med anledning av prop. 1991/92:34 Upphävande av lagen (1983:1053) om skatt på omsättning av vissa värdepapper

Motion 1991/92:Sk2 av Lars Hedfors m.fl. (s)

Inledning

I propositionen föreslås att omsättningsskatten på aktier
och andra värdepapper avskaffas fr.o.m. den 1 december
1991.

Regeringen motiverar sitt förslag bl.a. med att
aktiviteten på den svenska aktiemarknaden har minskat, att
skatten har bidragit till att den svenska aktiehandeln i ökad
utsträckning har flyttat utomlands och att EG-
kommissionen har presenterat ett förslag till direktiv som
innebär att omsättningsskatten på värdepappershandel
skall avskaffas.

Ett avskaffande av omsättningsskatten på aktier mm
anges medföra ett inkomstbortfall brutto för staten på ca 3,3
miljarder kr per år. Nettoinkomsterna påstås vara väsentligt
mindre p.g.a. att intäkterna från reavinstskatt och
bolagsskatt ökar om aktieomsen avskaffas. De slutliga
effekterna anses vara svåra att uppskatta.

Regeringen anger inte hur inkomstbortfallet skall
kompenseras.

Aktieomsen och statsfinanserna

Under 1980-talet steg börsvärdet från 58 miljarder kr
1980 till 705 miljarder kr 1989. Omsättningen på
Stockholmsbörsen steg under samma tid från drygt 7
miljarder kr per år till ca 113 miljarder kr per år.
Omsättningsskatten på aktier och vissa andra värdepapper
infördes 1984 som ett led i den socialdemokratiska
regeringens ekonomiska politik för att dämpa den alltför
expansiva utvecklingen på börsen och för att stärka
statsfinanserna. Även fördelningspolitiska skäl anfördes för
omsättningsskattens införande.

Totalt inbringar den nuvarande omsättningsskatten på
aktier m m ca 3,4 miljarder kr enligt riksrevisionsverkets
senast publicerade prognos. Av detta belopp härrör endast
omkring en tredjedel från den vanliga börshandeln med
aktier. Resten är skatt på handel med optioner och andra
derivatinstrument, onoterade aktier, premieobligationer
samt svenska placerares handel i utlandet.

I propositionen hävdas att nettoinkomsten är väsentligt
mindre. Någon närmare analys eller kalkyl som bygger
under detta påstående redovisas dock inte i propositionen.
Problemet att uppskatta budgeteffekten på kort och lång
sikt avfärdas med att de slutliga effekterna är svåra att
uppskatta.

Riksdagen skall i fråga om beslut av ekonomisk natur
självklart kunna bedöma vilka effekter ett visst förslag har
för statens inkomster respektive utgifter. Det är ytterligt
anmärkningsvärt att regeringen inte ens har försökt att
presentera en sådan analys och beräkningar inför
riksdagens ställningstagande till regeringens förslag.

Även om det kan hävdas att nettoinkomsten för
statskassan från omsättningsskatten på aktier m m är
mindre än de direkta inkomsterna från skatten torde
inkomstbortfallet vara betydande. Det gäller såväl den
omedelbara effekten som effekten på några års sikt.

Varken ökad reavinstskatt eller större
bolagsskatteintäkter får något som helst genomslag 1992.
Den omedelbara effekten av ett slopande av
omsättningsskatten blir ett inkomstbortfall för statskassan
under 1992 på 3--4 miljarder kronor.

Enligt vår uppfattning bör inte riksdagen fatta några
beslut om statliga utgifter eller inkomster utan att de
statsfinansiella konsekvenserna har analyserats.

På längre sikt kan ökade inkomster av reavinstskatt och
bolagsskatt i någon mån kompensera bortfallet från
aktieomsen. Det kan tänkas ske på tre sätt: Genom att de
skattepliktiga reavinsterna ökar, genom att aktiehandelns
omsättning ökar och via ökade courtageinkomster.
Nedanstående genomgång tyder dock på att dessa
mekanismer bara till liten del kan kompensera bortfallet
från aktieomsen.

Omsättningsskatten är avdragsgill vid beskattningen av
realisationsvinster. Den innebär att
anskaffningskostnaden för en aktie blir 0,5 % högre och
försäljningsintäkten 0,5 % lägre. Ett slopande av
omsättningsskatten skulle därmed leda till en ökning av
reavinsterna och därmed underlaget för reavinstskatten.
Den budgetmässiga effekten av ett slopande kommer
emellertid att uppstå först med lång eftersläpning.

Den del av omsättningsskatten som utgår på
försäljningslikviden påverkar den skattepliktiga reavinsten
omedelbart. För de placerare vars reavinster är större än
förlusterna blir följden att skatten ökar. De placerare som
har förluster som är lika stora eller större än vinsterna
betalar ingen realisationsvinstskatt, deras skatt påverkas
således ej av ett slopande av aktieomsen.

En stor del av aktieomsättningen bedrivs av placerare
som ej är reavinstskattepliktiga, t.ex. utländska placerare,
AP-fonderna, aktiefonder och investmentbolag. Enligt
uppgifter från Stockholms fondbörs svarar
reavinstskattepliktiga aktörer för omkring hälften av
aktiehandeln och därmed hälften av omsättningsskatten,
dvs. ca 1,7 miljarder kronor. Den del av aktieomsen som
härrör från dessa placerares försäljningar kan därmed
uppskattas till 800--900 milj.kr. Även om samtliga dessa
antas ha reavinster som överstiger förlusterna, vilket
förutsätter en kraftig börsuppgång, skulle skatteintäkterna
ändå inte öka med mer än drygt 200 milj.kr. Detta belopp
skulle deklareras och betalas in året efter inkomståret.

Den hälft av omsättningsskatten som faller på köparen
är också en avdragsgill kostnad vid en realisationsvinst. Ett
slopande av skatten leder till att anskaffningsvärdet
reduceras och att den skattepliktiga vinsten ökar.
Skatteeffekten uppkommer emellertid först vid en framtida
avyttring. Den fulla effekten på statens inkomster av
reavinstskatt uppkommer därför inte förrän mot slutet av
1990-talet.

En ökad handel och snabbare omsättning av olika
placerares aktieportföljer kan bli följden av ett slopande av
omsättningsskatten. Hur stor denna ökning blir är dock
svårt att bedöma.

När reavinster tas fram till beskattning snabbare
kommer också staten att få skatteintäkterna av
värdestegringar tidigare. En sådan tidigareläggning innebär
dels en viss engångsökning av skatten när förändringen äger
rum, dels att den utestående skattekrediten reduceras och
den årliga reavinstskattenivån höjs något.

Det är dock osannolikt att ett slopande av aktieomsen
får någon större effekt på statskassan genom tidigarelagda
realisationsvinster och minskade skattekrediter.
Omsättningsökningen torde främst komma att ske genom
en ökning av de korta affärerna. Det är knappast troligt att
den som innehaft en aktiepost i t.ex. fem år skulle påverkas i
sitt val av försäljningstidpunkt av att försäljningskostnaden
sänks med 0,5 %. Jämfört med andra faktorer, som
förväntad kursutveckling, framstår transaktionskostnaden
som en för detta beslut helt marginell faktor.

Däremot är det sannolikt att en sänkning av
transaktionskostnaden kan medföra att aktieinnehav där
värdet sjunkit realiseras snabbare, dvs att
realisationsförluster tidigareläggs i syfte att snabbare kunna
utnyttja den avdragsgilla förlusten. Detta skulle leda till att
statens skatteinkomster reduceras.

Om omsättningen ökar på den svenska aktiemarknaden
växer bankernas och fondkommissionärernas
courtageintäkter. Detta kan åtminstone på kort sikt
leda till att deras skattepliktiga vinst ökar.

Om vi, som ett räkneexempel, antar att den handel som
i dag sker på Stockholmsbörsen ökar med ca 20 miljarder
kronor och att handel för ytterligare 50 miljarder kronor
flyttar hem till Stockholm, blir den samlade
omsättningsökningen ca 70 miljarder kronor eller ca 70 %.
Courtageintäkterna skulle då öka med ca 0,6 miljarder
kronor. Maximalt skulle därmed skatteintäkterna från
bolagsskatten kunna öka med ca 0,2 miljarder kr. I
verkligheten blir beloppet sannolikt betydligt lägre.

Denna summariska genomgång visar att den omedelbara
effekten för statskassan blir ett inkomstbortfall på 3--4
miljarder kr 1992. På några års sikt blir inkomstbortfallet
möjligen något lägre, men sannolikt närmare 3 miljarder kr
per år. Mot den bakgrunden kan vi konstatera att
regeringens proposition om omsättningsskatten helt saknar
det nödvändiga underlaget för hur den aktuella
skattesänkningen skall finansieras.

Andra aspekter och ställningstaganden

Transaktionsskatter, bl a aktieoms, finns i flera länder.
Inom EG förs diskussioner om regler mot denna typ av
skatter, men några beslut har ännu inte fattats. Det finns
således ännu inte några bindande EG-bestämmelser som
tvingar ens de nuvarande medlemsländerna till någon
bestämd lösning vad gäller omsättningsskatt på aktiehandel
mm. Det är möjligt att Sverige så småningom kan behöva
avskaffa aktieomsen och då finna andra vägar för att
kompensera statskassan för det betydande bortfall av
inkomster som det skulle medföra.

Skattereformen bygger på principen om neutral och
likformig konsumtionsbeskattning. Denna princip
överensstämmer också med kraven på ekonomisk
rationalitet. En beskattning som tillgodoser kraven på
konkurrens- och konsumtionsneutralitet leder till en
effektiv användning av våra resurser.

Vi har redan visat att ett avskaffande av aktieomsen
skulle leda till ett väsentligt inkomstbortfall för statskassan.
Regeringen har inte visat hur detta bortfall skall
kompenseras. Men förslaget är också från
fördelningspolitiska utgångspunkter oacceptabelt. Det är
både nödvändigt och önskvärt att den finansiella sektorn
ger sitt bidrag till de gemensamma samhällskostnaderna.

Att utan vidare avskaffa aktieomsen skulle därför
medföra såväl statsfinansiellt som fördelningspolitiskt
oacceptabla konsekvenser liksom medverka till att
snedvrida konkurrensförhållanden och
konsumtionsmönster på ett samhällsekonomiskt
omotiverat sätt.

I regeringsförklaringen sägs bl a att de offentliga
finanserna skall bringas i balans. Där redovisas också ett
antal förslag om kostnadskrävande reformer. Med hänsyn
till budgeteffekterna blir det mycket svårt att förstå hur
regeringens finanspolitiska strategi ser ut, när man utan
vidare kan avhända sig inkomster på 3--4 miljarder kronor
årligen.

Möjligheterna att föra en framgångsrik ekonomisk
politik för tillväxt, arbete, rättvisa och välfärd är i hög grad
beroende av att det förs en stram och ansvarsfull
finanspolitik. Vi anser det synnerligen anmärkningsvärt att
regeringen utan vidare föreslår ett slopande av aktieomsen,
utan att denna åtgärd finansieras.

Mot denna bakgrund föreslår vi att propositionen avslås
av riksdagen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen beslutar avslå förslaget i proposition
1991/92:34 om avskaffande av omsättningsskatten på vissa
värdepapper.

Stockholm den 4 november 1991

Lars Hedfors (s)

Bo Forslund (s)

Anita Johansson (s)

Bruno Poromaa (s)

Yvonne Sandberg-Fries (s)

Gunnar Nilsson (s)

Sverre Palm (s)

Karl Hagström (s)

Lisbeth Staaf-Igelström (s)

Roland Sundgren (s)

Sten-Ove Sundström (s)

Ingegerd Elm (s)

Kaj Larsson (s)

Inger Lundberg (s)