med anledning av prop. 1992/93:179 Åtgärder mot klimatpåverkan m.m.

Motion 1992/93:Jo89 av Jan Fransson och Arne Kjörnsberg (s)

Inledning

Risken för klimatförändringar är det allvarligaste hotet
mot jordens miljö. Forskare över hela världen varnar för att
det skyddande ozonskiktet över norra halvklotets
tätbefolkade områden tunnas ut i en allt snabbare takt.

Utsläpp av olika växtgaser från mänsklig verksamhet
påverkar klimatet så att jordens yta blir varmare än det
annars skulle vara. Om inte utsläppen minskas kraftigt blir
effekterna katastrofala för livet på jorden. Dessa är väl
beskrivna i propositionen.

Mycket starka skäl talar således för att vi tar
klimatfrågan på stort allvar och att vi i Sverige gör allt vi
kan för att bl.a. minska utsläppen av koldioxid, som är den
viktigaste växthusgasen, genom att den tillförs atmosfären i
stora mängder.

Ett tredje sortiment i skogsbruket

Sverige står inför en omställning av energiproduktionen
som är av betydande omfattning. Beslutet om att avveckla
kärnkraften och det energipolitiska beslutet att ersätta
fossila bränslen med miljömässigt mera skonsamma
bränslen ställer krav på alternativ produktion. Här skulle
skogsnäringen kunna ge ett betydelsefullt bidrag genom att
erbjuda en ökad andel av virket till bränsle.

När det gäller utnyttjandet av skogsråvaran för
energiändamål anser vi att Sverige har unika förutsättningar
att bli en föregångare. Vi har stora och ökande
virkestillgångar, väl utvecklad infrastruktur samt teknik,
kunnande och organisation för att skörda och sköta skogen
som en förnybar råvara.

Vi menar att det finns en lång rad fördelar med att
utveckla ett tredje sortiment i vårt skogsbruk, dvs. förutom
timmer och massaved även bränsle. De ökande
virkestillgångarna i kombination med den traditionella
skogsindustrins ökande kvalitetskrav på råvaran medför att
ett energivedssortiment baserat på den lågkvalitativa
stamveden skulle gagna såväl skogsbruket som
skogsindustrin. Ett sådant sortiment skulle stimulera till en
bra skogsskötsel och förbättra ekonomin i avverkningarna.

Många fördelar med skogsbränsle

Det är ett samhällsintresse att ersätta fossila bränslen
med miljövänliga förnybara biobränslen. Vi ser många
fördelar ur resurshushållnings- och miljösynpunkt vid en
jämförelse mellan skogsbränslen och fossila bränslen samt
kärnkraft.

Ur resurshushållningssynpunkt är skogsbränslen en
förnybar tillgång, det finns stora tillgångar av lågvärdig
stamved, inhemska vilket är positivt för handelsbalans,
sysselsättning och försörjningssäkerhet. Fossila bränslen
och kärnkraft däremot grundas på ändliga tillgångar,
huvudsakligen importerade, och skapar avfallsproblem.

Ur miljösynpunkt ger skogsbränslen inget nettotillskott
av koldioxid, ger mindre utsläpp av svavel och övriga
luftföreningar och inget avfall. Genom att skogen tar upp
koldioxiden vid förbränningen av veden och askan återgår
till marken som växtnäring har vi slutit cirkeln och skapat
ett nästan perfekt kretslopp. Fossila bränslen och kärnkraft
däremot ger växthuseffekter och försurar mark och vatten,
kärnkraftens säkerhets- och avfallsproblem är väl kända.

Statlig satsning på Västsverige

När det gäller de energipolitiska aspekterna på
användningen av skogsbränsle vill vi peka på de
förhållanden som gäller i västra Sverige. Här finns en stor
virkestillgång, som riskerar att sakna ekonomisk
användning om man inte använder den som bränsle. Det
gäller stora volymer av virke som är rötskadat och därför
inte efterfrågas av industrin i det läge virkestillgången är
mycket god. Västsverige tillhör för övrigt ett av de områden
i landet där möjligheterna till en ökning av avverkningen
rent allmänt är störst.

Inom regionen finns över huvud taget mycket goda
tillgångar på biobränsle i form av bränsleflis, biprodukter
från sågverken, brännbart avfall samt energi från
åkermarken. Drygt 80 000 hektar åker ligger i omställning,
vilket utgör nära en fjärdedel av all omställd åkerareal i
landet.

Regeringen har nyligen uppvaktats från Västsverige
(jordbruksministern 9 februari 1993) om möjligheterna att
mycket kraftigt utöka bioenergianvändningen inom
regionen (S-, N-, O-, R- och P-län). Förutsättningen för
detta är att marknaden får tydliga och långsiktigt stabila
signaler. Minst 50 miljoner kronor bör årligen anvisas till
Västsverige under de närmaste fem åren för att påskynda
introduktionen av bioenergi. En fördubbling av
bioenergianvändningen i Västsverige fram till år 2010 ger
utrymme för 5 000 årsverken i investeringar samt 2 500
årsverken per år i drift och bränslehantering. Vid
uppvaktningen lämnades förslag på hur nya
finansieringsformer, exempelvis miljölån utformat som ett
räntebidrag och riktat stöd till kommuner, anpassade för
energiinvesteringars speciella förutsättningar kan
utvecklas. I regionen finns planer på ett antal förhållandevis
mindre anläggningar där statens medverkan är nödvändig
för att dessa planer skall fullföljas.

Vi föreslår att riksdagen genom ett särskilt uttalande
uppmärksammar regeringen på de möjligheter som finns att
ersätta fossila bränslen med skogsbränslen i enlighet med
vad vi anfört ovan. Vidare föreslås att Västsveriges speciella
behov och möjligheter beaktas vid fördelningen av olika
medel för att stimulera en fortsatt utbyggnad av marknaden
för bioenergianvändning.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att ersätta fossila
bränslen/kärnkraft med skogsbränsle,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stöd till utbyggnad av
bioenergianläggningar m.m. i Västsverige.

Stockholm den 29 mars 1993

Jan Fransson (s)

Arne Kjörnsberg (s)