med anledning av prop. 1992/93:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1993/94, m.m. (kompletteringsproposition)

Motion 1992/93:Fi102 av Elver Jonsson och Isa Halvarsson (fp)

Teknikämnets ställning

I kompletteringspropositionen föreslår regeringen 1500
nya platser för behörighetsgivande förutbildning vid
universitet och högskolor. Det innebär att ungdomar som
upplever sig ha valt fel gymnasielinje för att söka t.ex. till
naturvetenskapliga utbildningar och teknisk högskola kan
komplettera sin gymnasieutbildning. Detta kan de göra
inom högskolans ram eftersom de garanteras en studieplats
efter kompletteringen. Detta är ett bra ställningstagande.

Det har kunnat konstateras att ungdomar av och till har
ett sjunkande teknikintresse. Många industriländer gör
samma iakttagelse. En sådan nedgång bygger i hög grad på
den generella attityd som finns bland ungdomar men också
lärare och studievägledare. Även om det är svårt att
påverka ungdomars val och attityd och deras intresse för
teknik och naturvetenskap är det angeläget att öka detta
intresse.

Ett särskilt mål är att också öka antalet flickor i tekniska
och naturvetenskapliga utbildningar. För att det skall lyckas
anser vi att högskolans insatser måste knytas samman med
insatser på lägre nivåer i utbildningssystemet.

Tyvärr har flickor genom skolåren fått inpräntat att de
inte passar för att läsa dessa ämnen och den inställningen är
svår att bryta. Därför krävs det att flickorna själva får pröva
på teknik och göra det på sitt eget sätt utan att störas av
''duktiga'' pojkar som medtävlare.

Kompletteringspropositionens satsning på utbildningar
som har långsiktig och uthållig effekt är en riktig
utgångspunkt. Men skall dessa effekter uppnås måste
utbildningssystemet känna ett ansvar för att också stimulera
flickors tekniska intressen. Innehållet i utbildningen måste
vara anpassat till flickors behov av sammanhang och
praktisk användbarhet. Denna slutsats kan man dra av de
erfarenheter man fått vid teknikstugan i Alingsås som har
till syfte att bidra till att öka flickors tekniska intresse och
tekniska kunnande. Den från början enkla och blygsamma
satsning på en fritidsaktivitet riktad mot flickor i
grundskolan i årskurserna 3, 5 och 7 har visat sig få stor
betydelse för det samlade intresset för teknisk linje. På de
två senaste åren har man nästan fördubblat antalet flickor
som söker till teknisk och naturvetenskaplig linje. Det råder
ingen tvekan om att teknikstugans satsning har haft en
avgörande betydelse för det valet. Att tidigt börja i
grundskolan att låta flickor i enkönade grupper möta teknik
ger tydliga utslag. Undervisning ges av flickor som går i
gymnasiet och som har fått lära sig att handleda. Det är
kontinuitet i verksamheten och genom att de får pröva
själva minskar teknikmotståndet, och flickor upplever
teknik som användbar och rolig.

Det goda resultat som uppnåtts är av den arten att det
finns anledning att göra satsningar på verksamheter
identiska eller liknande den som sker vid teknikstugan i
Alingsås. Därför bör en allmän satsning på
behörighetsgivande förutbildning kunna komma i fråga.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen
tillkänna.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att en allmän satsning på
teknikämnet bör följas upp och förverkligas,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att resultaten från teknikstugan
i Alingsås i tillämpliga delar kan stå som modell för en sådan
tekniksatsning.

Stockholm den 6 maj 1993

Elver Jonsson (fp)

Isa Halvarsson (fp)