med anledning av prop. 1992/93:159 Stöd och service till vissa funktionshindrade

Motion 1992/93:So25 av Margareta Israelsson och Jan Fransson (s)

I propositionen med förslag till lag om stöd och service
till vissa funktionshindrade föreslås att det skall finnas en
åldersgräns vid 65 år när det gäller rätten till personlig
assistent. Handikapputredningen föreslog att de personer
som hade fått rätt till assistent före 65 års ålder skulle få
behålla denna rätt efter det att de fyllt 65. Utredningens
förslag är att föredra för den enskilde. Det torde synas
underligt att bli av med en rättighet man tidigare har haft
bara för att man uppnått en viss ålder.

Kommunen har att se till att alla rättigheterna i den nya
lagen om stöd och service blir uppfyllda, med ett undantag.
Frågan om rätt till råd och stöd till den enskilde blir enligt
propositionen landstingets ansvar. Det är olyckligt när
ansvaret för en lag läggs på flera huvudmän. Därför bör
kommunerna få ansvaret också för råd och stöd till den
enskilde.

Lagen är tänkt att träda i kraft 1 januari 1994. Först om
ett eller två år kommer omsorgsverksamheten att bli ett
kommunalt ansvar. Under denna period får landstingen
ansvaret för en del av personkretsen och för en del av
rättigheterna enligt den nya lagen, såvitt man inte
överenskommer om annat med kommunerna. Detta är
olyckligt. Det hade varit bättre att lagen trätt i kraft
samtidigt som omsorgsverksamheten förts över till
kommunerna.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar att de som fått rätt till personlig
assistent före 65 års ålder får behålla denna rätt efter det att
de fyllt 65 år,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kommunernas ansvar också för
rätten till råd och stöd,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att lagen bör införas samtidigt
som omsorgsverksamheten blir en kommunal
angelägenhet.

Stockholm den 9 mars 1993

Margareta Israelsson (s)

Jan Fransson (s)