färd att skapas. Det gäller t ex innehållet i
kasserade datorer. Ännu finns det relativt stora möjligheter
att hantera problemen eftersom produkterna ännu så länge
finns kvar i användning. För den typen av avfall måste
insamlings- och hanteringssystem byggas upp med det
snaraste. Riksdagen bör som sin mening ge regeringen detta
till känna.

Livscykelanalyser

Arbetet med att utveckla s k livscykelanalyser pågår på
många olika områden. Samhället har hittills engagerat sig
allt för lite i detta. En livscykelanalys för en produkt kan
vara ett mycket värdefullt redskap i arbetet för att
åstadkomma en bättre miljöanpassning. Begreppet är
svårdefinierat. Utfallet av en sådan analys kan bli mycket
olika beroende på vilka faktorer som tas med i underlaget
för beräkning av energiförbrukning och effekter på miljön.
Det ligger i samhällets intresse att det finns tydliga och
samstämmiga kriterier för hur begreppet får användas.
Riksdagen bör som sin mening ge regeringen detta till
känna.

Kretsloppsdelegation

Regeringen föreslår inrättande av en
kretsloppsdelegation. Av propositionen framgår inte klart
varför detta föreslås eller hur denna nya instans ska förhålla
sig till redan existerande myndigheter och andra aktörer.
Det ligger nära till hands att tro att förslaget är tillkommet
i första hand för att dölja det faktum att propositionen i
övrigt inte innehåller så mycket substans.

Enligt min uppfattning vore det bättre att satsa resurser
på de redan befintliga myndigheterna, så att deras
verksamhet på detta område kan effektiviseras och utökas.
Riksdagen bör därför avslå regeringens förslag om att
inrätta en kretsloppsdelegation och i stället förstärka
Kemikalieinspektionens och Naturvårdsverkets resurser.

Offentlig upphandling

Den offentliga upphandlingen är av stor omfattning och
därför betydelsefull för en miljöanpassad
produktutveckling. Regeringen använder återkommande i
propositionen begreppet ''riktlinjer för''. Hur man avser se
till att dessa riktlinjer också i praktiken blir vägledande
framgår inte. När det gäller offentlig upphandling bör
regeringen återkomma till riksdagen årligen med en
redovisning av hur myndigheter, verk, kommuner och
landsting omsätter dessa riktlinjer i handling. Om inte
riktlinjerna fått genomslag bör redovisningen åtföljas av
förslag till nya åtgärder. Riksdagen bör som sin mening ge
regeringen detta till känna.

Kommunala avfallsplaner

Riksdagen beslutade 1990 att kommunerna skall göra
avfallsplaner. Arbetet går trögt. Riksdagen har också
beslutat att sortering av allt avfall ska göras från och med
1994. Det förefaller inte troligt att detta mål kommer att
nås. De kommunala avfallsplanerna måste med det snaraste
lämnas in. Regeringen bör kräva att de lämnas in före 1993
års utgång. Riksdagen bör som sin mening ge regeringen
detta till känna.

Därefter bör regeringen återkomma till riksdagen med
en uppföljning och förslag till åtgärder så att målen i 1990
års beslut kan nås inom en nära framtid.

Avloppsrening

Regeringen föreslår förändringar i lagen om allmänna
vatten- och avloppsanläggningar så att miljöskyddet kan
förbättras och krav ställas på de som ansluts till
reningsverken. Förändringen är nödvändig, men i ett längre
perspektiv otillräcklig. De moderna systemen för hantering
av avloppsvatten är i perspektivet av kretsloppstänkande
helt fel. Runt om i Sverige pågår i mindre skala försök med
andra typer av hantering t ex vid Stensunds folkhögskola
utanför Trosa. I Tanums kommun har beslut fattats om att
från och med sekelskiftet inte längre tillåta vattentoaletter.
Det är helt uppenbart att tekniken för vattenrening måste
ersättas med andra system både av miljöskäl och av
ekonomiska skäl. Det kommer i längden inte att vara
möjligt att underhålla ett ständigt utbyggt reningssystem av
konventionell typ. Allt för stor del av samhällets knappa
resurser kommer att bindas. Forsknings- och
utvecklingsarbetet går för sakta. Regeringen bör
återkomma till riksdagen med riktlinjer för hur rening av
avloppsvatten och omhändertagande av dagvatten kan ges
bättre miljöanpassning.

Regeringens undfallenhet

Propositionen är vag när det gäller konkretiseringen av
producentansvaret på olika områden. Ytterligare
utredningar föreslås även där sådana är överflödiga. Det är
uppenbart att detta beror på undfallenhet i förhållande till
starka intressegrupper, som t ex plastproducenter.
Ambitionen för insamlingsnivåerna är på flera punkter för
lågt satta. När det gäller plaster, klorerade och övriga,
bilåtervinning och skrotdäck bör regeringen återkomma
med tydliga tidsangivelser för när producentansvaret för
återvinning/återanvändning senast skall träda i kraft.
Riksdagen bör som sin mening ge regeringen detta till
känna.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om riktlinjer för helhetspolitiken,

2. att riksdagen hos regeringen begär översyn av
naturresurslagen i enlighet med vad som i motionen anförts,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om generellt krav på
producentansvar i lag,

4. att riksdagen hos regeringen begär en utvärdering av
substitutionsprincipen,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder
som motverkar inlåsningseffekter i enlighet med vad som i
motionen anförts,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om obligatorisk innehållsdeklaration
på varor,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om insamlings- och
hanteringssystem för datorer,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av definition av
begreppet livscykelanalys,

9. att riksdagen avslår regeringens förslag om inrättandet
av en kretsloppsdelegation och i stället förstärker
Kemikalieinspektionen och Naturvårdsverket i
motsvarande grad,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om årliga redovisningar av
tillämpningen av riktlinjer för offentlig upphandling,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att de kommunala
avfallsplanerna bör lämnas in före 1993 års utgång,

12. att riksdagen hos regeringen begär en uppföljning av
1990 års beslut angående avfallshanteringen i kommunerna,

13. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
riktlinjer för nya avloppsvattensreningssystem,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om tydligare angivelser för när
producentansvaret skall träda i kraft för plaster, bilar och
däck.

Stockholm den 18 mars 1993

Annika Åhnberg (-)